Före detta Skaftöbon Erik Stridsberg som tillsammans med sin sambo Madeleine Löfblom driver Pinchos i Uddevalla, ger sig ut på turné med Pinchos foodtruck och besöker både Skaftö och centrala Lysekil

Erik driver den populära restaurangen Pinchos i Uddevalla ihop med sin sambo Madeleine och ger sig nu i vår ut på en turné här på västkusten och kommer bland annat att besöka Skaftö och centrala Lysekil. För er som inte varit på Pinchos så kan jag berätta att det är en fantastisk restaurang med många goda smårätter. Där finns allt man kan tänka sig.

Man beställer det man äta eller dricka i en app på sin mobil och det fungerar helt perfekt.


Jag slog en signal till Erik och frågade hur det kommer sig att han ger sig ut på turné med sitt Pinchos?

– Mycket för att motivera oss själva och vår personal. Det är riktigt tråkigt att ha restaurang i dessa dagar och vi funderar och bollar varje dag hur vi ska göra för att öka försäljningen. Detta är ett sätt som vi tror på. Vi har vagnen och behöver maxa den. Så vi provade att lägga ett inlägg på sociala medier så fick gäster önska vart vi ska komma, och det var bättre engagemang än någonsin kunnat önska. Det ska bli riktigt roligt att komma i väg.

Hur kommer det att gå till, för jag förstår ju att man inte kan ta med sig allt i matväg som ni serverar på Pinchos i Uddevalla?

– Vi har valt ut alla våra storsäljare, så det är en ganska stor meny. Man kan gå in och leta upp foodtrucken i appen och kolla menyn redan nu. Sen kommer man kunna boka sin take away redan från måndag samma vecka som vi kommer. Då är allt klart och betalat och man behöver bara komma och hämta upp maten på önskad tid.

Beställer gör man i appen. Man väljer foodtrucken i restauranglistan och sen ”beställ take away” Klickar i vad man vill ha, betalar och sen är det klart för att hämta upp.

Madeleine och Erik.



Vilka platser kommer ni att besöka?

– Om allt faller på plats med ström och ställe att stå på kommer vi besöka: Färgelanda, Lysekil, Skaftö, Bäckefors, Skärhamn, Herrljunga, Mellerud, Henån, Åmål och Kungälv. Vi börjar med dessa ställen, men blir det poppis kommer vi fortsätta att åka runt och besöka nya platser. Hela kustremsan är trevlig på sommaren.

Vad jag förstår så var det väldigt många som ville att ni skulle besöka Skaftö och centrala Lysekil. Är det klart var ni kommer att stå?

– Ja, det är det. Efter ditt reportage fick vi ett tips direkt. Vi kommer att stå uppe vid Lysekils kyrka fredagen den 26 mars mellan 16:00 – 20:00, och på lördagen den 27 mars mellan kl. 14:00 – 19:00.

På Skaftö kommer vi att stå vid Grundsunds församlingshem på skärtorsdag den 1 april 16:00 – 20:00 och även på långfredagen den 2 april kl. 14:00 – 19:00.


Jag antar att det är skall sökas tillstånd i de olika kommunerna för att kunna besöka dem, men när ungefär är det tänkt att ni skall ge er ut på turné?

– Vi drar i väg redan på fredag till Färgelanda och nästa vecka kommer vi till Lysekil och veckan efter blir det Skaftö. Och vi kommer stå fredag från kl.16–20 och lördag kl. 14–19 på varje ställe. Men observera att under påskveckan när vi är på Skaftö kommer vi att finnas på plats, torsdag och fredag.

Tack Erik och lycka till med detta trevliga iniativ och följer ni Pinchos Uddevalla på Facebook så kommer ni att kunna få mer info om turnén. Länk Pinchos Uddevalla

Idag på bloggen får ni träffa Diana Samuelsson, som är från Lilla Edet men som hamnade i Lysekil. Lysekil blev hennes drömplats

 

Studerar till sjökapten i Göteborg.

Diana studerar till sjökapten första året av fyra på Chalmers i Göteborg. Hon gick i grundskolan i Lilla Edet och gymnasiet i Trollhättan. Diana hoppade av gymnasiet i Trollhättan och började jobba. Efter ett tag ångrade hon sig och började läsa på Komvux för att komma till rätta med studierna.

Efter Komvux blev det ännu mera studier och hon började på universitetet i Uppsala. Uppsala var inte riktigt platsen för Diana som flyttade hem till Lilla Edet igen och pluggade på distans och det blev också mycket pluggande på Göteborgs Universitet.

