Idag på bloggen får ni träffa Albert Hansson från Skaftö som tog hem segern i British Boys Amateur Championship i golf

Vi träffas ute på hemmabanan på Skaftö Golfklubb. Efter vinsten i Boys Amateur i Skottland så är han hemma några dagar på Skaftö innan han drar vidare till Helsingborg där han går andra året på riksidrottsgymnasiet. Han gick i skolan i Grundsund fram till sexan sen blev det Gullmarsskolan i Lysekil. Efter det så blev det gymnasiet i Helsingborg och där har Albert nu gått i två år. Idag på bloggen får ni träffa Albert Hansson.

Albert Hansson


Albert från Fiskebäckskil på Skaftö var den fjärde svensken som vann Boys Amateur. Vi träffas först ute vid Skaftö Golfklubb och sedan åker vi ner i Fiskebäckskil och vid föräldrahemmet i Fiskebäckskil så ber jag Albert berätta lite om sig själv. Vem är Albert Hansson?

– Jag är en kille från Skaftö som älskar att spela golf. Jag spelar väldigt ofta och tycker det är fantastiskt kul.

Hur startade detta med golfintresset?

– Det var när jag började förskolan och vi hade en golfdag med Mikael Kinhult som var tränare på Skaftö Golfklubb. Jag var 5–6 år och det var väl där intresset började för de flesta spelade golf då. Golfen på Skaftö var ett stort intresse för många och det blev lite av samlingspunkten för många som hade ett stort golfintresse på den tiden. 


Spelade pappa Leif golf då?

– Nej, han åkte mest skidor på vintrarna på golfbanan. Men efterhand som jag utvecklades så började pappa också spela. Nu älskar pappa detta med golfen.

Var Mikael Kinhult din tränare under åren på Skaftö Golfklubb?

– Mikael var min tränare tills jag var 12–13 år. Sen valde han att bli Marcus och Fridas tränare på heltid. Efter det så tränades jag av Marcus Björklund som nu är golftränare på Skaftö Golfklubb och varit det i fem år.


Minns du din första golftävling?

– Jag tror att min första tävling var på Torreby i Munkedal. Det var nio hål och pappa gick caddie. Det gick väldigt dåligt och jag minns faktiskt att jag sa till pappa att ta mig härifrån säger Albert och skrattar. Efter det så blev det flera tävlingar och det gick bättre och bättre.  




Hur gick tävlandet vidare efter det?

– Man börjar på distriktsnivå och spelar i Bohuslän. Det finns lite olika nivåer där. Efter det så blev det regional och då är man ungefär i Göteborgsområdet och spelar. Sista steget i Sverige är elit och då är det en tävling i hela Sverige för juniorer.

När kom du med i elit?

– Första tävlingen var när jag var 14 år och när jag var 15 år så blev det mer tävlingar. När jag var 17 år kom jag med i EM-laget i pojklandslaget. I år har jag har jag spelat i truppen och fått varit med på alla resor.


Hur har det gått i år?

– Vi var i Japan i juni och där tog vi brons i laget och jag vann den individuella tävlingen. Det var en väldigt cool resa. Men vi fick tyvärr inte se mycket av Japan på grund av pandemin. Vi fick en kväll i Tokyo och det var en upplevelse. 

Foto: privat.

Foto: privat.

Hur var golfbanorna i Japan?

– Jag har bara spelat på en golfbana uppe i bergen. Den var lite upp och ner, men en väldigt fin kvalité på banan.


Foto: privat.

Foto: privat.



Sen bar det av till Tyskland och Junior-EM, hur gick det där?

Jag och fem killar åkte till Tyskland och spelade. Vi spelade väldigt bra, men vi hade inte riktigt marginalerna på vår sida och förlorade i princip med ett slag mot England i semifinalen. Vi fick möta Frankrike i kvarten och där vann vi. I bronsmatchen mot Spanien så förlorade vi och slutade på en fjärdeplats.



Nu har du spelat i Skottland där du tog hem den anrika tävlingen British Boys Amateur hur känns det?

