Etikettarkiv: Playground music

Smith & Thell bjöd på en magisk kväll i Havsbadsparken

Publicerad den av
Svara

Maria Jane Smith och Victor Thell som bildar duon Smith & Thell gav en magisk konsert denna söndagen i slutet av september med riktigt mycket folk på plats. Vilken final det blev på Preems matvandring och gratiskonserter först med Theo och sen med det som troligtvis är Smith & Thells sista konsert i Sverige. Men man vet aldrig. Jag hoppas verkligen att det inte blir det, för detta är för bra för att läggas i en malpåse.


Det är världsklass på denna helsingborgsduon. Wow vilken konsert där det bjuds på en spelglädje och vilka röster de har Maria och Victor, helt magiskt och med ett band som leverar musikaliskt.


Under söndagskvällen så bjöd Smith & Thell ett musikaliskt fyrverkeri av hitlåtar som bland annat ”Goliath”, ”Feel in the wind”, ”Nangilima”, Radioactive rain”, ”Alterboy, ”UFO”, ”Year of the young”, ”Waste of time”, ”At least i tried”, ”Toast”, ”Good Ones”, ”Alice”, ”Hotel walls” och ”Forgive me friend”.


Det gjorde även en kort låt om en gädda som marinbiologerna hade med sig och viftade med under konserten med Smith & Thell och som de sen fick signerad.


Tack Preem för en fantastiks dag med matvandring och två konserter i Havsbadsparken, med avslutning med dessert på Havsbadet i Lysekil där jag hörde att det var massor av folk. Vilken final på september månad.

Ace of Base’s Jonas Berggren marries local girl Rosa Patriksson

Publicerad den av
Svara

Swedish blogger Glicko, based in Lysekil on the Swedish west coast, offers an exclusive interview and photos from the wedding

I had the great honour of interviewing Jonas before the release of Ace of Base’s exclusive box with 26 CDs. While Jonas rarely give interviews, he recently texted me to ask if I wanted to photograph his wedding to Rosa when they got married in Lysekil. In this interview, Jonas talks about the wedding, Lysekil, and a deeper story about Ace of Base that you’ve never heard before.

Facst: Global band Ace Of Base has sold almost 50 million albums since they hit the charts in 1992. Last time I interviewed Jonas, they had over 5 million listeners on Spotify every month. Today they have around 10 million listeners every month. They are in The Guinness Book of World Records for best-selling debut album of all time. The last episode of the TV documentary ”Ace of Base – All That She Wants” showed three of the band members receiving a gold record for 4 billion streams worldwide.


World Music Awards

Congratulations on your marriage, how did love bring you together?

“In February last year, I was out dancing in Gothenburg when I met Rosa and we just clicked. Later, in the historic building Köpmanshuset (Merchant’s house) at home in Lysekil, I got down on one knee and proposed and she said yes.”

Can you tell us how the wedding went?

“Our closest friends and family were there – about 15 of us in total. We were wed by the priest Lars Alerås. The ceremony was here at the house and it was very nice and the children sang and there were a few tears here and there during the wedding. It was wonderful and the beautiful weather made our day magical.”



How did it come about that you chose to get married here in Lysekil?

“Lysekil is our common denominator for us and we chose to stay at Strandflickornas’ Havsatelje (Studio by the Sea) on the wedding night, which sits right on the Gullmarsfjorden.”



What does Lysekil mean to you?

“I love Lysekil. My parents have had a summer house here in Lysekil since the late 80s. I have been in Lysekil a lot from the end of the 80s until now.”



When you are in Lysekil, you stay at the old Köpmanshuset – can you tell us a little about its history?

“Of course. My idea was to open a little restaurant and a cafe there, but it was difficult to get it done. I am renovating one room each year. It’s a bit big but it works well. I like to preserve as much of the old look as possible.

“The house was built in 1886 and from what I understand, a third floor was added in 1929. They made sails, cables and lots of different things there. Nautical retailer JE Lindbom started his business there. Later, the business moved to Södra Hamngatan in Lysekil.”



