Idag får ni möta Per-Gunnar Haglund på min blogg eller rättare sagt ”Pegge” som han kallas av alla. Pegge Haglund är född 1957 i Uddevalla. 1994 flyttar han till Lysekil men innan dess har han hunnit med att bo i Göteborg, Skåne tillbaka till Göteborg och sen till Skåne igen och var även i Stockholm ett tag. Allt det här berodde på teatern som Pegge jobbade med.
1982 började Pegge med att spela teater på heltid. Han hade gått lite kurser och när han läste i Karlstad 1977 halkade han in på något som hette ”Teaterverkstaden” och där gick han bl.a. ihop med Rikard Wolff. Pegge säger; ”en ung djävligt begåvad Rikard Wolff”. Efter det så flyttar han till Göteborg och börjar läsa där. Han börjar även nu att spela musik med ett band i Uddevalla och det gör att han väljer att flytta dit och får jobb som musiklärare där. Han hade pluggat barn- och ungdomspsykologi för att kunna jobba med sociala arbeten och det var det han främst ville.
Blir kontaktad av Wästswänska Teatern
1982 blir han kontaktad av Wästswänska Teatern som visste vem Pegge var och att han kunde musik och hade en fot inne på det här med teater, och att han var teknikkunnig. De höll på med att turnera med pjäsen ”Vi betalar inte, vi betalar inte” av Dario Fo. Pegge hoppade in som tekniker och musiker och gjorde även en liten roll i föreställningen. 1984 gör han även en turné med Claes Malmberg där han jobbar som musiker. Han blir kvar på Wästswänska Teatern till 1985 och flyttar till Göteborg och bor där ett kort tag. Det var nu en teater i Lund som sökte en manlig skådespelare och Pegge åkte ner dit på audition. Det var Teatersällskapet Proteus som var en av de första fria teatergrupperna i Sverige berättar Pegge. Han jobbade med dem i ungefär 2 år. Pegge fick nu se att Nationalteatern sökte folk till uppsättningen av Peter Pan. Med Reventberg som ansvarade för regin åkte upp till Stockholm och såg bl.a. Pegge spela teater och ringde efter det upp Pegge och sa till honom att han var välkommen att börja jobba med Nationalteatern.
Börjar jobba med Nationalteatern 1987
Två år blev det med Nationalteatern och Peter Pan blev en succé. Det blev hela 220 föreställningar med den. Det var då den mest sedda teaterföreställningen i Göteborg berättar han. Det fanns delvis teatergruppen Nationalteatern och det fanns Nationalteaterns Rockorkester. Pegge berättar att Totta Näslund ofta kom upp och tjatade med dem på teatern. Det var väldigt många bra skådespelare med även sådana som inte var så kända.
Han har många roliga minnen från tiden med Nationalteatern. Lasse Brandeby berättar Pegge att han var mycket roligare privat än som Kurt Olsson. Han var fullständigt oförutsägbar på vad han kunde hitta på för tokigheter. Lasse var gammal dansbandsmusiker och tror att han var med och vann den västsvenska Sveriges twistbandstävling i Sveriges Radio 1964.
Åkte hiss med Lasse Brandeby och spelade musik samtidigt
Pegge berättar om ett roligt minne där han och Lasse åker i hissen som gick från grönsakshallen och upp till verkstaden som fanns på Nationalteatern. Det var någon fest och Lasse säger till Pegge att; ”ta med dig munspelet så tar vi hissen så skall du få höra på världens häftigaste akustik”.
Brandeby hade fått tag på nyckeln till hissen så de stapplade in där han och Pegge och åkte från bottenvåningen till 3 våningen fram och tillbaka och spelade på sina instrument. Pegge spelade munspel och Lasse Brandeby spelade saxofon. Akustiken ändrade sig när man åkte upp och ner berättar Pegge och skrattar.
Lasse var mycket trevlig och hade tusen historier att berätta. Hans Rosenfeldt var en annan person som han lärde känna genom Nationalteatern. Hans spelade en av piraterna i Peter Pan. Peter Pan spelades in på skiva och vann en grammis 1988 för bästa barnproduktion.
Efter Nationalteatern flyttar Pegge och hans fru tillbaka till Lund
Pegge flyttar till Lund och börjar jobba med Månteatern. Här hände ganska mycket berättar Pegge. Dels hade de interna utbildningar med jämna mellanrum av de bästa pedagogerna. Under tiden i Lund börjar Pegges pappa bli dålig och nu sensommaren 1993 flyttar de upp och blir boende vid Skår på Uddevallasidan. Han var tvungen att hitta ett arbete och gick upp och pratade med Marianna Andersson som var kultursekreterare på Lysekils kommun. Fältassistenten Tomas Rydén och Marianna hade talats vid att de behövde någon som skulle kunna driva olika kulturprojekt i kommunen med en del av de ungdomarna som var lite struliga.
