Bilder berättar – Apoteket i Lysekils Köping

Fotografiet är taget 1916 och föreställer Lysekils första ”apotek”. Digitalt museum

Före apotekets tid – huskurer, handel och en farlig vardag

Före 1847 fanns inget apotek i Lysekil. Med 1800-talets mått var detta inte ovanligt – mindre kustsamhällen fick klara sig själva. De flesta sjukdomar behandlades hemma, ofta med kunskap som gått i arv genom generationer:

  • avkok på renfana och älggräs
  • omslag med granbar, tjära eller linfrö
  • sårtvätt med saltvatten, ättika eller brännvin
  • hostmedicin gjord på honung, kummin och timjan

Kunskapen fanns – men resurserna var knappa. Barnadödligheten var hög, förlossningar skedde hemma och skador från fiske, stenhuggeri och sjöarbete var vardag.

1847 – Det första sockenapoteket etableras

År 1847 fattar Bro socken beslut om att inrätta ett sockenapotek i Lysekil. Ledare för denna verksamhet blev Johan Peter Landgren, en praktiskt erfaren man med god kännedom om läkemedel – men utan den formella apotekarutbildning som senare skulle krävas. Hans apotek låg vid Stora Kyrkogatan, troligtvis inrymt i ett av de äldre trähusen nära kyrkan. Lokalen var liten och spartansk, men för sin tid fyllde den en avgörande funktion.

Det var ett apotek i ordets mest ursprungliga form: kombinationen av medicinförråd, örtkammare och rådgivningsrum.

Olika omdömen om sockenapoteket

Landgrens verksamhet bedömdes olika. När provinsialläkaren i Håby 1861 nämner i sin ämbetsberättelse att ett sockenapotek finns i Lysekil ”utan att bekant vore med hvilken rättighet nämnde industri utöfva­des”, får köpingens ordningsman Bundsen länsstyrelsens uppdrag att göra utredning.

Han redovisar ärendet med avskrifter av sockenstämmo­protokollet och skrivelser från Sundhetskollegium och tillägger för egen del följande: ”Pharmacie studiosus Landgren har allt sedan år 1847 hållit Sockenapotek inom köping­en Lysekil, hvilken varit och är bekant för såväl kronobetjäningen i orten som förre Herrar Provinsialläkare; äfven som att nämnde Landgren hållit detta Apotek till stort gagn och nytta för många af Pastoraternes innevånare, men hvad veterlig är, dermed aldrig förorsakat någon skada.”

D:r Rehnberg är däremot mera kritiskt inställd. Han meddelar han att vid hans tillträde till tjänsten fanns i Lysekil ”icke annat än ett i det bedröfligaste skick sig teende s. k. husapotek, längesedan utdömt, men tolererades i brist på bättre”.

En tid av förändring – Landgren tvingas lämna

Under 1870-talet förändras farmacin i Sverige. Kraven på formell utbildning och farmaceutisk legitimation skärps. Landgren, som saknade den nya examen, måste lämna sitt uppdrag.

År 1871 läggs det ursprungliga sockenapoteket ned. I dess ställe upprättas ett enklare medikamentförråd – en nödlösning som skulle komma att forma Lysekils apotekshistoria under tjugo år. Landgren själv sadlade om och öppnade en bok- och pappershandel.

1876 flyttade medikamentsförrådet till Rosvikstorg. I den beskrivning över lokalerna, som bifogades 1876 års visitationsprotokoll över apoteket, har provinsialläkaren J. W. Lindvall lämnat en beskrivning över apotekslokalerna och deras inredning.

”Medikamentsförrådet stående i juni 1871 varit uppställt uti en inskränkt och obekväm lokal, har under innevarande år inflyttat uti en ny, rymlig, ändamålsenlig samt tidsenlig lokal uti ett nybygdt större hus, tillhörigt Distriktsläkaren i Lysekil, Herr d:r E. A. Rehnberg, hvilken med upplyst omtanke och osparade kostnader synes hafva wid denna lokals inrättande mera fästat afseende wid ett stort Apoteks än det anspråkslösa medikamentsförrådets behof. Denna nya lokal är belägen uti öfre våningen af ofvannämnda hus och disponerar äfven för sitt behof en del af källarvåningen samt lokal för gräsvind 2 tr. upp.”

Trots lokalernas förträfflighet stannade medikamentsförrådet inte länge vid Rosvikstorg.

