Petter Restorp boende i Lysekils kommun sprang 25 mil i ”Marathon des Sables” i den marockanska öknen

Publicerad den 12 maj, 2024 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Idag får ni möta ultralöparen Petter Restorp på bloggen som är Sveriges bästa bergslöpare på de allra längsta ultradistanserna. När jag besöker Petter så har han precis kommit hem från etapploppet ”Marathon des Sables” som avgjordes i den marockanska öknen. Att han och familjen hamnade i Lysekil beror på intresset för den fina bergsklättringen som finns i Lysekil.

2018 vann han loppet ”Kullamannen”, 2019 blev det en fjärdeplats på långa distansen i ”Marathon du Mont Blanc”, 2021 kom trea på den 35 mil långa loppet ”Tor des Geants” och 2023 vann han två långlopp i Italien i närheten av Trieste och Gardasjön.

Petter Restorp

Vi träffas ute på landet en bit utanför Lysekil och det är en underbar morgon och jag ber Petter att berätta lite om sig själv.

– Jag är född i Karlstad, men flyttade ganska tidigt till Nora i Bergslagen. Efter det så har jag flaxat runt en del och bott i Nordnorge, och där jobbade jag bland annat med klättring. 2014 flyttade vi till Frankrike för jag fick ett jobb där. Strax efter det så fick vi två barn.

Foto: ©Remi Fabregue

Foto: ©Hanna Restorp

– Senare i livet så var det klättringen som tog oss till Lysekil. Klättringen här är i världsklass och den är inte att så vida internationellt känd. Jag jobbar som heltidsbrandman i Uddevalla på Mitt Bohuslän och stortrivs i Lysekils kommun.

Foto: ©Stefan Wulf

Hur startade intresset för löpningen?

– Intresset för löpningen har alltid funnits där och har fungerat som komplementsträning till klättringen. Men när vi flyttade till Frankrike så blev det ett sätt att upptäcka omgivningen på. Jag upptäckte samtidigt att man kan ta sig långt och få mycket naturupplevelse tillbaka på lite kortare tid än man får genom klättringen.

Det blev mer och mer löpning i bergsmiljö. Jag var med på någon tävling och det gick bra och sen blev jag intresserad av att vara med i tävlingar med längre sträckor.

Alpmiljön bjöd också in till att varva löpningen med mina klätterkunskaper. Lite alpinklättring och alla möjliga äventyr som var på gränsen mellan alpinism, ultralöpning och en del tävlingar.

Foto: ©Gaia Panozzo

Jag såg att du gjort bra resultat på olika tävlingar, kan du berätta mer om tävlingarna?

– Ja, det har gått bra. Ett tag så sprang jag flera 10 mils lopp i bergsmiljö. Efter det så har jag gjort lite andra saker som ligger lite utanför ramen för springtävling. Det har blivit lite mer som en upplevelse där andra faktorer spelar in, och det längsta där har varit 35 mil i bergsmiljö och nästan 25 000 höjdmeter. Då har jag varit ute i 3 dygn ungefär.

Totalt under de 3 dygnen så sover jag totalt 1 timme och 10 minuter uppdelat på två tillfällen. Men det är ju det som kommer in då med planering av mat och sömn på ett annat sätt. Det blir en annan typ av utmaning än bara löpningen.

Foto: ©Ben Tibbets

Du måste bli väldigt utmattad av en sådan tävling?

– Ja, det är klart man blir. Det är på gränsen på vad man klarar känns det som. På något sätt så kommer man igenom det, och det är en mycket häftig upplevelse och samtidigt så drivs jag av sporten i det och tävlingsmomentet.

Samtidigt är det lockade med sådana utmaningar där man testar sig själv på olika plan när det blir lite mer komplext.

Nu har du varit i Marocko och tävlat, hur var det?

– Jo, totalt så sprang jag 25 mil som är uppdelat på 6 etapper med 1 etapp om dagen. Man springer olika etapper varje dag som har lite olika längd. Den kortaste etappen var sista dagen på 2 mil och den längsta var 8 ½ mil.

Foto: ©Ian Corless

– Man bär med sig allt man behöver för dessa 6 etapper. Man har sovutrustning, mat och kokutrustning och allt man behöver under dessa etapper. Jag har haft framme köksvågen ett antal gånger säger Petter och skrattar. Det finns en minimivikt på 6 ½ kg på ryggen och maxvikten är 15 kg. 15 kg vill man inte ha för det påverkar rätt mycket. Det man inte behöver bära på är tält och vatten. Sedan bär det av i sand och ökenlandskap.

Under tiden man springer så finns det checkpoints som finns med jämna mellanrum med olika vätskekontroller. De flesta utan dagarna så låg temperaturen mellan 35–38 grader. Det gäller att dricka så mycket man kan, men det går inte riktigt att kompensera för all vätskeförlust så man blir lite dehydrerad.

