Idag på bloggen får ni träffa Lysekilskillen Viktor Lundqvist som sätter Lysekil på världskartan. Han är just nu aktuell med att ha gjort effekter till filmen ”Spider-Man: Into the spiderverse”

Publicerad den 24 december, 2018 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilskillen Viktor Lundqvist. Sedan nio år tillbaka bor och jobbar Viktor i Los Angeles. Arbetsplatsen är Sony Pictures i Los Angeles i Hollywoods digitala storfilmscentrum. Där gjorde han sitt examensarbete. Han läste medieteknik på universitet i Linköping och på Campus i Norrköping. Efter examensjobbet blev han anställd på Sony.

Viktor har titeln: Senior technical director på sitt jobb på Sony där han jobbar med visuella effekter inom filmbranschen. Han är just nu aktuell med filmen ”Spider-Man: Into the spiderverse”. Han har bl.a. jobbat med en effekt som används när olika universum smälter samman.

Jag tog kontakt med Viktor och han berättade att han precis varit i Lysekil och hälsat på och skulle vidare i Sverige innan han åkte hem till Los Angeles igen. Viktors föräldrar bor i Lysekil, och han har en bror i Dublin och en syster i Göteborg.

Jag frågade Viktor hur han minns sin uppväxt i Lysekil?

– Jag hade en helt fantastisk uppväxt i Lysekil. Jag har många soliga minnen från framförallt somrarna. Mycket bad från klipporna och på mina föräldrars segelbåt. Jag är så tacksam för att ha fått växa upp i en så vacker stad precis vid havet.

Hur och när startade ditt intresse för film?

– Det är svårt att säga just när det startade, men jag har alltid tyckt om att se på film. Framför allt på vinterhalvåret hyrde jag och mina kompisar i tonåren mycket film nere på biljardcaféet i Lysekil.

Det var en period där i uppväxten som det inte fanns så mycket annat roligt att göra som tonåring i Lysekil, framför allt när det började bli lite kallare och mörkare. Jag har tidigt haft ett intresse för datorgrafik och datorer. Jag minns tydligt första gången jag såg “The Matrix” på bio och det var nog då intresset för hur datorgrafik kunde användas för film började gro.

Gick du på Gullmarsgymnasiet här i Lysekil eller vart tog du vägen efter nian?

– Jo jag läste teknikprogrammet på Gullmarsgymnasiet i Lysekil. Efter det jobbade jag ett år på Husqvarna i Brastad innan jag började plugga Medieteknik på Linköpings universitet i Norrköping. Jag trivdes jättebra på universitetet och det var kul att träffa många kompisar med liknande intresse för teknik och datorgrafik.

Efter två år tog jag ett sabbatsår och jobbade halva året på en liten reklambyrå i Göteborg, och andra halvan reste jag runt i Sydostasien. Fjärde året på utbildningen läste jag som utbytesår i Melbourne, Australien. Efter det spenderade jag ännu ett år i Australien då jag och min bror reste runt och jobbade på gårdar och hotell samtidigt som vi njöt av sol och bad.

Mitt examensarbete gjorde jag just på Sony Pictures Imageworks i LA. Det bestod i att programmera ett verktyg för att simulera/efterlikna hur vätskor rör sig. Mitt program kördes på grafikkortet för att bli så snabbt som möjligt, något som var relativt nytt på den tiden. Det visade sig gå nästan 50 gånger snabbare än de verktyg de redan hade. Efter det blev jag erbjuden anställning.

Du bor idag i Los Angeles, har du kontakt med andra svenskar som bor i LA?

– Jag har ett par goda svenska vänner som jag umgås med här. Vi brukade var ett ännu större gäng men under senare år så har jag träffat fler amerikaner. Många svenskar åker hem efter ett tag så det blir lite mer kortvariga kontakter.

Kan du berätta lite kortfattat hur din vecka ser ut i Los Angeles?

– Jag går ofta upp runt sex på morgonen och går till gymmet. Är det bra vågor så åker jag upp norrut mot Malibu och surfar ett par timmar innan jobbet. Det är inte ovanligt att man ser både sälar och delfiner i vattnet.

– Arbetsdagen spenderas till stor del framför datorn och innehåller både en del kodning men även mer visuellt kreativt arbete. Det är ett ständigt bollande fram och tillbaka mellan oss och vår vfx supervisor samt regissör när man bestämmer hur effekterna ska se ut.

