LysekilsBostäder arrangerar för andra året ett Walk of Hope, ett promenadevent tillsammans med Barncancerfonden

LysekilsBostäder arrangerar för andra året i rad ett Walk of Hope, ett promenadevent tillsammans med Barncancerfonden, för att samla in pengar till barncancerforskning. – Barn och cancer hör inte ihop! Nytt för i år är att Lysekilskonstnären Richard Vakil skänker en tavla som auktioneras ut.



Filippa innan förra årets Walk of Hope i Lysekil. Promenaden lockade många som ville stötta Barncancerfonden .

Samlade in 55 000: – kronor förra året

September är barncancermånaden och LysekilsBostäder arrangerade redan förra året Walk of Hope med Filippa som inbringade 55 000 kronor till barncancerfonden. Christina Johansson som är VD på LysekilsBostäder berättar att det tog initiativet när deras medarbetare Viktorias dotter Filippa fick leukemi 2017. Filippa är idag fri från cancer. Men arbetet fortsätter med att samla in pengar genom Walk of Hope till barncancerfonden och detta är tänkt att pågå under en femårsperiod.

Filippa med mamma Viktoria när hon inviger Walk of Hope förra året.



Bjud på Richard Vakils fina tavla

I år är det dags igen och årets insamling består av tre delar berättar Christina Johansson på LysekilsBostäder.

1: Vecka 39 har Lysekils kommun en hållbarhetsvecka och med tanke på den så tog vi beslutet i början på september att starta insamlingen med att LysekilsBostäder skänker 100 kr för varje hyresgäst som byter till E-faktura under september månad.

2: Walk of Hope, ett promenadevent ihop med barncancerfonden, 29 september. Deltagaravgiften finns på tre nivåer: 100, 200 och 400 kr. Man väljer själv vad man vill bidra med, alla pengar går oavkortat till barncancerfonden. Vill man inte promenera går det ändå bra att skänka pengar.



3: Nobelkonstnären Richard Vakil har i år skänkt en tavla till LysekilsBostäders till förmån för insamling till Barncancerfonden. Tavlan kommer att auktioneras ut. Den som är intresserade kommer att kunna bjuda på tavlan antingen öppet eller anonym. Bud kommer kunna lämnas via e-post, telefonsamtal eller via LysekilsBostäders sida på Facebook. Auktionen pågår till den 30 september Kl. 00:00. – Vi håller tummarna för att intresset är stort och att auktionen kommer inbringa mycket pengar, säger Viktoria Bengtsson.


Bjud på Richard Vakils fina tavla, 56 x 69 cm.

LysekilsBostäders Walk of Hope ihop med Filippa den 29 september

Det blir även en promenad i år igen. LysekilsBostäder Walk of Hope ihop med Filippa går av stapeln den 29 september kl.17:30. Det blir en promenad som startar på Kungstorget i Lysekil och som går vidare till konstgräset nedanför Gullmarsborg. Därifrån går man vidare till Badshusberget för en promenad inne på gårdarna och för att sedan ta sig till konstverket Utsikten. Ett konstverk som ligger med bästa utsikt, därav namnet. Därifrån går man ner till kvarnen, där det bjuds på fika. 

För budlämning på Richard Vakils tavla mejla till viktoria.bengtsson@lysekilsbostader.se eller via LysekilsBostäder på Facebook https://www.facebook.com/lysekilsbostader

Idag får ni möta Lysekilskonstnären Richard Vakil på min blogg. Richard har satt Lysekil på världskartan genom att måla diplomen till Nobelvinnarna i kemi.

Idag får ni möta Lysekilskonstnären Richard Vakil på min blogg. Richard som satt Lysekil på världskartan genom att få skapa diplomen till Nobelprisvinnarna tre år framåt.

CI2A2753.jpg
Richard med den provmålningen som visar hur hans tankar gick när han skulle måla diplomen till Nobelvinnarna i kemi.

Jag frågade Richard hur intresset för att bli konstnär startade?

