akvarell | Glicko Nyhetsblogg

Fram till lördagen den 26 oktober har ni chansen att se Eva Axil och Berith Larssons fina konstutställning i Lysekils Konstförenings lokal här i Lysekil. När jag träffar Eva och Berith några dagar efter deras vernissage i lördags, så berättar de att det blev en stor succé.

Berith Larsson och Eva Axil

Jag frågade Eva och Berith hur de kom in på intresset för konsten?

– När jag gick i skolan så kände jag att detta med att måla och rita inte alls passade mig. Men sen var det så min dotter Lina som då var 33 år blev väldigt sjuk i cancer. För att ha något att göra tillsammans så gick vi och köpte vi utrustning för att kunna måla akvareller tillsammans.

Vi målade, grät, hade fina stunder och kunde sitta vid köksbordet och verkligen bara vara nära. Efter att Lina gått bort så hade jag väl ingen tanke på att fortsätta måla, men kände att försätta måla kunde vara ett sätt att hålla kvar henne och hylla hennes minne och kunna bearbeta de minnena som jag har.

– Jag blev sittande vid mitt målarbord och började i en akvarellgrupp och där träffade jag Berith. Efter lite om och men så kom våra liv att korsas igen och hon flyttade in i en lägenhet i vårt hus.

– Ganska snart så fick Berith mig på strålande framtidstankar och slog hål på alla mina tvivel och i somras gjorde vi en utställning ihop i vår trädgård. Det blev så uppskattat och Konstföreningens ordförande tittade in på vår utställning och frågade om vi ville ställa ut i konsthallen. På den vägen är det berättar Eva och tillägger att hon och Berith blivit så tajta så det känns som hon fått en syster berättar Eva. Precis så känns det för mig också tillägger Berith.

Berith Larsson känner nog många igen som ”HattBerith” som tidigare hade en affär uppe på Kungsgatan där hon tillverkade hattar.

– Jag har hållit på med hattar, men har även målat tidigare i livet. På 70-talet började jag måla. Jag gick på Capellagården i Vickleby på Öland och satt ensam i ateljén och försökte klura ut detta med att måla med akvarell. Det såg ut som en 5-åring hade målat. Jag hade med mig några växter som jag satt och tittade på och tänkte att man måste blanda färgerna och då kände jag att jag knäckte lite av hur det var att måla med akvarell.

– Det har även blivit textilmålning och på slutet av 80-talet så gjorde jag även tittskåp. Sedan blev det hattar för hela slanten. Men 2017 gick jag med på Vuxenskolans akvarellgrupp. Sen har jag fortsatt där och efter något år så kom även Eva med i gruppen.

Tavlorna på utställningen i akvarell har jag inte målat med pensel utan med plastkort. Jag tar mycket vatten och så tar jag färg på plastkortet och målar. Jag visar även upp mina skärgårdsöar på utställningen hos Lysekils Konstförening som jag gjort av ved som jag har samlat på mig under 30 år.

Missa inte att besöka Lysekils Konstförening vid Drottninggatan 51 i Lysekil för att se Eva och Beriths fina konst. Öppet tisdag – fredag kl. 11:00-17:00. Lördag kl. 11:00-14:00.

Det blir hennes första konstutställning på hemmaplan då hon ställer ut sina akvareller på Galleri tint i Lysekil, tillsammans med Margareta Melin som ställer ut sina skulpturer.

Camilla Bruhn

I vanliga fall jobbar hon som lärare, men för cirka ett år sedan var hon på en fest där hennes liv förändrades radikalt. Jag träffade Camilla och frågade hur detta med att måla startade?

– Jag har väl alltid förstått att det ligger något hos mig när det handlar om att skapa. När jag gick min lärarutbildning så var man tvungen att läsa 5 poäng bild för att få lärarexamen.

Där kände jag att vad kul detta var och då handlade det bland annat om att tova, göra potatistryck och göra barnböcker med mera. Konstnärinnan som hade kursen sa till mig att; ”Camilla du har något hos dig när du skapar”. Ja ja, tänkte jag för jag har alltid haft musiken som en del av det konstnärliga inom mig.

– Men så var jag bjuden på en fest till en av mina väninnor, där hon hade dukat upp med akvarellfärger och vi hade fått var sitt akvarellark som vi skulle ”Häll och dräll” heter den tekniken där man skulle blöta papperet och se vad det blir.

När jag suttit där i ungefär en halvtimma så kände jag, varför gör jag inte detta? Jag kände att jag glömde tid och rum och vill egentligen inte gå därifrån för jag tyckte detta var så roligt.

– Jag kom hem från festen och sa till min fästman Michael, att nu skall jag gå och köpa akvarellfärger och papper. Då startade jag med något kitt. Efter ett tag kände jag att jag skall köpa lite finare papper, bättre penslar och papper och det blev så roligt.

Detta är åtta månader sedan och sedan har detta fortsatt och jag måste hylla Margareta Melin. Hade jag inte haft Margareta så hade jag inte utvecklats så mycket som jag gjort. Hon hjälper mig att se saker i målningen som det kroppsliga språket i blickar och annat. Hennes stöd har gjort att jag även vågat visa mina tavlor för andra.

Margareta Melin

Jag ser på nätet att du har många följare och vet att du inte för så länge sedan hade några av dina tavlor utställda på ett galleri i Stockholm. Hur kom det sig?

– Ett galleri i Stockholm såg min tavla ”mössens arbetssång” och den var de inne och kommenterade. De hade en tävling där man kunde vinna att få hänga några tavlor grattis på deras galleri. Fyrtiotvå bidrag deltog och jag kom femma.

Fast även om jag inte vann, så jag blev kontaktad av henne som har galleriet och hon bad mig att skicka fem tavlor och tre av dessa blev utvalda att hänga i galleriet.

Nu är det premiärutställning för dina tavlor här i Lysekil hur känns det?

– Det känns fantastiskt. Samtidigt så kul att få ställa ut ihop med Margaret. Jag har även gjort några tavlor där jag målat av Margaretas fina skulpturer.

Tavlorna är döpta efter en låt

Alla tavlor är döpta efter en låt, för hon kopplar ihop musiken med det hon målar. Den 17 februari är det vernissage på Galleri tint på Kungsgatan 12 i Lysekil mellan kl. 11:00-15:00.

Här kan ni följa Camilla på Instagram https://www.instagram.com/artbycbruhn/