Efter jobbet går jag emellanåt ut och äter något gott, ser på bio eller tv eller träffar kompisar över en öl. Fram emot helgen hajkar jag gärna, surfar eller fiskar.

Jag läste att ditt första filmjobb var ”Green lantern” från 2011, kan du berätta lite om vad du gjorde i den filmen?

– Det var lite allt möjligt. Men bland annat så jobbade jag på en scen där skurken skickar en tornado av glas mot Green lantern. Men även slutscenen där monstret Parallax slungas in solen och fattar eld.

Har du något drömjobb inom filmen som du skulle vilja göra?

– Nej, inte direkt. Men det är alltid spännande när man får jobba i ett team som är inspirerande och där man tillåts vara väldigt kreativ och ta ut svängarna.

När man jobbar med visuella effekter, tittar du extra noga om du tittar på film hur den är gjord?

– Jo så blir det. Ibland kan det vara lite irriterande att man fokuserar på detaljer utanför filmens handling. Förr hände det ofta att jag kunde gå ur biosalongen och klagade till mina vänner på en dåligt utförd effekt.

Exempelvis en explosion som jag tyckte såg lågupplöst ut eller liknande men som mina vänner kanske inte ens hade insett att det inte var en riktig explosion. Det händer ofta att man blir väldigt uppslukad av en effekt man jobbar på och ibland glömmer man att de flesta biobesökare inte ser på effekterna med lika kritisk blick som en själv.

Vilken är den bästa filmen du sett, har du någon favorit?

– Det är otroligt svårt att utse en film. Som jag nämnt tidigare så är “The Matrix” en film som jag blev väldigt påverkad av tidigt. Men det har kommit många bra filmer sedan dess, “Interstellar”, “Birdman”, “Her” och “Inception” är några exempel på filmer som jag gillar.

Har du några fritidsintressen, och vad gör du i så fall?

– Mitt absolut största fritidsintresse är att surfa, jag gör det så ofta jag får chansen och det blir bara roligare desto mer jag gör det. Det finns inget bättre sätt att rensa huvudet än att surfa. När det inte är några vågor så sysslar jag gärna med “spearfishing”, det är snorkling fast med harpun.

– Det finns även en mängd schyssta hajker runt om och utanför LA. När jag flyttade hit blev jag förvånad över hur varierande miljon är runt om LA, med både höga berg, öken, vackra stränder osv.

– Jag skaffade nyligen en crossmotorcykel som går bra offroad ute i öknen. Det är en fantastisk frihetskänsla och något som jag hoppas kunna göra ännu mer framöver.

2014 vann du pris ”Annie Award” för effekter i en film som heter ”Edge of tomorrow”. Kan du berätta vad du gjorde för effekter i den?

– En stor del av filmen utspelar sig på ett slagfält på en strand i Frankrike. Ett stort fokus låg för mig på att skapa digitala explosioner, rök och eld.

Jag antar att det inte är så ofta vi får se dig här hemma i Lysekil, men hur ofta brukar du besöka Lysekil?

– Jag var hemma nu precis en kort sväng innan jul men det blir allt för sällan. Innan var det fyra år sedan jag var hemma. Målet framöver är att kunna åka hem en gång per år. Som tur är så träffar jag familj både i LA men även på gemensamma resor som vi gör.

Hur firar du jul, nyår i Los Angeles och saknar du den svenska julmaten?

– Just i år kommer jag fira Jul och nyår med min fru och även mamma och pappa, som är på besök ett par veckor. Vi har tagit med oss lite julmat från Sverige och vi ser fram emot att fira en jul med mycket god mat.

Det blir en blandning av klassisk svensk julmat och några japanska rätter (min fru är ifrån Japan). Vi har lagt in lite sill, gravad lax och vi griljerade skinkan härom kvällen.

– Det blir aldrig samma julstämmning som hemma men jag tycker det är kul ändå, helst nu när mamma och pappa är här och hälsar på. Förra julen började vi som en ganska vanlig svensk jul, men slutade sjungades på en japansk karaokebar i little Tokyo.
På nyår går vi nog ut och äter något gott, sedan möter vi upp med några av mina vänner och tittar på fyverkerier.

Som avslutande fråga undrar jag vad du har för framtidsprojekt på gång, är det något som du kan berätta om?