1891 – Lysekil får sitt självständiga apotek

Apoteket till höger på bild Kungsgatan. Foto Carlaförlaget

Efter år av påtryckningar föreslås 1891 att ett självständigt apotek ska inrättas i Lysekil. Föreståndaren för förrådet, J. L. Lundberg, föreslås då som privilegieinnehavare. Beslutet är historiskt och samtidigt en period då Lysekil växer snabbt som badort, handelsplats och industriort. Ett eget apotek blir en symbol för den nya stadens självständighet.

Apotekare Lundberg köper Kungsgatan 20 ca1880 och flyttar apoteket dit. Huset hade på den tiden två stora yttre trappor, som togs bort sedan Rich. Björsell 1929 köpt fastigheten och byggt det stora stenhuset vid sidan om det gamla hörnhuset.

Knuth Hansson med förklarande text till fotot av Kungsgatan från senare delen av 1890-talet. ”I det nu rivna huset på nr 18 A startade Abraham Wolff sin affär 1895 och B. P. Jonsson på nuvarande 18 B hade startat i Konsulliden 1893. I nr 18 A inrym­des senare brännvinsbolagets butik. Närmaste hus t.v. därom är apoteket nuvarande Björsells konditori.

Apoteket flyttar på nytt längre ner på Kungsgatan

1925 startade bröderna Joel och Gunnar Callert firman Eskilstunaboden mitt på Kungsgatan och någon gång denna tid öppnar även apoteket där i moderna lokaler.

Eskilstunaboden. Digitalt museum
Apotekare Alarik Cöster med dotter Signe Cöster (Signe/ Ninnan Lindström) vid sin högra sida och dotter Carin Gullmarstrand (född Cöster) på sin vänstra sida. Foto Karin Schönbäck
Foto från 30-40-talet. Interiör från apoteket. Foto Karin Schönbäck

Apotekare Cöster tar över apoteket i Lysekil

Apotekare Alarik Cöster föddes i Gråmanstorp utanför Klippan i Skåne. Familjen flyttade flera gånger innan de slutligen slog sig ned i Stockholm. På den tiden kunde inte apotekaren välja ort fritt. Man fick tjänster när de blev lediga, ofta på helt andra orter. För att få bättre lön, ansvar eller chans till ett eget privilegium behövde man flytta dit staten pekade.

Apoteket som låg på Långholmen i Stockholm blev inte den framgång som apotekare Cöster hade hoppats på. En förändring av förbifarten i området påverkade kundflödet negativt, och apoteket gick därmed sämre. Frun kände sig lurad av situationen och gick till chefen för att klaga. Hans svar lär ha varit:
”Säg till apotekare Cöster att det finns ett apotek ledigt i Lysekil.”
Detta skedde år 1929, och flytten till Lysekil blev starten på familjens nya liv på västkusten.

På apoteket i Lysekil fanns ett nattvaktsrum eftersom apotekaren skulle kunna bistå med mediciner även under natten. Där hade apotekare Cöster också en vakthund – en Dobermann Pinscher med namnet Lord– som enligt historien inte var särskilt barnvänlig.

Alla fyra döttrarna arbetade inledningsvis hos sin far på apoteket, men gick senare vidare till andra arbeten. Endast dottern Signe blev kvar på apoteket tills hon gifte sig 1937 eller -38.

Interiör från apoteket där man kan se den
väggfasta dricksvattenfontänen som många kommer ihåg. I dag är den tyvärr dold. Foto Karin Schönbäck

Kuriosa: En väggfast dricksvattenfontän var vanligt i butiker, apotek, järnvägsstationer och kontor från ca 1910–1940. Konstruktionen bestod ofta av en emaljerad metallbehållare eller cistern upptill (ofta dold). En tapplåda (kranbox) med dekorativ front och en droppskål undertill. Dessa fanns i många offentliga lokaler innan moderna vattenkranar blev standard.

Lysekils kommunarkiv/Ragnar Bergman.
1957. Apoteket till vänster i bild. Lysekils kommunarkiv.

Apoteket flyttar igen

Foto Carlaförlaget.

1973 brinner Bepes affär på Kungsgatan ner och här bredvid byggs sedan huset där apoteket ligger idag 2025.

Apoteket flyttar in på sin nuvarande plats på tidigt 80-tal.

Foto hitta.se

Författare:
Tove Andersson

Källor:
Materialet bygger på offentliga handlingar, äldre kartor, lokala historiska samlingar samt bildarkiv från bland annat: Bohusläns museum, Lysekils kommuns fotoarkiv, Carlaförlaget och Lysekilsposten.
Lysekilspostens gamla artiklar från 1958
Karin Schönbäck (barnbarn till apotekare Cöster)
Inlägget har sammanställts i syfte att bevara Lysekils lokalhistoria.

