Teknikmässa i Lysekil för niondeklassare från Gullmarsskolan och Sotenässkolan

Igår anordnades det en teknikmässa vid Gullmarskolan för de nior som skall söka vidare till gymnasiet. Det var industriprogrammet på Gullmarsgymnasiet som var på besök och informerade elever på Gullmarsskolan, men även elever från Sotenäskolan.

Teknikmässa

Jag träffade Tomas Olsson, lärare på Gullmarsgymnasiet och Ann-Sofie Grenander, Studie- och yrkesvägledare på Gullmarsskolan.

Tomas Olsson och Ann-Sofie Grenander.

Tomas Olsson lärare på Gullmarsgymnasiet berättar att teknikmässan är till för att skapa en information för eleverna vad teknik och industri är. Denna minimässa är en träff för att de skall få information och vägledning om vad man kan bli om man söker till industriprogrammet på Gymnasiet.

Samtidigt skall företagen som är på plats tala om vad man kan bli om man utbildar sig i något av yrkena som presenteras av Gullmarsgymnasiet. Allt ifrån ingenjör till industriarbetare så att eleverna får rätt information.

Ann-Sofie Grenander berättar att från skolans sida har det handlat om den ständiga frågan; ”varför behöver jag lära mig det här?” Nu får de en dos av verkligheten och de får veta att detta är vad som väntar dem nästa år om man väljer att läsa vidare.

AH Automation var med på teknikmässan.

Husqvarna fanns på plats vid teknikmässan.

Lektionerna i teknik har bland annat handlat om, varför kommer det bli viktigt med teknik i framtiden, vad är teknik, industri och automation för någonting? Från kommunens sida handlar det om att skall vi få de företagen som är här idag att rekrytera även för framtiden. Så är de här för att troligtvis träffa sina framtida kolleger. Vi måste visa våra ungdomar att Lysekil är en industristad. Samtidigt måste man väcka intresset för teknik och även den nya tekniken som kommer. Ann-Sofie Grenander avlutar med att berätta att Renée Daun näringslivsutvecklare på Lysekils kommun har också varit med i detta projekt.

Tanken finns att detta skall bli en återkommande teknikmässa, där man kan använda Kronbergshallen i en eller två dagar för att visa upp sig.

Helab var med på teknikmässan.

Preemraff fanns också på teknikmässan vid Gullmarsskolan.

Trailer från ESAB

Jag fick även en pratstund med Jacob Lundström på ESAB. Jacob berättar att de är här från ESAB Sverige AB med deras demotrailer som kör rund och har visning i hela Europa. Trailern utgår från Laxå och är nästan aldrig hemma, men på grund av pandemin så har den varit hemma i Sverige ett tag.

Jacob Lundström.

ESAB är i Lysekil för att locka svetsare till branschen, eftersom det är idag en stor efterfrågan på svetsare. Det är många som går i pension men få som utbildar sig. Iniativet som skolan tog är fantastiskt och det gjorde att vi ställde upp på detta berättar Jacob Lundström från ESAB.

Industriprogrammets lärare från vänster, Jonas Wuscha, Frida Kruse, Tomas Olsson och Tom Carlzon framför ESAB:s stora trailer.

På plats fanns AH Automation, Helab, Husqvarna, Preem, Teknikcollege och ESAB. ESAB hade med sig en stor trailer som de demonstrerade svetsar för eleverna från Gullmars -och Sotenässkolan.

Idag på bloggen får ni träffa före detta Lysekilskillen Pontus Josefsson Säll som skall spela U-19 EM med Svenska Handbollslandslaget i Kroatien

Idag får ni möta Pontus Josefsson Säll som jag fick en pratstund med här i Lysekil innan säsongen drar i gång. Pontus bor i dag i Alingsås, men föräldrarna har köpt ett hus i Hunnebo och flyttade dit för ett tag sedan.

Första året i Pontus liv blev i Lysekil och sedan blev det en sväng till Göteborg innan han vid sex års ålder flyttade tillbaka med familjen till Lysekil. Här började han Färgarskolan och sedan blev det Mariedalsskolan fram till årskurs sex. Efter det blev det Gullmarsskolan fram till nian. Idag spelar Pontus i Handbollsligan med sitt Alingsås HK och trivs jättebra.

Pontus Josefsson Säll utanför Kronbergshallen i Lysekil.




När startade ditt handbollsintresse, minns du det?

