Idag får ni träffa Charlie Häggstam igen på min blogg. Han har jobbat både som chefsmekaniker i Formula 1 och i Formula E

Publicerad den 30 augusti, 2015 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Påsken 2013 träffade jag Charlie Häggstam som då jobbade som chefsmekaniker i Formula 1 stallet Caterham. Redan då när den intervjun var färdig så bestämde vi att vi skulle träffas när Charlie var i närheten igen. Vi träffades igen och idag kommer en fortsättning på vad som hänt för Charlie.

Det har gått lite rykten om att han skall jobba i Sauberstallet där svenske Marcus Ericsson är förare. Om det blir det eller något annat vet bara Charlie, som berättar att han slängt ute lite krokar här och där inför hösten. Han kommer att hoppa in som chefsmekaniker i Formula 1 stallet Manor Marussia under hösten. Dels så var han med i Belgien och den 6 september är han i Italien och Monza.

11739737_10153000609746299_417437568_n — Marcus & Charlie.

Påsken 2013.

Vi backar tillbaka till påsken 2013. Charlie är hemma i Sverige på besök efter Formula 1 lopp i Malaysia. Charlie berättar i intervjun att 2013 är ett mellanår för Formula 1. Till säsongen 2014 blir det andra bilar med V6 motorer med turbo.

Efter Malaysia blev det Shanghai för Charlie 2013. Charles Pic och Giedo van der Garde var förarna 2013 och Charlie hade hand om Charles Pic. Reservförare var Alexander Rossi och Ma Qinghua.

Den sistnämnde fick senare lämna plats till Heikki Kovalainen som tidigare jobbat för Caterham som förste förare. Pics 14:e plats under Malaysia Grand Prix blev stallets bästa resultat under säsongen och teamet slutade på 11:e plats i konstruktörsmästerskapet.

11753770_10153000607601299_298627846_n — Formula 1 ratt.

2013 var ingen bra säsong.

Säsongen 2013 var ingen bra säsong för Caterham. Dels så var bilarna inte bra, och redan tidigt så började de istället satsa på Formula 1 2014 för att bilarna skulle bli så bra som möjligt till den säsongen.

Charlie tror att de blev sist i Formula 1 cirkusen. Det var lite stolpe ut hela året och chaufförerna de hade var inga höjdare heller tillägger han.

Byter förare till 2014.

2014 görs det en storsatsning och svensken Marcus Ericsson blir förare i Caterhamstallet tillsammans med japanen Kamui Kobayashi. Charlie hade hand om den japanske föraren.

11749352_10153000607936299_1051583834_n — Kamui Kobayashi och Charlie.

Från 2014 blir det ett helt nytt reglemente med V6 motorer, turbomatare och mer batteristyrka i bilarna. Det blev dubbelt så mycket batterieffekt berättar Charlie. Det var väldigt mycket strul med V6 motorerna och det är det fortfarande.

Mercedes är de som lyckats bäst med de nya motorerna. Caterham hade Renaultmotorer och dem var det mycket problem med. De kunde knappt åka en meter på de första testerna för de fungerade inte. Massa saker gick sönder och Renault har fortfarande inte fått ordning på dem. Red Bull är heller inte riktigt nöjda än berättar han. Ferrari däremot har fått lite mer ordning på sina motorer.

11739618_10153000609356299_898892648_n — Här är chassit innan det byggs ihop.

11758775_10153000609281299_712906888_n — Detta foto är från Abu Dhabi och sista racet förra året. Det är ett chassi med delvis ihopbyggd front suspension men saknar motor och låda. Det är så här en bil ser ut när vi kommer till tävlingarna innan de skruvar ihop den till en komplett bil berättar Charlie.

Två bra förare enligt Charlie.

Charlie berömmer både Marcus Ericsson och Kamui Kobayashi. Det är två mycket duktiga förare, men bilen räckte inte till. Problemet var att designerna trodde de hade en bra bil men så var inte intygar Charlie. Enligt honom så syntes det redan från början att det inte skulle bli så bra. Designerna designar, men man kan inte göra mer än att säga att detta ser kanske inte så bra ut. Tyvärr så hjälper inte det alltid berättar han. Det är mycket pengar inblandade.

11741705_10153000612076299_165455129_n — Charlie och David Hasselhoff. Han träffade en hel del kändisar som kom och hälsade på i depån.

Marcus gör några bra tävlingar.

I Monaco blir Marcus elva, och det är så nära man kan komma så att det skall bli riktigt bra. Kamui blev påkörd av Bianchi som blev åtta i slutänden. Hade vi haft stolpe in istället för stolpe ut så hade det nog både Marcus och Kamui tagit poäng i den tävlingen.

Bilen var svårkörd.

Bilen var svårkörd, motorn var inte bra och det var inte mycket som gick deras väg. Man ritar bilen och den testas i en vindtunnel och då tror de som designar den att de har något bra på gång. Om man tittade på Caterhams bilar i början så syntes det att deras var mycket bullkigare och bredare, och man såg t.o.m. att den inte var snabb.

Hela motorpaketet var mycket tyngre än det förra motorn. Redan från början hade de problem med att det var för mycket vikt baktill på bilen. De ville ha mer vikt fram för att få rätt viktfördelning. De prövade med att hänga på tyngder fram, men i slutändan gjorde det bilen ändå tyngre när man försökte ha en så lätt bil som möjligt. Viktfördelningen på bilen är procentuell och man får varken ha för mycket vikt fram eller bak på bilen berättar Charlie.

Caterham missade två race den säsongen.

Charlie berättar att de missade två race den säsongen p.g.a. ekonomiska problem. Redan ifrån Silverstoneloppet var det problem och det var innan halva säsongen hade gått. De lyckades att få ihop lite pengar och det var lite annat folk som tog över.

De missade loppet i Austin i USA och loppet i Brasilien. Inför det sista loppet i Abu Dhabis var de med för att de var till salu på marknaden. Charlie kände att det var bra med ett avslut, och kände samtidigt att det inte skulle vara lätt att få sålt ett team som inte lyckats så bra. Efter Abu Dhabis stannar han kvar ett tag och hjälper till med att montera ner bilarna m.m.

Började jobba med Formula E.

Charlie söker sig vidare och börjar jobba med Dragon Racing Formula E Team. FIA har dragit igång en tävling med elbilar. Han missade de två första racen för då var det F1 fortfarande för Charlie. Första racet gick i Kina sedan blev det Malaysia. Tävlingarna i Uruguay var han med på.