– Det var riktigt kul och jag tror inte jag riktigt har hunnit förstå det än.

Albert med priset han fick med sig hem efter vinsten i Skottland. Alberts namn finns på vandringspokalen som han fick hålla i men inte ta med sig hem.


Kände du av någon nervositet när du spelade?

– Ja, lite grann. Sista matchen var ganska lugn. Jag och Didrik Ringvall Bengtsson känner varandra mycket väl så det blev ganska avslappnat spel ändå. Jag kände mig lite nervös i slagspelet på första varvet för att kvalificera sig till matchspelsomgången. Jag spelade även särspel om att gå vidare till finalen och då var det nervöst.



Bästa golfbanan du spelat på?  

– Det var Carnoustie Golf Links där vi spelade finalen. Både för att det gick så bra och att det är en fantastiskt bra golfbana. Det är många stora tävlingar som gått där.



Hinner du ha någon fritid?

– Jag hänger med kompisarna och spelar gärna badminton på vintern ihop med Didrik som jag mötte i finalen i Skottland. Det är både bra träning och avslappnande från golfen.

Hur ofta hinner du komma hem till Skaftö?

– Det är lite olika. Från det att vi börjar skolan i augusti tills att vi slutar i juni så brukar jag åka hem några gånger till Skaftö. Jag försöker vara på Skaftö så mycket jag kan.

Albert med vackra Östersidan och Fiskebäckskil bakom sig



Nu har du två år kvar av gymnasiet. Hur går tankarna sedan när gymnasiet är klart? 

– Efter gymnasiet skall jag flytta till USA och gå på college i fyra år och sedan hoppas jag på att bli proffs och vara med i de största tävlingarna.



Hur ser golfsäsongen ut det närmaste?

– Nästa vecka skall jag spela Jacque Leglise Thropy som är en lagtävling mellan Europa och Storbritannien- och Irland. Sedan är nästa tävling i Sverige i Vänersborg där Onsjö Open spelas. En tävling på den svenska proffstouren moregolf Mastercard tour.


Vad är ditt mål med golfen?

– Mitt mål är att bli bäst i världen och vinna majors.


Här kan du se ett filmklipp från Alberts framgång i Skottland och vinsten i British Boys Amateur Championship i golf.

https://www.randa.org/articles/hansson-wins-all-swedish-battle-for-boys-amateur-glory?fbclid=IwAR2wV_cQE4bozEkPj6QmCtQbRaR6eVEg2o0tFhKQdIc9h25mD9l3I6_7Rzg

 Stor tack Albert för att du tog dig tid för en intervju.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Per Andersson som är född i Australien men som växte upp i Lysekil. Per jobbar idag på stora oljeriggar i Persiska viken

Föddes i Australien

Per Andersson föddes i Altona, en förort till Melbourne i Australien. Pers mamma och pappa och syster, som är några år äldre än Per, emigrerade i slutet på 60-talet till Australien. Det var en hel del som gjorde detta vid den tidpunkten av de som jobbade på Stenungsunds raffinaderi. Det skulle öppnas ett nytt raffinaderi i Australien.

På den tiden berättar Per att man fick flygresan betald och ett litet boende om du stannade i minst två år. Åkte du hem innan de två åren så fick man betala tillbaka pengarna.

Per Andersson.

Familjen flyttade hem till Sverige

Efter fem år i Australien så flyttade de tillbaka till Sverige och Brastad till en början. Att det blev Brastad berodde på att Pers pappa fått jobb på Scanraff, som det hette då. Efter ett antal år i Brastad så flyttade de till Lysekil.

Det blev grundskolan i Brastad för Per under hans uppväxt och efter det blev det årskurs 7–9 på Gullmarsskolan innan han började på Gullmarsgymnasiet. En fyraårig teknisk linje varav två år i Lysekil och sedan de avslutande två åren i Uddevalla. Han passade även på att åka till Australien som utbytesstudent på high school.

