Idag får ni träffa revymakaren, fotografen, statisten, skådespelaren och taxiföraren Jarl ”Jalle ”Ahlström på min blogg. Jalle kan ni se på nyårsafton i Bingolotto i en speciell roll. Idag den 22 december är det även premiär på den nya filmen ”Monky” där Jalle medverkar. 

Idag får ni träffa revymakaren, fotografen, statisten, skådespelaren och taxiföraren Jarl ”Jalle ”Ahlström på min blogg. Jalle kan ni se på nyårsafton då han medverkar i Bingolotto i en speciell roll. Idag den 22 december är det även premiär på den nya filmen ”Monky” där Jalle medverkar.

20160912_142300.jpg
Jarl ”Jalle ”Ahlström.

Jalle är nog känd för många här i Lysekil. Hela 11 revyer blev det här i Lysekil med revykungen Tage ”Taggen” Axelsson.  Jarl ”Jalle ”Ahlström är född och uppvuxen i Göteborg och har bl.a. jobbat för GP som fotograf i över 20 år.

 

Jag frågar Jalle hur han kom in på detta med fotograferandet?

– Det var genom en kille som hette Rickard Karlsson. Han gick mycket på de olika klubbarna i Göteborg och var en hel del år äldre än vad jag var. Han tyckte att det var dags för mig att skola om mig till fotograf.

Jag var hos honom i nästan ett helt år. Han kände Pelle Lundberg på Trädgårn här i Göteborg så jag var en hel del där och fotograferade. På Trädgårn var det en brasiliansk danstrupp som uppträdde. Rickard sa till mig att jag skulle vara där varje kväll och fotografera. Jag gjorde bilder till Hänt i veckan och andra tidningar. Det var även många premiärer i Göteborg som jag skulle fotografera.

P1190219.jpg
Jalle vid inspelningen av ”Vår tid är nu”.

 

Vad var det för premiärer? 

– Det kunde vara t.ex. vara en premiär på Lorensberg. Då var jag där och jagade kändisar som fotoobjekt. Svensk Damtidning var en annan tidning som ville ha bilder. Man skickade iväg ett 15-tal foton och hade man tur kanske det kom med 10 foton i tidningen.

 

Efter ett och ett halvt år slutade du, vad hände då?

–  Rickard ordnade ett annat jobb till mig. Han kände alla inom fotobranschen i Göteborg m.m. Han tog kontakt med chefen på GP och berättade att jag var färdigutbildad. Jag började som sommarvikarie och hoppade in när de andra ville vara lediga. De såg att jag jobbade bra och helt plötsligt fick jag fast jobb på GP. I 20 år jobbade jag på GP som fotograf.

 

Sedan kom du med i Ingvar Oldsbergs program ”Klick klick åtta fotografer”, hur kom det sig?

–  Det var så att jag var i Holland på finalen i Eurovision Song Contest 1980 när Tomas Ledin var med. Han sjöng ”Just nu” och slutade på en åttonde plats. Jag var där för GP och en kväll satt Lennart Wetterholm som jobbade som Tv-producent. Om jag inte minns fel så tror jag även Ulf Elfving var med och vi satt vid samma bord.

Jag satt och skojade och helt plötsligt säger Lennart; ”du skall få vara med i mitt Tv-program, jag ringer dig på måndag när vi kommit hem”. Han ringde och berättade att de skulle börja spela in programmet ”Klick klick åtta fotografer”. Det var Ingvar Oldsbergs första frågesportprogram. Detta hände för 32 år sedan.

När programmet hade visats fick jag massor av beundrarbrev och samtidigt ringde Taggen från Lysekil. Jag hade träffat Taggen i andra sammanhang tidigare med bl.a. Nisse Peters och andra.

Taggen ringde och berättade att han och Lasse Kjell skulle starta en revy i Lysekil på Oscars, och de ville att jag skulle komma dit och medverka i revyn. Jag hade ingen aning om hur man spelade revy, men åkte dit på vinst och förlust.

Revyn hette ”Revy kuling”, och allt som Jag skulle säga skulle finnas på ett papper så jag kunde läsa innantill och det skulle inte vara svårt lovade Lasse mig.

CI2A1167
Jalle & Lasse i Lysekil.