– Jag har lite semester nu, men i februari ska jag börja på en ny film som går under arbetsnamnet “Mitchels vs. the machines”. Det är en animerad film som handlar om robotar som vänder sig mot sina mänskliga skapare för att ta över världen. Familjen Mitchels är de enda som lyckas stå emot och kämpa tillbaka. Manuset ser ut att ha bra potential och gruppen som jobbar på den verkar lovande. Jag tror det kan bli spännande.

Här är de filmer som Viktor jobbat med.

10/23/2017 – 11/16/2018 Fx Lead “Spiderman: Into the Spider-verse”

04/24/2017 – 10/20/2017 Senior Fx Technical Director “Meg”

01/30/2017 – 04/21/2017 Senior Fx Technical Director “Spider-Man: Homecoming”

06/14/2016 – 12/23/2016 Senior Fx Technical Director “Smurfs: The Lost Village”

03/14/2016 – 06/10/2016 Senior Fx Technical Director “Ghostbusters”

02/30/2014 – 03/11/2016 Senior Fx Technical Director “Alice Through the Looking Glass”

11/25/2013 – 02/28/2014 Senior Fx Technical Director “The Amazing Spider-Man 2”

03/24/2013 – 11/22/2013 Senior Fx Technical Director “Edge of Tomorrow”

02/27/2013 – 03/22/2013 Senior Fx Technical Director “Cloudy with a Chance of Meatballs 2”

09/01/2011 – 01/25/2013 Fx Technical Director “Oz The Great and Powerful”

Stort tack för att du tog dig tid Viktor och vi kommer säkert att få höra mer om Viktor i framtiden.

Alla foton använder jag med tillstånd av Viktor.

Idag får ni träffa författaren Lennart Brohed på min blogg

Publicerad den 14 januari, 2018 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Idag får ni träffa författaren Lennart Brohed på min blogg. Lennart är en hejare på att bl.a. skriva deckare. Han släpper en ny deckare varje år som utspelar sig i Lysekil. En återkommande gestallt i boken är bl.a. konstapeln Göran Persson. Hela 14 böcker med Göran Persson har det blivit. Den första deckaren kom 2003 ”Änkan som inte sörjde” och då var även frun Monika medskribent.

Jag frågar Lennart hur det kom sig att han hamnade i Lysekil?

– Mina föräldrar är födda här i Lysekil, men flyttade senare till Göteborg där jag växte upp. Jag har varit i Lysekil sedan tidig ålder och gick även i skolan här. Jag och min fru trivdes väldigt bra när vi var här och hälsade på, och samtidigt fanns släkten här.

Hur kom det sig att ni startade ett bokförlag?

– Jag och min fru flyttade till Orust och startade där Slussens Bokförlag. Både jag och min fru är bibliotekarier från början. Vi började vid universitetsbiblioteket i Linköping och jobbade även vid universitetsbiblioteket i Göteborg. Jag kände att jag tröttnade på detta och hade funderingar på att starta ett bokförlag. Vi flyttade till Lysekil, för skulle man till banken eller något annat var man tvungen att åka in till banken i Henån. I Lysekil fanns allt så nära.

Vi hittade en bransch med böcker om sorgebearbetning, livskrisen och sådant. Det var en bra nisch för det var inte många som jobbade med detta. Vi tog hem böcker från England och USA och översatte dem. USA och England låg långt före Sverige i detta med sorg – och livskriser. Vi var nog några av de första som startade med detta i Sverige. När vi närmade oss pensionsåldern avvecklade vi företaget.

Men från att översätta böcker till att börja skriva själv är väl lite skillnad?

– Vi reste en hel del på den tiden och åkte ofta till Lanzarote. Vi reste till Alghero på Sardinien. Vi kom på att det fattades böcker om resandet dit. Vi började med att skriva en resehandbok till Alghero och även en om Lanzarote och det gick bra. Då fick vi blodad tand och funderade på vad vi skulle göra när vi pensionerades, vi kunde inte bara sitta och rulla tummarna.

Vi kom på att vi skulle se om vi kunde skriva en deckare som blev som en historia över Lysekil. Första boken ”Änkan som inte sörjde” släpptes 2003. Tanken efteråt var att den kanske innehöll för mycket om Lysekil, så historien kom lite i bakgrunden. Till den andra boken tyckte jag att vi balanserade det bättre.

Hur var första utgivningen av en deckare?

– Vi kunde bokbranschen såpass bra och vi visste hur man bar sig åt. Den sålde väldigt bra och hittills har den sålt i över 3000 exemplar.