Fick jobb på Scanraff

1992 gick Per ur gymnasiet och fick direkt jobb på Scanraff som idag heter Preemraff. Under tiden på Scanraff fick han möjligheten att åka till Saudiarabien under 1 ½ år. Väl tillbaka på raffet så var han driftingenjör ett tag innan han fick möjligheten att jobba offshore inom olje -och gasutvinning för bolaget Maersk Oil i Qatar. Bolaget finns inte längre men de hade ett helt nytt fält i Al Shaheen i Qatar.

Började jobba offshore

Per sökte en tjänst på hösten 2009 för bolaget Maersk Oil i Qatar. Först flögs Per till Köpenhamn för en intervju på två timmar och sedan flögs han hem igen. Per gick vidare och två veckor senare fick han en ny intervju nere i Doa i Qatar. Dit flögs han på natten och gjorde ytterligare en anställningsintervju. Följande natt flögs han hem till Göteborg igen.

Han fick jobbet som Productions Assistent på en oljeplattform i Al Shaheen i Persiska viken. Sedan steg han i graderna och blev Production Supervisor. Efter Maersk Oil började han jobba som Production Supervisor på North Oil Company där han steg i graderna till Operation Team Leader.

Foto: Privat.

Hur var det att få jobb på en offshoreplattform?

– För mig var det lite som vilda västern i början. Det var inte lika strukturerat som att jobba på Preemraff. Det var mer lösa boliner om man säger så, fast säkerheten var skälig. Tempot var väldigt högt och det kom nya plattformar hela tiden, och oljan var det viktigaste att få upp i början. Det har ändrat sig mycket och nu är säkerheten första prioritet.

Hur många är det som jobbar på en plattform?

– Det är lite olika. Den sista plattformen jag varit på nu var vi cirka 180 man. Vi hade en jackup, en enhet som kan hissa upp sig med hjälp av ben som trycks ner i havsbotten, vid oljeriggen och en bostadsplattform med den så var vi ungefär 400 man.

Man har flera olika plattformar runtomkring och de pumpar oftast till den stora oljeriggen. Där separeras olja, vatten och gas. Man vill bli av med så mycket vatten som möjligt så att det är ren olja som går till FSO (Floating storage and offloading unit) tankers. Man borrar till runt 3000 fot.

Foto: Privat.

Jobbar det några kvinnor ombord?

– Det finns inga kvinnor ombord, förutom när de kommer någon kvinna från kontoret och gör undersökningar på plats.

Vad är din uppgift på plattformen?

– Jag har hand om driften på hela plattformen. Det innebär även att jag skriver alla tillstånden ombord.

Foto: Privat.

Hur länge jobbar du ute och hur ser en vecka ut för dig?

– Vanligtvis så jobbar man 28 dagar och är sedan ledig 28 dagar. Jag jobbar 13 timmar varje dag och de resterande 11 timmarna gör du som du vill. För mig är det gymmet en timme, ringa hem, en film och sen är det god natt. Jag går upp kl. 05:00 varje morgon och går till jobbet runt 05:15. Det tar bara 1 minut att gå till jobbet….

Många tycker att 12–13 timmar är inte mycket att jobba under 28 dagar. Det kan jag delvis hålla med om men vi har även larm som går ibland. Det finns 3 olika larm ombord och då måste alla gå till uppsamlingsplatser med mera.

Eftersom det finns olja och gas så har vi mätare på oss mot H2S gas och skulle den ge utslag så bär vi med oss en mask som vi skall ta på oss omedelbart. Om jag inte jobbar så tillhör jag brandstyrkan ombord och är brandledare. Jobbar jag och det händer något så är jag i kontrollrummet, en så kallad emergency center. Därifrån sköter man kontakten med personalen ombord beroende på vad som händer.

Foto: Privat.

Finns det alkohol ombord?

– Nej, det får absolut inte finnas någon alkohol ombord. Men man får röka i speciella rum.

Finns det något att göra på fritiden?