– Lasse sa; ”Du skall sitta som gäst på en restaurang i revyn så kommer jag ut med menyn, och i menyn så har du manuset”. Det skulle vara hur enkelt som helst lovade Lasse. Lasse kommer in med peruk och stor mustasch och snackar danska. Vad säger han för något undrade jag. Jag öppnar menyn och i den är det en bild på en naken tjej och det var allt som fanns. Det fanns inget manus. Jag frågade Lasse efteråt om varför han gjorde så; ”Vi ville bara testa hur du skulle klara dig” svarade han.

 

Hur många säsonger blev det i Lysekil?

–  Jag tror det blev elva säsonger.

 

Du satte väl även upp revyer i Göteborg ihop med Nisse Peters?

–  Jajamän det stämmer. På Folkets Hus på Järntorget blev det några revyer. Ja, vi hade tryckt upp t-shirts med texten ”Jalles Revy, vadå 92”.

 

 Du har även hunnit med ett antal TV – och filminspelningar bl.a. som statist under dina år, hur kom du in på det? 

–  Jag tror att det var en som tipsade mig om att det fanns en sajt som hette statist.se. Man skulle skicka in 3 bilder. Det skulle vara en helbild, porträtt och ett från sidan. Jag lämnade in det och bara två dagar senare ringde en tjej som heter Stina upp mig. Hon är förresten dotter till Claes Eriksson i Galenskaperna. Hon har varit i kontakt med mig en hel del under årens gång angående olika roller.

Det sista jobbet jag fick av henne är i filmen ”Monky” som har biopremiär idag den 22 december. Jag är med i den och har lite repliker också. Jag och en annan kille spelar de äldsta i byn.

20160912_1423001.jpg

 

20160901_132425.jpg
Jalle i sminket när han skulle ha en röd näsa.

10538566_10152399756343549_5876703554269594444_n.jpg

Här är Jalle med bl.a. Tomas von Brömssen i ”Små gula citroner” där Jalle var med i Trollhättan och spelade in.

 

1381772_10151706847663549_849948910_n(1).jpg

I filmen ”Pojken med guldbyxorna” är också Jalle med. Här ringde de och sa till Jalle att han skulle låta skägget växa i två månader innan han var med på inspelningen. Jalles barn kände nästan inte igen honom.

 

P1190258.jpg

Bilden med Jalle och Chaplin i bakgrunden där spelar han i SVT:s populära ”Vår tid är nu” säsong 2 som ännu inte har visats. Där har Jalle 6 olika roller.

 

På bilden med dig och Kjell Bergqvist, hur träffades ni?

– Jag var med i första säsongen av ”Springfloden” och spelade in 3 dagar i Göteborg. Kjell berättade för mig att han hade givit ut en bok förra året.  Efteråt fick reda på att Kjell skulle ordna en kändisträff där han skulle samla in pengar till ”gatans barn”. Jag skaffade boken och gav mig iväg till träffen och fick den signerad av Kjell.

IMG_3192.jpg

 

Du jobbar även som taxichaufför, när började du med det?

–  Första gången jag körde taxi var 1962. Taxijobbet höll jag på med i 8 år. Tanken var att jag skulle omskola mig för jag orkade inte köra så mycket taxi på nätterna. Jag hade familj och småbarn och det fungerade inte så bra ihop med det.

Jag gjorde en test vad jag skulle tänkas passa att jobba med. Jag skrev ”Pressfotograf”, men det passade jag inte alls till efter den uträkningen som de gjorde. Istället tyckte de jag skulle bli bilelektriker. Det blev en kurs i Kungälv för att bli bilelektriker. I det sammanhanget så träffade jag Rickard Karlsson som hjälpte mig in på det fotografiska istället för att bli bilelektriker.

Efter det har jag kört från och till. När jag blev pensionär så för att få lite guldkant på tillvaron så började jag köra igen.

 

2015 och 2016 hade du revy här i Lysekil. Men innan dess så hade du Revy i Backa Folkets Hus i Brunnsbo 2012, 2013 och 2014. 2013 då hade du med en tjej som nästan lyckades att vinna Idol 2017. Hur upptäckte du Hanna Ferm?

24581071_10154872640811566_45134252_n.jpg
Jalle och Hanna Ferm 2013.

–  Jag såg henne i Flunsåsparken som ligger alldeles i närheten där jag bor. Hon var bara 12 år och uppträdde på en talangtävling där jag och några kompisar var och tittade på. Jag hade ingen aning om vem denna Hanna var. Men vad i helvete är detta sa jag till kompisarna. Detta är så bra så det är inte klokt.

