Nu på fredag den 17 november är det rockkväll på Mortens Krog i Uddevalla och en av de riktigt stora inom svensk musik Dan Hylander gästar Mortens. Kotte Management presenterar Dan Hylander som uppträder ihop med husbandet Skin Tight.

Dan Hylander.

Egentligen behövs det ingen presentation av denna artist, låtskrivare och musiker, men jag slog en signal till Dan Hylander och frågade hur intresset för musiken startade?

–Det började väldigt tidigt. Jag var nog inte mer än 6 år när jag köpte mina två första skivor. Det var King Creole med Elvis och Rock-Fnykis med Martin Ljung, vilket Martin tyckte var omåttligt roligt för det var enda gången han blivit jämförd med Elvis Presley. 

Hur kom du in på detta med gitarrspelandet?

–Jag fick en gitarr när jag var i ungefär samma ålder. Efter hand började man lära sig att spela. När jag var 10–11 år började jag att spela mer seriöst.   

Förebilder inom musiken när du växte upp?

–Beatles kom 1963 och ändrade på allt. Det var en liten underlig period. Fast jag var 9 år och lyssnade på engelsk rock och sedan engelsk och amerikansk rock under hela 60-talet. 

När var första gången du spelade för publik?

–Det var runt 1969–70. Jag minns att lärarstrejken bröt ut vid det tillfället, och då spelade jag för publik med eget material. Sedan var det dags för att sätta ihop ett band som man kunde spela med. Jag gick i parallellklass med Ale Möller och det dök även upp en mustaschprydd herre som heter Mikael Wiehe som var med i mitt första band. Jag tror att Wiehe satte ihop Hoola Bandoola Band efter det.

När startade Raj Montana Band och hur kom det bandet till?  

–Från början hette vi ”Ray Montana and his Moonlight Boys”. Vi spelade någon slags kammarrock som nästan var akustisk. Bl.a. var Ale Möller med och spelade trumpet. De hade ett liveprogram på P3 från Malmö där vi spelade och ett annat band som hette Colosseum. Man kan säga att det var Bengt Grafström som då jobbade på P3 i Malmö som upptäckte oss.

1970 fick jag även jobb i ett band som gitarrist. Här var tanken att jag skulle tagit ett sabbatsår från skolan. Vi gjorde en turné på sommaren och när det blev dåligt med jobb i september gick jag tillbaka till skolan och gick ut gymnasiet. Jag fortsatte att spela under sista året på gymnasiet och även efter.

Från början var Raj Montana ett Malmöband, men så snodde Afzelius mitt band och någonstans här tröttnade jag på Malmö. Samtidigt träffade jag Py och vi pratade om att turnera ihop. 

Jag gjorde en försvenskning av bandet ”Ray Montana and his Moonlight Boys” och det blev ”Raj Montana Band”. Man kan säga att det var mitt alias, för jag är den enda som varit med i samtliga uppsättningar. Mina två första plattor gjordes under bandnamn. När jag träffade Py och vi skulle börja turnera ihop, då blev det ”Py Bäckman, Dan Hylander och Raj Montana Band”. 

Hur har bandet sett ut genom åren?

–Det har varit med lite olika folk i kortare perioder som Sam Bengtsson, Mats Ronander och Åke Sundqvist m.m. Sedan stabiliserade det och det blev det klassiska bandet med Pelle Alsing på trummor, Clarence Öfwerman på klaviatur, David Carlsson på gitarr som var bosatt i Uddevalla i några år, Ola Johansson på bas och Hasse Olsson på orgel och klaviatur. Fast skall man vara riktigt ärlig så fanns det bandet bara i två år. De medverkade på två plattor och det har blivit lite skev historieskrivning om detta.

På lördag efter fredagens spelning i Uddevalla så har du en spelning i Malmö med ditt band Raj Montana Band om inte jag minns fel?

-Ja, det stämmer då spelar jag med mitt band från 1984, med Pelle, Clarence, David, Ola och Hasse. Det kommer även att medverka en kör som även spelar lite olika instrument.

Du har även skrivit och producerade en hel del musik till andra artister, som bl.a. Thorsten Flinck, Py Bäckman, Totta Näslund, Kal P Dal, Sven-Ingvars, Tomas Ledin, Larz-Kristerz, Christina Lindberg, Niels Jensen och Björn Skifs m.m. När började du att skriva och producera för andra artister?

-Egentligen började jag med det ganska tidigt. Jag började med att producera Py redan 1980. Även Kal P Dal och Niels Jensen producerade jag tidigt. Jag gjorde även ett par danska produktioner. 1994 sprang jag på min gode vän Totta Näslund på PO & Co i Stockholm som tyvärr avled senare.

 Vi satt och pratade en stund och han berättade att han signerat ett kontrakt för att göra sin första soloplatta, och den skulle komma ut inom åtta månader. Jag hade låtar men inget skivkontrakt och Totta hade skivkontrakt men inga låtar. Vi gjorde en platta som blev en stor framgång.

Tack vare bl.a. Leif Loket Olsson så blev det en stor framgång. Loket blev djupt förälskad i en av låtarna på Tottas soloalbum och det var låten ”en clown i mina kläder”. Totta blev första artist som inte var ett dansband som fick medverka i Bingolotto.  

Jag har haft det stora nöjet att se dig flera gånger bl.a. här i Lysekil. Senast var med Mats Ronander och Mikael Rickfors när ni spelade i Havsbadsparken 2014. Men om du tänker tillbaka på ditt turnerande vad minns du för platser som du varit och spelat på här i Bohuslän?

-På 80-talet gjorde man en hel serie av spelningar där. Man kunde spela på olika ställen hela vägen upp till Strömstad. Man kunde göra 5–6 gig på olika ställen som Hunnebo och andra ställen i närheten. Det fanns många klassiska ställen att spela på.

Om du ser tillbaka, har du någon spelning du minns lite extra?

-Ja, absolut. Vi har en klassiker när vi välte Roskildefestivalen 1983. Vi var inne som en mellanstor akt, men fick mest press av alla efteråt och det var väldigt hedrande.  

Den 17 november är du i Uddevalla på Mortens Krog och bandet som kompar dig då heter Skin Tight. Vad får vi höra för låtar i Uddevalla?

-Det finns en del låtar som man aldrig kommer undan, och dem lär ni nog få höra på fredagen i Uddevalla på Mortens Krog.  

Tusen tack Dan för att du ställde upp på en intervju. Vi syns i Uddevalla på fredag.