Bilder berättar- Färgarns damm i Lysekil

Dammen som tömdes och försvann

Mellan Gullmarsskolan och Kronbergets förskola låg en gång Färgarns damm – en viktig del av Lysekils historia. Dammen fick sitt namn efter färgare Anders Gustaf Bergfalk, som 1862 bosatte sig här. Under decennierna fyllde dammen flera funktioner: så som dricksvattenkälla, skridskorink, bandyplan och plats för bad.

Vid rensning av Färgarns damm fann man kotor av val. Foto Carlaförlaget

1883- Valfyndet i dammen

År 1883 vid en utgrävning när dammen skulle göras djupare och omvandlas till vattenreservoar hittades kotor från en grönlandsval på dammens botten. Ett sensationellt fynd som visade sig vara 6250 år gammalt. En av kotorna skänktes till Naturhistoriska museet och resten av kotorna fick stanna kvar i Lysekil och finns idag att beskåda på Vikarvets historiska museum.

Det var dock inte i Lysekil som de första Bohuslänska valfynden dök upp, det var i Skredsvik på 1860-talet. Thomas Andersson skriver i Lysekilsposten 1970 om valfynden som hittats runt i Bohuslän. Där skriver han att Bohuslän är det landskap i Sverige som har flest fossila fynd av arktiska valar och sälar. Det är inte så konstigt om man tänker på att havsnivån förändrades efter inlandsisens avsmältning. I centrala Bohuslän var den 150 meter högre då än vad den är nu och miljön såg helt annorlunda ut.

1891- Vattnet filreras i Färgarns damm för att bli dricksvatten

Den 16:e juni 1891 skriver tidningen Bohusläningen om en ”verklig bemärkelsedag för köpingen”. Det var en glädjefylld dag då arbetet med vattenledningarna var färdiga och vattnet i Färgarens damm hade filtrerats. Under ledning av ”ingeniören Mathiesson från Göteborg samt under ledning af köpingens ingeniör herr Hjelmgren samt en nitisk och intresserad kommunalnämnd hade arbetet fulländats”. I artikeln märks en enorm stolthet och glädje över de nya vattenledningarna; de skriver bland annat

”Det utgör en heder för samhället att, låt vara genom betydande uppoffringar, hafva förskaffat sig ett godt och njutbart drickesvatten, Huru mycket detta skall bidraga till allas helsa och trefnad inses lätt.”

1895 Ingen kunde jämföra sig med Lysekil sas det

Några år senare 1895, i dåvarande Lysekilsposten, berättas om ”det sjunde allmänna Svenska läkarmötet som hölls i köpingen”. Där pratar man bland annat om Färgarens damm och om den har haft en positiv hälsoeffekt på folket i Lysekil. I artikeln skriver de att det var uträknat att vattentillgången från Färgarens damm skulle räcka till 3000 personer med en förbrukning av 90 liter per person och dygn. Under en kemisk undersökning såg de att Lysekils vatten var jämförligt med Göteborgs vattenledningssystem och även att vattnet innehöll betydligt färre bakterier än det som inte är filtrerat.

”Af köpingens 405 gårdar hafva 104 vattenledning inledd i köken, 28 endast vattenkastare på gården.”

Omdömet från Stockholms förste stadsläkare professor Linroth var väldigt bra. Han ansåg att Lysekil stod väldigt högt när det kom till hygien. Han hade rest runt i olika kommuner i Sverige och inspekterat vattenanordningar men inte sett något som gick att jämföra med dem i Lysekil.

1920-talet populär skridskorink

Under 1920-talet var Färgarens damm även en populär skridskorink bland Lysekilsbor och stadens bandylag spelade flera matcher på dammen. Det var skridskoåkning på vintern och bad på sommaren tills förbud infördes på 1940-talet.

1937 nämns i Stadsfullmäktiges handlingar en planering av idrottsbyggnad på platsen.

§ 167.
Stadsfullmäktige beslöt vid sitt sammanträde den 27 februari 1936 tillsätta en kommitté för att utreda frågan om att skapa ett ”Idrottens hus”.
Utdrag ur skrivelsen nedan:

”Till Stadsfullmäktige.
I skrivelse av den 17 jan. 1936 till stadsfullmäktige hemställde stadens olika idrottsföreningar m. fl. om stadsfullmäktiges medverkan för åstadkommande av ett ”Idrottens Hus”.
Skrivelsen, som remitterades till Drätselkammaren, vilken i yttrande meddelade sig ej ha något emot en utredning för åstadkommande av dylik byggnad, föranledde stadsfullmäktige
att den 16 april 1936 tillsätta en kommitté för den ifrågavarande utredningen.
Kommitterade ha haft ett flertal sammanträden, därav några tillsammans med representanter för de olika föreningarna. Kommitterade ha haft skriftväxling och genom personliga besök stått i förbindelse med
Riksförbundets Idrottsplatskommitté samt olika huvudorganisationer för idrott och tennis. Genom Riksförbundets Idrottsplatskommitté utverkades, att Arkitekten Rolf Hagstrand på Riksförbundets bekostnad besökte Lysekil och uppgjorde ritningar för ett Idrottens Hus.