Tävlingarna går inne i städerna p.g.a. att det är elbilar. De kan köra på sådana ställen där de inte får tillstånd att köra med vanliga racerbilar. De har även varit i Buenos Aires, Miami, Los Angeles, Monaco, Berlin, Moskva och finalen gick i London.

11751091_10153000602301299_182501763_n — Loïc Duval & Charlie.

I Moskva körde de loppet jämte Röda Torget. De såg kyrkan i Kreml från depån. Berlin var också kul för där var vann de. De kom både på första och tredje plats. I Monaco kör man på delar av F1 banan. Man åker inte uppför Casinobacken berättar Charlie.

11759447_10153000603256299_644014487_n — En glad Charlie efter vinsten i Berlin med Formula E.

I teamet jobbade han som chefstekniker och hade hand om två bilar. Förarna han jobbade med var Loïc Duval och Jeröme D’Ambrosio. Duval vann Le Mans 2013 och är fabrikschaufför för Audi. D’Ambrosio har kört GP 2 ihop med Marcus Ericsson och även kört Formula 1 för Virgin.

Formula E bilen.

Formula E bilen är lite speciell berättar Charlie. De låter inget och man kan säga att det är en Formula 3 bil med ett stort batteri i. Bara batteriet väger 380 kg. Sedan sitter det en elmotor och en vanlig sexväxlad växellåda i den. För att det skall gå så bra som möjligt så måste du använda batterieffekten på bästa möjliga sätt. Det gäller att spara på energin.

Man laddar batteriet lite när man bromsar bilen i ett race. Tyvärr så räcker inte det för att man skall slippa vara tvungen och byta bil i loppet.

Ungefär en halvtimme räcker ett batteri. Racet brukar vara i cirka 50 minuter. Efter cirka 25 minuter kommer föraren in i depån och byter till en ny bil med ett fulladdat batteri i. Det är det ända depåstoppet om man nu inte får punktering eller något annat händer i loppet. Maxfarten på bilarna är cirka 200 km/h.

Charlie berättar om första racet han var på med dessa elbilar. Det tog en stund innan han insåg att racet hade startat. Bilen är helt tyst utan motorljud. Det är många före detta F1 chaufförer som är med och tävlar. Tio team är det som är med och tävlar. Varje team har två chaufförer och förarna har två bilar på man.

Nya regler inför årets säsong.

Inför kommande säsong så får teamen utveckla sina egna växellådor och motor. Till femte säsongen är det planerat att de skall få gör allt själv som t.ex. att utveckla sitt egna chassi, batteri och allting.

Charlies dag med elbilstävlingarna kunde se ut så här.

Det ä en väldig skillnad för att allt skall ske på en dag. Tävlingen körs på en dag. Man kommer t.ex. på en torsdag och då får man bygga upp garaget på plats. Garaget består av tält. I Monaco hade de redan satt upp tält när de kom dit. Där hade alla likadana tält.

Man packar upp allt och gör lite service innan tävlingen. På fredagen om det går, får man åka tre varv på banan bara för att kontrollera den. Första träningen brukar vara vid 08:15 på lördagsmorgonen. Då är det 30 minuters träning. Andra träningen är vid kl. 10:00 ungefär. Även den är på 30 minuter.

Kval blir det mellan 12-13:00. Sedan delas alla förarna in i fyra olika grupper. Ungefär 15 minuter har de på sig i tid att kvala till. Vid 16:00 startar tävlingen och när den är klar så packas allt ihop.

Slutade på andra plats i Formula E mästerskapen.

Det blev en andra plats för teamet i mästerskapen och det är han glad för. Om det blir en fortsättning eller inte vet inte Charlie i skrivande stund. Annars har det blivit ganska mycket ledighet för Charlie detta året.

Det finns många viljor i ett Formula 1 lopp.

Han har träffat Marcus Ericsson en del när han varit ledig och det beror på att de är nära vänner. För Marcus gick det ganska bra i början på säsongen då de hade en bil som de lyckats med att designa rätt. Efter det har de inte orkat hänga med i utvecklingen som de andra stallen. Det har även varit något strul med depåstopp och annat som kostat tid i loppet. Det är många som sitter på informationen i ett lopp och det är många viljor tillägger han.

Svensk lagmästare i att åka vattenskidor barfota.

Charlie har kört två rallytävlingar. Det började med att han jobbade i en racingskola åt Sven Frendelius. Sven startade Scandinavia Formula School 1987. Då hade Charlie licens men har aldrig tävlat i någon Formula tävling utan kört på skoj och haft kul. Han har varit med och tävlat i två rallytävlingar.

Han har tävlat i skidåkning i slalom. Han körde bl.a. SM-finalen 1992 och då hette det Volvo Trophy om han minns rätt. Vattenskidor där man åker barfota på vattnet har han också tävlat i. Han blev svensk lagmästare i det både 2003 och 2004.

11753886_10153000609496299_1302832209_n — Magnus Ottosson, Charlie, Petter Hane och Johan Nilsson.

Charlie har även ett stort intresse för surfing. Han har köpt sig en crossmotorcykel och det kanske blir att han och kompisarna åker Gotland Grand National som är en endurotävling. Det kan vara kul att köra ifrån kompisarna tillägger Charlie och skrattar. Vägcykling är också något Charlie håller på med, och de med kompisarna Magnus Jernemyr, Marcus Ericsson och Alex Elgh.

11748619_10153000602546299_1130457211_n — Magnus Jernemyr, Charlie, Marcus Ericsson och Alex Elgh.

Jag tror att Charlie går en mycket spännande höst och vår till mötes.

Stort tack för att du tog dig tid för mig.

Alla foton använder jag med tillstånd av Charlie Häggstam.

Här är det första reportaget jag gjorde med Charlie.

Charlie Häggstam jobbar som chefsmekaniker i Formula 1.

Idag får ni möta Cerry Holmgren på min blogg som varit med om hela 3 OS, och som var med och tog VM-guld 1990 med det svenska handbollslandslaget

Publicerad den 14 april, 2015 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Idag får ni träffa Cerry Holmgren som jobbade som massör för handbollslandslaget i många år.

Född i Surte

Cerry Holmgren är född i Surte på en barnavårdscentral den 29 december 1954. Detta är lite unikt, för sedan började de bygga Kungälvs sjukhus berättar Cerry. Han växte upp i Nol, och sedan blev det Ahlafors där han spelade fotboll. Efter skolan skulle han börja jobba som elektriker var meningen för hans pappa var elektriker och även hans bror var det, men Cerry var inte elektriker berättar han. Men på den tiden fanns det jobb att få och han började jobba på ett lager, och blev lagerchef där efter ett tag. Han bodde hemma ganska länge för han var som säger; ”gift med idrotten”.