Efter det blir det några böcker till innan du lämnar deckarlinjen och ger ut boken Hummerfarmen 2013, hur kom det sig?

– Jag tyckte att jag skulle skriva något som utspelade sig i våra dagar. Det blev en satir om det moderna livet med frostade dörrar till badrum och färgade kylskåp. Ventilationsingenjör Eskil Svensson lämnade sin plats i kommunhuset i Kungshamn för ett lugnare liv i stugan vid Västerhavet.

Varför Kungshamn?

– Jag vet inte, det bara blev så. Jag har varit mycket i Kungshamn och det är en mycket trivsam ort.

Lennart har gett ut 17 böcker sedan han startade. 14 deckare, 1 roman och 2 resande böcker. Lennart jobbar med att ge ut en bok per år. Det tar ungefär ett år att färdigställa en bok från idé till den är tryckt.

Hur har du kommit på karaktärerna i böckerna?

– De växte fram i huvudet när jag började skriva. Det är en process som växer hela tiden. När man skriver en ny deckare så skall man även ha nya karaktärer förutom dem som är återkommande. Då får man sitta och fundera.

Först planlägger jag handlingen och bestämmer vilka som är brottslingarna. Sedan bestämmer jag personligheten på de som skall vara med. Det är en lång process innan det är klart.

Tar du uppslag från mord som hänt på riktigt?

– Det kan hända att man läser om något mord och då kan man få impulser från det, och använda delar av brottet. Jag tar aldrig rakt av utan det blir att man hittar på delar i skildringen om mordet eller vad det är som sker.

Blir du inspirerad av andra författare?

– Donna Leon är amerikansk författarinna som skriver deckare som utspelar sig i Venedig. Jag har varit rätt mycket i Italien och jag gillar verkligen hennes böcker.

I den nya boken ”Utan bevis” anspelar du lite till Gåsö-mordet”, eller ”väskmordet” som det kallades. Hur kom du på idén till det?

– Jag läste en artikel i en tidning om en läkare som var misstänkt för detta mord och vars föräldrar bodde på Gåsö, och att han hade växt upp på Gåsö. I artikeln var det en hypotes om att han levde och någon hade sett honom i Milano. Detta satte fantasin i rörelse och detta måste jag skriva om. Jag hade aldrig skrivit en bok där jag använt ett verkligt fall förut, utan allt annat är påhittat. Nu är inte boken ”Utan bevis” en kopia på väskmordet utan det mesta är påhittat.

Vad tycker du om Lysekil?

– Jag tycker väldigt bra om Lysekil. Vi flyttade hit 1995 och har alltid trivts här. Det är en bra stad att beskriva i litteraturen för den är lagom stor och överskådlig.

Vinter eller sommar?

– Både och faktiskt. Det är lite lugnare på vintern, men det är ganska skönt.

Jag såg att du sprungit Musselloppet, hur var det?

– Det var bara för att testa hur det var. Jag brukade träna och började med det redan på 70-talet.

Har du något fritidsintresse?

– Skrivandet tar all tid, så jag hinner inte med så mycket mer.

Senaste lästa bok?

– ”Ett jävla solsken”, som är en biografi om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström som Fatima Bremmer skrivit. Hon fick Augustpriset för den boken som årets fackbok.

Hur går tankarna för nästa bok, har du börjat tänka ut något redan nu?

– Jag tar en bok i taget, fast skall det komma en ny så får jag nog börja tänka på det inom en snar framtid om jag skall hinna med den.

För er som vill läsa Lennart Broheds böcker så går de att beställa genom Lennart eller köpa dem på Lysekils Bokhandel Ugglan. Under här är en länk till Lennarts hemsida. Stort tack Lennart för att du ställde upp på en intervju.

http://www.brohed.se/

Tommy Nilsson släpper nytt album och ger sig ut på Sverigeturné. Idag får ni en en intervju med Tommy där han berättar om sitt händelserika år 2016 med ”Melodifestivalen”, ”Badrock” och ”Så mycket bättre” m.m.

Publicerad den 14 februari, 2017 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Idag får ni en exklusiv intervju med Tommy Nilsson på min blogg. Tommy har haft ett år där det hänt massor av saker som ”Så mycket bättre”, turné med ”SommarSverige” och Uno och Patrik, ”Badrock” och julshow m.m. Detta år 2017 börjar med skivsläpp den 17 februari och en Sverigeturné som startar i Vara den 23 februari.