Av stadsingenjören Sven H. Lundgren har uppgjorts tvenne förslag till placerande av den ifrågasatta byggnaden byggnaden på den påtänkta tomten å s. k. Färgarns Damm, vid övre
delen av Färgaregatan. Dessa förslag närslutas härmed.
I den av föreningarna gjorda hemställan föreslogs, att i den blivande byggnaden skulle beredas plats för badhus, amatörteater, föreläsningslokal m. m.
I arkitekt Hagstrands förslag har medtagit en mindre bastu, men däremot har icke förslaget baserats på att byggnaden skall användas för amatörteater och föreläsningslokal.
Kommitterade äro enliga om, att ett Idrottens hus i Lysekil har en stor uppgift att fylla och är ett mål, som bör understödjas såväl av stadsfullmäktige som av enskilda. Lysekils möjligheter för gymnastik, inomhusidrott och tennis under höst- vinter- och vårmånaderna är nu lika med noll. Tillfälle till vinteridrott i staden är som bekant också under dessa månader ytterst obetydlig, många år ingen…

Lysekil den 9 november 1937.

Kommitté för utredning av idrottens hus i Lysekil. Eric Carlsson”

1948- förbud införs för bad och skridskoåkning på dammen

1948 förbjöds dock skridskoåkningen av Vattenverksstyrelsen då dammen börjat användas som vattentäkt. Gång på gång upplyser Lysekilsposten att det är förbjudet för barn och djur att bada och leka runt dammen. Detta efterföljdes inte alltid trots att det fanns stängsel runt dammen.

Stängslet som omgärdade dammen togs så småningom bort och folk gick tillbaka till att bada och åka skridskor på dammen.

1951- Vattenbrist

I juni 1951 uträttade Vattenverkstyrelsen ett förbud mot trädgårdsbevattning med kommunalt vatten på grund av vattenbrist. Skulle man spola av bilen eller vattna i trädgården fick vatten från Färgarens damm användas istället.

1963- Behov av idrottsplats

1955 skriver Lysekilsposten att IFK Lysekil spelar sin första träningsmatch i bandy på dammen. Utvecklingen fortsätter kring Färgarns damm och 1963 börjar diskussioner angående bygge av skolor runt dammen. I ett protokoll från skolstyrelsen 1964 yttrar sig idrottsnämnden om behovet av en idrottsplats:
”Denna idrottsanläggning bör omfatta gräsplaner, hoppgropar, löparbanor samt anordningar för fotboll, handboll etc. Idrottsanläggningen bör också innefatta en landisbana.” Olika skisser och förslag visades i protokollet på att idrottsplatsen skulle ersätta Färgarens damm och de kom fram till att ”Skolanläggningen ansluter sig på ett utmärkt sätt till den planerade idrottsanläggningen å dammens nuvarande plats.”

Civilingenjören Curt Janding fick i uppdrag att skriva ett PM (år 1968) med förslag till ”idrottsplatsens disponering och inpassning i terrängen”. Dokumentet inleds med:


”Runt Färgarredammen i nordöstra delen av Lysekils stad har byggts upp ett skolcentrum med gymnasium, hög- och mellanstadieskola samt yrkesskola. Färgarredammen som tidigare ingick som en del i stadens vattenförsörjningssystem har sedan många år ej längre någon sådan funktion. I samband med anläggandet av vatten- och avloppsledningar för skolorna har dammbyggnaden utgjort reseats och vattenytan sänkts. Sprängstensmassor har tippats i dammen.”

Curt Janding gav förslag att det skulle finnas minst en: Fotbollsplan, ishockeyrink, tennisplan, basketplan, badmintonplan, kulstöt­ningsgrop, längdhopps- och höjdhoppsgrop. De flesta av Curt Jandings idéer gick igenom och det beslutades att Färgarens damm skulle tömmas.

1968- Dammen torrläggs

1968-1969 torrläggs dammen och marken planas ut. 1970 fylldes sedan Färgarns damm med sprängstensmassor som tippades i dammen. Nu var Färgarns damm ett minne blott och bygget av idrottsplatsen var i full gång.

