Handbollsprofilen Cerry Holmgren känner nog många igen från Lysekil, men även handbollslandslaget som han jobbade för mellan 1984–1996. Cerry som varit med och fått uppleva 3 olympiska spel och var även med när Sverige vann VM-Guld 1990. På lördag släpper Cerry boken ”55 år i idrottens tjänst som allt i allo”.
Jag slog en signal till Cerry och frågade hur det kom sig att det blev en bok?
– Jag känner att jag upplevt så mycket som hjälpreda. Som hjälpreda kan man absolut uppleva saker och ting, fast det på ett annorlunda plan och man ser det från ett annat håll kan man säga.
Man har upplevt så mycket med olika klubbar och jag har en massa roliga anekdoter som jag kände att detta måste man bevara på ett eller annat sätt. Tanken har funnits länge och det började egentligen när Lars-Gunnar Björklund levde, och när vi bodde i Kungshamn.
Då började vi att spela in på en gammal Tandberg rullbandspelare. Vi brukade ha en kräftskiva i augusti ett antal år och då spelade vi in lite prat. Tyvärr så gick Lars-Gunnar bort.
För ungefär ett halvår sedan ringde Lars-Gunnars pojkar och frågade vad de skulle göra med banden. Jag förklarade att det får ni bestämma, men samtidigt var kvalitén så dålig så man kom överens om att man skulle slänga banden. Då blev det ännu mer påtagligt att bevara minnena man har från alla år i idrottens tjänst.
Foto: Tommy Holl
– Minnena i boken är inte bara från landslaget i handboll, utan även tiden i Hedekas med mera. Lysekil som vi bodde i många år kommer också med i boken.
Det måste ha hänt mycket roligt vid sidan om med handbollslandslaget, avslöjar du något om detta?
– Mycket säger Cerry och skrattar. Det är en del anekdoter med i boken.
Boken är skriven av Cerry själv så han har ingen spökskrivare. Vidare berättar han att han redan nu tittar på en fortsättning med ännu en bok. Dessa minnen som finns i boken har gjort att han minns så många fler minnen som han gärna vill dela med sig av i framtiden.
Boksigneringen med Cerry på Lysekils Bokhandel är den 16 december mellan kl.11:00-14:00.
Idag får ni en återträff med Cerry Holmgren på min blogg. Cerry som var verksam inom det svenska handbollslandslaget som bl.a. massör i många år. Han bodde även här i Lysekil i många år.
Cerry med overallen som de hade när handbollslandslaget tog VM-guld 1990
Jag åkte till Lödöse och hälsade på Cerry som visade upp lite olika träningsoveraller som landslaget hade de åren Cerry jobbade med handbollslandslaget.
Jobbade med landslaget mellan 1984 – 1996
Från och med 1984 till 1996 var det landslaget som gällde för Cerry. Det har både varit roligt och lärorikt. Han har fått en otrolig lärdom utav två olika tränarprofiler. Ragge var det auktoritära som ville ha koll på allting, och när Bengan kom så hade han ett sätt där alla fick vara med att ta ansvar.
Det var två fantastiska ledare och Bengan har fått mycket kredit, och det skall han ha med all rätt tycker Cerry. När Bengan var tränare var Cerry en av dem som gjorde väldigt mycket i handbollslandslaget, samtidigt tog alla inblandade ett stort ansvar.
Olika träningsoveraller som handbollslandslaget använde
Den mest omtalade overallen är från VM i Schweiz 1986. Cerry berättar att alla tyckte den var så ful och samtidigt hade den en huva. Det var lite konstigt att ha en overall med huva i en inomhusidrott. Samtidigt var det inte populärt med det rutiga på overallen berättar Cerry och skrattar. Danmark hade rödvita träningsoveraller och det var nästan värre tillägger han. Hummel var märket de använde 1986.
OS 1988 i Seoul
I OS 1988 i Seoul var det en overall från Adidas som gällde. De var sponsrade av Hummel även 1988, men Cerry berättar att under OS i Seoul var det Adidas som gällde. Overallen från Adidas känns som en mockajacka när man känner på den.
Detta var en väldigt exklusiv overall, fast när man fick klister på den så var den inte så vacker längre. Spelstället under matcherna i OS var Hummel tillägger Cerry.
Världsmästaroverallen 1990
Denna overall är den mest känslomässigaste för Cerry. Varje gång han håller upp denna så blir det med en mycket speciell känsla. ; ”Det finns så mycket som betyder något i just denna overallen” säger Cerry.