-Det var faktiskt familjen Jarlöv som ledde mig in på den vägen. Hela familjen Jarlöv höll på med att måla akvareller. Vi umgicks hela tiden och vi pratade mycket om det okontrollerbara vilsenheten. Det var så det hela startade.

 

Hur har det utvecklats under tiden och när blev du konstnär på heltid.

-1994 började jag med konsten på heltid och det blev en del utställningar och på den vägen är det. Jag är autodidakt, alltså helt självlärd kan man säga.

 

Hur kom det sig att du fick frågan om att göra diplomen?

-Jag hade en utställning i Stockholm 2014 och då kom det in en kvinna som köpte en tavla. Kvinnan frågade mig om jag hade lust att göra ett diplom. Min tanke var direkt att detta är nog till något sportevent eller något liknande. Jag frågade kvinnan vad det gällde och då berättade hon att det var till Nobel.

Det gick ett tag, men den 19 februari förra året ringde de och sa att de ville komma och titta på mina bilder. De dök upp i april och tittade på mina konstverk.

img_5263
Richard med Margareta i bakgrunden.

 

När fick du reda på att du var utvald till att bli Kungliga Vetenskapsakademins Nobelkonstnär?

– Den 22 februari i år fick jag beskedet jag väntat på. Jag har inte fått säga något om detta och nu är det skönt att äntligen få berätta det.

 

 

Vad var din första tanke när de hörde av sig?

-Jag fick ont i huvudet efter att de hört av sig att jag skulle få göra diplom till Nobel. Det är sällan jag har ont i huvudet, men efter att de hade gått så bara det kom över mig. Allt blev på något sett synligt även om jag gjort en massa utställningar så var detta det största jag fått vara med om. Man blir inskriven i historieböckerna och det är en svindlande tanke. Samtidigt får detta bli ett surrogat för uteblivna Wimbledon segrar…

 

img_5245-2
Galleri tint som han har ihop med Margareta Melin.

 

Vad jag förstår så har du i år målat diplomen till de tre pristagarna i kemi?

Ja, det stämmer. De får originalen och gör även repliker av bilderna. Diplomen ser ut ungefär som en meny. Till vänster ligger konstverket och till höger ligger ett kalligrafiskt skrivit papper med text. Det blev väldigt bra.

 

Hur tänker man när man gör ett diplom som ett konstverk och att det skall gå till en Nobelvinnare?

-Ja, du. Tanken först är att det är väldigt kul, sedan får man vänta tills oktober innan man vet vem som får priset och hur många de är. Jag visste ingenting utan får reda på det samma dag som alla andra. Sedan är varför de får det. I år var det för molekylära maskiner och det är inte lätt att sätta sig in i och det lät väldigt mycket fysik över det hela.

När man inte är så bevandrad i kemi är det inte lätt. Samtidigt kan det lätt bli att man tänker för mycket och på fel sätt utan man får göra det på sitt sätt. Det som var svårt var att skriva ett personligt meddelande till var och en, men det löste sig.

 

Richard var inbjuden till Stockholm på en tillställning i fredags, med anledningen av detta med Nobeldiplomen. Hur var det och vad hände under kvällen?

-Vi var inbjudna till Nordiska museet i Stockholm. Det var mycket folk och mycket kändisar. Det var champagne, äppeljuice och snittar.

Jag träffade mina kollegor och mina uppdragsgivare. Jag blev även presenterad för en av Nobelpristagarna Jean-Pierre Sauvage som är från Frankrike. Det var en mycket trevlig tillställning och det känns väldigt skönt att ha gjort detta.

unnamed.jpg
Richard med Nobelprisvinnaren Jean-Pierre Sauvage och Göran K. Hansson från Lysekil som är Kungliga Vetenskapsakademins ständige sekreterare.

Nästa år kommer du även att få vara med på själva Nobelfesten och det måste kännas speciellt?

-Ibland kan jag känna att vissa människor är piloter och hur blir man pilot liksom. Tanken med det är att det blir surrealistiskt som med Nobelfesten. Det är något som man aldrig trodde man skulle få uppleva, och helt plötsligt skall man dit själv, och det känns väldigt märkligt.