1970- Invigning

I början av 1970-talet invigs idrottsplatsen och fortsätter sedan utvecklas under första halvan av 70-talet. I dag är mycket sig likt men underlaget på fotbollsplanen är numera konstgräs. Platsen kallas i folkmun för ”Plastgräset”

Färgarns damm lever vidare i minnet – som en plats där Lysekilsbor samlades, lekte och hämtade sitt vatten.

Har du information om när idrottsplatsen invigdes eller bilder som visar historier kring dammen; hör gärna av dig så inlägget kan kompletteras.

Källor:

Materialet bygger på offentliga handlingar, äldre kartor, lokala historiska samlingar samt bildarkiv från bland annat: Sällskapet Strömstierna, Bohusläns museum, Vikarvets årsbok 2017/2018, Lysekils kommuns fotoarkiv och Lysekilsposten.
Inlägget har sammanställts med hjälp av Open Ai och i syfte att bevara lokalhistoria.

//Tove Andersson

Bilder berättar- Sämstad och Brastad

Varför heter det just Sämstad och Brastad?

Jag har alltid tyckt att ortsnamn bär på något mer än bara geografi – de rymmer historier om människor, språk och landskap. I min släkt finns en särskild koppling till Sämstad, där mina farföräldrar Hugo och Esther Ohlsson bodde och Hugos familj drev den gamla affären som under lång tid var byns naturliga samlingspunkt.

Sämstad – gården vid sjön

Namnet Sämstad går långt tillbaka i tiden. Det tros härstamma från det fornnordiska ordet Sæheimr – sammansatt av sæ, som betyder sjö eller hav, och heimr, som betyder hem eller gård.

Ordet beskriver alltså en gård vid vattnet, vilket passar väl in på Sämstad som ligger vid Färlevfjorden, en vik av Gullmarn. Den senare ändelsen -stad betyder i sin tur bebyggelse eller plats, och användes ofta under medeltiden när gårdar växte till byar eller handelsplatser. Namnet kan därför tolkas som “byn vid sjögården”, eller “gården vid havet”.

I äldre tid var Sämstad inte bara jordbruk – det fanns handel, båttrafik och ett livligt utbyte längs fjorden. Under andra världskriget fanns till och med polisbevakning i Olssons handelsbod, och farfar Hugo körde ofta både varor och människor mellan gårdar och hamn. Affären var både butik, post och samlingspunkt, och för många i trakten blev Hugo Ohlsson en självklar del av vardagen.

Brastad – Brases gård

Det närliggande Brastad har ett ännu äldre namn. Det nämns i skrift redan på 1200-talet som Brastadhir eller Brastadher. Förleden Bras- kommer troligen från ett gammalt nordiskt personnamn – Brasi eller Brasse. Efterleden -stad betyder även här gård eller boställe. Namnet betyder alltså ungefär “Brases gård”, och det syftar troligen på den man som en gång ägde eller grundade gården på platsen.

Det är ett typiskt exempel på hur många ortnamn i Bohuslän skapades – de berättar både vem som bodde där och hur landskapet såg ut.

Namn som minnen

Ortsnamn som Sämstad och Brastad hör till de äldsta i Bohuslän och speglar en tid när landskapet började namnges på allvar – under järnåldern och tidig medeltid. Att dessa namn lever kvar visar hur starkt bandet mellan människa och plats är.

För mig är Sämstad inte bara ett namn på kartan. Det är känslan av när bilen tar av vid sista korsningen till vänster innan backen upp till farmor och farfar. När jag ser huset och väntar på att se farmor vinka. När jag åker taxi med farfar och han bjuder på Toy tuggummi. När vi blir bjudna på sju sorters kakor och äter tills vi har magknip och mår dåligt i bilen på vägen hem; varje gång. Finska pinnar, mjuk kokoskaka, bullar, ambrosiakaka, sockerkaka, hallongrottor och chokladsnitt….

Jag minns den branta backen som gick från skogen ner mot garageuppfarten där jag åkte bob i snön och farmor noga påpekade att jag måste hålla i bromsen ifall det skulle komma bilar (vilket var sällsynt men ändå.)

Döm om min förvåning när jag i vuxen ålder återkommer till platsen och den branta backen knappt lutar.

Pulkabacken…
På bilden pappa Lasse som vandrar ner för ”pulkabacken” från skogen. Farmor och farfars hus vid backens slut.

Namnet bär på både språkets historia och min egen.

Källor:
Fakta hämtad med hjälp av Ai och kompletterad med mina minnen om Sämstad.
Bild på skyltar public domain övriga bilder privata.

//Tove Andersson