Det är fredag och Club Artistkväll på Mortens Krog i Uddevalla. Kotte Ohlsson som är Tommys agent sedan många år tillbaka och Tommy är klubbvärdar för Club Artist och jag brukar vara där och fotografera. Tommy sitter och äter med Patrik Isaksson och musiker när jag kommer till Mortens Krog. Patrik och Tommy kommer fram och kramar om mig.

28 år senare.

Jag sitter i logen och så kommer han, Tommy Nilsson som jag träffade för första gången för 28 år sedan i Stockholm när jag var och spelade i en stor bordshockeytävling i Globen som jag vann. 28 år senare och han ser nästan likadan ut idag som då, och fortfarande lika glad som när vi träffades första gången den kvällen i maj 1989 i puben på Globen Hotell. Bara någon dag efter vårat möte bar det av för Tommy till Schweiz och Lausanne. Där skulle han medverka i finalen av Eurovision Song Contest med låten ”En dag”.

Året som gick.

Nu sitter vi på Mortens i Uddevalla och jag gör en intervju med min vän som jag träffat så många gånger genom åren som gått. Vi börjar prata och jag frågar Tommy hur han ser tillbaka på året som gick, fast vi backar bandet lite, och kommer in i slutet av 2015 då Tommy medverkar i en megastor reklamkampanj i Norge, där norsk radio skall börja sända digitalt i alla deras radiokanaler. Det är otroligt stort att en svensk artist får vara med i en sådan reklamkampanj.

Hur kom det sig att du blev utvald till reklamkampanjen och hur kändes det?

– Varför det blev så vet jag inte. ”Öppna din dörr” är en väldigt populär låt i Norge, och när norsk radio skall byta till det digitala nätet vill man göra en informationskampanj kring detta. Det har varit både positivt och negativt och det är många små radiostationer som tänker att de kommer att försvinna.

NRK ville göra en kampanj och berätta varför det skall ske och då ville man ha en låt. Egentligen skulle man tänka sig att de skulle valt en norsk artist. Jag blev både jätteglad och stolt över att få vara med i den kampanjen.

Efter det var det julshow i Sundsvall med Patrik och Uno. 2016 blev det återigen Melodifestivalen för dig, fast denna gången med Uno och Patrik.

Hur var det att vara med i Melodifestivalen igen?

– Det var jättekul när vi väl bestämde oss. Fast det var inte att man kastade sig på det på en gång, utan vi snackade rätt mycket om det. Sen så får man göra som alla andra och skicka in ett bidrag. Det är inte alls säkert att man kommer med men vi gjorde det.

Vi skulle göra en turné den sommaren 2016, och tänkte att det kunde hjälpa till helt enkelt. Patrik hade en låt och så skrev vi en text tillsammans. Det var ganska kul att göra det på tre. Hur det gick spelade ingen roll utan vi hade roligt ändå. Det är klart att det hade varit kul att gått vidare till andra chansen o.s.v. men det gjorde vi inte. Med facit i hand tycker jag vi gjorde det helt okey.

Melodifestivalen är inte min tävling längre på något sett. Det är nästan 30 år sedan jag vann schlagerfestivalen med ”En dag”, och det hade nästan varit lite tråkigt om jag skulle vinna igen nästan 30 år senare.

Vi visade upp att vi jobbade tillsammans och det var vårt mål. Samtidigt tycker jag att det var en fin låt.

Club Artist i Uddevalla. Här med bl.a. Patrik Isaksson och Kotte.

Du var ute och spelade en del, och du och Kotte startade ”Club Artist” här i Uddevalla på Mortens Krog som blivit en stor succé.

Det blev en ny sommarturné med Patrik, Uno och Anna. ”Badrock” återuppstod för en sommar och du var även med där. ”Så mycket bättre” spelades in i juli, när fick du förfrågan om att vara med där, och tackade du ja direkt?

– Det var ett antal månader innan inspelningen skulle vara. Jag kommer inte riktigt ihåg när jag fick frågan om att vara med. Först måste man titta så man har tid, men man försöker givetvis hitta den tiden för att kunna vara med.

Konceptet med ”Club Artist” startades en gång i tiden bl.a. i Uddevalla av Kotte. Eftersom Kotte kommer från Uddevalla och jag har varit här och spelat både med Easy Action och med eget band och har varit i Uddevalla många gånger även när jag inte har spelat. Detta med 30+ har blivit väldigt populärt och vi kör så länge folk tycker det är roligt.