Sverige var med i VM i handboll för herrar 1990 som spelades i dåvarande Tjeckoslovakien. Sverige vann turneringen före Sovjetunionen och Rumänien. Där var även Lysekilskillen Mats Fransson med.
Detta var den sista overallen som de hade med Hummel. Efter 1990 gick de över helt och hållet till Adidas.
OS 1992 i Barcelona
Detta år fick de något som liknade en vindoverall. Det skulle vara mer som en funktionsoverall och Craft var inblandad i den. Den var hemsk att ha på sig inne i hallarna i Spanien för det blev för varmt med den berättar Cerry. I OS 1992 tog Sverige silver.
Jag frågar Cerry om han har några minnen från OS-silvret i Barcelona?
– Det finns massor av minne. Ett av de roligare minnena jag har är att vi var lite ovana att det gick så bra. Efter vi vunnit semifinalen och blev klara för final som vi skulle spela ute vid Granollers. Vi hade ingen tanke på att det skulle bli så mycket massmedia.
Vi gick i en särskild gång och innan vi gick ut till den internationella delen så fick den spanska pressen syn på oss, och ville att vi skulle stanna där. De ville ha en lagbild på oss, och samtidigt ville de att vi skulle sjunga något.
Då började Staffan Olsson att sjunga; ”Bayern, bärs och rakade brudar” och det gjorde att dagen efter blev det ett förfärligt liv hemma i Sverige. ; ”Det var inte bra, men roligt var det” säger Cerry och skrattar.
1993 tog Cerry fram en slimmad spelardräkt där tröjan och byxan satt ihop
Redan 1991 började Cerry utveckla en spelardräkt som var som ett helt plagg. Inför handbolls VM på hemmaplan i Göteborg 1993 skulle den göra debut. Det var en dräkt som var väldigt åtsittande p.g.a. att ingen skulle kunna dra i tröjan som var och är väldigt vanligt. Det var ett stort hemlighetsmakeri om den nya tröjan.
Man kröp i dräkten uppifrån, men det var lite känsligt för att den var så tight i nedre regionen, så man använde shorts utanpå dräkten.
Islänningarna blev arga för nya dräkten
Cerry minns att islänningarna var väldigt arga för att Sverige hade mörkat detta med dräkten.
Island ordförande var han som hade agenturen för Adidas på Island. Han visste inte om det och det kändes som det var hans arghet som spridde sig till det isländska laget berättar Cerry vidare. De kanske hade varit lite taktiska och bjudit in någon pressfotograf från Island när de hade presskonferens om den nya tröjan.
Efter det tog standarden att alla lag skulle ha samma modell på spelartröjor och shorts berättar Cerry.
Under 1993 – 1995 användes samma overall
Under 1993, 1994 och 1995 användes samma overall. 1993 gick VM på hemmaplan. I VM 1993 blev Sverige 3: a. De blev även Europamästare med den 1994 i Portugal.
1996.
Overallen från 1996 är för tillfället på Idrottsmuseet, så den får ni inte se några bilder på. Men tusen tack för att jag fick besöka dig, det blev en mycket trevlig eftermiddag.
Hur många vet att vi hade ett världslag i bordtennis på träningsläger här i Lysekil 26 mars – 1 april inför EM 1990?
Den 4 april 1989 skrev det svenska bordtennislandslaget för alltid in sig i historieböckerna när de besegrade Kina i VM-finalen med 5-0. Detta är enligt många den största bragden i svensk idrottshistoria någonsin.
Jörgen Persson, J-O Waldner och Mikael Appelgren var laget som slog Kina i finalen i Dortmund i Västtyskland.
Jag träffade Lysekils ”MR. Pingis” Leif Ström och frågade hur det kom sig att bordtennislandslaget kom till Lysekil.
Leif Ström.
– Jag såg en artikel i bordtennistidningen att de sökte arrangörer för olika landskamper. Jag tog kontakt med bordtennislandslagets ledare Åke Berg och framförde att vi var intresserade av att ta emot landslaget här i Lysekil för både träning och matcher.
I januari-februari 1990 kom dåvarande förbundskaptenen Glenn Östh hit och jag visade honom runt här i Lysekil. Kronbergshallen var inte klar utan det var ett betonggolv inne i hallen. De ville ha ett träningsläger inför EM som senare gick i Göteborg samma år.