A6 Flyers.jpg

–  Två dagar senare träffade jag Hanna på Sveriges Radio. Hon var på väg nerför trappan när jag var på väg uppför till studion. Jag frågade direkt om hon ville vara med min revy. Hon skulle bara fråga sin farfar först som satt och väntade på henne nedanför trappen. Hanna tackade ja, och resten är historia. Jag har stöttat henne under resans gång i Idol. Hon var och uppträdde i Östra Nordstan och jag var där och hälsade på henne och tog lite foton.

DSC_0123.jpg
Hanna Ferm signerar och tar selfies.

DSC_0114.jpg

 

Om vi går tillbaka till taxijobbet, så har du kört artister från och till Bingolotto ett tag, hur kommer det sig?

– Jag råkade köra Ingvar Oldsberg en söndag och vi skojade på resan till Bingolotto. Ingvar frågade om inte jag kunde hämta honom varje söndag. Det var alltid stående att jag skulle hämta honom 15:45 för att köra honom till studion. Jag körde även artister och de som skulle vara med i programmet. Det blev även så att jag körde hem honom efter programmet och gästerna som varit med i tv-sändningen.

Här är några av gästerna som Jalle kört.

21457394_10154972923433549_2953251309147094694_o.jpg

21765609_10155009248963549_2792448646683556871_o.jpg

15419672_10154183228018549_1663183634035880071_o

17359244_10154467141833549_567799312283984516_o.jpg

17814668_10154525368598549_3342975551641072444_o.jpg

18401950_10154603652053549_8534717907691350772_o.jpg

18673094_10154667192673549_8865713522195000942_o.jpg

 

Nu har du kört gäster i ett och ett halvt år och nu skall du vara med i Bingolotto, hur kommer det sig?

– När Ingvar kom ut från studion när jag skulle hämta honom och då var även producenten Mats Stålsjö med. Ibland har jag även haft lite kontakt med Mats. Han ringde och frågade sa att de skulle vilja ha mig som betjänt i programmet på nyårsafton. Jag fick förfrågan för ungefär 2 månader sedan. Häromveckan var jag där när de spelade in lite reklam för programmet på uppesittarkvällen och nyårsafton. Lotta Engberg kommer att vara programledare både på uppesittarkvällen och nyårsafton.

IMG_3399.JPG
Mats Stålsjö och Jalle.

IMG_3415.JPG

Hur känns det nu då att få vara med i Bingolotto, är du nervös?

–  Nej, inte alls. Det är bara att vara sig själv och det skall bli jättekul att få vara med. Det gäller att snubbla rätt om jag nu kommer att göra det. Samtidigt är det kul med direktsändning och det blir en speciell nerv.

Stort tack för att du tog dig tid Jalle och stort lycka till på nyårsafton.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag får ni träffa Lysekilskillen Axel Hagström som bara inom ett dygn blivit en världskändis med sitt foto på gäss som bildar en formation som en fredsduva.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Axel Hagström på min blogg som bara inom ett dygn blivit en världskändis med sitt foto på gäss som bildar en formation som en fredsduva när de flyger äver Ramsvikslandet. Detta måste vara det mest delade fotot i världen från en fotograf från Lysekils kommun.

CI2A4058
Axel Hagström.

Axel Hagström är född 1984 i Lysekil.  Axel har sedan tidig ålder haft ett stort intresse för både musik och fotografering. Intresset för fotografring har han Lennart Hård som är en känd pressfotograf att tacka för. Axel mamma kände Lennart och genom detta så har Axel lärt sig mycket från honom. Axel berättar att han fick vara med honom när han framkallade film på det gamla sättet.

Köpte sin första kamera 2014.

Sin första egna kamera köpte han hösten 2014 av Lennart Hård det var då det stora intresset för att fotgrafera började. Tidigare hade han lånat sin mammas kamera och fotograferat med. Fåglar var det som var det intressanta för Axel, men han var även med Lennart och fotograferade fotboll och ishockey. Idag är Axel arbetssökande men han skulle gärna jobba som frilansfotograf berättar han. I januari såg han norrsken i Holma som han fotograferade. Holma ligger i Brastad utanför och där startade en historia som är helt otrolig. Den historien återkommer vi till lite senare i denna text.

 

Musiken är ett stort intresse för Axel.