Kan du berätta om någon av de dagar du var ute i öknen?

– Andra dagen så började man vid 7-tiden. Dag två var 4 mil. Man får gå upp i hyfsad tid så man inte har frukosten i halsen när man ger sig i väg. När man vaknat och är klar så beger man sig till dagens startlinje där all drar i väg genom sanden.

Det är lite blandat underlag, Ibland är det platt och lite löpbart med lite hårdare mark. Men rätt ofta var det sandigt och lite som att springa på en strand och vidare upp på sanddynor med hissnande vyer.

Foto: ©Antonio Miranda, Arnaux Cailloux

– Efter cirka 4 timmar så kommer man i mål och då får man kvittera ut sitt vatten och börja ladda om och fylla på med energi och ta hand om sin kropp inför nästa dag.

Är det många som är med och springer dessa lopp?

– Ja, det är det. Jag har inte riktigt koll på hur många som är med men det var säkert över 900 personer från hela världen som var med och sprang. I år var det 38:e upplagan av loppet, men mitt första deltagande.

För mig var det första gången att tävla i en öken och med etapplopp och jag kom på en elfte plats. Jag var även med i en lagtävling med två italienska killar där vi kom trea.

Foto: ©Antonio Miranda, Arnaux Cailloux

Hur mycket tränar du?

– Jag springer nog i stort sett varje dag. Innan du kom hit var jag ute på en runda på 12 kilometer. Jag brukar lägga upp ett program på min träning i november med en mycket ambitiös plan som brukas suddas ut ju närmare sommaren jag kommer, för det dyker alltid upp en massa andra saker som verkar roligare. Jag äter inte någon speciell kost, utan blandat kost med lite grönt fungerar utmärkt.

När springer du nästa lopp?

– Jag skall tillbaka till Italien och springa ett kortare lopp på 6 mil vid Gardasjön. Senare i sommar har jag också ett lopp i Cortina som är på 12 mil.

Foto: ©Stefan Wulf

Hur ofta hinner du med att klättra?

– Nu klättrar jag väldigt lite. Men vi kom hit i slutet av förra sommaren och installerade oss, men nu kan jag nog tänka mig att klättra lite mer igen.

Här kan du följa Petter Restorp på Instagram

Stort tack Petter för intervjun och lycka till med det fortsätta tävlandet och bergsklättringen.

Alla foton använder jag med tillstånd av Petter Restorp.

Trädgården i Torgestad en fantastisk oas av blommor

Publicerad den 17 september, 2023 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Hösten är på ingång men hemma hos Karin Carlgren och hennes företag Trädgården i Torgestad så blomstrar det för fullt.

När jag besöker Karin så håller hon på att göra klart en brölloppsbukett som skall hämtas inom kort. Hon är nyutbildad Trädgårdsmästare och allt startade faktiskt på Ringvägen i Lysekil där de hyrde ett hus. Där började de odla lite tomater och gurka när barnen var små. När de flyttade till Torgestad så tog odlandet mer fart. Det har gått cirka sex år sedan de flyttade till Torgestad, hon och sambon Peter och deras två barn.

Karin Carlgren

Karin är från början från Majorna i Göteborg. Karins farmor och farfar hade hus i Spjösvik i Norra Grundsund där Karins pappa och mamma styckade av tomt och byggde hus för cirka 33 år sedan. Karin och familjen flyttade hit när Karin var 7 år och gick då i Bergs skola. Sedan blev det högstadie och gymnasie där hon läste Barn och Fritid.

Efter gymnasiet så flyttade hon tillbaka till Göteborg och började läsa lärarprogrammet. Karin avslutade inte utbildningen utan fick jobb på Sportshopen, där hon jobbade i 13 år med flera olika uppdrag och uppgifter.

– Jag började med att odla lite sallad, tomater och gurkor med mera. Sedan hittade jag en Facebookgrupp med tomatodling och såg då att tomater är faktiskt inte bara röda utan finns i massor av olika färger, former, utseende och namn.

Detta med tomater blev jag nog galen i säger Karin och skrattar. Jag samlade egna fröer, bytte och köpte. Läste på om tomater och hade i början för cirka 4 år sedan ett tjugotal olika tomatsorter. Sedan växte detta och det blev mer och mer tomater.

Gick in i den berömda väggen

Odlandet blev som terapi när hon gick in i väggen. Då jobbade hon som Socialpedagog på en skola. Hon sade upp sig från jobbet och fick i stället en projektanställning på Preemraff där hon jobbade på förrådet under ett år. Sedan blev det Abba i Sotenäs som blev hennes nya arbetsgivare. Där jobbade hon som produktionsledare. Karin berättar att hon är bra med människor.