Var med i fotbollsklubben Ahlafors

I arton år var han med i fotbollsklubben Ahlafors IF. Där var han både ledare, tränare och styrelseledamot m.m. De drev även Folkparken i Ahlafors berättar Cerry. De gick upp i gamla division 3 och mötte bl.a. Oddevold, och det var stort på den tiden. De spelade oavgjort på Sjövallen mot Oddevold minns Cerry.

Gjorde 5 säsonger med Ale Surte i bandy

Inom distriktsförbundet började han gå kurser i massage, sedermera blev han värvad som ledare till Surte bandy. Han gjorde 5 säsonger med Ale Surte i bandy. Varav fyra av dem var de i slutspel. De var i semifinal och mötte Boltic som bästa resultat berättar han vidare.

Cerry började att jobbade på Volvo. Ordföranden i Surte var direktör på Volvo Svenska Bil, och Cerry skulle egentligen börja jobba på Volvo Svenska Bil, men där var det anställningsstopp. Istället blev det Volvo Lastvagnar, och där fann Cerry sina bästa arbetskamrater han någonsin haft.

Han hade väldigt bra arbetskamrater

Han berättar att han hade absolut det sämsta jobbet där, men han har aldrig haft bättre arbetskamrater. Han sprutade på färg på underredet hela dagarna och gick med en stor mask på sig. Rasterna och den kamratskapen de byggde upp där uppvägde det dåliga arbetet han hade.

Samtidigt här läste han mer och mer, och höll på med idrottsskador. Lasse Petersson och Per Renström jobbade med boken ”Skador inom idrotten”. Inför boken gjordes en specialkurs för endast 12 deltagare, för att testa det som skulle bli en bok. Där knöts kontakten igen med Per Renström berättar Cerry. 7 kvällar i veckan, och i tre veckor pågick kursen. Cerry läste vidare och utbildade sig till massör på GGI i Göteborg.

Warta i handboll

Sedan blir det Warta i handboll. På Volvo var det en kille som kallades Janne ”blåvitt” Karlsson. Hans son Sonny spelade i Warta, och de sökte en massör. Ragge Karlsson hade varit tränare ihop med Ingvar Lundberg berättar Cerry. Han får frågan om han har lust att vara med i Warta och tackar ja.

Handbollslandslaget får en gratisplats i OS i Los Angeles

I samma veva får 1984 Sverige en gratisplats i OS i handboll Los Angeles för att det var en Öststat bojkott. Den gratisplatsen satsade handbollsförbundet på. Ingvar Lundberg frågade Cerry om han ville vara med och titta för landslaget skall samlas en helg för att träna i Göteborg inför OS. Han tackade ja till det. Även Ragge ringer och frågar om Cerry kunde hjälpa dem för de hade ingen massör. Cerry tackade ja.

Cerry fick göra både det ena och andra den helgen. Från och med 1984 till 1996 var det landslaget som gällde för Cerry. Det har både varit roligt och lärorikt. Han har fått en otrolig lärdom utav två olika tränarprofiler. Ragge var det auktoritära som ville ha koll på allting.

När Bengan kom så hade han ett sätt där alla fick vara med att ta ett ansvar. Det var två fantastiska ledare och Bengan har fått mycket kredit, och det skall han ha med all rätt tycker Cerry. När Bengan var tränare var Cerry en av de som gjorde väldigt mycket i handbollslandslaget. Cerry kom med mycket idéer berättar han. Alla tog ett stort ansvar.

OS i Seoul 1988

Det stora problemet i handbollsförbundet var att det inte fanns några pengar. Att inte laget gick längre i OS i Seoul berodde på att Cerry tyckte att han var för ung, Ragge fick lite prestationsångest, och killarna delades i två grupper. Laget har nog aldrig varit bättre tränade än under OS 1988.

De tränade fruktansvärt mycket. Björn Jilsén, Claes Hellgren, Per Karlsson och Sten Sjögren var fantastiska killar. Sen fanns det ett gäng med yngre killar som inte hade vuxit igenom glorifieringen, som alltid sker när man kommer in i ett landslag. Man blir lite uppmärksammad och du kommer in i laget. Det var flera som inte klarade det. Cerry minns att de spelade varannan dag, och Ragge satt och kollade på video från matcherna. De gjorde inget gemensamt, och där tappade de nog att de inte gick längre i det OS:et.

10869493_362152523972255_1538294699933298104_o — Bengan och Cerry när Cerry fyllde 60 år

Efter OS 1988 utsåg Beng ”Bengan” Johansson till tränare i svenska handbollslandslaget. En av Bengans största grej som Cerry använder när han är ute och föreläser någon gång är Bengans ord: (Cerry härmar Bengan när han säger detta). ”Grabbar, man måste utveckla individen i ett kollektiv, om inte lillfingern, långfingern och pekfingern är med när man går på toa så går det åt helvete”. Både jag och Cerry skrattar nu. Det var så likt Bengan så det var otroligt.

Världsmästare i handboll 1990

Från den hårda träningen som killarna behöll, även om det skett en förändring i den till den 10 mars 1990 då de blev världsmästare i handboll. Efter detta gick det av bara farten. Nu öppnades en helt annan värld för handbollslandslaget. Det som ingen vet om är att de hade inte förhandlat om vad ett VM-guld kunde ge i pengar.

11044546_846063268793505_6363863221576458620_o

När killarna tog upp detta med förbundet så var svaret; ”att ni får göra resultat först”. De blev fyra i VM 1986, femma i OS 1988 och nu blev de världsmästare. Per Carlén som i sin euforiska glädje, rycker tag i Staffan Holmqvist som då var ordförande och säger; ”nu skall vi förhandla, vi har inte förhandlat, men nu har vi gjort resultat, går det att få ett bättre resultat än detta”. 30 000: – skulle de få.

I slutänden blev det bara 14 000: – för de fick skatta för pengarna också. De pengarna tog de inte ut. I Prag blev de hämtade med ett specialchartrat flygplan, och när de kom till Stockholm höll de på att inte kunna landa för att det var snöstorm i Stockholm. Väl hemma pågick festligheterna i 14 dagar.

Läger i Lysekil med handbollslandslaget

De hade varit i Lysekil på läger med handbollslandlaget. och Cerry berättar. De hade haft en uppvisningsmatch mot en kombination av spelare från Lysekil och Kroppskultur i Kronbergshallen här i Lysekil. Hallen blev fullsatt den dagen, och de pengarna som blev över gick in till ett konto som spelarna hade ihop. Det var ingen som visste om det kontot berättar Cerry. Idag är det preskriberat berättar han vidare, därför kan han berätta om detta.