 

Kom till Lysekil tack vare sina föräldrar.

Till Lysekil kom hon redan 2011 tack vare sina föräldrar som ordnade med en villavagn på Trellebystrands camping. 2016 träffade hon en kille just vid campingen här i Lysekil och de blev ett lätt val att de valde att stanna här i Lysekil. För Diana är Lysekil hennes plats och hon säger; ” att här känns det att man är hemma”.

 CI2A0223

Råkade ut för en olycka.

Precis innan hon skulle flytta till Lysekil var hon med om en båtolycka som gjorde att hon nästan var sjukskriven i tre år. Diana berättar att olyckan hände i Lysekil när de skulle ta upp båten. De krockade med en pelare och hon tappade balansen och föll baklänges och slog i huvudet.

Efter tre veckor slutade hennes kropp att fungera och efter ett antal läkare senare så kom de fram till att Diana hade ett postkontusionellt syndrom. Det blev olika mediciner och även rehab för Diana. Diana var tvungen att träna både kroppen och huvudet. Hon hade talet men kunde inte hitta de rätta orden.

Diana berättar vidare att hon under dessa tre åren var ute och promenerade mycket och det var det som gjorde att Lysekil blev hennes plats i livet. En del av rehaben var att hitta en hobby som hon kunde ha. Det blev fotografering som blev hennes hobby.

Under det sista halvåret av sin sjukskrivning lärde hon känna en styrman, där hon kände att på det sättet han förklarade yrket så kändes det extra intressant. Sedan kan det nämnas i sammanhanget att hon har påbrå i släkten då hennes farfar var sjöman.

Diana berättar: ”Farfar var från Kalvsund i Göteborgs skärgård. Han var fiskare i närmare 50 år. Under 60–70-talet hade han öns första (och jag tror enda) ståltrålare, Brandenburg hette den. Han hade behörigheter som både kapten och styrman. Innan han gick iland var han ombord på asfalttankern Bituma, under 80-talet. Där blev han erbjuden ansvaret för fartyget, men valde att vara styrman. Tyvärr gick han bort långt innan jag själv fastnade för yrket, så jag fick aldrig chansen att prata om det på det viset”.

Publikation1.jpg

 

Började jobba i mars 2019.

Efter sjukskrivningen började hon jobba på sitt vanliga jobb på Swedish Match i Kungälv. Efter olyckan så hade Diana fått sig en tankeställare om livet efter att varit hemma i nästan tre år.

 

 

Såg en artikel på Instagram.

Hon såg en artikel på Instagram som Dagens Nyheter hade lagt ut, om att lotsarna höll på att gå i pension. Tankarna om vad hennes kompis som jobbade som styrman hade sagt gjorde att hon började googla-runt och kom in på sjökaptensprogrammet och läste om det.

Sedan kom tankarna på att göra högskoleprovet för att öka chanserna för att komma in. Samtidigt kunde hon spara lite pengar för det var först om ett år som hon skulle söka till utbildningen på Chalmers i Göteborg. Men medan hon läste på nätet så kom det upp en liten rund bubbla om att det fortfarande fanns chansen att söka en sen anmälan. Diana tryckte och efter en månad hade hon fått beskedet att hon kommit in på Chalmers och sjökaptensskolan i Göteborg. Att hon kom in var en dröm som blev sann.

 

Snart gjort sitt första år på Chalmers.

Via sjötiden på praktiken på sjön så samlar hon ihop matrospoäng. Året började med nautisk matematik, och det har även en hel del navigation. Simulation är även en annan grej de provar på. Det är som man sitter vid en brygga på ett fartyg och därifrån jobbar man upp sig till en riktigt simulator som är som en fartygsbrygga. Det har även varit mycket teori och om tidvattnet och sjöfartsregler med mera.

 

Gjorde sin första praktik i januari i år.

Nu i januari gjorde hon sin första riktiga praktik på ett fartyg. Diana berättar att det var en upplevelse. Även om man läst och sett bilder så var allt nytt för henne. Hon kom ombord och blev visad till sin hytt. Påstigningen skedde i Bilbao i Spanien. Ombord på oljetankern Fure Ven fick hon gå med matroserna ombord. Hennes första dag ombord hade de ett ordentligt oväder vid Biscayabukten. Diana tror det gick sönder fem trossar den dagen.

Themsen (2).jpg
Foto: Privat.

 

Mycket förberedelser ombord.

