Alvar Larsson ”En resa genom Lysekils kommun där allting startade”

Jag fick möjligheten att läsa en bok som Brastadbördige Alvar Larsson släppt i samarbete med författaren Philip Thorsson. Philip som är Alvars bror Bengts barn-barn. Allt började via datorn och sen gick det över till att de spelade in och Alvar besökte Brastad titt som tätt. Det tekniska var inte så lätt i början, men det löste sig till slut säger Alvar och skrattar.  Boken heter ”En resa genom livet”

Philip Thorsson och Alvar Larsson.

Alvar, Philip och jag bestämde träff, och under en fredagsförmiddag åkte vi runt på lite olika platser i Lysekils kommun och vi tog även en sväng till Dingle. Under förmiddagen vi åkte runt och tittade, så berättar Alvar en massa spännande saker om sitt liv om olika åkare och annat som låg i Lysekils kommun.

Under våran förmiddag berättar Alvar att det inte alltid har varit lätt genom åren. Han har hur mycket som helst att berätta om vilka turer de gick igenom, men på något vis känns det avigt och han vill nästan inte prata om allt som hänt.

Alvar började sitt första jobb på fabrik i Lysekil, han plockade och sålde svamp, drev bensinstation ihop med brorsan Bengt i Dingle, flyttade till Vänersborg och blev åkeriägare, köpte och sålde lastbilar, började importera bussar från Polen med stor framgång, köpte tomt på Trestad Center. Trestad som han byggt upp från grunden.

Han startade bilfirma i Tanum, Uddevalla, Vänersborg och Trollhättan. Hade stora framgångar med ett patent där man avsulfaterade batterier i en maskin och de fick nytt liv, som blev en superstor grej över hela världen. I både detta och bussbranschen blev han lurad och det hela med batterierna avgjordes i rätten. Senare i livet 1992 blev han även fastighetsägare och köpte bland annat det gamla det gamla fängelset i Vänersborg och byggde om till bostäder. Han har idag flertalet fastigheter som hans son och dotter driver vidare.

Boken är inte tänkt att släppas offentligt, men tack vare min gode vän Christian Claesson på Brandt i Uddevalla så fick jag chansen att få läsa boken om Alvar och hans resa genom livet. Jag blev tagen av allt som Alvar upplevt, och hans ödmjukhet inför det som varit trots lögner från andra genom årens gång.

– Det var så mycket jävelskap och tråkigheter. Men fortfarande är mycket av mitt arbete igång i många delar av världen även om jag inte är inblandad längre.

Vår gemensamma vän Christian eller ”CC” som han kallas började jobba för Alvar när han var endast 19 år gammal.

Jag tog kontakt med Alvar och vi bestämde träff i slutet av mars för att besöka ett antal platser i Lysekils kommun och även Dingle. Det blev en spännande förmiddag med Alvar och Philip där vi började i Norra Hamnen i Lysekil där Alvar endast 14 år gammal 1957 började sitt första jobb på Bansviks plåtmanufaktur. 

Foto: Göran Winge.

Alvar minns hur han i början tog tåget från Brastad till Lysekil och cyklade sedan vidare och körde den gamla vägen som gick via Bansviksgatan.

Vi börjar att närma oss Norra Hamnen och på vägen dit berättar Alvar om ett hus han ägde på Drottninggatan 7 i några år, som inte ligger långt från Köpmanshuset. 

– Det har inte varit så mycket tid att utnyttja huset på fritiden, jag har levt mycket ihop med mina företag och anställda.

Nu närmar vi oss det nya området i Norra Hamnen och Alvar tycker det är trevligt att få komma ut och titta på Lysekil igen. Han berättar om gamla Bansviks plåtmanufaktur. Det blev väldigt långa dagar då man även jobbade lördagar.  Alvar åkte med arbetartåget från Brastads tågstation till Lysekil. En resa som tog ungefär en halvtimma.

I ett halvår tror han att det blev på fabriken. Efter att han slutade på Bansviks fabriken och började ute i Lyse hos Göranssons Speceriaffär där Hedin Automotive ligger idag. Där fanns också en bensinstation. Arbetstiderna blev helt annorlunda då han började kl. 09:00-18:00. Samtidigt hade han köpt en moped för att lättare kunna ta sig till jobbet.