Kontot behöll de och de skulle åka till Paris, och skulle ta med sig fruar och fästmöer dit. De hade aldrig fått åka med utomlands. Pengarna de hade på kontot skulle inte räcka till resan. Det fixade sig. De lyckades få ihop pengarna som fattades, och fruar och fästmöer fick följa med till Paris.

Cerry blir tillfrågad om han kunde hjälpa till i LHK

Cerry blev tillfrågad av Lasse Wester i LHK om inte han kunde tänka sig hjälpa till. LHK ville göra en liten satsning. En som var en av de stora förutom Göran Hedberg är Lasse Wester som inte har fått så mycket beröm för sin insats han gjorde i LHK berättar Cerry. Lasse och Cerry organiserade upp ganska mycket ihop med Irené Franzen, Lars Jansson och de andra ledarna i LHK. 1996 går LHK upp i elitserien och det var stort berättar Cerry.

1996 blir det OS i Atlanta för Cerry och handbollslandslaget. Efter detta OS hade han beslutat sig för att sluta i landslaget. Det blev 12 år, och det sliter ganska hårt på kroppen berättar han. Sista året var han uppe i över 200 resdagar.

Cerrys fru fick jobb i Kungshamn och nu 1997 beslutar de sig för att flytta dit. Över 30 år blev det här på västkusten för Cerry och familjen. De bodde på Valberget i Kungshamn men tar beslutet att flytta till Göteborg 2001. Det blev för tyst när augusti kom att bo på Sotenäs tyckte Cerry och familjen. En morgon när de satt vid frukosten frågade Cerry om de ville flytta till Göteborg. Ja kom det i kör berättar han. På 8 dagar hade han fixat klart allt och det bar iväg till Göteborg.

Minnen från åren med handbollslandslaget

Cerry har många roliga minnen från åren med handbollslandlaget. Cerry fick stå ut med mycket saker berättar han. Han var inte sen att ge tillbaka. De spelade supercupen i Dortmund. Där spelade de 6-8 bästa lagen i världen. Man fick hela tiden se till att ingen tog sig in på rummet man hade. Med Järphag, Wieslander och Carlén då visste man att allt kunde hända berättar han.

Överledaren kommer ut från Cerrys rum och Cerry frågar vad han gjort på hans rum. Han hade bara lagt in kläderna på Cerrys rum som var tvättade berättade överledaren. Precis när Cerry kommer in på rummet ringer telefonen. Telefonen stod på sängbordet och Cerry sätter sig på sängen..och sa hallå och sängen brakar ihop… I rummet bredvid satt Carlén och gänget och ringde till Cerry.

De hade monterat ner sängbotten på sängen. Han tappade telefonen och än idag ser han telefonen flyga i luften när han slår i golvet. Som tur var berättar Cerry var dörren till rummet låst så ingen kunde komma in och se när han låg där på golvet i den bottenlösa sängen. Det var bara att börja montera ihop sängen igen.

Cerry hämnades på Carlén samma kväll

De spelade sista matchen och Per Carlén skulle resa till Spanien tidigt på morgonen dagen efter. Cerry snodde Carléns pass. Passet hade han lämnat till lagvärden. Lagvärden var den som åkte med till flyget. Han vände upp och ner på allting. Väckte de andra spelarna, men hittade inget pass. Ute vid gaten fick han sitt pass av lagvärden. Carlén var nog rätt svettig där berättar Cerry och skrattar.

De undrar varför Cerry dröjer till bussen

Efter match packar man ner alla smutskläder i en sopsäck oftast. Man har tejpat igen den uppe i hålet och sen är det bara att bära iväg den till bussen eller var man skall ta den. Alla skulle iväg till en bankett, och Cerry fick oftast duscha sist av alla.

Finklädd och klar för att gå till bussen och ta med sig påsarna med smutstvätt så märker man att de har gjort hål i påsen i botten. Du har inga mer påsar och får börja om med packningen av tvätten. När han kommer smågliras det och alla skrattar och undrar varför han är sen till bussen.

Var alltid sena till tillställningarna efter matcherna

Göran Bengtsson var nog han som var värst i början. Wislander och Peder Järphag var inte snälla när de kom ihop. Man var inte direkt snäll heller, utan gav igen och hittade på en massa bus.

En gång så hade Cerry sagt till dem att var nu snabba efter matchen så vi kommer iväg. Han hade nästan inte hunnit gå av planen när han kom in i omklädningsrummet och alla sitter där nakna och frågar honom om det var tillräckligt snabba denna gången. De var alltid sena till tillställningarna efter matcherna berättar Cerry vidare.

Det var fantastiska år med landslaget

Cerry berättar att det var många fantastiska år med landslaget, och VM-guldet 1990 smäller högst. Att få vara med på 3 OS är stort, och det är starka minnen från dem. 1988 i Seoul i Korea, 1992 i Barcelona och 1996 i Atlanta USA.

Det finns en historia om Coca-Cola flaskans begynnelse

Cerry berättar om att det här med att vara född i Surte hade en betydelse när han var i USA. Redan 1995 när de var i Atlanta och rekade var Cerry bland de första olympierna som var där. Pass och ackreditering skulle visas upp. Detta var ett test och en av guiderna fick se att det stod Surte i Cerrys pass. Han frågade direkt om han kände till historien om Surte. Cerry berättade för guiden att det fanns två eller tre olika historier om Coca Cola flaskan och dess historia.

Alexander Samuelson arbetade på Surte glasbruk innan han emigrerade till USA 1883. Cerry berättar att de skall ha hittat några numrerade Coca-Cola flaskor i Surte.

Cerry blev inbjuden till Coca-Cola muséet, och fick även besöka bankvalvet där alla de tre numrerade flaskorna står. Den sista numrerade flaskan hade man hittat i Surte i början på 90-talet berättade de.

Fyllde 60 för ett tag sedan

60 år har Cerry hunnit med att bli. Det firade han. Bengan och Wislander var med på kalaset. Det var en underbar kväll berättar han. Han har fortfarande kontakten med många av spelarna från den tiden. När man träffar dem så är det som att de aldrig varit ifrån varandra berättar han.

10862562_362152537305587_1904515265467231676_o

Wislander är den spelaren som varit klart bäst som handbollspelare. Ola Lindgren är nog den bäste försvarspelaren som funnits. Staffan Olsson hade alltid det sista avgörande passet. Per Carlén var en riktig kämpe. De som drog igång hela den här träningsfokusen ihop med Ragge, var Carlén, Hellgren och Sjögren bl.a.