På fartyget har hon fått jobba med olika underhåll. Till exempel har hon fått göra något som heter rostwash där man tvättar bort rosten som blir. Fartyget Fure Ven är levererat 2019 så det är inte någon rost att tala om utan det är mer förebyggande. Första månaden jobbade hon som ”Dagman” och jobbade mellan kl. 08-17:00.

Förutom underhåll var det förberedelser med lastning – och lossningsoperationer. Även en hel del vaktande ombord. Förtöjning och att lägga loss var spännande. Det är mycket stora tampar, trossar och vinschar man skall handskas med. När de ligger vid kaj måste man hålla koll på trossarna så det inte slits av. När det stormar får man inte vara ute på däck berättar Diana vidare. Man blir lite allt i allo ombord på fartyget.

Solnedgång Svetly, Ryssland.jpg
Foto: Privat.

 

Fick gå vakt på bryggan.

Efter första månaden fick Diana även gå vakt på bryggan och det var rätt spännande. Hon fick också pröva på att styra fartyget. Tyvärr fick hon inte vara med nere i maskinen, fast det hade hon gärna gjort. Men hon berättar att hon fått sett så mycket och rekommenderar de som är sugna på detta att börja utbilda sig.

 

Lots på ingång, Amsterdam.jpg
Foto: Privat.

Stormen Dennis.jpg
Stormen Dennis ombord på fartyget Fure Ven. Fotot: Privat.

 

Två månader ombord på Fure Ven.

Rutten på Fure Ven är Amsterdam, Rotterdam och Antwerpen. Diana berättar att det blev inget Rotterdam under hennes tur ombord på fartyget. Däremot så blev det en tur till Ryssland.

Lite över två månader var Diana ombord på fartyget Fure Ven. Hon mönstrade av fartyget utanför Göteborg. En av Northern Offshore båtar kom och hämtade de som skulle av i Göteborg. Att det blev Göteborg beror på detta med Covid-19 då är det bara avmönstring i Sverige som gäller.

Bara några veckor kvar av praktiken ombord började detta med Covid-19 gälla i olika länder. I Gdansk i Polen kom de ombord och kollade om personalen hade någon feber. Hade de haft feber hade de blivit satta i karantän.

Gdansk
Foto: Privat.

 

Trivdes väldigt bra på sjön.

Första veckan man var hemma var härlig berättar Diana, men sedan började hon att längta tillbaka till havet. Man kan önska fartyg som man vill göra sin praktik på, men om det blir så eller ej vet man inte. Kraven är att man skall testa på minst tre olika fartyg som har olika inriktningar.

Sundsvall.jpg
Foto: Privat.

Mongstad, Norge.jpg
Foto: Privat.

 

Rekord av sökande tjejer till sjökaptensprogrammet.

När jag tog kontakt med Diana första gången om att medverka på bloggen, så frågade jag om det inte är ovanligt att tjejer blir sjökaptener. Hon berättade då att det faktiskt var rekord i sökande av tjejer till utbildningen. Dagen Nyheter fanns på plats på skolan och hade tagit med sig den första kvinnliga sjökaptenen i Sverige som hälsade på alla tjejer som kommit in på programmet.

 

Har precis flyttat till Lilla Edet under resten av sin skoltid på sjökaptensskolan i Göteborg.

Nu har Diana flyttat tillbaka till Lilla Edet under den tiden hon har kvar att läsa. Men under detta första år har hon pendlat från Lysekil till Göteborg varje läsdag. Hon tjänar en hel del tid på att åka från Lilla Edet istället för Lysekil.

CI2A0197.JPG
Nere vid Lysekil Hamn intill där Svea brukar ligga är ett favoritstråk när hon tog sina morgonpromenader här i Lysekil.

 

Jag frågar Diana om hon redan idag har någon önskan om vilket fartyg hon vill vara på när hon går ur skolan och skall söka jobb, hur går tankarna där?

– När jag gick inför detta så var målet att få jobba på en bogserbåt. Jag vill vara där det händer något. Fast, jag har även insätt att det inte är så många tjänster lediga på bogserbåtarna. Det kommer vara väldigt konkurrenskraftigt att få jobb där.

Sedan är det väldigt svårt att säga innan man varit ombord på olika typer av fartyg. Jag har ingen aning om vad jag kommer att vilja om tre år.

 

Vill du jobba i Sverige eller utomlands?

– I Sverige och bo i Lysekil, säger Diana och skrattar.

 

Förutom fotografering, vad gör du mer på fritiden?