Musik är också ett stort intresse som Axel ägnar sig åt. Musikintresset startade också i tidig ålder och det var när han hörde Judas Priest och Metallica för första gången. Piano började Axel att spela i lågstadiet hos en privatlärare. Axels pappa Lasse Hagström som är organist och som har turnerat i Sverige och runt omkring i Europa och gjort olika konserter och inspelningar för Sveriges Radio. Han finns med på både LP och CD.

CI2A4022

Pianolektionerna var för att han skulle lära sig de första grunderna. Vid 10 års ålder fick han sin första gitarr som var akustisk, men han minns att det dröjde inte länge förrän det blev en elgitarr. Trombon är ett annat instrument som han spelar och det beror på att när han sökte in på den kommunala musikskolan här i Lysekil så var det ända instrumentet som var ledigt just då. Med trombonspelet så kom han med i Lysekils Musikkår och där var han med i ungefär två år.

Bildade ett band.

Musiken var så kul att Axel och några kompisar bildade ett band som hette Mordant och 2002 inför cirka 10 000 åskade var de förband till Kent och Hellacopters när de spelade på Gullmarsvallen här i Lysekil. Det var en upplevelse tillägger han. De vann Rock Of Bohuslän och spelade runt omkring här. Under här är Mordant på Gullmarsvallen 2002.

Tränade 6 timmar om dagen.

Gitarrspelet lärde han sig hos Ingvar Andersson och han minns att en sommar tränade han 6 timmar om dagen varje dag hela sommaren. Idag är han inte med i något band men finns med ett annat band på Spotify för er som vill lyssna. Bandet heter Misanthropic Mind. Sångaren på Misanthropic Mind skivan är Magnus Af Nestergaard, bassist är Seth Jacobsson och Axel spelar gitarr. Skivan finns på Spotify och under här finns ett smakprov.

Egen studio.

Han har en egen studio hemma där han spelar in musik och lägger ut på YouTube. Under här ser ni ett av de flera klipp som ligger på YouTube. Han spelar alla instrumenten själv och mixar ihop det i sin studio.

Nu kommer vi tillbaka till detta med intresset för foto.

Vi backar tillbaka till januari när han såg sitt första norrsken och fotograferade detta. Axel var ute med sin bil och fick helt plötsligt se något grönt på himlen nere vid Holma i Brastad. Det var norrsken som Axel fick se.

norrsken 20 januari

Norrskenet i Brastad var det som startade det hela.

Bilden på norrskenet i Brastad kom med i Lysekilsposten, Bohusläningen, GT, Expressen, GP, TV4 vädret både 21 och 22 januari och SVT Väst.

2 februari så fick Axel ett foto på en mycket ljusstark meteor som bryts ner när den kommer in i atmosfären. Den publicerades i inte mindre än GP, Bohusläningen, Lysekilsposten, SVT Väst, TV4 vädret och på Göteborgs Astronomiska Facebooksida.

_77A4160

Vidare i februari så blev det ytterligare 4 stycken tillfälle med norrsken för Axel där en av dem kom med i TV4 igen. Dessutom blev ett foto vald till bästa bild på Facebookgruppen Bohus Coast, den blev veckans bild hos Peter Kondrup och var även med i SVT Västnytt.

_77A5549-2_denna vann veckans bild Peter Kondrup 21 feb

Han hittade en död tumlare i Pinnevik som kom med i tidningarna. Han fotade en Lunnefågel ute vid Stångehuvud. Axel var även ute med kompisen Patrik Eld och åkte båt och fick då för första gången uppleva och se tumlare cirka 10 meter framför Patriks båt. Det var en upplevelse utöver det vanliga berättar Axel. En fullmåne från Axel var med i TV 4 när Peter Kondrup presenterade vädret.

tumlare vid salthästen 4 mars
Här är tumlaren som Axel fotograferade när han var ute med kompisen Patrik Eld.

15 mars var det dags för nästa norrskensbild som kom med på norrskenssidan på Facebook, Bohusläningens förstasida, SVT Facebooksida och på SVT:s hemsida.

_77A6210 (2)
Här är en mink som Axel fotograferade i påskhelgen.

Fotograferade på Ramvikslandet.

Tack vare Lennart Hård som visade honom Ramvikslandet så åkte han dit i flera dagar i rad. Den 19 mars såg han en fågelflock på långt håll när han körde sin bil. Han var tvungen och stanna bilen för att se vad det var. Här tog han en lång serie av bilder och i höjd med Axel så fick han se i sökaren att de bildade en formering som en fågel. Här blir Axel helt exalterad och trodde inte att det var sant det han såg i sökaren. Han körde vidare ner till Ramsvikslandet och fotade några fåglar.