– På de stora plattformarna finns det saker att göra, men inte på de mindre. På den stora plattformen hade vi pingisbord, biljard och ett jättefint gym. Jag promenerar även en hel del på plattformen. 

Foto: Privat.


Är det många olika nationaliteter som möts?

– Det finns olika nationaliteter som filippinare, indier, indonesier, nepaleser och folk från Bangladesh med mera.

Hur är maten?

– Maten är helt okej. Här har vi asiatisk -och västerländsk mat. Det är kanske inte som på Nordsjön, där man hört att jobbar man på Nordsjön så lägger du på dig säger Per och skrattar.

Foto: Privat.

 

Har du några saker som hänt under dessa år som du kan dela med dig av?

–  Ja, jag har sett ormar och rockor som simmar runt plattformen. Whale sharks (Valhaj) kommer en gång om året och lägger sig vid plattformen. Den har ett stråk och det kommer säkert flera hundra som ligger och flyter och äter plankton.

Whale sharks. Foto: Privat.

Foto: Privat.

Det har hänt att Emiren kommit ut med sin yacht och dykt vid någon av plattformarna som haft besök av dessa hajar. Jag har aldrig träffat honom personligen, men han var vid en plattform något år innan jag var där. Då fick de i princip stanna plattformen för att han skulle komma och dyka.

Det jag själv råkat ut för var att vi en kväll fick en påringning om att Emiren ville flyga från vår plattform med en helikopter. Han befann sig ute på sin yacht och behövde åka in till fast mark. Vi fick order om att inte skriva under några tillstånd och inte göra något som kunde riskera en nedstängning av plattformen. Det kom en jättestor helikopter och landade på vår helikopterplatta. Ut kom en butler och två piloter i smoking. De stod standby för att vänta på Emiren. 

Det kom även en gummibåt med filippinare som klättrade upp på plattformen och observerade innan Emiren skulle komma med sin yacht. Efter några timmars väntan så blev det inget. Han hade troligtvis bestämt sig för att stanna kvar yachten. När helikoptern lyft så kunde vi släppa på alla tillstånd igen och gå tillbaka till normal drift. 

Foto: Privat.

En annan sak som hände när jag var ledig och min fru var på plats i Qatar. Vi var utanför shoppingcentret Villaggio i utkanterna av Doha i Qatar. När vi stod där kom det en kvinna med en svart Abaya och började pratat med henne. Hon frågade om hon fick ställa sig bredvid och började röka.

Hon var så pratsam och vi märkte att hon behövde prata med någon västerlänning. Hon bjöd med min fru på ökensafari nästa dag och efter att de samtalat en stund så erbjöd hon sig att hennes man kunde köra oss hem till hotellet och vi tackade ja.

Hon ringer sin man som är ute och letar efter sin Land Cruiser som är vit i färgen som de flesta är där. Han kommer med bilen och stiger ut och är klädd som en shejk med vit dress och palestinasjal på huvudet. 

Det roliga i detta möte var att en månad innan hade jag googlat och hittat en talkshow så jag misstänkte vad som skulle komma. Vi satte oss i bilen och de presenterade sig och vi frågade vad han hette. Han presenterade sig som Bin Laden, och här förstod jag exakt och programmet jag såg innan handlade om Bin Laden.

Bin Laden är en enormt stor firma i Saudiarabien. Vi pratade om vad vi jobbar med och han berättar att han jobbar med konstruktioner och han var jättetrevlig. Hans namn var Omar Bin Laden och var fjärde sonen i Usama familjen. Han har även haft olika talkshower tidigare. Vi kom fram till hotellet där vi bodde och vi fick telefonnumret för de ville bjuda ut oss dagens efter, det gick inte för jag var tvungen att gå på en kurs. Detta var ett mycket udda möte för oss.

Ni är aldrig rädda för att bli kidnappade?

– Nej, det är mest i Afrika det händer. Men vi har tränat på det för ett antal år sedan med militären.

Foto: Privat.

Kan det blåsa mycket på havet så ni känner av det på plattformen?