ICOK på Landsvägsgatan

Vi åker vidare i Lysekil och hamnar mittemot där dagens Polisstation ligger i Lysekil. Där ligger idag ett försäkringsbolag. Alvar berättar att macken hette ICOK. Den macken ägde Alvar i lite över ett år. Samtidigt hade han vid denna tidpunkt även tankbilar.

Foto: Ragnar Bergman, Lysekils kommunarkiv.


Vi åker in på området och Alvar pekar och berättar om smörjgropar och tvätt med mera. 

– Jag vet en gång, jag tror det var en lördag. Jag var nere och hämtade bensin tidigt på morgonen i Göteborg. Jag hade en som öppnade och jag lovade att komma tillbaka vid 10-tiden för att lösa av honom. På hemvägen stannade jag nedanför Ljungskile, vid pålfabriken.

Jag kunde oftast lägga mig med huvudet mot ratten och sova ett par minuter och sen vakna upp och vara helt klarvaken igen. Men den gången så vaknade jag inte förrän vid 15-tiden på eftermiddagen. Då fanns det inga mobiltelefoner som idag. De undrade vad som hänt mig när jag kom tillbaka lite skamsen för att ha sovit så länge.

Det fanns flera åkare på den tiden. Bland annat Alvar Alfredsson som hade de riktigt stora ekipagen. Han hade bland annat en lastbil som han målat i Slottsenaps färger, där det stod Slottssenap på.  

Vidare då fanns även Åke Johansson som hade långtradare. Vi fick upp de stora lastbilarna och smörjde, bytte olja och till och med tvättade lastbilarna och det var ett jäkla jobb.      
 
      

Göranssons Speceriaffär

Vi stannar till vid Hedin Automotive där Göranssons Speceriaffär låg. Alvar berättar att det var en riktig butik och en Esso bensinstation.

Foto: Ragnar Bergman, Lysekils kommunarkiv.

Där bilförsäljningen idag finns är tillbyggt och fanns inte på den tiden. Han som ägde bensinstation och affären bodde på övervåningen berättar Alvar vidare. Alvar körde även ut varor med sin moped. I ungefär ett år jobbade han på Göranssons Speceriaffärer.

Göteborgs Konfektion i Brastad

Vi stannar först till där busstation ligger i centrala Brasta. Alvar berättar om att han plockade mycket svamp och sålde i sin ungdom. Svampen vägde han inne på tågstationen i Brastad, och fick en våglapp på hur mycket svampen vägde. Svampen sålde han till Brofjordens konservfabrik, och det är där utlastningen på Preemraff är idag.

Efter Göranssons blev det Göteborgs Konfektion i Brastad som blev Alvars nästa arbetsplats. Jobbet blev att stryka kläder både med strykjärn och maskin. Här stannade han Alvar ett par år.

Efter att vi varit vid de gamla lokalerna där Göteborgs Konfektion låg så åker vi vidare mot Berg, där Alvar växte upp. Alvar berättar om var Granströms foto låg och den gamla bilverkstaden som de kallade Henry på verkstan. Boo Brastad började jobba där i sin ungdom tillägger Alvar.

Vi åker vidare och Alvar berättar var han gick i första -och andra klass. Det var en ganska lång bit till skolan från där han bodde i Berg. Lite längre ner på väg mot kyrkan gick Alvar i tredje, fjärde -och femte klass. Bara ett stenkast från den andra skolan gick han sjätte -och sjunde klass.

Nu är vi framme vid vägen som leder bort till huset där Alvars växte upp. Familjen hade även djur som två brukshästar, grisar och även kor så de kunde lämna mjölk. Alvar tror att de lämnade runt 30–40 liter mjölk om dagen till mjölkbilen.

– På söndagar var det populärt att åka med mjölkbilen och hjälpa till gratis. Vi åkte med till Dingle och tillbaka igen. På senare tid så hade även pappa Sture Larsson travhästar på gården i Berg.

En bit ner vid Brastad 100 så hade de även en gård med ungdjur. På morgonen när Alvar skulle cykla till skolan så gör i ordning för djuren med att ta bort gödsel och utfodra dem. De hade också hönor på denna gården. Här vid denna gården låg även en speceriaffär, som på många andra platser på den tiden.

Lämnade Brastad

Att Alvar lämnade Brastad berodde på tappen i Dingle som hans bror Bengt blivit erbjuden att öppna. Bengt frågade Alvar om de skulle öppna tappen tillsammans och det tackade han ja till.  I Dingle hyrde han en trerummare endast 19 år gammal. Brodern Bengt hade lägenhet i Lysekil vid denna tidpunkten.