Det blev starten på epoken Skottegränd som blev ett väldigt lyckat projekt. Pegge gjorde olika teaterprojekt. Helena Fernadez tillkom till gruppen och hon startade olika skrivprojekt. Bland annat gjordes en dokumentationsbok om konservindustrin som hette ”Skarpa sillar och vassa knivar”. Längst ner på Skottegränd fanns ett café med en stor scen och den stora salen ovanför som var en stor konsert- och teatersal och det fanns ett ställe på vinden där det var skrivarsal. Det var författarbesök av bland annat makarna Myrdal, Kallifatides och Birgitta Stenberg.
Satte upp en föreställning om konservindustrin
I samband med boken skarpa sillar ville de ha någon dramatisk grej. ABF kontaktade Statens kulturråd och Pegge fick betalt för att skriva och sätta upp en amatörföreställning som utspelar sig inom konservindustrin. Pegge skrev ”Fina filéer”. Det var allt ifrån folk från PRO till ungdomar som medverkade i föreställning och det var riktigt kul berättar Pegge. Janne Ragnarsson var också med och det var här Pegge träffade sin kompis Janne för första gången som sen blev Pegges kompis och medmusikant genom åren.
Bit för bit skar kommunen ner anslagen till Skottegränd och det var synd berättar Pegge. Projektet Skottegränd var det enda ungdomsprojektet i hela Sverige som stod namngivet på ”Ungdomsstyrelsens” hemsida, och så pass mycket respekt fick det över hela landet och det är Pegge väldigt stolt över.
Projektet bantades ner av kommunen.
Pegge berättar att det var en hel del strul med de ungdomar som kom utsocknes ifrån och företrädesvis från Marinbiologerna. Nu ville de få in någon fältassistent som jobbade med dem. Tomas Rydén hade sedan tidigare slutat. Pegge fick denna tjänst 1998 på 75 %.
Han var dessutom anställd på skolan 27 % som dramaledare för de som valt estetiskt tillval på gymnasiet. Detta höll han på med till 2001. Pegge han även med att göra lite andra saker på sommarlov och semester. Han spelade bland annat i Kent Anderssons pjäs ” Svärdet och människovärdet”.
Pegge läste i GP att Kent skulle sätta upp en pjäs och Pegge fick tag i Kents telefonnummer och ringde till honom. Kent förslog att de skulle träffas. De träffades och efter en stund säger Kent till Ivo Cramér som var Initiativtagare till pjäsen att; ”Ivo här har vi Tomas”: Pegge fick rollen som var en munk från Irland och som ung blivit tvångskristnad.
Det var många roliga personer med i förställningen som bl.a. Agnetha Danielsson och Örjan Ramberg. Örjan fick Pegge en del kontakt med och de tränade ihop på deras texter. Örjan hade väldigt mycket text och Örjan bad Pegge att efter de repeterat klart på kvällarna skulle de träffas och Pegge skulle bli Örjans motläsare.
Han berättar att Örjan bjöd på midsommarfest i Strömstad när de var där. En annan episod var när Örjan sov över i Pegges lägenhet. De hade varit och spelat föreställningen i Lyse. I sammanhanget hör att producent för pjäsen var prästen Staxäng från Strömstad. Kyrkan gick även in och sköt till pengar till detta. Örjan och några till sov här i Lysekil i Björsellshuset och Pegge hade en stor skogskatt. Örjan är pälsallergier och på morgonen när han vaknade var han alldeles uppsvullen i ansiktet berättar Pegge. Katten hade hoppat upp till Örjan och strukit sig mot honom på natten.
Gjorde filmen Kyrkklockan 1994-95
Det blev lite olika projekt för Pegge. Bland annat en film som gjordes när de var på Skottegränd. Pegge skrev manus tillsammans med de som var på Skottegränd och de fick även lära sig att filma och redigera.
Detta var ett väldigt roligt projekt att få jobba med ungdomar och samtidigt var det ungdomar där som aldrig hade trott att de skulle få jobba med något sådan här och som verkligen gillade det. Det var säkert personer som inte trodde på dem, men de lyckades att gå igenom projektet och kom ut stärkta efter det och de gjorde det riktigt bra berättar Pegge.