Slimmad dräkt i handboll

Inför handbolls VM på hemmaplan i Göteborg 1993 så hade det tagits fram en slimmad dräkt. Det var en ganska stor anspänning inför detta berättar Cerry. Det var ett stort hemlighetsmakeri om den nya tröjan. Cerry minns att islänningarna var väldigt arga för att Sverige hade gjort detta med tröjan.

Island ordförande var han som hade agenturen för Adidas på Island. Han visste inte om det och det kändes som det var hans arghet som spridde sig till det isländska laget berättar Cerry vidare. De hade varit lite taktiska och bjudit in någon pressfotograf från Island när de hade presskonferens om den nya tröjan.

10264623_710060535727113_2484227845249274569_n — Den slimmande tröjan till VM 1993

Bilderna togs på tröjorna och sedan packades de ner för att det internationella handbollsförbundet skulle trycka på en viss reklam på tröjorna. En taxi stod färdig för att köra iväg med tröjorna för tryck. Cerry hade tagit reda på vilket tryckeri som skulle trycka den slutliga reklamen på tröjorna och hemlighetsmakeriet var stort om detta hela vägen. Dagen efter fick Cerry tröjorna tillbaka.

Reglerna var sådana att det internationella förbundet skulle se tröjorna fyra timmar innan match för att de skulle bli godkända. De möttes upp i Scandinavium i Göteborg och Cerry visade upp tröjorna.

Handbollen har blivit tråkigare

Handbollen idag är mycket tråkigare tycker Cerry. Under Bengans ledning skapades en systemhandboll, med gurkburkar och kantspel m.m. Idag är det för mycket bökande där niometrarna bara satsar rätt in i högen. Förhoppningsvis skjuter de och de blir mål, men det är inte det kollektiva spelat som det var förr.

Hanbollen idag är mycket mer individuell än den var förr. ;”Kanske jag har blivit för gammal men det är min tanke om dagens handboll” säger Cerry.

Som avslutning pratar vi om när Lysekil gick upp i elitserien i handboll 1996. Klubben hade en jättebra ungdomssatsning som är så viktigt. Intresset för handboll var stort. Cerry minns att det var mycket sponsorer och andra som träffades på Jönssons Katt i Lysekil. Där togs mycket kontakter och många affärer gjordes upp där nere med bl.a. sponsorer.

Jag frågar om Lysekil skulle klara att göra om en sådan sak som att komma upp på samma nivå igen. Cerry säger; ”Absolut skulle de klara det. Men för att göra det så måste man nog börja om igen och hitta ungdomshandbollen igen. Det fanns väldigt många talanger när Lysekil tog sig till Elitserien”.

Idag är inte Cerry så ofta i Lysekil, och tycker att det är för sällan tyvärr. Stort tack för att du kom förbi och hälsade på mig. Det var mycket roligt att få se dig igen.

Alla foton i reportaget använder jag med tillstånd av Cerry Holmgren.

Idag får ni möta Pontus Engborg som bl.a. spelar med Glenn Hughes som tidigare var medlem i Deep Purple och Black Sabbath

Publicerad den 15 november, 2013 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Pontus Engborg trummis, född 1980 i Eskilstuna. Han flyttade till Göteborg som spädbarn och växte upp i Partille. Pontus turnerar bl.a. med Glenn Hughes som både varit medlem i Deep Purple och Black Sabbath. Under vårt samtal berättar han också att han älskar Lysekil där han tillbringade flera somrar i ungdomen. Jag fick den stora äran att göra en intervju med honom när han var i Tanum och spelade med ”Legends-Voices Of Rock”. Idag får ni möta proffsmusikern Pontus Engborg.

Började att spela trummor vis 7 års ålder.

När han var 7 år började han spela trummor. Pontus berättar att hans pappa dog när han var 8 år. Han var väldigt ledsen och visste inte om hans pappa kände till hans karriärsval med trummorna. Men en god vän till Pontus pappa såg en artikel om Pontus och berättade då att hans pappa hade köpt det första trumsetet till honom i julklapp och fick även se bilder på det. Detta betydde väldigt mycket för Pontus att han fick reda på det.

Började den kommunala musikskolan i Partille.

Vid 10 års ålder började han i den kommunala musikskolan i Partille. Pontus berättar att man hade bara 20 minuters lektioner och det var jättetråkigt, för han ville helt enkelt ha mer och längre lektioner i trumlärandet. Han säger; ”man kom in och tog upp trumpinnarna och så tar man ner dem och går hem, så kort var det liksom”.

Varje gång han kom in i väntrummet till musikskolan så satte han sig och tittade på en affisch. Det var en bild och det stod ”Stefan proffsmusiker och studiomusiker i Los Angeles” Det var där i väntrummet som Pontus fick en klar bild och drömmen om att bli proffsmusiker föddes i det lilla väntrummet första gången Pontus såg affischen. Den verkliga drömmen, för detta vill han bli berättar Pontus som då var 10 år gammal. Han bar på denna dröm för sig själv att bli proffsmusiker, han ville bli som den där Stefan.

Började umgås med fel personer.

Tiden gick och han började 7:e klass i högstadiet och började umgås med fel umgänge. Han snodde sin mors bil, började misshandla folk, höll också på med boxning. Det höll på att gå utför med Pontus. Under den här tiden tränande han varje dag på trummorna när han kom hem från skolan. Han spelade skivor och tränande till låtarna. Första låten var AC/DC Thunderstruck som han övade till.

Efter trumträningen hemma så stack han ut med sina kompisar och slogs. Han ville inte slåss, han ville spela musik för det var det han älskade mest av allt. En musiklärare på Finngösa skolan i Partille som hette Göran Karlsson såg att Pontus hade musiken i sig och sa till rektorn att kan vi inte göra så här för Pontus, ”att ju färre personer han hamnar i bråk med desto mer musik får han spela i skolan”. Pontus gick med på dealen. Pontus blev husbandstrummis till jul- och vårrevyerna som skolan var känd för att ha varje år. Detta var jätteroligt tyckte Pontus men under denna tid tänker han hela tiden på vad blir nästa steg att ta för att gå vidare med hans stora dröm att bli proffsmusiker.

I nionde klass skärpte han till sig ordentlig och gick ifrån streck i betygen till att han fick ett riktigt betyg för han kämpade och ville komma in på slagverksgymnasiet i Hulebäck i Mölnlycke. Förutom 3 av sina barndomsvänner däribland sångerskan Louise Gardtman som Pontus hade ett band med tillsammans med vännen och pianisten Dan Lindén. Bandet hette Hydra, så hade Pontus fått nya vänner som han idag fortfarande älskar och har kontakt med.