Samtidigt har jag aldrig haft något syfte med mitt måleri att det skulle kunna leda dit, men nu har det gjort det och det är kul. Det kommer att bli en upplevelse.

 

Under julmarknaden i lördags passade Richard på att ha vernissage på sitt och Margareta Melins Galleri tint i centrala Lysekil med anledningen av Nobeldiplomen. Det var mycket folk och många som ville gratulera Richard till det fina uppdraget han fått.

Här kan man se Richards målade diplom. Nobelprize på Facebook.

Stort grattis Richard och vi följer med spänning din fortsatta resa. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag får ni följa med och träffa Margareta Melin som är keramiker och som tillsammans med Richard Vakil driver Galleri tint här i Lysekil.

Idag får ni möta keramikern Margareta Melin på min blogg.

CI2A1865
Margareta Melin.

Margareta är född och uppvuxen i Uddevalla men har bott här i Lysekils kommun sedan 1974. Hon har alltid haft intresset för det konstnärliga, men det var först 2005 som hon kom på att hon ville jobba med lera.

Hur kom du på att du ville jobba med lera?

– Jag var projektledare för ett arbetsmarknadsprojekt där syftet var att få ut människor i arbets -och samhällslivet genom att stimulera kreativiteten och lusten att skapa.  Meningen var att vi skulle ta vara på den kraften och energin som kom ut av detta och styra in den på arbetslivet. Min uppgift var att styra och leda projektet och slutligen fastnade jag i leran.  Vi hade en keramikverkstad som en del i projektet och vi hade mycket annat också. Detta var 2005 och innan dess hade jag aldrig jobbat med lera.

Jag har alltid haft ett estetiskt intresse där jag läst konsthistoria och har alltid varit intresserad av konst av olika slag. Målning är väl något som jag tror mig veta att jag aldrig kommer att börja med men samtidigt vet man inte vad som händer.

Just detta med lera har alltid varit något som tilltalat mig och jag vet att jag sa till mig själv att just det med lera kommer jag tycka är roligt. Det jag tycker om är det sinnliga med leran, dess formbarhet och att man måste få in känslan i händerna. Jag brukar ofta blunda en stor del av processen när jag drejar. Det tar rätt lång tid innan man lär sig dreja. När man väl har gjort det så sitter det där, men man kan alltid bli bättre!

Efter att intresset kom hur gick du vidare då?

– Då skaffade jag mig en egen drejskiva. Jag började öva mig på att dreja och inredde en liten verkstad i förrådet som vi har där vi bor. Efter det har det byggts på hela tiden. I början fick jag bränna hos andra men det går inte i längden. Godset är så skört när man skall flytta på det så det gick inte. Så det blev till att skaffa en egen ugn också.

Har du gått några kurser?

– Jag har inte gått några direkta kurser förutom när jag jobbade i projektet här i Lysekil. Där var det Merja Koskela som var ansvarig för keramikverkstaden och hon lärde mig olika grundläggande saker. Jag borde väl inte varit där så ofta som jag var men nu blev det så. Jag kunde inte låta bli!  Efter det så var det bara att träna och tack vare att jag är lite envis så har jag lyckats lära mig det mesta på egen hand.

Jag är inte road av att massproducera koppar av samma still utan jag vill prova på nya saker hela tiden. Det är det jag brinner för.

Hur lång tid tar det att göra ett föremål?

– Man knådar leran några minuter och sedan drejar man upp det man skall göra som det handlar om en skål eller kopp eller något liknande. Det tar inte så lång tid men sedan är det efterarbete och bränning av godset och det är det som tar tid.

Var hittar du inspirationen, du gör så mycket vackert med klänningar och allt möjligt?

– Det med klänningarna har faktiskt en egen historia. Det var en person som ville att jag skulle göra en skulptur till hennes dotter. Jag funderade på vad man skulle kunna hitta på. Tjejen som skulle få denna skulptur åkte konståkning så jag gjorde en konståkningsklänning som stod på en pinne. Då var det någon som tyckte att den var så fin så därför fortsatte jag med klänningarna och då inspirerade av dansen.