What did you think about the TV documentary about Ace of Base?

“I have only seen a beta version of the first part. But you could say I have experienced it in reality,” says Jonas and laughs.

“I could have participated in the documentary if there had been interest in how the songs came about, about the videos, the concerts, fans, contracts, tours, record companies and things that we haven’t talked about so much – that  would have been fun to talk about. We made a documentary in 1997 with the same things as in this documentary.”

If we go into the musical aspect of Ace of Base, what were your thoughts there when you started?

“I have been composing music since I was fifteen years old. When we broke through, I was 26 years old. In one interview, it was suggested our break-through had come quickly. ‘Do you think eleven years is quick?’ I replied. It’s a bit comical, because we had been at it for quite a while before we broke through.”


What are your thoughts about the development of your music?

“When I started writing music, it was very instrumental. Then, I would more frequently write the melody first. Before that, you made beats and not song melodies. It was a bit of a journey going from instrumental to regular songs. Then I increasingly sat with a guitar and made the vocal melody and the chords and started recording it.

“We played a bit of different music such as body music, harder dance music, reggae, pop and a bit of disco-type music. We even had an instrumental classical song on the first record. At the time, most record companies thought it was very strange to have different styles on one record, but we were probably pioneers and it became like a compilation album, you could say, with different styles. These days, the albums are mixed to the max.

“Ulf and I were at Polar and talked to someone there, I think his name was Jonas. He said if you can do 10 more songs like All That She Wants and Wheel of Fortune it can work. I thought it wouldn’t be easy, says Jonas and laughs. I said to Ulf ‘let’s go’.


I understand that you are a musical genius, and Ulf mentions in the series that you could create 20 songs in one day, is that correct?

“Yes, I could probably do that, if necessary. Although it seems a bit stressful,” says Jonas and laughs. “I hear the song in my head and then I record it. I get a song with bass and the melody in my head. Then I get to take the chords out.”



How was it working with Denniz Pop?

“It was great fun. I think he was a production genius. He could really make use of stuff and take interesting criticism onboard. For example, if you think of All Thats She Wants, it has a bass line on the chorus and at the end it has another bass line. So, he wanted the chorus throughout the song with the bass at the end. I thought a little differently and he was able to listen to what I thought and we ended up with the bass he wanted. He was good at listening and could take criticism and give criticism. Very nice and easy to work with.

“We sent him a demo that got stuck in the car stereo and I got to borrow that car and drive it around Stockholm when we recorded All Thats She Wants.


There must be many wonderful memories?

“Yes – I love writing songs and recording them and getting it right. A good song is almost like an invention. If something in the music is really good, the hair doesn’t stand up on my arms, but I get a feeling of a slight fever. My forehead gets warm if I think I’ve done something well.”

Then you must have had a fever many times?

“Yes, every now and then,” says Jonas and laughs. But it’s a little easier these days, because when I wrote most of the songs and the music for Ace of Base, I was so into it. We were working on it probably 14 hours a day six days a week so it was absolutely crazy.

“It got to the point where I couldn’t listen to music unless I had a few beers or a glass of wine. Then I could relax. Otherwise, I would sit and analyse everything, I was completely crazy. I was a bit music crazy there for a while. Today there are no problems.”

Do you get requests to write songs for different artists and bands?

“I do, and I also did get a lot of requests in the past. They wanted me to move to London, New York and write songs full-time, but I enjoyed myself so much in Sweden. I was out and travelling  all the time so it had to be enough. It had to turn down song-writing in both New York and London.”

Ulf Ekberg says in the first episode of the documentary that ‘perhaps this project will reunite us’. Will Ace of Base make a comeback?

“The problem is that everyone wants t to be all four of us and my sister Malin doesn’t want to be part of it. We tried touring with three people, but most people want to see the original Ace of Base as we were.”



But can’t the four of you release new music without touring?