Foto: Privat.

Alvar bodde inte själv hela tiden, utan hyrde ut en del till två nyutexaminerade lärarinnor i ungefär samma ålder. Det var lite spännande när man bara var 19 år. Efter ett tag hyrde Alvar en enrummare för det blev för dyrt att bo i den andra lägenheten när tjejerna flyttade.

På vår utflykt denna förmiddag så pratar Alvar om Konsum flera gånger och berättar var de olika Konsumaffärer legat i kommunen. Dåtidens Konsumaffärer sålde eldningsfotogen till kunderna som hade eldningskaminer. Oftast hade butiken en 500 liters tank som Alvar åkte ut och fyllde på med sin tankbil.

Nu lämnar vi Brastad för vidare färd till Dingle. Jag frågar Alvar om han tänker tillbaka på allt han gjort som han tycker varit roligast att göra?

– Allting blir roligt när man bygger upp allt själv från grunden, men speciellt åkeritiden var mycket rolig. Bilhandeln var stimulerande, men jobbar man med ett märke så är man så styrd av generalagenten. Man får inte köpa vilket skrivbord som helst, bara för att ta ett exempel.  

Jag hade över 60 anställda och ville leva ihop med de anställda, men det gick inte att greppa. Jag hade bilfirma i Tanum, Uddevalla, Vänersborg och lite i Trollhättan.

Jag trivdes att gå och prata med alla för att känna närheten till mina anställda. Det var svårt att räcka till. Jag åkte helst till Tanum för det var roligast där. När jag byggde mina hus på Trestad Center så hade jag en vision. Detta är nog 15-år sedan. Tanken var att vi skulle skapa Västsveriges största begagnatcenter. 

Vidare så hade jag Rasta som skulle driva restaurang och lite hotellverksamhet. Sen detta med begagnatcenter, så visste jag att generalagenterna var så på säljarna att de skulle uppnå det här och bara sälja nytt ock så vidare.

Detta gjorde att begagnathandeln inte togs tillvara på rätt sätt. Bilarna blev stående och man kunde som exempel se begagnande bilar stå med vinterdäck in i maj. De sköttes inte riktigt.

Detta blev då min vision. Jag hade med mig Brandt och någon mer. Av någon anledning skyllde de på att det var lågkonjunktur. De blev inget tyvärr. Men detta var min ursprungliga tanke när jag byggde Testad Center. 

Vad har det blivit, jo, till exempel så finns flera bilhandlare, restauranger, hotell, lekland, klädaffärer, och trafikverket med mera på Trestad Center.

2020 fick entreprenören Alvar Larsson Vänersborgsgalans hederspris 2020 Näringsliv, för att han har varit med under hela utvecklingen av Trestad Center.



Hur kom du på idén till Trestad Center?

– Jag köpte en ganska stor tomt där i slutet av 80-talet. Då var min tanke att jag skulle bygga upp ett transportbilcenter med alla olika sorters transportbilar upp till 5 ton. Detta kände jag var en marknad. Samtidigt då så höll jag på i Tanum. Det var inte så enkelt att dela sig. 

Men hur det en var, så fick jag krav av kommunen att jag måste bygga på tomten jag köpt, annars skulle de ta tillbaka den. Jag hade en arkitekt som ritade upp det, där Ford är idag. Jag kontaktade Skanska och Peab. Jag bad om en offert vad det skulle kosta och bygga.

Jag fick två offerter, en på 25 och en på 23 miljoner. Jag tyckte att det var för djävligt mycket pengar, men jag gick ändå till Handelsbanken som var en de mest kritiska på den tiden. Jag lämnade över detta och fick till svar att detta såg bra ut. Då skall du veta att detta var i slutet på 80-talet och början på 90-talet. Räntan var då 15%.

Jag fick till svars att jag tycker att du skall låna 27 miljoner, för det blir alltid dyrare. Samtidigt här hade jag en del affärer med Norge där jag sålde lastbilar. Det var under en period där jag köpte och sålde lastbilar.

Norge var inte så hett, utan hade lite lågkonjunktur kan man nog säga. Jag plockade ihop lite olika entreprenörer i Norge som skulle göra detta jobbet. Jag kom till Tönsberg i Norge och ett företag som erbjöd sig att göra hela jobbet.