– När jag var sex, sju år. Vi fick hem ett brev från Lysekils Handbollsklubb (LHK) som ville aktivera ungarna med att starta upp de yngre ungdomarna att de skulle ha det kul. Jag sa direkt till mamma, att jag inte skulle börja någon handboll och att hon kunde kasta brevet säger Pontus och skrattar.

Väl på plats och när jag kom ut från handbollen så sa jag; ”jag skall aldrig sluta med handbollen”. Mamma Maria tvingade dit mig för hon var mycket aktiv i handbollsklubben och var med och tränade oss under hela min uppväxt.

Pontus i LHK dräkten som liten. Foto privat.

Minns du din första match?

– Vi mötte Kropps och fick stryk med 10–0. Sedan gick det bättre för vår årskull. Vi vann div 1 i Göteborgsserien. Första året vann vi 24 matcher av 24 möjliga. Andra året vann vi 17 av 20 och sista året kom vi trea i serien.

Efter Gullmarsskolan blev det Gymnasiet 2018. Hur kom det sig att det blev Alingsås?

– Jo, men 2018 flyttade jag ner till Alingsås och gick El- och energiprogrammet på Elitidrottsgymnasiet Alströmer NIU Handboll, för att ha något att kombinera handbollen med sen. Jag sökte dit och fick komma ner och provträna och fick klartecken att börja. Efter att jag nyss gick ut gymnasiet så fick jag jobb direkt.

Utvecklingen i Alingsås?

– Jag var niometrare först, och det kanske inte var min starka sida när jag spelade i A-pojklaget. Jag bytte position till linjespelare. Man vänjer sig och lär sig nya tips och tricks hela tiden. Utvecklingen går hela tiden framåt känns det som.

När kom du med i Alingsås A-lag?

– Jag skrev på ett kontrakt hösten 2020 som sträcker sig till 2023.

Då måste det gått väldigt bra för dig?

– Jag kom med i HP-Alingsås och det är som ett B-lag kan man nog säga. Vi spelade i division 1 och det gick inte så bra för laget. Det var många tuffa matcher men man lärde sig på vägen. På förra försäsongen så fick jag vara med på några träningar i A-laget. När vår lagkapten Niclas Barud skadade sig så fick jag hoppa in på heltid i laget. 

Du blev ganska tidigt uttagen till ungdomslandslaget, det måste ha varit grymt kul?

– Ja, det var det. Jag blev uttagen till ett läger för U-17 landslagsspel i Karlskrona som heter Scandiberico. Det blev tre landskamper mot Portugal, Norge och Spanien. Det var tre riktigt roliga matcher och det var första gången jag var med i landslaget.   

Pontus i landslagsdräkt. Foto privat.

Foto privat.

Nu är du med i A-laget och kan du berätta hur en vecka kan se ut?

– Som det ser ut så i början blir det träning på måndagar, tisdag två träningar, onsdag egenträning, torsdag två träningar, fredag en träning, lördag träning eller match och på söndagarna är matcher eller egenträning för min del.

Sen så var ni och spelade Europacupmatcher, hur var det?

– Det var kul och vi vann mot Magdeburg som vann hela Europacupen. Vi vann några matcher och det var en upplevelse att få vara med om detta.

Foto privat.

Det blev femte plats i Handbollsligan, tankar om det?

– Vi tog oss till kvartsfinal men vi förlorade mot Skövde i kvartsfinalerna. Skövde spelade senare final mot Sävehof som vann hela serien. Tyvärr så fick jag inte spela så mycket i kvartsfinalerna.

Tankar inför årets säsong i Handbollsligan?

– Vi har många som lämnar klubben. Bland annat Axel Franzén också från Lysekil och några till. Men samtidigt kommer det in duktiga spelare så det är bara att kämpa på och göra sitt bästa. Det är en ganska ung lovande trupp.

Nu blir det U-19 landslaget hur känns det?

– Jo, det känns jättebra. Jag har varit på lite träningsdagar och blev uttagen till U-19 EM. Egentligen skulle EM varit i januari, men på grund av pandemin så har det flyttats.

Man blir uttagen till ett läger på lite olika platser. Sen så samlar de ihop de bästa från träningslägren och nu senast första och andra juli hade vi träningsträff i Alingsås där de bästa från alla regioner träffades.

Sen hade de en livesändning på Facebook och på min position var det jag och Felix Möller från Sävehof som blev uttagna.

Hur ser upplägget ut för EM?