“Malin doesn’t want to and we have to accept that.”

But have all four of you met and talked?

“It has certainly happened, but it is not often.”

Seeing images from Israel and an audience of 75,000 people gives you goosebumps. Do you remember anything from that gig?

“We did four gigs in one night. They celebrated Independence Day and the first gig was at midnight, another one in Tel Aviv at 2am, one at 4am and one at 6am. There were four gigs on the same day.

“At a gig in Poland we had 200,000 people in the audience. It wasn’t just us who played there and it was the same in Tel Aviv.”

You have met one of the really big record producers in the world, Clive Davis, how was that?

“I sat and played songs in his office. Clive said that not many people played the guitar in his office. He thought it was exotic. I also did that for Denniz Pop and Tommy Ekman.”

“There are various important decisions that have been like a turning point for us. A turning point was when Clive Davis forced Malin to sing a song called Everytime It Rains that a friend of Clive had written. For me I could take it or leave it. Malin didn’t want to sing, but then Jenny sang it. Then he got really mad and Malin had to sing it instead and it wasn’t fun for either Jenny or Malin.

“We had another thing when Reebok wanted a shoe called Ace of Base. One of the band didn’t like this and didn’t like being a shoe. The shoe was given a different name and became a huge success.

“We also had an arrangement with the Volvo Ocean Race that Ulf had managed. Where large Swedish companies joined together to support a boat that was to be called Ace of Base and represent Sweden. The idea was that we would play at every stop. It was another big thing that would have meant a lot for our future career if it had come off.

“I also got a request to write a Bond theme song for Golden Eye. I did and they really liked it here in Europe, but Clive Davis opposed it. The Bond gang wanted a song and I recorded it with Meja and the song felt very Bond-like.

“Clive objected to us doing a Bond song and Tina Turner did it instead. I don’t know if he didn’t like Bond, but it seemed completely crazy. Then I changed the lyrics to it and it was named The Juvenile.

“Another thing was when we had been on promotional tours for 23 months, we read that Metallica had been out for 18 months and that was some sort of world record. We had been out for 23 months so we were tired of both each other and music. Then we got a request for a world tour.

“They promised us 8 days in a row with a sold out Madison Square Garden, money up front. We had toured so hard that we had no chance of coping with this. At the same time, we were under pressure to record our second record which was delayed. It took three years between the first and second album. If we had managed to do that tour, maybe everything would have looked different, who knows?”



How did Ace of Base disband?

“Malin did not want to continue in the band. On the second record, she sang very little. Then she kind of didn’t want to sing at all. We didn’t split, but one faded out. It became difficult for Jenny, who wanted to sing, and the record companies, who wanted Malin to sing, but Malin didn’t want to. Malin faded herself out, you could say.”

In closing, what does your musical future look like?

“I am recording music with a friend named Jonas Carling. We’ve probably recorded two records. It’s a bit of pop rock.

“I am also recording music with my children, so we’ll see which of these two different projects comes out first.”

Good luck in the future and thank you for an open-hearted interview. And a big congratulations to Ace of Base who has been inducted into the Swedish Music Hall of Fame.



Jonas, Rosa and blogger Glicko

Thanks to Liselotte for the translation.

Jonas Berggren i Ace of Base har gift sig med Skaftötjejen Rosa Patriksson. Idag får ni en mycket exklusiv intervju och lite foton från bröllopet

Publicerad den av
9

Jag har fått den stora äran att vara den som fått intervjua Jonas tidigare inför deras släpp av den exklusiva boxen med Ace Of Base med 26 cd. Det är väldigt sällan eller aldrig som Jonas ger en intervju, men för några veckor sedan fick jag ett sms från Jonas som frågade om jag ville fotografera Rosa och honom när de skulle gifte sig här i Lysekil. I intervjun berättar Jonas om bröllopet, Lysekil, och en djupare historia om Ace of Base som ni aldrig hört tidigare.