Odlandet av tomater ökade

– Att ha ett jobb som arbetsledare betyder att det blir mycket mer jobb än 40 timmar i vecka. Jag har svårt att göra något halvdant. Jag låg är hemma och tänkte vad skall jag göra när jag blir stor? Jag älskar ju detta med att odla, skall jag inte göra något sådant. Då hittade jag en 2-årig utbildning till Trädgårdsmästare i Mölnlycke utanför Göteborg.

Tvättstugan använde jag till att fylla krukor med jord och odlingsbrätten. Jag skänkte plantor till alla jag kände, men där föddes tanken på om jag inte skulle kunna börja med att driva upp och sälja plantor. Där startade jag på en hobbynivå och såg att folk verkligen älskade tomatplantor. Det kom till och med folk från Orust och Trollhättan för att köpa mina tomatplantor.

– Där landade jag och började att plugga i två år, och det är det bästa jag gjort. Förra våren så startade jag mitt företag och hade 120 olika tomatsorter och olika sommarblommor i liten skala.

Allt är planterat i min tvättstuga som jag berättade tidigare, och plantorna ”föds” i mitt frörum där jag byggt hyllor. Det finns tusentals plantor där inne med belysning som går på timer.

När de skall planteras om i en större kruka flyttar jag ut dem till en arbetsbod. Där finns större hyllor och större lampor. I våras så planterade jag och mamma om över 2000 tomatplantor. Och det var bara tomatplantorna. Jag älskar att driva upp plantor, det är bland det bästa jag vet.

Foto: Privat

Snittblomsodlingen

– Jag startade i större skala med dahlior förra året och det har blivit ett stort intresse och jag när inte kunde bygga ut köksträdgården mer så kontaktade jag grannen om att få låna lite mark och det var inga problem. Där har vi idag en blomsterodling med bland annat självplock av blommor.

Jag jobbade med mitt examensarbete där jag skrev om snittblomsodling om det är ett hållbart ekonomiskt företag. Jag är med i en förening, Snittblomsodlarna. Det är en förening i Sverige som jobbar med Slow Flower konceptet. Där vi marknadsför att vi odlar helt naturligt, helt giftfritt och det är inga stressade blommor.

– Vi vill visa att det finns ett komplement till alla importerade blommor. Detta med import är mycket på tråden just nu, sättet och konsekvenserna de odlas på. Då är det extra roligt att kunna visa upp att vi är så pass många snittblomsodlare i Sverige. Kanske kan fler företag och florister välja oss och våra blommor i säsong.

Har tre ben att stå på i sitt företag

Karin berättar vidare att hon har tre ben att stå på i sitt företag. Dels så har hon sina plantor som hon börjar att sälja i april. Då har hon plantförsäljning kvällar och helger fram till midsommar. Blomsterodlingen brukar vara från mitten av juli tills det blir frost.

Förra året hade Karin dahlior till i november och det är givetvis vädret som styr detta. Hon har även privatkunder som hon åker till och beskär och anlägger. Hon gör även bröllopsbuketter och har gjort ett antal bröllop under året. Det blir även lite olika marknader för Karin här i närområdet.

Fick diskbråck

Tanken var att hon skulle satsa på eget efter utbildningen, men då gick hennes rygg sönder mitt under utbildningen till trädgårdsmästare. Hon fick ett kraftigt diskbråck och blev opererad. Efter det vågade hon inte satsa på att endast ha sitt företag utan var också beroende av att ha ett jobb. Hon fick återigen en projektanställning på Preemraff och där är hon nu och stortrivs.

Karin lägger ut utbud och öppettider via sociala medier som Instagram och Facebook.

När man står där på uteplatsen hos Karin och Peter och ser utsikten mot vattnet och explosionen av blommor i olika färger så är det en underbart fin vy. Tack Karin för god kaka och en trevlig rundvandring i eran fina trädgård.

Nu står Arne Nicklassons fina traktorsamling ute på ängen i Branseröd

Publicerad den 19 juli, 2023 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Jag kunde inte låta bli att åka ut till Lyse och hälsa på Arne Nicklasson och frun Inga-Maj. När jag kommer så står traktorerna uppradade i solskenet. I mitten av 80-talet så köpte Arne sin första traktor som han gjorde i ordning.

Arne Nicklasson med Grållen som tar sig fram överallt i olika terränger

När jag träffade Arne och Inga-Maj förra gången så berättade hon att han plockar isär dem i beståndsdelar och sen sätter ihop dem. Lackeringen får andra sköta. Alla traktorer han har fungerar.

Det är en fantastisk samling Arne har och har ni inget för er så kan ni åka ut och titta på dessa fina traktorer. Arne berättar att han brukar ha dem ute på ängen till mitten av augusti. Sedan åker de in den stora hallen som ligger alldeles bredvid ängen.

Intresset för traktorer har varit med sedan barnsben och under åren så har Arne samlats på sig lite olika modeller som en hobby. Men det var först efter att han pensionerade sig som hobbyn tagit fart.