– Ja, på vintern kan det blåsa mycket. Vinden var upp i 80 sekundmeter en gång och då fick vi svängningar. Jättestora hagelkorn har jag också sätt. Sen har vi några gånger känt av jordbävningar som varit i Iran. Då har det skakat till i vår plattform.

Nu har du sökt nytt jobb, kan du berätta något om det?

– Det har varit långa karantäntider nu på grund av Covid-19 och jag har inte känt mig redo för nya utmaningar. När jag har suttit i karantän längtade jag hem och sökte ett par jobb här hemma i Sverige, men det föll inte på plats. Men jag fick en fråga om jag ville söka ett jobb i Dubai och det gjorde jag. Jag skrev på kontraktet för några veckor sedan. Det är en äldre plattform men mycket större. Jag blir Operation Superintendent i Dubai Petroleum. Min först resa blir nu i slutet av oktober.

Doha City West Bay. Foto: Privat.

På plats utomlands så följer Per bland annat sonen Isac som spelar hockey i Mora och dottern Wilma som spelar handboll.

Tack Per för en mycket intressant pratstund och lycka till med nya jobbet i Dubai.

Idag på bloggen får ni träffa före detta Lysekilskillen Pontus Josefsson Säll som skall spela U-19 EM med Svenska Handbollslandslaget i Kroatien

Idag får ni möta Pontus Josefsson Säll som jag fick en pratstund med här i Lysekil innan säsongen drar i gång. Pontus bor i dag i Alingsås, men föräldrarna har köpt ett hus i Hunnebo och flyttade dit för ett tag sedan.

Första året i Pontus liv blev i Lysekil och sedan blev det en sväng till Göteborg innan han vid sex års ålder flyttade tillbaka med familjen till Lysekil. Här började han Färgarskolan och sedan blev det Mariedalsskolan fram till årskurs sex. Efter det blev det Gullmarsskolan fram till nian. Idag spelar Pontus i Handbollsligan med sitt Alingsås HK och trivs jättebra.

Pontus Josefsson Säll utanför Kronbergshallen i Lysekil.




När startade ditt handbollsintresse, minns du det?

– När jag var sex, sju år. Vi fick hem ett brev från Lysekils Handbollsklubb (LHK) som ville aktivera ungarna med att starta upp de yngre ungdomarna att de skulle ha det kul. Jag sa direkt till mamma, att jag inte skulle börja någon handboll och att hon kunde kasta brevet säger Pontus och skrattar.

Väl på plats och när jag kom ut från handbollen så sa jag; ”jag skall aldrig sluta med handbollen”. Mamma Maria tvingade dit mig för hon var mycket aktiv i handbollsklubben och var med och tränade oss under hela min uppväxt.

Pontus i LHK dräkten som liten. Foto privat.

Minns du din första match?

– Vi mötte Kropps och fick stryk med 10–0. Sedan gick det bättre för vår årskull. Vi vann div 1 i Göteborgsserien. Första året vann vi 24 matcher av 24 möjliga. Andra året vann vi 17 av 20 och sista året kom vi trea i serien.

Efter Gullmarsskolan blev det Gymnasiet 2018. Hur kom det sig att det blev Alingsås?

– Jo, men 2018 flyttade jag ner till Alingsås och gick El- och energiprogrammet på Elitidrottsgymnasiet Alströmer NIU Handboll, för att ha något att kombinera handbollen med sen. Jag sökte dit och fick komma ner och provträna och fick klartecken att börja. Efter att jag nyss gick ut gymnasiet så fick jag jobb direkt.

Utvecklingen i Alingsås?

– Jag var niometrare först, och det kanske inte var min starka sida när jag spelade i A-pojklaget. Jag bytte position till linjespelare. Man vänjer sig och lär sig nya tips och tricks hela tiden. Utvecklingen går hela tiden framåt känns det som.

När kom du med i Alingsås A-lag?

– Jag skrev på ett kontrakt hösten 2020 som sträcker sig till 2023.

