Mats Fransson född 1 juni 1962 i Lysekil. Gick nio år i Gullmarsskolan och två år på verkstadsteknisk linje i Gullmarsgymnasiet. Handbollsintresset kom först vid 11-12 års ålder och han spelade även fotboll parallellt med handbollen. Han stod i mål i fotboll och det blev ett naturligt val att göra det i handbollen också. Till slut berättar Mats att han fick välja mellan fotbollen och handbollen och det blev handbollen som blev hans grej.
Mats Fransson.
Han gick med i Lysekils handbollsklubb ”LHK” och gjorde sin debut som målvakt i A-laget som 15 åring. Det blev A-laget med LHK i 2-3 år innan han drog vidare till Göteborg och började spela med Heim. Samtidigt gjorde han lumpen i Göteborg på kustartilleriet.
Efter lumpen blev det Lysekil och Mats började spela med elitserielaget Kroppskultur och där stannade han i sex år. LHK gick upp i ettan och Mats flyttade hem och spelade med LHK i två år.
Nästa anhalt blev Västerås och Irsta HF. Mats berättar att de två åren han var i Irsta är nog de bästa åren han haft som idrottsman. Han tog med sig familjen och bosatte sig där i två år. Sista året i Irsta när han också spelade i handbollslandslaget tog han VM-guld i Prag 1990 och det var stort berättar han.
Flyttade tillbaka till Lysekil och skriver kontrakt med IL Runar i Sandefjord i Norge.
Familjen flyttade tillbaka till Lysekil och Mats skrev kontrakt med IL Runar i Sandefjord i Norge och börjar pendla mellan Lysekil och Norge. Hela sex säsonger blev det med IL Runar. Mats berättar att han skulle känna hur det var och pendla i ett år och sedan skulle familjen flytta med till Norge. Nu blev det inte så utan Mats blev en pendlingsmänniska berättar han och skrattar.
Ungefär 4 timmar tar det en väg berättar Mats vidare. Efter Runar blev det Kroppskultur igen och det varade 3 säsonger. Mats kände att det kanske var dags att trappa ner lite på handbollen och börjar spela med HF Orust och där spelade han i två år. Orust tog sig från division 3 till att kvala till division 1.
Under tiden med Orust ringde det en gammal kompis till Mats som tränar Stif i Sandefjord som är det konkurrerande laget till Runar och frågar om Mats vill vara med på deras elitsatsning. Mats var då 40 år och berättar att han inte tvekade en sekund utan tackade ja direkt. Tre dagar efter skrev han kontrakt med Stif i Sandefjord.
Hann med ett inhopp i den Spanska ligan.
40 år gammal så hinner han även med att göra ett inhopp för den spanska proffsklubben ”Cantabria Santander”. Det var Mats Olsson som ringde upp Mats och frågade om han kunde ställa upp. Självklart tackade Mats ja och spelade cirka en månad för den spanska klubben. Sedan bar det av till Norge igen och spel i Stif. Det blev 3 år i Stif och det blev även en fortsättning i Norge men nu med IL Runar igen.
IL Runar är nog den finaste klubben Mats spelat i berättar han. Det var mycket känslor och det blev väl en del gnäll när han började spela för konkurrenterna Stif berättar han vidare. Väl tillbaka i Runar och där stannade han två år. Mats begav sig till Moss och laget Herulf som spelade i division 2 och hjälpte upp dem till den Norska elitserien som spelande tränare. I Herulf stannade han 5 säsonger.
Idag tränar Mats ett tjejlag i Fredrikstad i Norge. När han spelade i Herulf vid 49 års ålder bestämde Mats sig för att sluta spela. Han kände att är man nästan 50 år och fått varit med om så mycket som han fått och kroppen har klarat sig någorlunda bra så får det räcka. 33 elitsäsonger blev det för Mats.
Debuterade mot Norge i landslaget.
1986 gjorde han sin debut i handbollslandslaget. Det var ett dubbelmöte mot Norge och Roger ”Ragge” Carlsson var förbundskapten för laget. Rolf Vainika stod den första matchen och Sverige fick stryk med ett mål av Norge. Mats fick stå i den andra matchen mot Norge och gjorde där kanske sitt livs match berättar han. Veckan efter var det match i Island och Mats blev uttagen att följa med till Island och spela.
På den vägen var det och 98 matcher blev det i det svenska landslaget. 1988 blev han även uttagen till OS i Soul och det var en upplevelse berättar Mats. Året innan på för OS var de både i Kina, Japan och Korea och spelade. De slutade på 5:e plats i Korea på OS och det var lite av en besvikelse berättar han. 1988 blev Bengt ”Bengan” Johansson förbundskapten och det gav landslaget en ny vind berättar Mats vidare.
1990 tog de VM-guld i Prag mot Ryssland i finalen. Mats berättar att de var underdogs och ingen hade väl trott på att Sverige skulle vinna. Innan de åkte till Prag så fick alla i laget tippa anonymt om vilken placering de skulle hamna på i VM. 15 spelare hade tippat på att de skulle ta VM-guld och en hade tippat på att det skulle bli brons.