Det gick några dagar innan han hade tagit in det han hade fått se när fåglarna gjorde en formering som en fredsduva. Han tog kontakt med Greenpeace och det var genom dem som det small till ordentligt. Efter detta började det och tillslut hade Axel tappat räkningen på hur många som hört av sig. Sen så delades den även på Greenpeace Danmark. Det blev GT, Aftonbladet, Expressen, TV4 väder, Newsner Djur. Nordiske naturfotograferna, SVT, SVT Twitter, SVT play, SVT Väst och Nyheterna 24 m.m. Det har blivit en sådan fantastisk spridning så det är helt otroligt berättar Axel och detta är det största han varit med om och frågan är om någon skulle kunna slå detta med formeringen på fåglarna. Axel skrattar och säger; ”det som skulle slå detta är väl om det kommer en blåval i Pinnevik”.

Precis efter jag gjort intervjun med Axel så hör den franska tidningen Le Monde av sig till Axel och vill dela hans foto på fredsduvan. Le Monde har på sin Facebooksida över 3 miljoner följare och bilden blir omslagsfoto på sidan. Även en tidning från Italien har publicerat Axels foto på deras sida på Facebook. Efter det så rullar det på med Papaboys från Mexico som skrev till Axel att bilden sprider sig som ett virus berättar Axel och skrattar. Även en tidning från Holland De Telegraph har också hört av sig och nu i eftermiddags var Axel med i P4 Väst.

Le monde

nytt italien

Det är nog inte sista gången vi lär höra om våran nya världskändis Axel Hagström från Lysekil. Stort tack för att du tog dig tid för en intervju och lycka till i framtiden.

Idag får ni möta lite olika personer som minns katastrofen med Scandinavian Star.

Den 7 april 1990 gick larmet om att det var brand ombord på en färja väster om Väderöarna. Idag får ni möta lite olika personer som berättar om vad de minns från den dagen och några dagar framåt om katastrofen med Scandinavian Star.

img003
Foto: Kjell Johansson.

 

FullSizeRender

Anders Buhlin Polischef Lysekil. Foto: Thomas Andersson.

–Jag befann mig på polisstationen här i Lysekil, i jour, då larmet kom via Vakthavande i Uddevalla. Mycket förvirrat framgick att det var brand ombord på en båt och att ”båten” var på väg in till Lysekil. Den skulle vara rysk. Lite längre fram på förmiddagen visade det sig att den ryska båten bara transporterade in räddade personer från båten som brann. Fortfarande visste vi inte riktigt vad som brann, utom att det var en brand ombord på en båt. I och med den ryska båten kom till kaj följde en mycket intensiv period, där jag och min kollega i princip var engagerade ända fram till dess att Scandinavian Star, lämnade kajen i Lysekil. Jag var siste man ombord innan den lämnade Lysekil med en stackars ensam lots vid nödrodret. Detaljer runt detta finns i mängd, men jag väljer att, tills vidare i alla fall, stanna där.

IMG_7909

Ingegerd Thornadtsson näringslivsenheten,  Lysekils kommun.

– Jag blev hämtad i Valbodalen, iklädd ”båtrustarkläder” och hamnade direkt i Stadshuset. Så här skrev jag i mina dagboksanteckningar lördagen den 7 april 1990: “Scandinavian Star-katastrofen. Stig N hämtade mig i Valbodalen kl 14. Elisabeth och jag jobbade till kl 01.00. Trött.”

Vi höll på att vårrusta båten. Jag hade alltså riktiga “skrotkläder” på mig och hamnade direkt på ett ledningsmöte i Stadshuset med kriminalare, läkare, många kommuntjänstemän med flera. Men min klädsel var det minsta jag tänkte på då. På söndagen skrev jag: “Jobbade 8.30-17.00. Åt och sov. Jobbade på natten 24.00-03.00.”

Denna händelse kommer jag aldrig att glömma. Dels var händelsen i sig så ofattbart tragisk, dels var anspänningen mycket stor på jobbet. Jag minns att polisen flyttade in i Stadshuset och tog emot de flesta telefonsamtalen. Vi assistenter, turades om att vara med på ledningsmötena och ta anteckningar, skrev telefonlistor med mera. Det fanns ju inga mobiltelefoner då men olika nyckelpersoner var tvungna att nå varandra.