Fakta: Världsbandet Ace Of Base har sålt nästan 50 miljoner album sedan de kom med på topplistorna 1992. Sist jag fick en intervju med Jonas så hade de över 5 miljoner lyssnare på Spotify varje månad. Idag har de cirka 10 miljoner lyssnare varje månad. De är med i The Guinness Book of World Records for best-selling debut album of all time. För er som sett Tv-dokumentären ”Ace of Base – All That She Wants” så såg man i sista avsnittet hur tre av bandmedlemmarna fick ta emot en guldskiva för 4 miljarder streams i världen.


World Music Awards


Stort grattis till giftermålet, hur förde kärleken er samman?

– Det var i februari förra året som det sa klick. Jag var ute och dansade i Göteborg och då träffade jag Rosa och det sa klick. När vi var i köpmanshuset vid ett senare tillfälle så gick jag ner på knä och friade och hon sa ja.

Kan du berätta hur vigseln gick till?

– De var våra närmaste som fanns på plats. Vi var ungefär femton personer. Lars Alerås heter prästen som vigde oss. Vi gjorde en ceremoni i huset och det var mycket trevligt och barnen sjöng och det var lite tårar här och där under vigseln. Det var underbart vackert väder som gjorde vår dag magisk.



Hur kom det sig att ni valde att gifta er här i Lysekil?

– Lysekil är den gemensamma nämnaren för oss och vi valde att bo på Strandflickornas Havsatelje på bröllopsnatten som ligger 0 meter från Gullmarsfjorden.




Vad betyder Lysekil för dig?

– Jag älskar Lysekil. Mina föräldrar har ett sommarhus här i Lysekil sedan sent 80-tal. Jag har varit mycket i Lysekil från slutet av 80-talet tills nu.




När ni är i Lysekil så är ni i det gamla anrika Köpmanshuset, jag har varit där inne och det är så fint Jonas, kan du berätta lite om husets historia?

– Ja. men min tanke var att öppna en lite restaurang och ett kafé där, men det var svårt att få till det. Jag håller på att renovera ett rum varje år. Det är lite stort men det fungerar bra. Jag gillar att bevara så mycket som möjligt av det gamla utseendet.

Huset är byggt 1886 och efter vad jag förstått så har det byggts på en tredje våning 1929. De gjorde segel, vajer och massa olika saker där. JE Lindbom startade sin verksamhet där. Senare så flyttade verksamheten till Södra Hamngatan i Lysekil.



Om vi skall prata lite om Tv-dokumentären om er så undrar jag vad du tyckte om den?

– Jag har bara sett en betaversion på första delen. Men jag har ju upplevt detta i verkligheten, kan man säga, säger Jonas och skrattar.

Jag är med lite när vi tar emot ett pris och jag hade kunnat medverka i dokumentären om det hade funnits intresse om hur låtarna kom till, om videos, konserterna, fans, avtal, turnéer, skivbolag och sådant som vi inte har pratat så mycket om, det hade varit kul att prata om.  
Vi gjorde en dokumentär 1997 med samma saker som i denna dokumentär.


Om vi går in på det musikaliska med Ace of Base, hur gick dina tankar där när ni startade?

– Jag har komponerat musik sedan jag var femton år. När vi slog igenom var jag 26 år. När jag var med i en intervju så sa de; ”så fort det gått för dig”, tycker du att elva år är fort svarade jag. Det är lite komiskt, för vi hade hållit på ett bra tag innan vi slog igenom.

Utvecklingen av eran musik, hur tänkte du där?

– När jag började skriva musik så var det mycket instrumentalt. Sen så blev det mer och mer att jag skrev melodin först. Innan var det att man gjorde beats och inte sångmelodier. Det var en liten resa där man gick från instrumentalt till vanliga låtar. Sen så började jag mer att sitta med en gitarr och gjorde sångmelodin och ackorden och började att spela in det.