Glenn tyckte att detta såg jättebra ut med närheten till allt. Det var första gången de både hade ett herr-och damlag ihop på ett träningsläger.
Leif behövde ha in 4 stora sponsorer som kunde sponsra med 100 000:- kronor ihop för kostnaderna som blev. Leif fick in 25 000: – av varje sponsor och allt gick i lås.
Hur löste ni detta med pingisbord?
– Det fick vi av förbundet som de skickade hit. Efter träningslägret så fick vi köpa ut dem för en billig penning.
Vilka var spelarna och ledarna som var här 1990?
– Ledare var: Glenn Östh, Sören Ahlén, Åke Berg, Bo Persson och Rainer Andersson. Spelare: Mikael Appelgren, Johan Fallby, Peter Karlsson, Jörgen Persson, Thomas von Scheele, Göran Wranå, Patrik Torsell, Jan-Ove Waldner, Fredrik Lundqvist, Ulf Bengtsson, Kayode Kadiri, Erik Lindh, Gunnel Borgström, Lotta Erlman, Helene Gustavsson, Pernilla Pettersson, Marie Svensson och Åsa Svensson.
Sparring: Koji Matsushita som då spelade för Falkenberg.
Cerry Holmgren som var handbollslandslagets massör masserade laget både 1990 och 1996 när bordtennislandslaget var här i Lysekil. Han masserade både killarna- och tjejerna 1990.
Cerry Holmgren.
Cerry Holmgren minns.
Jag ringer upp Cerry Holmgren och han berättar att han minns de två gångerna bordtennislandslaget var här i Lysekil. Första gången var 1990 och det var samma månad som Sverige blev världsmästare i handboll och det var den 10 mars 1990.
Han fick hoppa in och massera både killarna- och tjejerna. Cerry minns Åsa Svensson som numera heter Åsa Carlsson och som redan då var ihop med Tickan Carlsson. Marie Svensson var också med på träningslägret berättar Cerry.
1996 blir Cerry uppringd av fotografen Lennart Hård.
Som tur är har jag lite olika kompisar som var med och fotograferade på den tiden. En av dem är fotografen Lennart Hård. Lennart berättar att J-O Waldner kom fram till honom och frågade vem han var. Lennart berättar att han fotograferar för en tidning här i Lysekil och är härifrån. Då ber Waldner honom att ringa Cerry Holmgren för att han vill ha massage av Cerry som då jobbade som massör för bl.a. handbollslandslaget. Lennart berättar att han ringer till Cerry som kommer till Kronbergshallen.
Har du något roligt minne från när bordtennislandslaget var här?
-Jag har ett minne från 1996 när spelarna skulle få ett roligt minne med sig från Lysekils kommun. De skulle få var sitt silltunnelock som var jättefint. Tyvärr så minns jag inte vem som gjort dem. Jag fick ta med mig locken hem för de flesta skulle iväg direkt efter finalen, så de kunde inte ta med sig locken hem. Jag tror jag hade silltunnelock hemma i fem år innan alla hade fått dem berättar Cerry och skrattar.
Cerry berättar vidare att 1992 när OS går av stapeln i Barcelona så bodde de i ett hyreskomplex. Handbollslandslaget bodde högst upp.
Vi hade ordnat det så att våra överledare som var med oss sprang ut varje dag och köpte färskt bröd.
Det var inte alltid så roligt att varje morgon gå ner till restaurangerna på OS. Vi fick även leveranser med chark och annat till rummet och bl.a. J-O Waldner tyckte att detta var fantastiskt och var med oss varje morgon och åt frukost.
Waldner tog OS-guld.
Cerry masserade Waldner och var med honom inför de sista matcherna. Han var även med när J-O Waldner tog OS-guld. Det var en upplevelse. 2 dagar senare spelade de själva OS-final i Barcelona.
1996 när de spelade finalerna här i Lysekil mot Frankrike så satt Cerry med på bänken.
Finalen i Europaligan spelades i Lysekil.
Inte nog med att de var här 1990. 1995 såg Leif igen i tidningen att de sökte arrangör till Europacupmatcher. Leif och några till var i Falköping och tittade på en kvart-eller semifinal och förutsättningen var att skulle de vinna och då kunde Lysekil få finalen i Europaligan mot självaste Frankrike. Sverige vann och finalen i Europaligan blev lagd till Kronbergshallen i Lysekil.
Detta måste ha varit hur stort som helst?