Jag fick en offert på hela jobbet på 14,7 miljoner. Norska företaget byggde. Samtidigt här hade jag Ford i Vänersborg i centrum. Men valde att plocka ut det till Trestad Center. Jag hade även ett stort dataföretag som flyttade in. På den vägen är det.

 
Nu är vi på infarten till Dingle och Alvar berättar om att Torsten Jansson tryckte tröjor till Alvar till det bolaget som han hade som hette Motorovalen. Hörnet på vänster när man kör in i centrala Dingle där det legat någon pizzeria som ser stängd ut. Detta ställe köpte Alvars bror Bengt och byggde om till korvkiosk. Där har jag handlat korv en del korv genom åren.

– Dingle var ju ett riktigt levande samhälle på den tiden, med en stor järnvägsstation. När vi började var det ett litet hus och med tre pumpar på utsidan. Vi hade även en öppen smörjgrop och en platta som man kunde tvätta på. Här stod vi och tvättade lastbilar för bland annat Evja Åkeri med mera. Ett annat jobb vi gjorde också var att spruta dinitrol under bilarna. Vi hade även en korvkiosk där vi sålde korv.

Vi körde ut koks också. Vi hade en lastbil av märket Ford. Vi var bland annat och lastade koks i Göteborg, fast då var det lite långt att köra. Så vi tog koks från järnvägsvagnar, som vi lastade på lastbilen och körde ut till bland annat Strömstad med omnejd. 

Efter Dingle blev det Vänersborg

Efter Dingle så drar vi vidare till Munkedal och tar en matbit på Rasta Håby. Alvar tar fram och visar tidningen Klassiska Lastbilar. I den är ett stort reportage om Alvar och hans tankbilar.

– När det publicerades så hörde personer som köpt lastbilar av sig till mig, och det var mycket roligt att få prata med gamla kunder.

När Alvar var 23 år Flyttade han vidare till Vänersborg från Dingle, och brodern Bengt tog över bensinstationen i Dingle. Alvar startade A Larssons Oljetransporter AB 1982 så lämnade Alvar tankbilsverksamheten och började mer med att köpa och sälja lastbilar.


Även bussar har varit ett av Alvars arbete. Under 90-talet så startade Alvar med att importera bussar från Polen som var tillverkade av Autosan.

– Detta med bussarna blev så stort. Samtidigt var jag inte kunnig i detta med bussarna, men vi fick en som var riktigt kunnig i detta. Han fick köpa in sig med en revers. Reversen skulle betalas med den avkastningen från bolaget. De hade säkert gått bra. Men så blev det inte. Detta kostade mig bara en massa pengar.

Jag har även en batterihistoria där jag hade rättigheterna till all patent värden över, men det är en annan historia……

Hur aktiv är du i företaget idag?

– Jag åker ut varje morgon och sitter och lyssnar på Björn och Malin, om vad de pratar om. Ibland lägger jag mig i och ibland inte, säger Alvar och skrattar.

– Att ha med Björn och Malin i detta är så roligt. Det sista året så känns det faktiskt att man har börjat att bli gammal. Oftast förr så gick jag i skogen och tittade på vad som behövdes göra, men idag tar jag fyrhjulingen utan att tänka på det.

Malin, Alvar och Björn.

Vad gör du på fritiden?

– Vi har en lantgård, men jag har inga djur. Vi har skog och så arrenderar jag ut åkrarna. Malin min äldsta dotter har hästar på gården.  

Tänker du mycket på arbete?

– Ja, hela tiden.


Är det något du ångrar genom alla år?

– Är det något man skall ångra, så är det om man skadat någon alvarligt under alla år. Det kan jag inte komma på att jag gjort.

Läser du mycket?

– Ja, det gör jag faktiskt nu för tiden. Nu har jag läst om Swedbank-skandalen med penningtvätt med mera. Jag gjorde lite affärer med Ryssland en gång i tiden.

Sportintresserad?

– Nej, jag är egentligen inte det. Jag tittar när barnbarnen spelar. Jag har lite dåligt samvete, för min son Björn är väldigt sportintresserad. När han växte upp så var detta med sport så långtifrån min värld som jag levde i. Det fanns helt enkelt inte utrymme för det.

Jag skulle ha varit med honom mycket mer. Jag ser att Björn är helt annorlunda än vad jag var. Han är med överallt där hans barn sportar.