– Jag älskar att läsa, jag packade nog ner 10 kartonger med bara böcker nu när jag flyttade till Lilla Edet. Jag gillar även serier och Netflix kan det bli då och då när jag har tid.

 

Det skall bli spännande att få följa dig Diana. Tack för intervjun och lycka till i framtiden.

 

 

Idag får ni en återblick med Julia Walstern. Lysekilstjejen som nu gör succé i Kungälvs Handbollsklubb

Idag får ni en återblick med Julia Walstern. Lysekilstjejen som nu gör succé i Kungälvs Handbollsklubb. I april 2018 år blev hon klar för Kungälv efter att hon spelat med IK Sävehof.

Hon har haft en svår knäskada och detta gjorde att hon var borta en stor del i Sävehof, men nu är hon tillbaka.

unnamed.jpg
Julia Walstern. Foto:Privat.

Lite bakgrundsfakta om Julia.

Julia är född den 26 april 1998. Hon började med att spela fotboll i tidig ålder, och det på grund av att alla i familjen hade spelat fotboll tidigare. Hon spelade bl.a fotboll ihop med handbollstränarens dotter, och hon frågade om hon inte skulle komma och pröva på detta med handboll. Självklart ville hon testa detta och sedan dess är hon fast för handbollen.

Började spela handboll med LHK. Efter ett tag lade LHK ner sin satsning med A-flicklaget och före detta förbundskaptenen Per Johansson fick upp ögonen för Julia. Hon kom med i handbollsatsningen Team Bohuslän. Efter en kort tid i Kroppskultur kom Julia till Kungälvs Handbollsklubb och detta igen tack vare bl.a Per Johansson. Julia har spelat 22 matcher med juniorlandslaget och tagit SM-silver med Sävehof.

Nu är du tillbaka på handbollsplanen och gör succé i Kungälv efter ett långt skadeuppehåll. Hur mår du idag?

– Jag mår jättebra och trivs väldigt bra i Kungälv. Det är framförallt jättekul att vara tillbaka på handbollsplanen.

Vad jag förstår så gjorde skadan att du inte fick spelat någon match på 1,5 år. Hur har du jobbat för att komma tillbaka?

– Det har handlat mycket om att hitta tillbaka till tajmingen i spelet. Under skadeperioden hade jag möjlighet att jobba med styrketräning och kondition vilket var utvecklande. Jag var ju som sagt skadad länge och det tar lång tid att hitta tillbaka men jag tycker att jag börjar hitta tillbaka mer och mer.

Du fick med dig ett SM-silver från Sävehof, hur kändes det?

– Just då hade vi som mål att ta guld och var väldigt besvikna med silvret. I framtiden kanske man kan se på det med andra ögon.

Hur kom det sig att det blev Kungälvs Handbollsklubb?

– Jag har spelat där tidigare och trivts väldigt bra. Jag hade även då Pontus som tränare som även är vår huvudtränare nu. Jag kände också många av spelarna sedan tidigare så det kändes som ett lätt beslut. Jag tyckte även att Kungälv hade imponerat stort i allsvenskan och ville vara en del av deras fortsatta resa.

Hur känns det att vara tillbaka i Kungälv?

– Det känns bra och jag trivs väldigt bra i laget. Kungälv är en familjär förening med en fantastisk publik.

Just nu ligger ni på en åttondeplats i högsta ligan. Vad är målet för Kungälv i fortsättningen?

– Inför säsongen sa vi att målet var att hålla oss kvar. Det är fortfarande målet samtidigt som vi fortsätter att ta en match i taget och göra det bästa av den. Onekligen hade det varit jättekul med ett slutspel och skönt att undvika kval för att hänga kvar.

När vi pratades vid sist så skulle du börja läsa på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Har du läst klart eller går du kvar?

– Jag hoppade av det och läser nu istället på läkarprogrammet i Göteborg och trivs jättebra!

IMG_3721.jpg
Julia i Kronbergshallen när jag skrev om Julia för första gången.

Har du hunnit att vara hemma i Lysekil något?

-Jag försöker komma hem till Lysekil så ofta det går men med mycket matcher och studier är det svårt att få till det så ofta. När jag har en ledig helg gillar jag att komma hem till Lysekil och umgås med familj och samla energi.

Framtidsplaner?

— Som det är nu trivs jag väldigt bra med min vardag och försöker att vara i nuet. Jag tycker att jag har de möjligheterna att utvecklas handbollsmässigt och privat och vart det kan ta mig återstår att se.

Tack Julia och lycka till i Kungälvs Handbollsklubb.