Han kom in på gymnasiet i Hulebäck.

Han kom in på gymnasiet i Hulebäck. Han säger med ett leende; ”Det var fantastiskt att komma in på gymnasiet och träffa alla andra som älskar musik, om fordonslinjen gick hem kl. 13 så stannade vi kvar till 20:30 på kvällarna”.

Tredje och sista året på gymnasiet har Pontus mer och mer fokusering på sitt mål. Nu var det dags att förbereda sig på vad han skulle göra efter gymnasiet var slut. De personerna som Pontus såg upp till ville gå på folkhögskola först, sen högskolan och sen ville de bli lärare. Han sökte in på några folkhögskolor men på mitten av den veckan man sökte in till skolorna så kom han på sig själv och undrade vad han höll på med. Pontus skulle gå sin egen väg och ta tag i sin dröm som han stakat ut tidigare i livet.

Klassföreståndaren i Pontus klass frågade samtliga i klassen vad de hade för planer efter 3:an. Han fick frågan av Malin som hon hette och han säger för första gången högt och tydligt; ”Jag skall bli proffsmusiker i Los Angeles” hon skakade på huvudet åt Pontus svar och tänkte väl att där är en person som drömmer sig bort. Pontus menade allvar med det han sa till Malin.

Flyttar till Los Angeles.

Han gick nu ut gymnasiet men ville pröva på att jobba ett år innan han återvände till sin dröm att bli proffsmusiker i Los Angeles. Han jobbade ett år på ett lager i Mölndal och tränade under den tiden även på sina trummor.

År 2000 flyttade han till Los Angeles och till en början bodde han på ett hostell i en månad innan han fick tag på en lägenhet. Han sökte in på MI (Musicians Institute). Detta var en fantastisk tid berättar Pontus, skolan hade öppet hela dygnet och han hade ett eget trumlabb där han kunde sitta och öva. Under tiden han gick på skolan flyttade han runt till olika ställen p.g.a. av att vissa områden var ganska stökiga.

Han fick kontakt med olika personer på skolan och var ofta med och spelade när skolan hade konserter. Pontus kände att han ville ut och spela i Los Angeles och pratade med en lärare som sa till honom ”att det kan du ge upp för du är svensk, det går inte”. Det krävdes en hel del engagemang för att fatta att han var seriös och verkligen ville bli proffsmusiker.

En dag vände det för Pontus.

En dag vände allt för Pontus, någon lärare hade rekommenderat någon person som inte tillhörde skolan att han skulle komma och titta på Pontus. När Pontus hade spelat i ett uppträdande i skolan kom det fram en kille och presenterade sig som Joshua Jonson och berättade att han hade ett band som hette ”Armadillo Rose” och ville att Pontus skulle spela ett gig med dem.

Detta var precis det Pontus ville, han ville spela på en klubb utanför skolan i Los Angeles. Det blev succé. Ett tag hade han 3 gig om dagen med olika band. 12 band var han med i som mest, fast det var stressigt och han fick sitta och repa mot instrumentbrädan i bilen när han körde och fick stressmage av det berättar han. Det funkade ett tag men i längden gick det inte. Han gick ut MI efter 1 ½ år och blev årets elev på skolan.

Fick en lärartjänst på MI.

Nu fick han en lärartjänst på MI fast det varade inte så länge p.g.a. att han fick mer och mer jobb som trummis. Han spelade varje dag både i studios och runt om Los Angeles. T.ex. berättar han att på söndagar kl. 8:00 hade han jobb i en kyrka där han spelade kristen rockmusik. Han spelade jazz lunch i Beverly Hills, funk, soul eller rockmusik på kvällarna.

På dagarna var han ibland demotrummis på olika fantastiska studios i Hollywood. En kväll spelar han på ett ställe och då kommer en stor kille fram med långt hår och säger, ”det var ett fantastiskt gig” och så ville han ha Pontus autograf. Pontus presenterade sig och killen svarade att han hette Stefan. Det var samma Stefan som han hade sett på bild när han var 10 år och som var proffsmusiker i Los Angeles. ”En cirkel var sluten nu” säger Pontus.

Han berättade historien om bilden på Musikskolan för Stefan och nu började de prata svenska med varandra. Tänk att han träffar Stefan i Los Angeles. Det är otroligt.

Pontus visum börjar gå ut.

Vid den här tidpunkten håller Pontus visum på att gå ut. Första steget var kanske att gifta sig för att stanna kvar. Pontus kompis Jessie ville hjälpa Pontus genom att gifta sig med honom, men det satte hennes föräldrar stopp för. Men lösningen fanns kanske närmare ändå. En kompis till Pontus mamma kände någon som hade sagt att hon jobbade på den amerikanska ambassaden i Stockholm och kunde hjälpa honom.

Han reste till Sverige och gick till ambassaden men den personen jobbade inte där, allt var en lögn. Han blev fast i Sverige i 7 månader och var väldigt knäckt över detta. Kvar i Los Angeles hade han lägenheten, bil och kompisarna och kunde inte åka tillbaka. Han hade viktiga jobb där som han var tvungen att ge till andra personer.

Efter 7 månader inser han att han inte kan bo kvar i USA längre. Han betalade hyra för sin lägenhet där och måste komma över och få den uppsagd och flytta sina saker. Nu gick han till ambassaden en gång till men fick återigen ett nej. När han står där och gråter kommer det en annan person som stannar och pratar med Pontus. Nu fick han ett visum på 3 månader för att hämta sina personliga saker och åkte tillbaka. Väl där så hade kompisarna lovat att hämta honom vid flygplatsen men ingen kom. Pontus var skitförbannad och tog sig till lägenheten. Han öppnar dörren till lägenheten och då är de där och överraskar honom istället.

”Suprise” skriker de och även välkommen hem. Han berättade inte den dagen att han var tvungen att flytta hem till Sverige igen. Det tog några dagar innan han vågade säga det. Under dessa 3 månader i Los Angeles spelade Pontus så mycket han bara kunde, han ville verkligen få ut allt av dessa sista månader i Los Angeles.

Flyttade till Stockholm.

Nu flyttar han hem till Sverige och tar beslutet att bo i Solna i Stockholm. Han vet inte riktigt vad han gjorde men hamnade där i vilket fall. Väl i Stockholm blev han sittande i lägenheten och spelade tv-spel den mesta tiden, han var knäckt.