När Björn hade fotboll eller något annat så var det min fru Berit som fick åka med honom. Jag förstår att det inte var roligt för honom att jag inte var med. På den tiden tänkte man inte på det, det är nu som de tankarna kommit.

Jag minns en gång när Björn var 5-6 år och vi satt hemma. Det var under åkeritiden och var det inte reparationer, så fanns det alltid bilar som skulle tvättas. Jag hade då hela 15 ekipage att hålla reda på. Då sa Björn; ”varför kan inte du vara hemma som alla andra pappor?”. Detta satte sig på min hjärna.

Jag är väldigt stolt över mina barn och barn-barnen. Malin och Björn jobbar i vårat fastighetsbolag. Min andra dotter Helen är läkare. Hon åker runt och föreläser och forskar. Jag och min fru Berit har varit gifta i snart 60 år.

Vilken var din första bil och var tog du körkortet?

– Min första bil var en Volkswagen. Den köpte jag när jag var 17 år. Jag var även i Tanum och bytte till mig en DKW 360. Jag hade fortfarande inget körkort.  Sen bytte jag till mig en PV hos Philipssons i Uddevalla. Efter det blev det en Amazon hos Svante Thuresson i Rabbalshede. Sen blev det en annan Amazon i Dingle.

Foto: Privat.

– Körkortet tog jag hos Lundqvist i Brastad. Du skulle ha körkort i sex månader, sen fick du köra upp till trafikkort. Innan dess hade jag tagit motorcykelkörkort. Jag hade köpt lite motorcyklar av Erling I Svängen.


När vi sitter på Traden så får Alvar en idé. Vi skall åka ner till centrala Munkedal och hälsa på en nära vän till Alvar. Det blev ett mycket spännande besök och hoppas i framtiden kunna berätta mer om detta på bloggen.

Från Munkedal till Lysekil så pratar vi vidare. Alvar har en helt fantastiks livshistoria. Idag är Alvar 82 år och det kan man inte tro när man möter honom. Med både motgångar och framgång i livet och där han till och har hjälp de i efterhand som försökt lura honom. Vilken ödmjukhet.     

Tack för en fin förmiddag Alvar och Philip. Philip kommer ni också att få träffa på bloggen lite längre fram.

Lite foton från Dalarna och Hälsingland

I augusti så åkte jag en tur till Järvsö för att dels ta foton på denna underbara plats som jag bara älskar, men också för att hälsa på mina vänner i Järvsö. På vägen till Järvsö så passerar jag Borlänge och sedan Falun för att i Falun åka ut till Sundborn, en plats som jag aldrig besökt tidigare.

Jag hade ingen aning om vart jag skulle, men skulle träffa min vän Per Eriksson som bor i Sundborn. Detta blev en mycket trevlig överraskning när jag kommer till Sundborn och ser att jag hamnat vid Carl Larsson-gården och där jag blir bjuden på en rejäl frukost hos Per som bor mitt i bland alla hus vid Carl Larsson-gården.


Vilket fantastiskt ställe. Hit skulle jag vilja komma igen och göra ett stort blogginlägg om gården. Efter en underbar frukost så tar Per med mig på en liten rundtur och berättar lite historik runt Carl Larsson-gården. Jag passade på att ta lite foton på rundvandringen som ni ser här nedan. Efter rundvandring så bar det av vidare till Järvsö.


Lite roligt var att när jag kom hem från Järvsö så såg jag på Instagram att personer från Lysekil hade varit och besökt Carl Larsson-gården samma helg som mig. Träffade även två personer som varit där den helgen.

Nästkommande dag i Järvsö så tog min kompis Jonas Larsson med mig på en tur till dels Ljusdal för att sedan åka vidare till Vålsjö kvarn.

Jag älskar dessa paraplyer i Ljusdal centrum.


Det finns mycket spännande att se i naturen i Ljusdal.


Varken Jonas eller jag hade varit vid Kvarnen tidigare, men Jonas hittade vägen till den, och står man på vägen så kan man både se och höra vattenfallet som har en höjd av hela 48 meter. Detta är Hälsinglands högsta vattenfall. Riktigt imponerande.



Vålsjö kvarn ägs av Malin Berghagen. Vålsjö kvarn kan du läsa mer om här på Wikipedia.


Efter Vålsjö kvarn så åkte vi vidare till Milån i Järvsö.