CI2A1887

CI2A1914

Jag dansade balett när jag var liten och jag har alltid gillat att dansa. Jag går ofta och tittar på danser av olika slag och därigenom inspireras jag till de klänningarna jag gör i keramik.  Det jag är intresserad av är själva rörelsen i dansen och i de olika stegen. Det är det som jag försöker uttrycka i klänningsskulpturerna.

Tangon är väl det som jag är mest intresserad av när det gäller dans. Hur rör man sig, hur ser det ut när man dansar tango, hur ser kroppen ut och vilka steg finns det o.s.v. Klänningarna har idag fått olika namn på grund av vilket steg de tar. När man köper en klänningskupltur så får man en beskrivning av olika tangosteg så man kan lära sig att dansa tango i teorin. Den är lite rolig eftersom den är så torr och teoretisk i motsatt till själva dansen!

Du gör även trappor i keramik?

– Ja, jag gillar enkla raka former. Jag gillar inte så mycket detta med krumelurer. När du frågar mig om vad som inspirerar mig och så är det både det japanska formspråket och tekniken. Japanska formspråket är väldigt rent, enkelt och med tydliga former. Trappor följer det lite strama som jag kan gilla och jag hittade en gemensam nämnare för trapporna och klänningarna och det är steg. Det finns en rörelse även i den strama formen.

Sedan gillar jag att hela tiden lära mig nya bränningstekniker. Det som det blir mest av är rakutekniken. Raku är en japansk metod som är vidareutvecklad av amerikanska keramiker men ursprunget är från Japan.

Sedan kan man också göra t.ex. en kopparflash med flammande färgerna på keramiken och då är det ingen glasyr alls på godset utan det är bara kopparoxid. Kopparoxid är fantastiskt kul att använda och det blir så häftiga färger med det. I den tekniken måste man vara totalt fokuserad för det tar bara några få sekunder att göra för annars är det kört.

CI2A1904
Kopparflash med flammande färgerna på keramiken.

CI2A1905

Är det mycket kemi inblandat i detta med keramik?

– Ja, det kan man säga och jag gillar detta med kemiska formler. Det är även mycket med geologi i detta med keramiken. Jag har läst geologi bara för att det är roligt. Det finns geologi i keramiken och där finns alla mineraler man kan tänka sig det är kisel, fältspat och kvarts m.m.

Hur gick du sedan från att ha det som en hobby till att börja med utställningar?

– Första gången jag ställde ut var här i Lysekil på Grand Hotel. Där träffade jag Richard Vakil och Emma Fred som också jobbar med konst. Där fann vi tre varandra och kom på idén att vi skulle nog göra något ihop. Vi skaffade en butikslokal och ställde ut vår konst under en decembermånad. Sedan så skaffade jag och Emma en butikslokal och hade den i 2 ½ år.

Efter det har det blivit mer utställningar på bl.a. konsthallen här i Lysekil och även varit med och ställt tillsammans med Richard Vakil. Nu har det blivit en hel del utställningar och det är jättekul.

Ni håller på att förhandla med Biot i Frankrike om ett utbyte med några konstnärer?

– Ja, det stämmer fast inget är riktigt klart än. Just nu är det formella inbjudningar som håller på att skickas fram och tillbaka innan det blir klart. Tanken att det skall komma tre konstnärer från Biot och ställ ut här i Lysekil och tanken är att Richard och jag och en till skall åka över till Biot och ställa ut där. Inget är helt spikat än men vi jobbat för fullt för att det skall bli verklighet.

Hur kom ni på detta med ett utbyte med Frankrike?

– Arielle Öster är en konstnärlig inriktad människa som håller på att måla i Biot. Biot är en by som satsat väldigt mycket på kultur. Biot är en gammal keramikby och de har också mycket glastillverkning. Jag och Arielle har prata om detta och hon i sin tur har pratat med Borgmästarinnan i Biot om det skulle vara intressant att göra något utbyte med Lysekil. På den vägen är det och nu inväntar vi om svar det blir av.