Badrock 2016 Tommy och Björn. Foto: ©Magnus ”FotoRoddan” Roudén.

Det hände mycket kul under 2016. Detta med ”Badrock” var fantastiskt coolt att det återuppstod efter så många år med samma människor. En del killar i crewet som var med på den tiden det begav sig med ”Badrock” var med nu också, och bandet med Sanne och Mats och alla de andra. Det var väldigt speciellt och verkligen skitkul.

Turnén med ”SommarSverige” och inspelningen av ”Så mycket bättre” var ett sammelsurium ett tag. Det känns som jag åkte bil varje dag och for mellan olika saker och ibland krockade det. Det var en hektisk sommar på Gotland men det var också fantastiskt roligt. Samtidigt var det väldigt tragiskt detta med Freddie. Frågorna var många. Hur blir det nu, skall vi göra det här o.s.v. Det var en rolig sommar men mycket upp och ner känslomässigt.

SommarSverigeturnén 2016 i Lysekil.

Hur tänkte du när det gällde låttolkningarna?

– När jag fick förfrågan om ”Så mycket bättre” hade jag redan påbörjat ett samarbete, dels med Anders Lundström i Stockholm och Ninetone Records i Sundsvall. Vi pratade om att istället för att släppa en platta så skulle vi göra nya låtar. Jag försökte även leta efter ett modernare sound. I samband med detta fick vi ”Så mycket bättre” i början på detta samarbete och det var naturligt att vi tog det som ett första projekt. Vi släppte även ”Samma Människa” som singel på bl.a. Spotify, och som har spelats mycket på olika radiostationer.

Jag hade människor runt om kring mig som jag ville jobba med. Vi delade upp det arbetet emellan oss. Först gällde det att hitta låtarna och samtidigt få klart med produktionsbolaget att de låtarna var okey att använda. En del låtar var redan upptagna som någon annan hade valt som var med i programmet.

Jag lät Anders Lundström göra 3 av låtarna, Ninetone Records med Pontus och Patrik Frisk fick också göra 3 låtar och kapellmästaren Stefan i ”Så mycket bättre” fick göra en låt och det var Ted Gärdestad låten. De producerade låtarna under min tillsyn. Det är alltid jag i slutändan som avgör om det är okey eller inte. Nu är det samarbetet igång och det är mycket tack vare ”Så mycket bättre”. Nu fortsätter vi att göra musik tillsammans.

Vi släppte en låt på julafton i tanken på ämnet som tas upp i låten ”Vem du är”. Låten handlar om flykt ifrån krig och elände.

Kan du beskriva känslan när du sitter där i programmet på din dag och de skall sjunga dina låtar?

– Det är otroligt svårt att beskriva den känslan. Jag var ganska lugn och försökte bara ta emot det hela. Jag hoppades givetvis att de skulle välja låtar som de själva tyckte om, och att de kunde göra det till sin låt. Så tänkte jag själv när jag valde låtar.

Jag tyckte de gjorde det och vissa låtar är bättre än originalet i och med att det är lite modernare tolkning på dem. Det är jättesvårt att förklara känslan men det är väldigt häftigt. Det är lite overkligt men man blir glad.

Just detta med att någon har lagt ner tid och energi på att göra detta med mina låtar. Man vet verkligen vad det krävs eftersom jag gjorde samma sak.

Var det någon speciell låt du fastande för?

– Allas versioner av alla låtar hade någonting. Jag kan inte minnas någon låt som jag inte tyckte var bra. När jag hörde Freddie sjunga ”En dag” så var det så overkligt. Samtidigt som han inte finns längre. Den gillar jag för den finns kvar som ett brev från andra sidan.

Jag gillar Jills version och gillar hur hon tänkte med ”Öppna din dörr” och tog den framåt genom att sjunga den på engelska. Den har blivit en stor hit igen. Josefines version av ”Vill du ha sex med mig” den gjorde hon på ett coolt sett. ”Amelia” blev en glad Lisa Ekdahl låt.

Danny har också fått en stor hit med ”Snacket på stan” som i original heter ”Talk of the town”. Magnus har gjort en otroligt fin soulig version av ”Allt som jag känner”. Jag gillar alla lika mycket, och det är så jag känner.

Har du någon kontakt med de andra idag?