– Ja, det var stort. Det var jobb med sponsorer och SVT skulle sända småsnuttar så vi fick ta kontakt med de som skötte reklamen vid sådana tillfällen. Jag minns att det var ett jävla jobb rent ut sagt. Jag hade skrivit ner allting från de att vi hämtade dem i Trollhättan tills vi lämnade dem. Det var ett hästjobb.
Lagen bodde på Hotel Lysekil. Leif minns att SVT krävde extraljus i hallen när de skulle filma. De fick klartecken att låna ljusen från Falköping. Men Leif fick igenom sin önskan om extraljus i Kronbergshallen så de behövde inte låna in några extraljus från Falköping.
Du fick även agera prisutdelare när det var dags att lämna ut priserna efter finalen eller hur?
-Ja, bordtennislandslagets ledare Åke Berg bad mig göra detta. Han berättade att det inte kommer någon från det svenska bordtennisförbundet så jag fick uppdraget att vara prisutdelare.
Göteborgsposten skrev i tidningen att MR Pingis i Lysekil fick dela ut priset till svenskalandslaget, vart var svenska bordtennisförbundets representant? Det var mycket skriverier om matchen och det var roligt.
Sverige vann en tät kamp med 4-3 mot Frankrike. Jag tror det var 800 betalande till matchen i Kronbergshallen.
Samma var när de var här i Lysekil på träningsläger. Då spelades det några uppvisningsmatcher inför betalande publik och det var väldigt populärt.
Spelarna som såg till att Sverige slog Frankrike i Kronbergshallen var:
Jörgen Persson, Jan-Ove Waldner och Erik Lindh. Sören Allén var förbundskapten och Åke Berg lagledare. Sportkommentatorn Staffan Lindeborg fanns på plats här i Lysekil tillsammans med bordtennislandslaget.
Staffan agerade både som speaker och reporter vid SVT:s inspelningar från träningslägret. Under träningslägret 1990 hade de hyrt in en duktig Japan som de sparrade emot. 2002 var de också här och tränade och då var det en grekisk spelare med och tränade med svenskarna.
Jag frågar Leif hur han kom in på detta med bordtennisen?
-Jag hade gått en steg 3 utbildning på Bosön. Jag bodde i Uddevalla på den tiden och både spelade och tränade bordtennis. Jobbet var på Lasarettet i Uddevalla. Jag gick även jag en fritidsledarutbildning under 2 års tid. I samma veva som utbildningen var klar startade Gunnar Karlsson bordtennisklubben på Fast Vänskap här i Lysekil.
Gunnar ringde in till Bohusläns Bordtennisförbund och frågade om de hade någon instruktör som de visste om. Jag åkte ut till Lysekil som då hade spelare som Lennart Hård, Tomas Fahleson och Raymond Jönsson m.m. Det fanns ett gäng med spelare i Lysekil. Det blev att åka ut till Lysekil på helgerna och träna med killarna.
Leif blev Fritidgårdsföreståndare på Slättegården här i Lysekil.
-Efter ett tag ringde Gunnar Karlsson mig och frågade om jag ville börja jobba som fritidsledare i Lysekil. Jag blev Fritidgårdsföreståndare på Slättegården här i Lysekil 1974. För att få ihop timmarna så kom jag in i gamla idrottshallen och där jobbade redan Hasse Franzén, Börje Mattisson och Sven Emanuelsson. Jag jobbade även ihop med Alfred Hjelm som var säsonganställd.
Vi var bl.a. ute och hämtade tång till det lilla badhuset som låg bredvid seglarklubbens lokaler. Det var så det började.
Jag var med i styrelsen och var tränare och spelare fram till början på 2000-talet. Vi fick en förfrågan om vi ville ha en kanslist. Han tog över mitt jobb både som tränare, spelare och lagledare.
Det gick spikrakt uppåt för klubben som gick från fyran till trean och sedan hade vi några år i tvåan innan vi gick upp i ettan där vi åkte ur och kom tillbaka till. Vi fick även kvala till högsta serien men vi klarade inte av det. Samtidigt här så hade klubben en Kines som var väldigt duktig.
Sen så gick det neråt och idag är vi där vi är. Vi har en väldigt lite verksamhet idag. Det har varit många roliga år, och jag har nog hållit på med bordtennisen i 50 år.
Stort tack Leif för att du ställde upp på en intervju. Även tack till Cerry Holmgren, Lennart Hård och Patrik Klacken Klasson.
Glicko Nyhetsblogg 