– Vi åker till Lund 4 – 8 augusti. Träning de två första dagarna och matcher mot Färöarna, Norge och Danmark. Sedan blir det avresa till U-19 EM i Kroatien som pågår 11 – 23 augusti. Det skall bli riktigt roligt. Senare i höst blir det även EM kvalspel utomlands.

Det finns fler Lysekilare i Handbollsligan eller fanns… Nu är Axel Franzén borta och även Adam Nyfjäll. Fast du har en Lysekilare kvar i ert lag och det är Jonathan Sandberg. Men hur var det att möta Adam i Handbollsligan?

– Nyfjäll är duktig. Vi slog dem på hemmaplan, men förlorade bortamatchen. Vi pratade lite efter matchen och kollade läget.

Du har två år kvar på ditt kontrakt, vill du komma utomlands och hur går tankarna för framtiden?

– Det är väl klart att man vill det. Men nu fokuserar jag bara på att göra mitt bästa och så leder det dit det leder. Man försöker göra sitt bästa hela tiden.

Har du någon fritid?

– Nej inte direkt, Det blir mest träning och nu skall jag även börja jobba som elektriker. Det blir lite padel ibland och säkert lite tv-spel på kvällen.

Saknar du Lysekil någon gång?  

– Det är väl klart att man gör.

Tack för en trevlig intervju och att du tog dig tid Pontus och lycka till med handbollen framåt.

Idag får ni möta Lysekilstjejen Johanna Larsson på min blogg. Johanna har ett stort intresse för hästar och som 2020 vann distriktsmästerskapet i dressyr med sin häst Don Bellisimo även kallad Bellis

Idag får ni möta Lysekilstjejen Johanna Larsson på min blogg. Johanna som har ett stort intresse för hästar och som 2020 vann distriktsmästerskapet i dressyr med sin häst Don Bellisimo även kallad Bellis

Johanna och Bellis.

När jag träffar Johanna berättar hon att hon alltid äskat djur och när familjen besökte djurparker och när det var ponnyridning i stadsparken här i Lysekil så vill hon gärna hoppa upp på en häst och rida.


Vilken ålder var du i när du började i ridskolan?

– Jag var cirka sex år gammal när jag tog mina första ridlektioner på Lysekils Ridklubb som den hette då.

Jag antar att man inte har en egen häst vid så tidig ålder?

– Jag hade en ponny som foderhäst i ganska tidig ålder. Man hyr alltså en häst som man sköter om. Samtidigt här så fortsatte jag med mina ridlektioner och tävlade på ridskolans ponnyhästar. Jag var med i DM i dressyr och slutade på en tredjeplats.

När köpte du din första egna häst?

– Det gjorde jag när jag var 14 år och hade börjat sjundeklass i Gullmarsskolan. Han hette Mac Murphy och kallades ”Eddie”. Det var världens snällaste häst. En bättre första häst kunde jag inte haft. Han var trygg och gjorde aldrig något dumt.

Johanna ryktar och gör klar Bellis innan det är dags att rida iväg.




Tävlade du något med Eddie?

– Jag tävlade i både hoppning och dressyr med honom. Under denna tid började jag spendera nästan all ledig tid i stallet. En kompis mamma hade hoppträningar för oss och vi fick lära oss balans och så vidare genom olika slags övningar. Vi var ett gott gäng tjejer, vi blev så sammansvetsade. Vi sov över i stallet, åkte på ridläger. Detta är än idag några av mina närmaste vänner och vi umgås fortfarande.

Efter att du gått ut nian så antar jag att du läste vidare på något gymnasium?

– Ja, jag läste Samhällsprogrammet med inriktning samhäll, samt att jag även läste specialidrott med inriktning på ridning. Jag gick på Gullmarsgymnasiet som under tiden jag gick där kom att bli Campus Väst.

Nu är det dags för Johanna att sätta sig i sadeln. På grund av att ridstövlarna är så höga så måste hon ta hjälp av en pall eller dylikt för att kunna komma upp på Bellis.

Sen så sålde du Eddie. Köpte du någon ny häst?

– Jag köpte min första riktiga stora häst efter Eddie. Hon hette Rioja som var ett sto med lite nerv i sig. Henne tävlade jag i dressyr och utbildade henne upp till MSV B (medelsvår klass).

Rioja blev tyvärr sedan skadad då hon vrickade bakknät i hagen. Det var en tuff tid då vi fick åka fram och tillbaka till veterinären i Ale för att försöka rehabilitera henne. Hon opererades och blev bra men skulle inte hålla för de högre klasserna. Jag valde då att sälja henne som avelssto. Hon hann få en fin avkomma innan hon hastigt gick bort.



