Handboll har varit ett av Irene Franzén stora intresse här i livet. Irene kom till Lysekil när hon var 17 år och då träffade hon sin man Hasse. 1 mars i år fyllde hon 80 år. Intresse för blommor har varit Irenes avkoppling under många år. Hon har en trädgård som är fantastisk vacker med krukväxter och utsmyckningar.
Irene Franzén
Fick en förfrågan från LHK
Allting började med att Börje Mattisson frågade Hasse om inte Irene kunde börja att sälja lite biljetter. Hon ställde upp och där började Irenes äventyr med Lysekils handbollsklubb.
Från 17-års ålder till för några år sedan har hon alltid varit LHK trogen. Hon har även jobbat som hemsamarit och samtidigt som hon höll på med LHK.
Jobbat mycket med sponsring i klubben
Efter ett antal år så blev det sponsring som Irene hjälpte klubben med och det och mycket annat har hon gjort under alla år. Irene berättar samtidigt att det var ingen vanlig 40 timmarsvecka man gjorde för att hjälpa klubben. Det var kansliet, kiosken, möten, julmarknader och matcher, men roligt har det alltid varit tillägger hon.
Hennes man Hasse tränade LHK och var även handbollsdomare. Vid 65-års ålder var det meningen att hon skulle sluta men kärleken till handbollen gjorde att det blev några år till.
LHK går upp i elitserien
Att LHK hamnade i elitserien 1996 var en stor bragd, med ett lag där 15 av 16 spelare var egna produkter. Men samtidigt så berättar Irene att hon inte förstår än idag att de klarade av allt jobb som blev att de tog steget upp till elitserien. Det blev många nya spännande arbetsuppgifter.
Samtidigt fick sönerna Michael och Thomas mycket stöd av sin arbetsgivare samtidigt som de tränande ett elitserielag. Att kunna avlöna två tränare på heltid fanns inte på kartan berättar Irene vidare.
Under ett år höll detta på med allt arbete det var med att LHK tagit sig vidare till elitserien, Irene säger; ”om man sov och vaknade, så vaknade man med LHK det gjorde man verkligen och man tänkte bara på detta hela tiden för det var så roligt”.
Vad är roligaste minnet under alla dessa år med klubben?
– Det är det med elitserien och det tycker jag för jag vet hur mycket Michael och Thomas hade strävat med detta. Detta är det roligaste minnet med all publik och alla som jobbade med LHK på den tiden.
På kvällen när det var klart att Lysekils Handbollsklubb gått upp till elitserien ringde det på telefonen hemma hos oss och Hasse och jag skulle genast ta oss ner till Colosseo. Men innan jag skulle till Colosseo så var jag tvungen att ta mig till kansliet och plocka ihop lite halsdukar och mössor som spelarna skulle ha när de kom till Lysekil.
Jag fick även beskedet att vi skulle åka med brandkåren och möta dem vid Finnsbofärjan. När de är vid färjan så kommer den och ombord är det ett ljud utan dess like och jag ryser bara jag tänker på det. De hade tagit med sig Thomas trummor och dessa trummor och vrål hörde man när färjan lade till vid Finnsbo.
Jag grät av glädje när jag fick se de komma med färjan. Jag fick åka med bussen in till Lysekil och på Colosseo var det mottagning, korttagning och kockarna lagade mat och vi var där till sent på natten.
Dagen efter ringde våra två telefoner på kansliet hela tiden. Det var blomsterbud och gratulationer och folk samlades utanför kansliet så vi var tvungna att släppa in dem pö om pö för alla fick inte plats. Sen kom det även massor av telegram.
Det var folk som ville gå med i styrelsen och det var folk som ville hjälpa till för många i Lysekil älskade verkligen LHK.
Hur startade intresset för detta med blommor?
– Jag kommer från landet och har alltid gillat blommor fast där hade vi rabatter. Jag växte upp på en lantgård med djur. När vi köpte detta ställe vi bor på nu så planterade vi rosor och häckar, men efter ett antal år så tog vi bort det. Efter det så köpte jag några krukor till ingången och sedan har intresset bara växt. Jag tror jag var runt 40 år när jag började med krukväxter i trädgården.
Irene med Rotemyr bakom sig
Blommorna blev som en hobby för dig antar jag?
– Ja, när barnen hade lagt sig på kvällarna så gick jag ut och vattnade och pysslade med blommorna. Det var varit lite som en avslappning från allt arbete med handbollen kan man nog säga.
Sen har det ökat sedan jag blev pensionär. Jag har även fått så mycket vänner för detta med mitt blomintresse, för när våren kommer så frågar folk mig när jag möter dem på stan om jag börjat med krukorna. Det är fantastiskt.
Hur många krukväxter har du?
– Jag räknade dem en gång i tiden och då hade jag 75, men ett antal har gått sönder med tiden så jag tror jag har runt 50 nu.
Sen har du ett antal vattenkannor stående bredvid dina krukor, vattnar du inte med en slang?
– Nej, jag vattnar alltid med vattenkanna. Sen har jag fått kannor av barnen på morsdag och andra tillfälle. Jag har även blåa kannor och långt om länge fick jag tag på de blåa kannorna. Vår dotter Ann-Louise ringde mig en gång och sa att hon fått tag på blåa vattenkannor, annars brukar det vara svarta eller gröna. Vattenkannorna blir som prydnad när de står bredvid krukorna med blommorna.
Ja, har ni vägarna förbi Forellvägen 3 i Lysekil så skall ni stanna till som många andra gör och kika in i Irenes fina trädgård. Tack Irene för jag fick komma förbi och hälsa på dig. Tack även till Mona som tipsade om detta.
GLICKO 