Idag är det Morgan Sjöberg på ambulansen i Lysekil och Kenth Hedström och Bo Hallqvist som jobbade som trafikpoliser när olyckan inträffade. De berättar idag vad de minns om olyckan med Scandinavian Star som skedde den 7 april 1990.
Morgan får ett samtal från SOS.
Morgonen den 7 april fick Morgan ett samtal från SOS-centralen. De berättade att det var skarpt läge. Morgan som också är busschaufför utöver sitt vanliga jobb som ambulansförare fick i uppdrag att ordna fram en buss också. 49 stycken personer var på väg in till Lysekil. De hade varit med om en svår båtolycka, men som inte var skadade berättar Morgan. Någon kanske var skadad för uppgifterna var lite knapphändiga.
Fixade en buss från Lysekils Buss.
Bussen fixade Morgan från Lysekils Buss och ställde på kajen. Telefonen gick varm och de ringde igen och bad att de skulle ta in mer personal för att kunna hjälpa till vid behov. Sjöräddningens båt från Käringön kom och hämtade Morgan, Stefan Johansson och Lennart Björneld.
Får kontraorder.
På väg ut så får Morgan och de andra en kontraorder ombord på sjöräddningens båt. De möter den ryska båten med de personerna som var lätt skadade, lätt rökskadade och chockade. Morgan gick ombord på det ryska lastfartyget med det han behövde ha med sig som syrgas och annat. De hade ingen aning om hur stor omfattningen var av olyckan. De hade fått reda på att det var en båtolycka med många personer och att detta hade hänt på en färja av något slag.
Hjälpte några med syrgas.
Morgan blev kvar på båten och hjälpte 2-3 stycken som behövde syrgas. Den ryska båten gick mot Lysekil med de som var överlevande från Scandinavian Star. På vägen in hade Morgan återrapporterat och när de kom till kaj fanns hjälp på plats. Även Lysekils lasarett hade de meddelat och de stod klara att hjälpa till vid behov. Dagen gick och på kvällen gick Morgan tillbaka i tjänst på en av ambulanserna.
Fick ta hand om de döda.
På kvällen kom båten in och Morgan och några till jobbade dygn. När båten kom in skulle Morgan och några till vara med på plats på Grötökajen som var äldst och i tjänst. Deskulle gå ombord och ta hand om de avlidna. Det var jättekontroll för att komma ombord på båten från polisens sida berättar Morgan. Morgan minns att Krim var där. När båten kom in så började de att spruta vatten på båten. Det blev för mycket vatten och Scandinavian Star började få slagsida. Sprängexperter kallades in och sprängde hål i sidan på båten för att få ut allt vatten.
På måndagen började de ta hand om de döda.
Morgan tror att det var på måndagen som de började ta hand om liken ombord på båten. Han minns att det var en kille från Brastad med på färjan som var bosatt i Danmark. Han hade träffat denna kille en månad innan katastrofen i Fredrikshamn. Morgan kör buss ibland och på detta sätt träffade han från Brastad. Mannen kom med sin lastbil som han körde bilskrot i. När Morgan gick ombord på Scandinavian Star så kände han igen lastbilen. Mannen var en av de avlidna som de hittade senare på färjan berättar Morgan.
Var inte beredd på den stora omfattningen som blev.
Man var inte beredd på den stora omfattning som detta blev. Ju mer man letade ju mer folk hittade man. De kylbilarna som kom söder ifrån i Europa och var tomma beordrades till Lysekil. De skulle ta med sig kistorna som skulle till Norge. Morgan fick även i uppdrag att ta hand om de döda som kom i säckar och som skulle läggas i kistor i kylrummen. Morgan var också med att lasta på alla kistor när de köras iväg till Norge i kolonn, med en begravningsbil i täten. Varje dag den veckan t.o.m. fredag tror Morgan han jobbade med att hjälpa till på Grötökajen.
Gick runt med norska krim på båten.
Morgan berättar vidare att man blev tom i huvudet av att koncentrera sig denna veckan. Vidare berättar Morgan att med det jobbet han har så pratar man aldrig om detta hemma. Morgans fru såg att han var berörd och tyckte att han skulle lägga ner arbetet med det han höll på med. Arbetet tog slut och det sista de gjorde var att gå runt med krim på de olika rummen på båten och leta efter bitar av människor som var sönderbrända.
Jan-Erik Vournsch var ett fantastiskt stöd under tiden.
Sedan blev det debriefing berättar Morgan. Det var del folk som ville komma hit och vara psykologer, men det blev helt fel för de var så påträngande berättar Morgan. Han berättar vidare att det kom två äldre damer ifrån Strömstad och de var väldigt duktiga på att ta hand om folk. Det fanns också en kille som var Morgans och de andras backupp. Jan-Erik Vournsch var nyligen utbildad på debriefing, och var ett fantastiskt stöd berättar Morgan.
Kände brandlukten när han fick se Scandinavian Star i Danmark.
Efter detta blev det fler bussturer för Morgan. Han kom till Köpenhamn och den lilla havsjungfrun och då fick han se att Scandinavian Star låg mittemot där. När han fick se fartyget så kände han brandlukten som han kände när han var ombord på fartyget. Jag frågar Morgan om han funderat något på detta under åren som gått. Han berättar att man inte är mer än människa och det är klart att när man blir påmind så kommer tankarna tillbaka. Vid ett annat tillfälle så körde Morgan buss och kom in över gränsen från Norge, och i Strömstad hade städat upp runt E6:an och det låg en massa plastsäckar ut med vägen. Där förknippade Morgan med när de la de avlidna i svarta plastsäckar på Scandinavian Star. Tanken kom tillbaka då när han såg dessa säckar längs vägkanten.