Dive Team som är Sveriges största dykcenter firar 20-årsjubileum

Jag träffade Daniel Tiger Dahlström som nog de flesta idag känner igen här i Lysekil och som tillsammans med sin fru Malin Tiger Dahlström driver Dive Team i Lysekil. I 20 år har konceptet Dive Team funnits och det har satt Lysekil på kartan med Släggö som är den populäraste dykplatsen i Sverige.

Hur startade detta med dykningen och hur hamnade du i Lysekil?

– Jag bodde i Örebro och där började min karriär inom dykningen. Tilläggas så kan man säga att det inte är jättesexig dykning där, jämfört med här i Lysekil. Jag får en förfrågan av Anders som hade dykcentret i Örebro om jag ville bli instruktör, Han säger; ”Jag tror att du kan bli en bra instruktör” och frågade om jag kunde börja jobba på heltid för honom.


2002 Daniel har precis klarat dykinstruktör dyker under is

– Då visste jag att ingen hade tidigare blivit heltidsanställd som dykinstruktör i Örebro, så det var en jäkla fjäder i hatten för mig. Jag blir instruktör och det här är 2002.

I Örebro så dyker man i kalkbrott och lite i Vättern. Det är någon kräfta och någon abborre så det är inte direkt något kul djurliv säger Daniel och skrattar.

Vidare så kommer jag ner hit till Lysekil och skall hålla en dykkurs för elever från Örebro. Jag gör ett dyk här på Släggö och ett dyk i Norra hamnen och jag fastnar fullständigt för Lysekil.

Jag sitter på bryggan på söndag eftermiddag när vi är klara och vill jag inte åka hem. Eleverna kommer ner till mig och berättar att de vill åka hem till Örebro. Jag sitter och tittar ut på havet och tänker, jag vill hit det här går inte. Då började jag kasta ut lite krokar till folk i dykbranschen till folk som jag visste har lite känningar runt omkring här.

Jag trodde inte jag skulle ha sådan tur så att killen som då ägde dykcentret här i Lysekil ringer mig och berättar att han skall sälja dykcentret här. Jag bara hugger direkt och säger; ”jag tar det” utan att änns fråga vad det kostar.

Det var väl inte den bästa affärsinledningen på en bra affärsupplevelse för min del säger Daniel och skrattar. Jag var så sugen på detta och det var min dröm som gick i uppfyllelse. 2004 skriver jag på papperna och jag börjar att städa, måla och greja.


Daniel Tiger Dahlström


Hur gick du vidare sen?

– I början var det katastrof, men så sakta började jag bygga en plan. Jag ville att det verkligen skulle synas att det hänt något på dykcentret. Jag har tidigare jobbat med min far sedan jag var liten med butiksinredning och bygga är kul.


2004 Peter Flexz var Daniels första elev

– Men, jag inser ganska fort att detta var lite mer jobb än jag trodde, så jag kommer inte att klara detta helt själv. Då kliver det in en kille som heter Thor Jonsson, som än idag är en av mina bästa vänner. Han kommer in och frågar om han kan hjälpa till med något.

Ja, ingen aning om du inte har en sticksåg, så vet jag inte. Då går han ut i sin bil och hämtar en sticksåg. Thor har allt i sin kombi stående utanför pizzerian. Helt otroligt och vi fann varandra direkt och så körde vi i gång och byggde om.

Vi har Sveriges största fyllningsanläggning och det rampsystemet vi har, byggde vi från scratch. Första året så byggde jag upp en staff och det var inte lätt för jag kände inte någon i Lysekil.  

2005 Linn, Daniels dotter hjälper till på dykcentret

– Mina vänner sa att detta kommer inte att fungera, vad fan har du gjort? Du har tryckt in alla dina sparpengar i något du aldrig tidigare jobbat med. Folk sa till mig att jag skulle satsa på att köra en dykbåt, men det kunde jag inte, jag som knappt kört en eka, utan jag valde att hyra in en båt. Jag satsade på dykkurserna, och det och butiken visade sig vara helt rätt.

Jag gjorde några modeller på hur en instruktör skulle behandla en elev och hur en kurs skulle gå till. Hur personerna som kommer in i butiken vill bli behandlade. Ganska snabbt förmedlade jag dessa instruktioner till instruktörerna som jobbade för mig.