Det gick ett tag och han bestämde sig för att han måste ta tag i detta nu. Han tog kontakt med en av sina bästa vänner Dan Lindén som också är musiker och som Pontus spelat med från och till sedan 1994. Dan och Pontus bildade bandet Confusion tillsammans och Dan hjälpte honom väldigt mycket berättar Pontus. ” Dan och jag är ett underbart team, han är en av mina favoritmusiker genom tiderna, finns ingen som är så bred musikaliskt som Dan är och han är också en av världens bästa pianister/keyboardister” säger Pontus. Dan jobbade med en Dansk artist som heter Ulla Harder.

Pontus åker med till Köpenhamn.

Pontus åkte med till Köpenhamn och spelade in i Medley Studios ihop med Dan och basisten Martin Olsson från deras band Confusion. Pontus var med och spelade in Ullas skiva och producenten för skivan Søren Andersen fick Pontus bra kontakt med. Søren är en fantastisk producent berättar han. Han visste inte då att Søren är en av Danmarks mest ledande rockgitarrister.

Nu går det några år och Pontus spelar bl.a. med Pistvakt, Confusion och hans nya band ”Sunday Night Live” där bland annat barndomsvännerna Louise Gardtman och Dan Lindén är med, samt lite andra frilansjobb med andra artister. En dag får han ett Facebook meddelande från Søren Andersen från Danmark. Søren skriver att han kanske har ett gig till honom och om han är tillgänglig för att ta det. ”Ja”, svarade Pontus ”när, var och hur mycket” svarar Pontus. Søren svarar: ”Det är större än så”. Søren undrade om han kunde ringa Pontus istället, ”ja gör det” svarar Pontus.

Precis vid detta tillfälle har Pontus kommit hem från en turné med extrema fusiongitarristen Brian Baker från gruppen ”Steps Ahead” och ”Yellowjackets”. Søren ringer och berättar att Glenn Hughes f.d. basist och sångare i Deep Purple och sångare i Black Sabbath vill ha Pontus som trummis. Pontus får lite panik eftersom han inte vet vem Glenn är. Søren säger ”jag kan höra på din ton att du inte vet vem Glenn är, kan jag skicka dig några länkar som du kan titta på så ringer jag upp dig om några timmar”. Pontus skrattar och berättar att det är ganska kul att det finns två reaktioner när folk frågar vem han jobbar med. Medan en person inte vet vem Glenn är så reagerar en annan person med att skrika ut att Glenn är Gud.

Pontus tittade på länkarna Søren hade skickat och tänkte vilka låtar, vilken sjukt bra sångare och basist, detta är ju jag, det är min musiksmak. Søren ringer upp igen och då hade Pontus en annorlunda ton. Søren säger ”att det inte är riktigt klart än, Glenn älskar ditt trumspel. ”Glenn och jag har ganska många gemensamma vänner i USA och det finns 2 andra trummisar som vill vara Glenns trummisar”. Pontus visste inte att konkurrenterna var Chad Smith från Red Hot Chili Peppers och Matt Sorum från Guns & Roses.

Pontus & Glenn Hughes.

Audition i Serbien.

Pontus trodde han åkte på en audition i Belgrad i Serbien för Glenn Hughes. Där träffade han bandet och vid middagen på kvällen kramade Glenn om Pontus och hälsade honom välkommen till familjen och berättar att han tittat på många YouTube klipp med Pontus och hört sig för om honom bland gemensamma vänner och säger att det känns jättekul att få träffa han. Dagen efter är det spelning med Glenn Hughes.

Cirka 3 timmar från Belgrad är det spelning. Pontus åker med en kille och Glenn åker lite senare för han behöver inte vara med i början. Pontus reflekterar på att föraren kör väldigt fort på väg till spelningen. Pontus försöker hela tiden lugna ner föraren. ”Vi skall jobba när vi kommer fram kan du ta det lugnt” säger Pontus på engelska, ”det är okey” säger den serbiske föraren, ”jag har varit racerförare”. Han kommer fram och är helt slut. Innan har en av bandmedlemmarna sagt till Pontus att om det är en massa folk där innan spelningen så vägrar Glenn att göra ett soundcheck och spela låtarna innan konserten.

Pontus kunde inte låtarna så han måste få träna innan.

Pontus kan ju inte låtarna så han måste få höra dem och träna innan. Det är över 100 personer som står där vid kravallstaketet och vill kolla och lyssna när Glenn soundcheckar. Satan tänker Pontus, det blir ingen repetition på scenen här nu. Glenn kom och de spelade funk i 4 minuter för att testa ljudet men det hjälpte ju inte Pontus. Glenn går ner till bilen och säger att självklart skall du få reda på hur låtarna går säger han till Pontus. Glenn hoppar in i sin bil med de andra bandmedlemmarna. Pontus hamnar i bilen med den serbiske racerföraren. Nu skall de bege sig till ett daghotell som ligger uppe i bergen.

Det blir ett missförstånd.

Det blir något missförstånd så Pontus hamnar på en lantgård där han skall testa serbiska nationalrätter, under tiden har de andra åkt till hotellet. ”Var är bandet” säger han till den serbiska killen, jag måste få klart med låtarna. ”Nej du skall äta” svarar killen tillbaka. Han ber att han skall ringa promotorn och som självklart sitter och äter med Glenn och de andra. Promotorn säger till Pontus att han är jätte ledsen, han vet inte varför det blev ett missförstånd, men det finns ingen tid nu och de kommer träffas vid scenen. ”Nej vi skall inte träffas vid scenen” säger Pontus, ”jag måste träffa bandet för att gå igenom låtarna för jag är ny”, ”ja just det du är ny” säger promotorn. ”Då gör vi så här, den föraren du har är serbisk rallyförare och kan köra upp dig väldigt fort till hotellet så kan du byta bil och gå igenom setlistan med bandet på vägen ner”.

Resan till hotellet gick väldigt fort.

Resan till hotellet gick väldigt fort berättar Pontus. På vägen ner från hotellet hade de poliseskort till spelningen och där sitter Pontus helt svettig och stressad och kan inga av liveversionerna på låtarna som ska spelas. Nu vänder sig Glenn om och säger, ”ok Pontus första låten börjar så här, den slutar så här” osv. Glenn går igenom 2 timmars konsert med Pontus i bilen på väg ner till stället de skall spela på. Pontus hade fått reda på att det skulle komma 4000 personer till spelningen.

21 000 i publiken.

När de kommer ner får han veta att det är 21000 i publiken. Efter en kvart var de uppe på scenen och började med att spela Deep Purples låt ”Stormbringer”. Konserten varade i 2 timmar men det kändes som 2 sekunder berättar Pontus, han minns ingenting av spelningen och trodde han var helt värdelös efter sin första spelning med Glenn.