Vi spelade lite olika musik som bodymusic, lite hårdare dansmusik, reggae, pop och lite disco artad musik. Vi hade till och med en instrumental klassisk låt på första skivan. De flesta skivbolagen tyckte att det var väldigt konstigt att ha olika stilar på en skiva på den tiden. Men vi var nog först med det och det blev som ett samlingsalbum kan man säga med olika stilar. Nu för tiden blandas det för fullt på albumen. 

Ulf och jag var på Polar och pratade med någon person där, tror han hette Jonas. Han sa att om ni kan göra tio låtar till som All That She Wants och Wheel of Fortune så kan det fungera. Jag tänkte att det blir inte lätt, säger Jonas och skrattar. Jag sa till Ulf; ”kom så går vi”.



Jag förstår att du är ett musikaliskt geni, och Ulf nämner i serien att du kunde skapa 20 låtar på en dag, stämmer det?

– Ja, men det skulle jag nog kunna göra, om det skulle behövas. Fast det verkar lite stressigt, säger Jonas och skrattar. Jag hör låten i huvudet och sen spelar jag in den. Jag får en låt med bas och melodin i huvudet. Sen får jag ta ut ackorden på den.



Hur var det att jobba ihop med Denniz Pop?

– Det var jättekul. Jag tycker han var ett produktionsgeni. Han kunde verkligen ta tillvara på grejer och lyssna på intressant kritik. Om du till exempel tänker på All Thats She Wants så har den en basgång på refrängen och på slutet har den en annan basgång. Så ville han ha refrängen i hela låten med den basen som är i slutet. Jag tyckte lite annorlunda och han kunde lyssna på vad jag tyckte och den basgång som han ville ha la vi slutet, Han var bra på att lyssna och kunde ta kritik och ge kritik. Väldigt trevlig och lätt att jobba med.

Vi skickade i väg någon demo till honom som fastnade i bilstereon och den bilen fick jag låna och åka runt med i Stockholm när vi spelade in All Thats She Wants.


Det måste vara många härliga minnen?

– Ja, men det är det och jag älskar att skriva låtar och spela in dem och samtidigt få till det. En bra låt är nästan som en uppfinning. Om något i musiken är riktigt bra så kan jag tyvärr inte få håret att resa sig på armarna, men jag får en känsla av lätt feber typ. Jag blir varm i pannan om jag tycker att jag gjort något bra.

Då måste du haft feber många gånger?

– Ja, det kommer titt som tätt säger och Jonas skrattar. Men det är lite lättare nu för tiden, för när jag skrev de mesta av låtarna och musiken till Ace of Base så var jag så inne i det. Vi höll på att jobbade med det säkert 14 timmar per dag sex dagar i veckan så det var helt galet.

Det gick så långt att jag inte kunde höra på musik om jag inte tagit några öl eller något glas vin. Då kunde jag slappna av. Annars så satt jag och funderade på hur högt det var mixat, trummor och om det var stämmor, jag var helt knäpp. Jag var lite musikskadad där ett tag. Idag är det inga problem.

Får du förfrågan att skriva låtar till olika artister och band?

– Jag får det, och fick det även jättemycket förr. De ville att jag skulle flytta till London, New York och jobba heltid med att skriva låtar, men jag trivdes så bra i Sverige. Jag var ute och reste jämnt så det fick räcka. Det blev nej till både New York och London för att skriva musik. 



Ulf Ekberg säger i första avsnittet av dokumentären att kanske detta projekt återförenar oss. Får vi se Ace of Base göra comeback?

– Problemet här är väl att alla vill att vi ska vara fyra. Min syster Malin vill inte vara med. Vi provade att åka runt på tre personer, men många vill se Ace of Base som vi var i original.



Men kan inte ni fyra släppa ny musik utan att turnera?

– Malin vill inte och det får vi acceptera.



Men har ni träffats alla fyra och pratat?

– Det har väl hänt men det är inte ofta.



Man får ju inte annat än gåshud när man ser bilderna från Israel och en publik på 75 000 personer. Minns du något av den spelningen?