Då måste det gått väldigt bra för dig?

– Jag kom med i HP-Alingsås och det är som ett B-lag kan man nog säga. Vi spelade i division 1 och det gick inte så bra för laget. Det var många tuffa matcher men man lärde sig på vägen. På förra försäsongen så fick jag vara med på några träningar i A-laget. När vår lagkapten Niclas Barud skadade sig så fick jag hoppa in på heltid i laget. 

Du blev ganska tidigt uttagen till ungdomslandslaget, det måste ha varit grymt kul?

– Ja, det var det. Jag blev uttagen till ett läger för U-17 landslagsspel i Karlskrona som heter Scandiberico. Det blev tre landskamper mot Portugal, Norge och Spanien. Det var tre riktigt roliga matcher och det var första gången jag var med i landslaget.   

Pontus i landslagsdräkt. Foto privat.

Foto privat.

Nu är du med i A-laget och kan du berätta hur en vecka kan se ut?

– Som det ser ut så i början blir det träning på måndagar, tisdag två träningar, onsdag egenträning, torsdag två träningar, fredag en träning, lördag träning eller match och på söndagarna är matcher eller egenträning för min del.

Sen så var ni och spelade Europacupmatcher, hur var det?

– Det var kul och vi vann mot Magdeburg som vann hela Europacupen. Vi vann några matcher och det var en upplevelse att få vara med om detta.

Foto privat.

Det blev femte plats i Handbollsligan, tankar om det?

– Vi tog oss till kvartsfinal men vi förlorade mot Skövde i kvartsfinalerna. Skövde spelade senare final mot Sävehof som vann hela serien. Tyvärr så fick jag inte spela så mycket i kvartsfinalerna.

Tankar inför årets säsong i Handbollsligan?

– Vi har många som lämnar klubben. Bland annat Axel Franzén också från Lysekil och några till. Men samtidigt kommer det in duktiga spelare så det är bara att kämpa på och göra sitt bästa. Det är en ganska ung lovande trupp.

Nu blir det U-19 landslaget hur känns det?

– Jo, det känns jättebra. Jag har varit på lite träningsdagar och blev uttagen till U-19 EM. Egentligen skulle EM varit i januari, men på grund av pandemin så har det flyttats.

Man blir uttagen till ett läger på lite olika platser. Sen så samlar de ihop de bästa från träningslägren och nu senast första och andra juli hade vi träningsträff i Alingsås där de bästa från alla regioner träffades.

Sen hade de en livesändning på Facebook och på min position var det jag och Felix Möller från Sävehof som blev uttagna.

Hur ser upplägget ut för EM?

– Vi åker till Lund 4 – 8 augusti. Träning de två första dagarna och matcher mot Färöarna, Norge och Danmark. Sedan blir det avresa till U-19 EM i Kroatien som pågår 11 – 23 augusti. Det skall bli riktigt roligt. Senare i höst blir det även EM kvalspel utomlands.

Det finns fler Lysekilare i Handbollsligan eller fanns… Nu är Axel Franzén borta och även Adam Nyfjäll. Fast du har en Lysekilare kvar i ert lag och det är Jonathan Sandberg. Men hur var det att möta Adam i Handbollsligan?

– Nyfjäll är duktig. Vi slog dem på hemmaplan, men förlorade bortamatchen. Vi pratade lite efter matchen och kollade läget.

Du har två år kvar på ditt kontrakt, vill du komma utomlands och hur går tankarna för framtiden?

– Det är väl klart att man vill det. Men nu fokuserar jag bara på att göra mitt bästa och så leder det dit det leder. Man försöker göra sitt bästa hela tiden.

Har du någon fritid?

– Nej inte direkt, Det blir mest träning och nu skall jag även börja jobba som elektriker. Det blir lite padel ibland och säkert lite tv-spel på kvällen.

Saknar du Lysekil någon gång?  

– Det är väl klart att man gör.

Tack för en trevlig intervju och att du tog dig tid Pontus och lycka till med handbollen framåt.