Han kände sig helt knäckt efter den, allt gick så fort, ”han kommer inte ihåg något” säger han igen. De går backstage och Glenn säger ”lystring lystring, alla håller käften nu för jag måste säga något”. Pontus tänker att nu får han sparken direkt. Glenn pekar på Pontus och säger, ”alla måste få veta att Pontus Engborg är den bästa trummis jag spelat med när de kommer till ett första gig”. Pontus blev helt chockad.

Efter detta blev Pontus Glenns trummis och till Pontus sa Glenn att nu får du kalla mig för Papa. Han berättar att han älskar Glenn väldigt mycket och de har gjort många turnéer runt om i världen ihop. Just nu är Pontus spelledig från Glenn Hughes.

Glenn jobbar just nu på ett annat projekt och då passar Pontus på att göra sina projekt som t.ex. Marco Mendoza trio och Legends – Voices of Rock. Vännen, basisten och sångaren Marco Mendoza som Pontus lärde känna redan i Los Angeles hörde av sig till Pontus år 2010 och ville ha honom som trummis i Marco Mendoza Rock Trio.

Då Marco Mendoza har många hattar (med det menar Pontus att Marco spelar bas med Thin Lizzy som nu har ändrat bandnamn till Black Star Riders, sitt egna band Straight Jackets, Michael Ruff och har varit medlem i Ted Nugents band samt Whitesnake m.fl..) så har både Pontus och Marco möjligheten att skapa musik tillsammans i hans rocktrio projekt tillsammans med Søren Andersen. De spelar så ofta deras scheman tillåter.

Legends-Voices of Rock.

Ett riktigt stort projekt som Pontus jobbar med är ” Legends -Voices of Rock”. Gitarristerna Tommy Denander och Sayit Dölen kontaktade Pontus 2011 och ville ha med honom på en Bobby Kimball turné. Bobby Kimball från Toto visste Pontus vem det var eftersom han har lyssnat på Toto sedan har var liten. Han trodde de skulle spela Bobby Kimball låtar men det var mest Toto-låtar säger han. Det var fantastiskt kul på alla sätt och vis och att få träffa Bobby och spela med honom, men det kändes lite konstigt att spela låtar från ett band som redan finns.

Pontus sitter på ett tåg i Tyskland med Sayit Dölen, Tommy Denander, P-O Nilsson och Ken Sandin. Sayit säger ”grabbar skall vi spela med Bobby Kimball och turnera runt med honom eller skall vi försöka göra något större av det, där Bobby kan vara med också”. Där formades Legends. Med hjälp av Bobby och Tommy så ringde de sina bästa vänner i USA. Bill Champlin från Chicago, Steve Augeri från Journey, Fergie Frederiksen ex Toto och Joe Lynn Turner ex Rainbow och Deep Purple m.m. Första testturnén gjordes i Japan för utsålda hus.

Efter det har det bara rullat på berättar Pontus. ”Det är en fantastik stor grej att få spela med alla husgudar man har” säger han. Bandet är helt fantastiskt och de har superkul tillsammans. Fler och fler sångare ansluter sig till Legends och fler kommer det bli. De gjorde precis en turné med Eric Martin som är sångare i Mr. Big, Bobby och Graham Bonnet från bandet Rainbow etc. I december åker de till Nepal och Kyrgystan. De ska spela på en stor amerikansk militärbas i Kyrgystan på nyårsafton. Nästa år väntar fler turnéer i bl.a. Ryssland och Tyskland. Pontus älskar Ryssland berättar han. Han var där på en stor turné med Glenn förra året och ser framemot att turnera där igen.

Spelat med många svenska artister.

Jag frågar om han spelat med några svenska artister. Han nämner bland annat Jessica Andersson, Ebbot, Sara Löfgren, Nanne Grönvall, Erik Grönvall, Johan Boding, Mats Ronander och funk kungen Paulo Mendonca. Pontus är även med på Paulos nya efterlängtade skiva där han bland annat spelar på titelspåret ”Does anybody wanna funk”.

Fler låtar som Pontus spelat in under detta året är för legendariska bandet Journeys gamla frontsångare – Steve Augeri och Pontus egna band Confusion.

Lysekil.

Nu kommer vi in på Lysekil. När jag mailade Pontus berättade han att han ofta varit i Skalhamn och det lät ju fantastiskt spännande. Pontus berättar att hans morfar och släkten på hans sida är från Lysekil. Faster Vivan Pontus mammas faster och Kalle och sysslingarna är från Lysekil. Han har spenderat varje sommar i Lysekil från det han var bebis tills han var runt 16 år. När han var 16 så sålde de huset i Skalhamn.

Jag frågar Pontus om minnen från Lysekil. Han berättar om när faster Vivan fick besök. Det hade kommit en flicka som satt sig på deras framsida och vilat. Vivan och Kalle skall ut och hämta posten. De hälsar på flickan och säger, ”hej här sitter du, kom in och få en kopp kaffe, ”nej men vad trevligt” säger flickan, Kalle som sitter och tittar på båtarna i hamnen och som då och då får samtal från hamnvakten vilka båtar som kommit in för det hade Kalle fullständigt koll på säger Pontus.

Vivan bjuder på kaffe och bullar och frågar flickan ”vad sysslar du med?”, ”jag är skådespelare” svarar flickan, ”nä men det kan ju inte vara enkelt nu för tiden med de kommunala lönerna” säger Kalle, Pontus syssling som nästan är jämngammal med Pontus kommer in och tappar hakan för där sitter Izabella Scorupco som är i Lysekil för att spela in filmen ”Dykaren”.

Det finns många minnen från Lysekil berättar Pontus. Pontus var här med Bobby Kimball 2011 och spelade på Hotell Lysekil och det tyckte han var roligt. Han älskar Lysekil och i somras var han här en snabb sväng och åt god middag vid Pråmen och tittade förbi en snabb sväng på GT-karnevalen.

Framtidsplaner ”Så länge jag tycker det är roligt kommer jag att fortsätta”.
Han vill utvecklas och har väl lite drömmar om vilka artister han vill spela med. Han har mer mål att uppfylla men berättar samtidigt att han njuter av det han får vara med om just nu. ” Jag är så otroligt stolt och tacksam för att jag får chansen att göra vad jag gör. Att få se världen, att få spela med alla fantastiska människor och att möta andra fantastiska människor längst vägen är helt underbart ” Los Angeles ser Pontus som sitt andra hem och nuförtiden åker Pontus tillbaks så ofta tiden tillåter.

Stort tack Pontus för att jag fick träffa dig och lycka till i framtiden.