Ett mediabolag från Malmö var på plats från första stund och dokumenterade allt. Det kom kondoleanser från hela världen och till presskonferenserna kom många långväga journalister. Det var många kommunanställda som blev involverade på olika sätt, socialsekreterare, tekniska kontoret, hamnkontoret, växelpersonal, skolpersonal (t ex för presscentra) men framför allt räddningstjänsten.

Nu när vi har krisledningsövningar på jobbet så kommer alltid känslan från dessa dagar tillbaka. Jag hoppas att Lysekils kommun aldrig ska behöva uppleva något liknande igen. Det finns mycket mycket mer att berätta men jag nöjer mig med detta.

 

IMG_8736

Jan Andersson Sveriges Radios Utrikeskorrespondent i Bryssel.

– Jag fick reda på av mamma Gunnel och pappa Gösta direkt på morgonen när jag vaknade vad som hänt eftersom de hört det på Ekot på morgonen. Då pratades det redan om att den här brinnande färjan också skulle bogseras in till hamnen i Lysekil.
Jag skulle göra ett skolarbete tillsammans med en klasskompis där vi skulle filma och ta några bildsekvenser på åkrarna och marken kring Preemraff eftersom det då talades om en omfattande utbyggnad. Därför skjutsade min pappa Gösta in mig till Lysekil (jag var ju för ung för körkort). När vi kom in till Lysekil anlöpte ett mindre fartyg hamnen med färjepassagerare som räddats och förts med det här fartyget in till hamnen i Lysekil. De hade filtar kring sig och det var fullt med räddningspersonal överallt längs Anderssons kaj.
När jag senare på dygnet såg den brinnande färjan bogseras in kändes det väldigt overkligt för då 16-årig grabb som jag (hade inte hunnit fylla 17 år) att en sådan fruktansvärd sak och händelse hamnar i lilla Lysekil där jag bodde.
När fartyget sedan fortsatt brinna under natten inne vid kaj, så hade brandröken spridits ända till hemmet i Häggvall. Den söta men stickiga röklukten kommer jag ihåg än idag. Konstigt nog har jag kommit att göra åtskilliga radioinslag om just Scandinavian Star under mina år som journalist, för än är ju inte gåtan om vem eller vilka som startade och låg bakom branden löst…

1916612_102190796467908_2696308_n

Tomas Fahleson Preem.

–Jag var i Danmark, Hirtshals de dagarna på pingisresa. Fick reda på det mesta via telefon av min dåvarande fru Mimmi. Lysekils Kommun/ Stig Nilson upprättade en telefoncentral där många kommunaltanställda (bl.a där min dåvarande fru Mimmi satt med.) Minns att jag tänkte mycket på personerna som fick hjälpa till vid katastrofen. Lotsen som tog in färjan. Har ju mycket kontakt med dem genom jobbet. Alla brandmän från kommun och Scanraff som det hette då, och de på vår sambandscentral, alla anhöriga som kom hit. Lysekil kommun skötte säkert detta på ett mycket bra sätt dessa hemska dagar.

10959252_990260774335598_1716703377_n

Katarina Sjöberg som jobbade som sjuksköterska när katastrofen inträffade. Idag jobbar hon som sjuksköterska.

–Den dagen minns jag . Då arbetade jag på Lysekils Sjukhus Medicinavdelningen. Vi fick meddelande om att vara beredda för att ev.ta emot patienter. Det kom inga skadade till Lysekils sjukhus.

Star_9
Foto: Lennart Hård.

IMG_7006

Tommy Thörnblom som jobbade på LysekilsPosten när det hände berättar att:

– Jag låg hemma och var sjuk. Skulle egentligen haft helgjouren på LysekilsPosten, men det blev Anders Thorén som fick det tunga och svåra jobbet den helgen. Hörde på nyheterna på TV att M/S Scandinavian Star brann och att den skulle bogseras mot Lysekil. Gick upp i berget ovanför tomten hemma och såg i kikaren ett fartyg långt ute till sjöss och svart rök. Men då visste man inte vidden av katastrofen.

IMG_1003

Lasse Edwartz Fotograf på Bohusläningen.

