Boka in fredagen den 26 juli blir det stor handbollsfest i Lysekil. IFK Kristianstad med Lysekilssonen Adam Nyfjäll med IFK Kristianstads huvudtränare Ljubomir Vranjes som har boende här i Lysekils kommun.
Ljubomir Vranjes.Adam Nyfjäll.
Jag frågade Adam Nyfjäll hur det känns att komma hem med sitt lag och spela på hemmaplan?
– Det ska bli väldigt kul att få komma hem och spela där allting började, visserligen en träningsmatch men känns ändå kul att ” sluta cirkeln” att där allt började som en liten kille med drömmar, att nu få komma tillbaka dit med det man drömde om som en verklighet och vardag. Inte minst är jag väldigt glad för dom andra killarna i lagets skull som ska få upptäcka vackra Lysekil.
Handbollen i Lysekil är på stark uppgång efter att bland annat nysatsande herrseniorerna tog hem segern i div. 4 Västra Götaland. Nästa år blir det spel i div 3 för herrarna.
Det är handbollsföreningen LHK som lyckats locka hit storlaget IFK Kristianstad till Lysekil. IFK Kristianstad möter IK Sävehof i Kronbergshallen här i Lysekil den 26 juli.
Just nu pågår kvartsfinalerna i Handbollsligan där båda topplagen IFK Kristianstad och Sävehof är med. Men i sommar ser du dem i Lysekil den 26 juli. Mer info om tider och annat kommer längre fram.
Idag får ni en återblick med Julia Walstern. Lysekilstjejen som nu gör succé i Kungälvs Handbollsklubb. I april 2018 år blev hon klar för Kungälv efter att hon spelat med IK Sävehof.
Hon har haft en svår knäskada och detta gjorde att hon var borta en stor del i Sävehof, men nu är hon tillbaka.
Julia Walstern. Foto:Privat.
Lite bakgrundsfakta om Julia.
Julia är född den 26 april 1998. Hon började med att spela fotboll i tidig ålder, och det på grund av att alla i familjen hade spelat fotboll tidigare. Hon spelade bl.a fotboll ihop med handbollstränarens dotter, och hon frågade om hon inte skulle komma och pröva på detta med handboll. Självklart ville hon testa detta och sedan dess är hon fast för handbollen.
Började spela handboll med LHK. Efter ett tag lade LHK ner sin satsning med A-flicklaget och före detta förbundskaptenen Per Johansson fick upp ögonen för Julia. Hon kom med i handbollsatsningen Team Bohuslän. Efter en kort tid i Kroppskultur kom Julia till Kungälvs Handbollsklubb och detta igen tack vare bl.a Per Johansson. Julia har spelat 22 matcher med juniorlandslaget och tagit SM-silver med Sävehof.
Nu är du tillbaka på handbollsplanen och gör succé i Kungälv efter ett långt skadeuppehåll. Hur mår du idag?
– Jag mår jättebra och trivs väldigt bra i Kungälv. Det är framförallt jättekul att vara tillbaka på handbollsplanen.
Vad jag förstår så gjorde skadan att du inte fick spelat någon match på 1,5 år. Hur har du jobbat för att komma tillbaka?
– Det har handlat mycket om att hitta tillbaka till tajmingen i spelet. Under skadeperioden hade jag möjlighet att jobba med styrketräning och kondition vilket var utvecklande. Jag var ju som sagt skadad länge och det tar lång tid att hitta tillbaka men jag tycker att jag börjar hitta tillbaka mer och mer.
Du fick med dig ett SM-silver från Sävehof, hur kändes det?
– Just då hade vi som mål att ta guld och var väldigt besvikna med silvret. I framtiden kanske man kan se på det med andra ögon.
Hur kom det sig att det blev Kungälvs Handbollsklubb?
– Jag har spelat där tidigare och trivts väldigt bra. Jag hade även då Pontus som tränare som även är vår huvudtränare nu. Jag kände också många av spelarna sedan tidigare så det kändes som ett lätt beslut. Jag tyckte även att Kungälv hade imponerat stort i allsvenskan och ville vara en del av deras fortsatta resa.
Hur känns det att vara tillbaka i Kungälv?
– Det känns bra och jag trivs väldigt bra i laget. Kungälv är en familjär förening med en fantastisk publik.
Just nu ligger ni på en åttondeplats i högsta ligan. Vad är målet för Kungälv i fortsättningen?
– Inför säsongen sa vi att målet var att hålla oss kvar. Det är fortfarande målet samtidigt som vi fortsätter att ta en match i taget och göra det bästa av den. Onekligen hade det varit jättekul med ett slutspel och skönt att undvika kval för att hänga kvar.
När vi pratades vid sist så skulle du börja läsa på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Har du läst klart eller går du kvar?
– Jag hoppade av det och läser nu istället på läkarprogrammet i Göteborg och trivs jättebra!
Julia i Kronbergshallen när jag skrev om Julia för första gången.
Har du hunnit att vara hemma i Lysekil något?
-Jag försöker komma hem till Lysekil så ofta det går men med mycket matcher och studier är det svårt att få till det så ofta. När jag har en ledig helg gillar jag att komma hem till Lysekil och umgås med familj och samla energi.
Framtidsplaner?
— Som det är nu trivs jag väldigt bra med min vardag och försöker att vara i nuet. Jag tycker att jag har de möjligheterna att utvecklas handbollsmässigt och privat och vart det kan ta mig återstår att se.
Tack Julia och lycka till i Kungälvs Handbollsklubb.
Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde. När vi träffas är han hemma och hälsar på familjen.
Axel Franzén.
Axels pappa Thomas Franzén är för många känd och har varit handbollstränare på elitnivå. Mamma heter Annelie och han har en syster som heter Josefine.
Uppväxt med handbollen.
Axel är uppväxt med handbollen. Han har tillbringat en del av sin uppväxt både i Norge och Danmark eftersom pappa Thomas jobbade som tränare där. Han började sin handbollsbana i moderklubben LHK här i Lysekil.
Han gick i Gullmarsskolan och nästan hela klassen höll på med handboll. Det var inte ett självklart val att det skulle bli handboll. Axel berättar att han var sen i utvecklingen och han var inte den snabbaste och starkaste, men kämpade på.
Började gymnasiet i Uddevalla.
Efter att ha gått ut nian här i Lysekil så söker Axel in på handbollslinjen i Uddevalla med snickeri som inriktning. Kroppskultur kom att bli den nya klubben. Vid denna tidpunkt låg Kroppskultur i Allsvenskan i handboll.
I 3 år läste han på gymnasiet i Uddevalla, och även efter så blev det Kroppskultur ett år efter att gymnasieutbildningen var klar. Axel fick jobb på den byggnadsfirma som han praktiserade på under utbildningen. Han var även bosatt i Uddevalla under dessa åren.
Hur gick det i Kroppskultur?
– Jo, men det gick väl så där. Jag var fortfarande väldigt sen i utvecklingen och det fanns gånger när jag hade stor lust att sluta. Jag tränade lika mycket som alla andra men jag stod still i utvecklingen. En del av killarna fick vara med och träna med A-laget, men jag halkade efter lite p.g.a. att jag inte utvecklades på samma sätt.
När kände du att utvecklingen vände?
– Det var det året som jag slutade skolan och började jobba. Jag märkte det och kompisarna märkte det och jag började komma ikapp de andra.
Vad hände sedan, fortsatte du i Kroppskultur?
– Nej, jag blev lite trött på att spela handboll i Uddevalla. Genom kontakter fick jag en förfrågan från Drott att komma ner och provträna för dem. Detta var när Drott åkte ur högsta serien. Drotts tränare såg att jag hade potential så det blev till att flytta till Halmstad.
Foto: Hans Petter Wille.
Hur kändes det att flytta till Halmstad?
– Det var nyttigt och spännande för mig. Drott storklubben skulle börja om på nytt efter att man åkt ut ur högsta serien. Sportligt gick det inte så bra för klubben det första året i den lägre divisionen.
Kan du berätta hur det var att komma till Drott?
– Träningstiderna ökade rejält. Allsvenskan är den dyraste serien man kan ligga i när det gäller att resa. Det blev mycket resande. Motståndet var på ett helt annat plan än tidigare.
Jobbade du även när du spelade i Drott?
– Ja, jag fick jobb som snickare där också.
Foto: Hans Petter Wille.
Hur länge stannade du i Drott?
– Det var turbulens i Drott, och vi åkte ur Allsvenskan. Efter den säsongen och att vi skulle spela i division ett var inte min grej. Det var inte den vägen jag vill gå. Jag ville spela i högsta serien för det var mitt mål.
Jag fick chansen att provträna med IFK Skövde och den chansen tog jag.
Hur fungerar det när man provtränar med ett lag?
– Man åker dit och är med laget en dag. Jag var med på en träning och ett gympass när jag hälsade på i Skövde.
Foto: Hans Petter Wille.
Skillnaden på att spela i Allsvenskan och högsta ligan?
– Allting blir proffsigare. Jag fick även jobb som snickare i Skövde.
Hur ser en vecka ut i ditt handbollsliv?
– Det är ungefär som ett vanligt jobb. Du går upp tidigt på måndag och tar dig till jobbet. Man jobbar från 07:00 – 13:30 ungefär. Sen går man hem och äter och vilar lite. Kl.16:00 är det träning. Man tränar varje dag. Vissa dagar har vi dubbelträning. Då tränar man redan vid 07:00 på morgonen och sedan vidare till jobbet och mer träning efter jobbet.
Hur går det för Skövde handbollsmässigt?
– Förra året kom vi på tionde plats. I år har de verkligen värvat bra, och vi har en ny tränare och allt flyter på bra. Det är riktigt kul.
Hur tycker du att du har utvecklats, och var spelar du idag?
– Jag är linjespelare, samma som Adam Nyfjäll är. Under den här tiden märker man själv att man har utvecklats. Framför allt fysiskt, det är väl den stora grejen.
Skademässigt hur har du klarat dig där?
– Det har gått bra. Det har inte varit några större skador.
Har du hemlängtan?
– Jag har inte bott hemma sedan 2013, så man börjar bli van med att vara på någon annan plats.
Hinner du åka hem någon gång och hälsa på?
– På sommaren är man hemma i Lysekil. Annars så har jag en tjej i Halmstad som jag träffar så ofta jag kan.
Framtidsplaner?
– Mitt kontrakt går ut i år, så vi får se vad som händer.
Om man vill bli proffs, vad har du för mål då?
– Då är målet Tyskland eller Frankrike. Det är de ligorna som är bäst i världen.
Förebilder inom handbollen förutom pappa Thomas?
– Förutom han då, (Axel skrattar) så är det väl ingen direkt. Jo, men då säger jag Bjarte Myrhold, och även Michael V. Knudsen som pappa tränande när vi bodde i Danmark.
Stort tack Axel för att du tog dig tid. Det skall bli spännande att få följa dig framåt.