Medverkar i filmen ”Dykaren” som spelades in här i Lysekil
Jim Cagnard tipsade Pegge om filmen ”Dykaren” som spelades in här i Lysekil. Pegge gick ner och pratade med den ansvarige på produktionskontoret men fick ett nej till svars. Efter 2 dagar ringer de till Pegge och ger honom en roll i filmen. Pegge spelade en torped som en av Orlovs män i filmen. Klaus Maria Brandauer spelade Orlov i filmen som fått guldpalmen i Cannes som världens bästa manliga skådespelare.
Han är även professor på teaterhögskolan i Wien och spelat skurk i en Bondfilm. Pegge berättar att Klaus var kaxig i början och skulle bli kallad för ”Herr Doctor”, men bara efter ett par dagar så var han som oss andra berättar Pegge.
Han minns att de på filmkrönikan sa att detta var årtusendets sämsta film och det blev inte riktigt som han hade tänkt sig berättar han vidare. Izabella Scorupco var inte bara snygg utan också otroligt trevlig berättar han. Stefan Sauk fick Pegge bra kontakt med efter det att inspelningen var klar.
Lekte med dottern i parken
Izabella hade en barnflicka från Lysekil och hon hade sett Pegge när han var med sin dotter i stadsparken här i Lysekil. En dag när de filmade kom Izabella fram till Pegge och frågade om det inte var han som lekte med sin dotter i parken. Izabella var väldigt trevlig och jordnära tillägger han.
Det var väldigt många bra skådisar med, och egentligen en bra film men som enligt Pegge blev sönderklippt. I samband med filmen så gavs det ut en bok om ”Dykaren” och i den finns det en sida där det står om Pegge.
Gjorde olika monologer
Efter ”Dykaren” blev det amatörteater föreställningar. Han gjorde även en del monologer som t.ex. Dario Fo ”En gycklares födelse” som han repade in och spelade bl.a. på Nobeldagen när Dario Fo fick Nobelpriset i litteratur och den åkte han runt med och spelade på olika håll här i Bohuslän.
Han hittade även ett kapitel ur en norsk väldigt hemsk roman av Aksel Sandemose som heter ”Vi pyntar oss med horn” som är en fruktansvärt svart sjömanshistoria som han reste runt med och spelade upp på olika ställen. Efter det så har det varit lugnt med teatern berättar Pegge.
Musiken har betytt mycket för Pegge genom åren
Gitarrspelet och sången började han med väldigt tidigt. Han hade väldigt lätt för gitarrspelet och sången. Uddevalla sjöscoutkår är väl de som gjort att han utvecklats inom musiken, för de som var ledare där såg Pegge upp till. De spelade mycket olika musikstilar som passade honom och han lärde sig mycket utantill genom att bl.a. spela musik med scouterna.
Musiken blev elektrificerad när han var ungefär 18 år och då var det väldigt populärt med instrumentalmusik. Han berättar att de gjorde instrumentala låtar som de döpte till t.ex. ”kovarm mjölk med punsch” och lite andra fina titlar på låtarna berättar Pegge och skrattar. Problemet var att de inte hade råd med något riktigt bra PA-anläggning till sången utan de hade satsat på att de skulle ha bra förstärkare till deras instrument.
The Golden Age Of Rock´n Roll i Uddevalla
Pegge berättar att det fanns många bra band i Uddevalla och många korsbefruktningar emellan dessa band. Man kunde spela i tre band samtidigt och det var väldigt många som gjorde det. Pegge och några till bildade bandet ”Beelzebub”. Ordet fick de från Röde Orm.
Det är många från den tiden som håller på att spela fortfarande och en del har det gått riktigt bra för. En kille som spelade i ett band i Uddevalla och som Pegge och hans kompisar tyckte var lite väl ambitiösa, den killen drog till Los Angeles och har varit ute och turnerat med musiker från bandet ”Weather Report” och hamnade i den nivån som musiker och det är stort tycker Pegge.
Var med och startade musikföreningen Adrian i Uddevalla
På Adrian kom det en massa olika band och spelade och han minns bl.a. ”Strasse” med Mats Westling som han träffade i början på 80-talet. Mats har han kontakt med än idag och Pegge var en av grundaren till att boken och skivan KosterVis kom till. Om det kan ni läsa om på min blogg. En länk ligger längst ner här på sidan.
Ensamma Hjärtan och Bo Wilson Band minns han också från Adrian tiden. Pegge fick bra kontakt med Bo och hans band och när de var i Uddevalla så hoppade han in och spelade munspel med Bo och bandet. Detta ledde till att Pegge var ute med Bo ibland på lite turnéer. Det blev resor både Gotland och Danmark m.m. berättar han.