Vad har du för häst idag?

– Min nuvarande häst, Don Bellisimo ”Bellis” har jag ägt i sex år. Han är min tävlingskompanjon och bästa vän.

När jag köpte Bellis flyttade jag honom från klubben Lysekils Ryttarförening till min tränares stall Stuteri Light för att kunna satsa ytterligare.

Jag studerade då vid denna tid på Högskolan Väst i Trollhättan och pendlade till stallet i Lysekil. Jag och Bellis tävlar nu för Västkustens ryttarsällskap. Det är en klubb som vi startade för några år sedan och vi har medlemmar i flera olika städer på västkusten.


Tävlar ni något?

– Jag och Bellis tävlar idag i svår klass i dressyr. Vi vann distriktsmästerskapet i dressyr 2020 och har tävlat lag-SM i dressyr 2019 i Laholm och 2020 på Strömsholm.

Foto: Privat.

Foto: Privat.



För oss som är analfabeter på hästar och de olika tävlingsområdena. Kan du berätta vad dressyr är för tävlingsform?

– Dressyr är en gren inom ridsporten som går ut på att hästen ska vara lydig, flexibel och energisk. Jag brukar säga att dressyr är som att dansa med häst, för det är så jag tycker att det känns.

Samspelet mellan häst och ryttare är viktigt och målet i dressyren är att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga kommandon utan synbar ansträngning från ryttaren. Hästen ska ge intryck av att den utför rörelserna av sig självt.

Foto: Privat.

Vem har du som tränare och hur kan en träning se ut?

– Min tränare heter Marianne Höglind Björk, hon är utbildad tränare och domare samt att hon är en duktig ryttare som har tävlat de högsta klasserna i dressyr. Jag har tränat för henne varje till varannan vecka i över 10 år.

Marianne har alltid haft ett stort engagemang i min utveckling och det är jag tacksam för. På träning står Marianne på marken och instruerar mig med hjälp av headset. Marianne har alltid på träning tidigt introducerat svårare övningar/rörelser som egentligen kommer högre upp i klasserna.

Det har varit en morot att ta sig vidare och blivit lättare när de rörelserna väl kommer i mina program. När jag rider på egen hand varierar jag mellan att träna i ridhuset och i paddocken. Jag brukar också rida ut i skogen och ibland hoppar vi som komplement till dressyren.

Stuteri Light ägs av Marianne Höglind Björk och Kenth Björk. Stuteri Light ligger strax utanför Lysekil och är en fantastiskt fin gård med ett ridhus på 20X60 meter. De har också en webbshop om man vill handla hästprylar.  https://www.stuterilight.se/ länk Facebook https://www.facebook.com/Stuterilight


Jag antar att det är som allt annat under denna pandemi med tävlingar och annat. Är det några tävlingar nu?

– Just nu är det bara yrkesverksamma och elitryttare som får tävla, utifrån pandemin. Jag har fått godkänt att tävla som elitryttare för att jag har uppnått ett visst resultat i nationell klass. Bellis och jag har precis gjort första starten för i år och det gick bra så nu är jag taggad inför denna säsong. Det känns jätteroligt att få tävla igen även fast det inte riktigt är ”som vanligt”.

För de ungdomarna som är hästintresserade och läser detta, hur skall man gå till väga om man är intresserad av hästar och vill börja rida?

– Om man är intresserad av att börja rida tycker jag inte att man ska tveka på att höra av sig till en ridskola. Ridskolor har oftast ”prova på-ridning” där man kan testa på att rida och greja med hästarna i stallet. Det är verkligen värt att testa det.

Hur tänker du på framtiden och satsningen på dressyren, har du något mål?

– Mitt nästa mål är att rida kür. Det är att man gör ett eget program med egen musik till. Jag håller på att titta på vilken musik jag tror matchar Bellis och mig bäst just nu. Det hade varit häftigt att få tävla med ett egenkomponerat program.

Jag antar att du inte får så mycket fritid över, men har du några andra intressen förutom hästar?

– Ja stallet tar mycket tid, det är lite som en livsstil men jag trivs bra med det. När jag inte är i stallet umgås jag gärna med familj och vänner. Jag tycker även om att resa, framför allt till värmen men jag åker också gärna på skidsemester.

Stort tack Johanna och jag önskar dig lycka till i fortsättningen.