Lysekil och Biot har en gemensam nämnare som är turister. Biot är en turiststad som har jättemycket besökare och som ligger vid den franska Rivieran.

Vi befinner oss nu på Galerie tint när jag gör intervjun med Margareta. Jag frågar Margareta när de startade upp här?

– 1 april 2015 tog vi över lokalen här. Fram tills nu har vi varit tre i lokalen men nu har Emma Fred kommit in på en utbildning så hon lämnar oss nu. Vi tar inte in någon ny utan vi kommer att satsa mer på utställningar i sommar.

Vi har redan bokat in utställningar i sommar här på Galleri tint. Vecka 26 kommer Magnus Lichtenstein, vecka 27 Inge Dahlgren, vecka 28-29 Maria Heed, vecka 30 Helle Nilsen ifrån Norge och vecka 31 Torstens Bergenz.

CI2A1918
Galleri tint på Kungstorget i Lysekil.

Dessutom kommer vi att ha utställningar av unga konstnärer i höst här på Galleri tint. Efter det så visar Margareta mig lite olika föremål hon har gjort.

CI2A1875

CI2A1882

Efter besöket på Galleri tint bär det av till hennes verkstad där hon visar hur hon drejar sina fina alster. Sin verkstad har hon ute på landet. Hon tar upp en bit lera och börjar knåda den på bänken framför sig. Leran måste knådas så att alla kornen orienteras rätt och luften trängs ut. Margareta berättar att leran har ett minne och när man kavlar leran och lägger den i en form så orienterar sig kornen rakt och drejar man den orienteras den uppåt och håller då formen mycket bättre.

CI2A1926

Nu är leran knådad och skall drejas. Nu kör hon igång drejskivan och nu skall leran centreras. Jag frågar Margareta om hon behöver ha mycket kraft när hon jobbar med leran. Hon berättar att till mindre saker behövs ingen större kraft till utan det behövs när man jobbar med större bitar av lera på drejskivan.

CI2A1944

CI2A1953

När leran är centrerad så gör man hål i toppen och stoppar ner fingrarna och öppnar upp leran. Man ser även till att botten är ganska jämn och sedan beror det på vad man skall göra för något. En rund burk bestämmer sig Margareta för att göra. Hon drar upp leran lite och formen av en burk börjar skymtas.

CI2A1963

CI2A1979

CI2A1993

När kommer du på vad du skall göra av leran, hur födds idéen?

– Jag är lite lätt fanatisk och när jag t.ex. tittar i en tidning kan jag hitta saker och det kan även vara när jag går förbi ett fönster och då tror jag mig se en form som skulle vara fin att göra. Om jag backar tillbaka till fönstret så är det inte alls säkert att det var den formen jag såg utan det kan ha varit något annat men formen av en bild skapas inom mig kan man säga. Jag får massor av idéer där hälften bara försvinner om jag inte skriver ner dem.

CI2A1997

CI2A2013

CI2A2019

Nu har hon hittat grundformen på burken på drejskivan och börjar finjustera den. Det gäller hela tiden att vara blöt på händerna när du jobbar med leran berättar hon vidare. Nu börjar den bli klar. Nu skall den torka och sedan blir det rakuglasyr på burken.

CI2A2027

Vi tittar runt i Margaretas verkstad och hon visar lite olika saker hon jobbar med. Hon håller på med en segelbåt som hon skall göra klar. Vidare visar hon en låda där hon skall ha två figurer som dansar tango på en scen. Hon älskar att prova på nya saker och hitta lösningar till de olika förmålen. Det märks att Margareta verkligen brinner för detta med lera och konst.

CI2A2036

CI2A2041

Stort tack Margareta för att jag fick komma och hälsa på dig och har ni inget för er så tycker jag att ni skall ta en tur till Galleri tint i Lysekil och hälsa på. De har öppet tisdag-onsdag-torsdag-fredag 12-18:00. Påskafton 11-14:00.