– Den dagen var jag på reportageresa i Estland. Det var ju så att ryssarna höll på att lämna Baltikum och vi hade varit där en vecka för att se vad som hände då. Sedan när vi skulle åka hem, på den tiden var man tvungen att åka båt mellan Tallinn och Helsingfors och vidare Helsingfors till Stockholm, så när jag bordar båten i Helsingfors får jag se en TV-bild på ett brinnande fartyg, Scandinavian Star. Ulf Johansson, som jag reste tillsammans med, hade bokat hytt som låg insiders långt ner i fartyget så man funderade väl lite när man lagt sig att sova den kvällen.

IMG_8079

Cerry Holmgren f.d. massör i Svenska handbollslandslaget

– Jag var i Lysekil denna sorgens dag , åkte ut till Scanraff som det hette då och såg bogseringen in till Lysekil. Det blev verkligen ett grymt avslut på firandet av VM-guldet som vi tog den 10/3 1990 i Prag. Ringde till kommunen och anmälde mig att vara frivillig om det skulle behövas hjälp.

IMG_2245

Terje Fredh Journalist.

– Den aktuella morgonen lördag väcktes jag av telefon från lotsutkiken i Brofjorden. En båtman berättade att en norsk färja brinner sydost om Väderöbod. Jag ringde snabbt mina kollegor Eric Andersson och Lars Johansson samt nyhetschefen och någon fotograf på Bohusläningen i Uddevalla men där, svarade ingen. Jag tog också kontakt med min vän Rolf Jonasson på LP och Lars Helgen på GP.
Lars och jag var de första som kom ner till Gullmarskajen där även folk från Räddningstjänsten och polisen befann sig. På plats fanns också Stig Nilsson från kommunledningen.
Efterhand kom mer mediafolk men det var svårt att veta vad som hände ute på havet. Lotsarna var min kontakt och jag fick veta att två fartyg, en Stenafärja och ett ryskt lastfartyg tagit ombord överlevande. Vi fick veta att det ryska fartyget Fritzis Rozin var på väg Lysekil.
Efter ett par timmar lade ryssen till vid kajen. På däck stod det räddade, kanske ett drygt hundratal. Inga avspärrningar, det var fritt fram att gå ombord, Eran och jag gjorde de första intervjuerna med de räddade, lotsen och kaptenen. Ingen var skadad men många var svårt chockade. De åkte med taxi till Hotel Lysekil för mat och rum, där gjorde vi ytterligare intervjuer och säkrade bilder.
Under dagen kom det mer och mer media till Lysekil, TV, radio och tidningar. De kom till vårt kontor som mest tio på en gång. Några av media var Berlinske Tidende i Köpenhamn och Aftenposten i Oslo,
Vid 22-tiden på kvällen kom den brunna färjan till Grötökajen som då var avspärrad. Vi fick ett samtal med lotsen Alf Aronsson som tog in färjan till Lysekil. Vid 23-tiden var arbetsdagen slut på en spännande dag
Min tidning kom ut först på måndag, men vi gjorde ett fylligt reportage där vi hade en bit om redaren av färjan.

Terje minns också att Lotsen Alf Aronsson sa. Terje återger vad Alf sagt till honom.

– Denna lördag hade jag lotsat ut en tankbåt från raffinaderiet när vi fick order att jag skulle gå ombord i den eldhärjade färjan. Vi körde lotsbåten intill färjans mitt så öppnade de en port i sidan som jag klättrade in i. Jag gick till kommandobryggan där jag mötte färjans befälhavare, kapten Larsen. Han var tröttkörd men vänlig och vi resonerade igenom vad som hänt, vi talade aldrig om orsaken till branden. Fram på seneftermiddagen stod det klart att vi skulle bogseras till Lysekil. Bogserbåtar från Röda bolaget kopplades och vi körde sakta mot Lysekil, Larsen och jag var hela tiden på kommandobryggan. En stickande röklukt kom i dunster, färjan gick inte att styra då all el var utslagen, och det var bogserbåtarna som drog medan jag höll kursen. När det nästan var mörkt kunde vi lägga till vid Grötökajen.
Flera år senare hade jag kontakt med kapten Larsen som inte hade någon orsak till olyckan, Larsen medgav att det var en oerhört pressad situation för honom.

skanna0016

Lotsen Alf Aronsson Foto: Terje Fredh.

Terje har även skrivit en bok där han intervjuar bl.a. mästerlotsen Alf Aronsson och även skriver om mysteriet med Scandinavian Star. Boken heter ”Segt Virke Västlig Storm” och finns att låna på biblioteket här i Lysekil.