En norsk krimmare hade befälet över Morgan och de andra.
Jag frågar Morgan om han blev förhörd av någon polis. Han berättar att de hade någon krimmare från den norska polisen som hade hand om Morgan och de från ambulansen. Den norska krimmaren var väldigt bra berättar Morgan. Det fanns ingen levande ombord när Morgan och de från ambulansen gick ombord. Morgan berättar att de tog bort lite avlidna folk som låg i olika gångar för att släckningsarbetet kunde fortskrida. Som sista ord berömmer Morgan Lysekils kommun som var så samlade och duktiga att ta hand om denna uppgift som de inte var tränade för.
Vidare är det trafikpoliserna Kenth Hedström och Bo Hallqvist minns hur de fick reda på händelsen med Scandinavian Star.
Trafikpoliserna Kenth Hedström och Bo Hallqvist minns hur de fick reda på om olyckan med Scandinavian Star. De hade kommit hem från MC-uppmjukningen som hade avverkats i Halmstad detta år berättar Kenth. De flesta som körde motorcykel inom polisen var med och när de kom hem blev Kenth beordrad att åka direkt till Lysekil.
Tog hand om avspärrningarna.
De blev ombedda att ta hand om avstängningarna och folk var tvungna att visa legitimation för att rätt personer skulle kunna komma in på området. Kenth och Bosse fick även hjälpa till med att köra av bilar och lastbilar med hjälp av Highway Service. Kenth berättar även att det låg folk huller om buller högre upp i båten när han var ombord. Gångarna var fruktansvärt små och trånga på fartyget minns Kenth. Det var hemska syner att se tillägger han.
Kenth fick lite olika uppgifter att göra under tjänstgöringen på Grötö.
De fick lite olika uppgifter att hjälpa till med. Han minns att han bar, hämta slangar och serva med det mesta som behövdes hjälp med. Lastbilarna skulle köras av och de hade byggt pråmar bakom fartyget för att få ut lastbilarna och få upp dem på kajen. De som inte fanns nycklar till så hjälpte Bamse på Highway Service att transportera av dem berättar han vidare.
Ett norskt åkeri skulle frakta kropparna som låg i vita kistor från fryshuset i Lysekil till Norge. Med på en av dessa färder var polismannen Bo Hallqvist. Han var en av två MC-poliser som eskorterade bilarna till norska gränsen, och där tog den norska polisen över.
Kenth berättar att de vid ett senare tillfälle att de var i Norge och hälsade på den norska polisen, och fick ett studiebesök där. Norge var redan på den tiden väldigt duktiga på att ta hand om saker när de hade hänt stora olyckor. De var i Lysekil i flera dagar berättar Kenth vidare, De hade avlösning så de kunde åka hem och lägga sig ibland. Han hade inget problem med sin egen sömn, och minns att de pratade mycket sinsemellan om vad de upplevde på plats i Lysekil.
Nackhåren reste sig på Kenth när han satte sig i lastbilarna.
Kenth upplevde detta som något väldigt stort, och det kändes väldigt svårt att greppa tag om allt. En del tankar kom det lite senare efter det som hade hänt. Kenth berättar att nackhåren reste sig på honom när han kom in i lastbilarna och satte sig. Han visste då att den gubben som suttit i denna lastbil var inte i livet längre. Detta var mycket tungt berättar han. Där låg kläder, ciggarettpaket och andra tillbehörigheter och det var otäckt berättar han vidare. Det är då man funderar och inser att det inte behövs så mycket för att livet kan ta slut så fort tillägger han.
Hjälpte till att köra av lastbilarna.
Polismannen Bo Hallqvist minns att de kommit hem från Halmstad. Han berättar att han åkte ut till Lysekil på söndag morgon, och då började han med att bevaka området. När de skulle börja ta av bilar och lastbilar så hamnade han och Kenth på däck. Vissa bilar fanns det inga nycklar till så de var de tvungna att bogsera av. Efter det blev det vakthållning för Bo.
Bo Hallqvist var med och eskorterade lastbilarna till gränsen.
Bo fick även vara med som MC-polis, och eskortera lastbilarna med kistorna i till norska gränsen vid Svinesund. Han berättar att han var med sent en kväll med lastbilarna till gränsen. Den norska polisen fortsatte eskorten till Oslo. Eskorten skulle gå med blåljus och det fanns vissa restriktioner om hur det hela skulle gå till. Bo minns att det regnade just den kvällen när de åkte till gränsen.
Det var två MC-poliser som åkte med i eskorten. Han nämner även Agne Knutsson som jobbade som kriminaltekniker när katastrofen skedde och var en av dem som utredde brandkatastrofen ombord på Scandinavian Star. Bo nämner att de hela tiden fick order om vilka som fick komma in på området.
Stort tack till Morgan, Bo och Kenth för att ni ställde upp på detta. Tack till Kjell Johansson för foto.
glicko.me 
Jag minns oxå för jag var SOS operatören som satt och dirigerade på O-bordet. Maggan