Träffar Clas Yngström i Sky High
Clas Yngström är en annan kille som han haft kontakt med. Honom blev det också en liten tur med Clas som spelade och spelar med Sky High. De spelade i Karlskrona och där insåg han hur stor Clas Yngström var. Det hade blivit fel på hotellrumsbokningen och det fattades två rum. Pegge berättar att de hade ett stort sällskapsrum på hotellet och det fick Pegge och Clas dela på. De satte in två sängar i rummet och de fick sova där.
I gryningen vaknar Pegge av att en telefon ringer och Clas svarar; ”Hallo Billy”. Det var Billy Gibbons i ZZ-Top som ringde till Clas. Pegge ligger där och hör samtalet med denna superartist.
Har spelat mycket med sin kompis Janne Ragnarsson
Pegge fick tag på Janne när han var ute och reste i Asien för det fattades en person till rollen i ”Fina Filéer”. Janne kom hem och hoppade in i rollen och gjorde det jättebra berättar han. Kicki Eld var före detta scenograf på Folkteatern i Göteborg och gjorde scenografin till ”Fina Filéer” och berättade för Pegge att Janne är så bra, han skulle ha kunnat gå upp på scenen på Folkteatern utan problem och ingen skulle inte tro att han inte var utbildad. Där lärde Pegge känna Janne.
Det blev en stor kräftskiva sista augusti 1997 tror Pegge att det var. Till kräftskivan så hade Pegge och Janne med sina gitarrer och de hittade varan direkt. De hade aldrig repat ihop utan bara satte igång och spelade och där hittade de deras grej berättar Pegge. På kräftskivan var det en kille från Volvos personalavdelningar som gillade vad han hörde så han bokade dem till en kompetensutvecklingskurs till alla avdelningar på Volvo som de la här i Lysekil. Det blev 20 stycken spelningar direkt för dem. Efter det har det bara fortsatt och det blir oftast spelningar ihop på sommaren. Pegge vill inte spela själv utan skall han spela så skall det vara med Janne för han tycker att det är så kul.
Fick en fråga om att spela bas i ett band från Halmstad
Efter jobbet som fältassistens och dramalärare, drog han tillbaka till Göteborg och hade dubbelt boende. Han jobbade ett tag på Atelier Teatern, som pedagog och for runt på grundskolor i innerstan och lärde ut Forumspel, som år ett verktyg för att motverka och hantera mobbning. Sedan blev han kontaktad av NBI/Aspero AB och jobbade där i ungefär i 1 1/2 år som mentor/kompetensutvecklare för långtidsarbetslösa ungdomar.
Pegge berättar att företaget bytte inriktning och blev privatgymnasium (man tjänade bättre på det). Sedan satt han något år som kommunal ungdomsutvecklare i Munkedal. Efter det jobbade han cirka ett år som lärarvikarie i Partille. Sen flyttade Bitthe och han till Lysekil för gott.
Musiken har alltid följt han med: rock, blues, salsa, reggae och visor. After Ski i Sälen eller i Alperna, After Beach på Ibiza eller i Lysekil, gatumusikant i Paris eller på väg till Halmstad, där han och Dan Ericsson (trummis från Lysekil) liftade då E6 inte var utbyggd till motorväg. Utanför Träslövsläge fick Dan lift med en bil som inte hade plats för mer än en. Pegge fortsatte att lifta själv och hamnade i Halmstad där han spelade ihop pengar till en lunch och där han fick förfrågan om ville spela bas i ett band som var från Halmstad. Pegge fick ett telefonnummer till bandets ledare. Det telefonnumret hade trillat ur hans ficka när han kom till Hamburg. Bandledaren hette Per Gessle…
Vad har Lysekil betytt för Pegge
Jag frågar honom vad Lysekil har betytt för honom?
– Lysekil har betytt mycket, jag trivs väldigt bra här. Jag skulle inte vilja flytta tillbaka till Uddevalla. Här i Lysekil har jag mina vänner och min fästmö Bitthe får rondellfrossa när hon kommer utanför rondellen i Lysekil. Jag stortrivs och det beror både på staden och att jag har ett sådant rikt liv här i Lysekil.
Jag ber som sista grej att be Pegge beskriva Lysekil med några få ord och han säger
– Jag känner att det är så ”Laid Back”, det är så nära kontakt med folk och man behåller kontakten med dem man träffar. Man är i ett sammanhang här i Lysekil och det gillar jag. Stort tack Pegge för att du ställde upp på en intervju.
glicko.me 