IMG_6722

Kent Olsson Politiker.

Politikern Kent Olsson berättar att han varje år åker till Åre. Den 7 april 1990 startade de resan till Åre. Kent och familjen fick nyheten via radion på morgonen när färden gick mot Åre. På den tiden var det nyheter varje timma så radion gick varm i bilen hela vägen till Åre. Kent berättar att det tar cirka 10 timmar att köra till Åre. Han blev inte själv direkt inblandad men följde hela tiden vad som hände i Lysekil via Radio och Tv. Känslan var dock chockartad berättar Kent vidare. På den tiden sysslade han i förstahand med kommun-och landstingspolitik, men berättar att han jobbade även lite som lärarvikarie. Politiken tog över mer och mer av Kents tid.

När man kom hem från Åre så var fortfarande detta med Scandinavian Star i högsta grad aktuellt. Båten låg kvar vid kaj och det var ingen rolig syn berättar Kent. Kent berömmer Stig Nilsons som tog snabba och viktiga beslut och som gjorde en fantastisk insats. Kent säger; ”Det är imponerande att vi som kommun klarade av detta och alla inblandade skötte detta mycket bra”. Det är den känslan som Kent har idag när han tänker tillbaka på katastrofen.

IMG_1108

Lars Johansson Journalist.

– 25 år är lång tid – mina minnen är vid det här laget rätt dimmiga. Jag befinner mig dessutom i Frankrike lång tid framöver och har inte tillgång till arkiv och inte heller riktigt ro att fundera på vad som hände den 7 april.

Jag minns att jag jobbade helg när katastrofen inträffade och att jag på lördagsmorgonen kontaktades av Tidningarnas Telegrambyrå (TT) som ville ha hjälp med bevakningen om fartyget skulle bogseras till svensk hamn. På så vis fick jag reda på vad som var på gång. Senare på dagen var jag i Lysekils hamn för att med andra journalister möta det ryska (tror jag) fartyg som kom in med överlevande passagerare.

Vidden av katastrofen insåg jag när en kriminalpolis från Uddevalla lät undslippa sig en fråga om var man skulle kunna härbärgera ett stort antal kroppar i Lysekil. Det skedde när han och vi journalister stod utanför Hotel Lysekil.

På lördag kväll följde fotograf Gösta Axelsson och jag med lotsbåten ut till Scandinavian Star. Lotsen Alf Aronsson gick där ombord för att föra den brinnande färjan in till Lysekil.

Under helgen satt jag annars vid datorn för att ”skriva ihop” alla de texter som Terje, din far och jag själv producerade under den här dramatiska helgen.

 

Kjell  Johansson 001_redigerad-1

Kjell Johansson som jobbade som kranförare i hamnen i Lysekil när Scandinavian Star låg här.

Lördagen 7 april

– Tage Andersson ringer mig på förmiddagen och berättar att en färja brinner och är på väg till Lysekil, den beräknas vara inne på eftermiddagen.

Denna vecka14, hade jag jour och åkte till hamnen för att köra ut Demag och Kato kranen.

När båten hade lagt till var det förberett ett containerflak som brandmännen skulle stå i och spola vatten från båtens kommandobrygga, detta pågick hela eftermiddagen och kvällen och natten. Jag ser i min dagbok att jag började kl. 13:00 på lördag och jobbade till på söndag kl. 09:00, då fick jag avlösning av Riber Sjösten.

Jag minns, på natten till söndagen blossade branden upp med väldig kraft igen när vi satt på PLM:s restaurang, elden var tydligen inte alls under kontroll, fartyget fylldes med massor av vatten så båten började få stark slagsida och flera hål måste sprängas i sidan för att få ut vattnet. Jag satt i kranens övre hytt när det small, det var en öronbedövande smäll, men det som var mer läskigt var när nödraketerna exploderade vid kommandobryggan, det ven projektiler runt hytten åt alla håll, men som tur var träffade ingen.

Söndag kl. 13.00  började jag köra kranen igen, det var döda människor ”54 stycken” som låg inpackade i svarta plastsäckar och skulle in i fryshuset för förvaring för vidare transport till Norge.

Jag jobbade till 21:00 den kvällen, då var det mesta under kontroll.

Stort tack till alla som medverkat. Tack till Kjell Johansson, Lennart Hård och Terje Fredh för foto.

Fortsättning följer.