– Vi gjorde fyra spelningar på en natt. De firade Independence Day och första spelningen var kl. 00:00 på natten och en i Tel Aviv kl 02:00 på natten och en kl. 04:00 på morgonen och en kl. 06:00. Det var fyra spelningar samma dag.

På en spelning i Polen hade vi tvåhundratusen personer i publiken. Det var inte bara vi som spelade där och så var det även i Tel Aviv.



Du har träffat en av de riktigt stora skivproducenterna i världen Clive Davis, hur var det?

– Jag satt och spelade låtar på hans kontor. Clive sa att det inte är många som spelat gitarr på hans kontor. Han tyckte det var exotiskt. Det gjorde jag även för Denniz Pop och Tommy Ekman.

Sen finns det olika viktiga beslut som varit som en turning point för oss. En turning point var när Clive Davis tvingade Malin att sjunga in en låt som heter Everytime It Rains som en kompis till Clive hade skrivit. Jag tyckte väl låten var varken bu eller bä. Malin ville inte sjunga, men då sjöng Jenny in den. Då blev han jättesur och Malin fick sjunga in den i stället och det var inte kul för vare sig Jenny eller Malin.

Vi hade en annan grej då Reebok ville ha en sko som hette Ace of Base. En i bandet gillade inte detta och tyckte inte om att vara en sko. Skon fick ett annat namn och blev en jättesuccé.

Vi hade även ett upplägg med Volvo Ocean Race som Ulf hade styrt upp. Svenska storföretag skulle gå ihop och ha en satsning. Båten skulle heta Ace of Base och representera Sverige. Tanken var där att vi skulle spela vid varje stopp. Det var också en stor grej som inte gick hem. Det hade betytt mycket för den framtida karriären.

Jag fick även en förfrågan att skriva en bondlåt till The Golden Eye. Det gjorde jag och de tyckte jättemycket om den här i Europa, men Clive Davis motarbetade det. Bondgänget ville ha en låt och jag spelade in den med Meja och låten kändes väldigt som Bond.

Clive motsatte sig att vi skulle göra en Bondlåt och i stället fick Tina Turner göra den. Jag vet inte om han inte gillade Bond, men det verkade helt galet. Sen gjorde jag om texten till den och den fick namnet The Juvenile.

En annan grej var när vi hade varit ute och promotat i 23 månader, så läste vi att Metallica varit ute i 18 månader och det var något sorts världsrekord. Vi hade varit ute 23 månader så vi var kanontrötta på både varandra och musik. Då fick vi en förfrågan om en världsturné.

De lovade oss 8 dagar i rad med ett utsålt Madison Square Garden, pengar i förskott. Vi hade varit ute så mycket så vi hade ju ingen chans till att orka med detta. Samtidigt var vi pressade att spela in vår andra skiva som var försenad. Det tog tre år mellan första och andra skivan. Hade vi orkat göra den turnén så hade kanske allt sett annorlunda ut, vem vet!



Hur kom det sig att Ace of Base upplöstes?

– Malin ville inte fortsätta i bandet. På andra skivan började hon sjunga väldigt lite. Sen ville hon typ inte sjunga alls. Vi splittrades väl inte utan det var en som fadades ut. Det blev jobbigt för Jenny som gärna ville sjunga och skivbolagen som ville att Malin skulle sjunga, men det ville inte Malin. Malin fadade ut sig själv kan man säga. 

Som avslutning, hur ser din framtid ut med musiken?

– Jag håller på att spela in musik med en kompis som heter Jonas Carling. Vi har nog spelat in två skivor. Det är lite poprock.

Sen spelar jag även in musik med mina barn, sen får vi se vad som kommer ut först av dessa två olika projekt. 

Lycka till i fortsättningen och tack för en öppenhjärtlig intervju. Vi säger även stort grattis till Ace of Base som blivit invalda i Swedish Music Hall of Fame.


Jonas, Rosa och jag