-Nä, (Tommy skrattar). Jo, vi har kontakt och bara för ett litet tag sedan stod vi på samma scen jag, Jill och Danny. Man träffar alltid på varandra där ute när man är ute och åker. Vi har även en Facebooktråd som man går ut på ibland och skriver något kul eller taskigt.

Vid jul blev det julshow på O’learys Mall of Scandinavia i Stockholm för dig hur var det?

-Det var kul. Det var ett försök från O´learys sida, och det är väl inte vanligt för folk att tänka sig att gå och äta julbord på O´learys. Det är en sportbar med massor av aktiviteter. O´learys i Mall of Scandinavia är gigantisk. Bowlingbanor, gokart, minigolf, laser tag, biljard och 3- och 5 kamp m.m.

De har ett rum som heter ”Harvard Hall” som ligger längst in på O´learys. Där får det plats kring 100–120 personer. Där vill man starta upp lite mindre intima konserter. Det var väldigt uppskattad med julshowen.

Vilken är den bästa jullåten?

-Stilla Natt som är en klassisk jullåt och historien som finns kring den.

Nytt år nya utmaningar. Du kommer med ett nytt album som heter ”Samma Människa”, kan du berätta lite om det?

-Det kommer ett nytt album som innehåller alla mina versioner av låtarna i ”Så mycket bättre”, och två nya låtar. Det är ”Samma Människa”, ”Vem du är” och ”Alla vi vara någonting för någon”. ”Alla vi vara någonting för någon” är en låt från förra skivan som är omgjord. Pontus på Ninetone har gjort en remix av den som blev så bra att vi tog med den på nya plattan. Jag tycker den låter bättre nu än när jag själv producerade den på förra plattan. Plattan kommer att släppas 17 februari och den kommer att säljas i samband med Sverigeturnén som börjar den 23 februari i Vara.

Berätta om turnén som har premiär i Vara den 23 februari.

-Vi gör över 20 spelningar på olika konserthus runt omkring i Sverige under våren. Det skall verkligen bli jättekul. Det var längesedan jag var ute på en egen regelrätt turné. Jag spelar väldigt mycket, men detta blir en stor produktion där jag har bestämt hur den skall se ut.

Mitt band som är med mig på turnén är: Hans Sjölander på trummor, Sven Lindvall på bas, Sven-Gunnar Pettersson på keyboard, Andreas Rydman på gitarr och Anders Lundström på gitarr.

Jag har även en tanke på att göra en förställning så småningom. Tanken har funnits där ganska länge, och detta finns inne i mitt huvud.

Tänker du dig en teaterföreställning eller hur tänker du där?

-Vid min ålder är det ganska vanligt att folk gör krogshower. Egentligen passar inte en krogshow mig. Dels så hänger jag inte på krogen längre och någon showman på det sättet har jag aldrig varit. Samtidigt har jag så mycket material som inte passar för en krogshow. Därför passar det mig mer att göra en föreställning på ett konserthus eller på en liten teater. Då är det upp till mig att bjuda på något mera än att bara stapla låtarna på varandra. Det är lite framtidsplaner jag har. Vi får se vad som händer.

Till sommaren blir det turné med Diggiloogänget. Premiär i Vänersborg den 12 juli. Hur tycker du att det skall bli?

– Det skall bli kul. Jag har aldrig varit med där förut och det skall bli spännande att åka med Diggiloo på Sveriges största turné.

Pressfoto: Diggiloo.

Vad händer mer om vi blickar framåt, nästa år 2018 firar du 40 år som artist. Har du några tankar kring det?

-Nej, det har jag faktiskt inte. Det jag vill göra nu förutom det som är inbokat i min kalender är att skriva ny musik. Fortsätta samarbetet med de människorna jag har runt omkring mig och försöka göra någonting bra. Jag tror fortfarande att mitt bästa ligger framför mig. Jag mår väldigt bra och är på en bra plats i livet och är full av olika idéer.

Turnédatum för Tommy Nilsson våren 2017.

23 feb: Vara, Vara Konserthus.

25 feb: Karlstad, CCC.

28 feb: Stockholm, Skandiascenen, Cirkus.

1 mars: Borås, Åhaga.

2 mars: Örebro, Conventum.

3 mars: Gävle, Konserthuset.

4 mars: Falun, Magasinet.

8 mars: Luleå, Kulturens hus.

9 mars: Umeå, Idunteatern.

10 mars: Östersund, Pettersson Bergerhallen.

17 mars: Karlskrona, Konserthuset.