I fyra matcher stod Mats under gruppspelet. Bengan var helt underbar berättar han. De körde runt på 3 målvakter och inför finalen var det Bengts fingertoppskänsla som spelade roll när han tog ut laget. Det var en lätt träning på förmiddagen och Bengan hade inte tagit ut finallaget ännu utan meddelade att han kommer att knacka på hotellrummet och berätta vem som blivit uttagen att spela.
Mats bodde ihop med Mats Olsson och hör hur Bengt knackar på dörren i rummet bredvid. Han hör en het diskussion med Sten Sjögren som hade gjort 199 matcher och som med finalen skulle göra sin 200 match och skulle sluta efter VM. Bengan petar Sten och sätter in Pierre Thorsson istället.
Det visar sig att Pierre gör kanske sitt livs match i finalen. Nu kommer Bengt till Mats rum och berättar för Mats att hans magkänsla sa Tomas Svensson och Mats Olsson och det blev ett nej till Mats. Det kändes inte kul men man kände sig delaktig ändå berättar Mats. Mats var med på uppvärmningen och satt på bänken och taggade de andra spelarna. När de landade på Arlanda var det snöstorm minns Mats, men det var en mottagning som heter duga berättar han. Sista landskampen spelade Mats i EM i Österrike 1993.
OS i Korea 1988.
Vi pratar vidare om det här med OS och Mats berättar att det var speciellt. Hela upplägget innan de kom iväg och att få vara med på invigningen det går inte riktigt att förklara berättar han. De bodde på en camp och han minns att de åkte till stadion och såg Patrik Sjöberg hoppa höjdhoppsfinalen. De var lite långt att komma iväg och se andra saker och de hade ungefär 1 ½ timma till arenan där de spelade.
Jag frågar Mats om roliga minnen från OS. Han berättar att det inte var så roligt för han fick inte spela så mycket men han minns att när de uppdagades att Ben Johnson var dopad så blev det en väldigt stor uppståndelse i OS. Vidare frågar jag Mats om hur Bengan var. Mats berättar att Bengan är en underbar person som bjöd på sig själv hela tiden och skapade en fantastisk stämning i handbollslandslaget. Det var kul att träffas på samlingarna och Bengan var en duktig tränare och psykolog och lätt ganska ofta spelarna ta beslut.
Det var en hel del practical jokes berättar Mats. Per Carlén var den som var mest aktiv på den fronten berättar Mats och skrattar. Bengan var en mycket bra ledare och Mats berömmer också Ragge för det var han som gjorde grundarbetet till framgångarna för svensk handboll.
Vad har varit roligast under alla dessa år som elitspelare.
Jag frågar Mats om vad som varit roligast under alla dessa år med elithandboll. Han berättar att det är nog alla resor som man gjort. Man har kommit till ställen som man aldrig kommer till annars. VM-guldet är det största säger Mats som även vunnit en massa andra titlar som t.ex. det året han var i Göteborg blev han svenskmästare med dem och då stod Claes Hellgren för Heim. Claes har han även kontakt med idag.
Han var nära att bli svenskmästare med Irsta då de spelade två finaler de åren han var där. 98 matcher blev det i landslaget och Mats berättar att Bengan ringde honom och frågade om han ville ha två matcher till så att det blev 100 men det blev aldrig av p.g.a. att Mats hade helt enkelt inte tid.
Mats spelar ingen handboll idag men berättar att han jobbar på ett norskt fängelse och där spelar de handboll mot andra fängelser. Sedan har han två barn ihop med sin fru Eva och de har också en affär här i Lysekil så det är fullt upp för Mats.
Jag frågar Mats vad han tycker om dagens handboll och han berättar att han tycker handbollen har blivit mycket tuffare och utvecklats väldigt mycket. Den har blivit snabbare, han berättar att han hade ett jäkla humör när han stod i målet och kunde skälla på försvaret men det kan du inte idag utan det gäller att få iväg bollen så fort som möjligt så att stå och snacka de går inte idag. Han ser på handboll så fort han kan och följer svensk handboll.
Träna LHK.
Vi kommer in och pratar om Lysekils handbollsklubb och jag frågar Mats om han funderat på att träna LHK. Tanken har funnits men han har varit lite anti till detta berättar han. Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad.
Han pratar om LHK och om en bragden när de gick upp i elitserien. Det är nog den största bragden inom handbollen i modern tid. Det var fantastiskt att gå upp i elitserien på nästan bara egna produkter.
Han har blivit norsk mästare sex gånger, svensk mästare en gång, Nordisk mästare med juniorlandslaget, var med i UVM som 16 åring, spelat Champions League när han spelade i Norge och tog VM-guld 1990. Mats fyller i år 52 år och jag frågar vad han gör om 10 år. Mats tror fortfarande att han jobbar men är inte säker på att han håller på med handboll på samma sätt även om det blivit en livsstil det här med handbollen.
Han kommer inte att sakna bortamatcherna där de förlorar med ett mål i sista sekunden och har en bussresa hem på 5 timmar. Kanske bor han i Spanien det är en dröm han har och vill förverkliga. Claes Hellgren är Mats förebild inom handbollen som han spelat ihop med och även haft som tränare. Stort tack Mats för att vi kunde träffas och för allt spännande du berättade om som elitspelare i hela 33 år. Helt fantastiskt.
glicko.me 