Det jag även gjorde var att jag besökte alla dykcenter på de orter jag var på i hela världen. Där plockade jag olika idéer vad jag tyckte var bra. På den vägen är det.



2008 Adam, Daniels son snorklar


– De första tre åren var det inte jättefett, med varken pengar eller tid. Men sen började det lossna. Folk började förstå att man gjorde det seriöst och att man verkligen jobbade för att finnas kvar i framtiden.

Jag har aldrig känt att jag behöver tjäna miljontals kronor utan bara gott på upplevelsen för den enskilda individen. Det spelar liksom ingen roll i hur mycket pröjs jag får, utan det är fortfarande roligare när en person kommer upp och säger att detta är det roligaste jag gjort.


2013 instruktörer och elever fikar


Hur tycker du det har gått?

– Vi har växt sakta och det kanske är synd att säga att det varit spikrakt, men det är mer som en berg -och dalbana. Men tack vare våra instruktörer som backat upp och stöttat så har det gått vägen.

Man jag ser det nu när jag går igenom säkert över 130 000 foton inför 20-årsjubileet att vad som än händer på dykcentret så är det inte bara jag som står och jobbar, utan det är jag och 3 eller i vissa fall 20 till som står och grejar.  

Folk gör det för att de brinner och älskar dykcentret och det är så roligt att få uppleva detta.


2015 glada dykinstruktörer ute med båten


2016 dykresa till Maldiverna



Sen expanderar ni och flyttar in i resterande marklokal på Oscars, när var det?

– Vi fick tillgång till den större lokalen hösten 2017, och det efter många års tjat kan man nog säga. Vintern 2017 renoverade vi lokalen inför 2018. Det blev ett jättesteg där vi gick från att vara ett litet dykcenter till ytan att vara ett av de absolut största i Norden, och definitivt det största i Sverige.

Det finns två dykcenter i Norden som vi tävlar mot om hur många elever vi utbildar per år. Det är den mätbara faktorn på hur populär man är som dykcenter. Den lyckades vi att komma upp i redan när vi hade den lilla delen att jobba på.

2017 dykinstruktörer i Lysekil

– De ringer från England: PADI branschorganisationen har sitt säte i England. PADI ringer inte om det är något allvarligt som inträffat och om man gjort något fel. Han frågar om jag sitter ner och ber mig att sätta mig ner. Han säger till mig; ”ni är störst i Sverige, och hur kan Lysekil vara den platsen som gör flest elever i hela Sverige, berätta hur gör ni?”

Jag svarar att vi fikar mycket och han bara skrattar. Men samtidigt ligger det lite sanning i det uttrycket att vi fikar. Folk brukar säga det att man går in på Dive Team för att dyka och där fastnar man i en mysig stol och fikar och pratar dykning och de är så trevliga. 


2017 dykning i Lysekil


När kom din fru Malin med i detta med Dive Team?

– Det var 2009. 2012 sitter jag och Malin hemma i köket och pratar. Vi hette då Oxygene och var med i Oxygenegruppen men börjar inse att vi drar åt ett annat håll och samtidigt växer vi och vill köra på själva.

Vi sitter och skissar och kommer på loggan till Dive Team och samtidigt ringer vi till Oxygenegruppen och berättar att vi vill gå ur. Då var vi jättenervösa hur alla gamla trogna kunder skulle ta det.

Det blev ett jättekliv i antal dykare som kom hit och med facit i hand så skulle vi gjort detta mycket tidigare. Det händer något i kemin mellan mig och Malin när vi skall komma på idéer. Det blir inte 1+1 blir 2 utan det blir 1+1 blir 14.

Tillsammans utbildar vi dykcentret och samtidigt kör hon sin instruktörresa vid sidan om. Hon gör ju en racerkarriär som instruktör och blir Course Director. Hon var färdig och kom tillbaka 2017 som en av tre högst utbildade i Sverige.



Daniel och Malin utanför den gamla ingången till Dive Team


Hur många utbildar ni per år?

– Som mest var vi uppe i 800 per år och totalt sett tills nu har vi utbildat cirka 10 000 elever till instruktörer.


Divers Night vid Släggö 2018

Kommer det folk från hela världen hit och vill utbilda sig och även dyka vid Släggö?

– Mestadels så är det svenska dykare eftersom högsäsongen är så kort. En vecka efter midsommar tills skolan börjar kan man säga. På sex veckor så gör vi halva vår årsomsättning. Det springet som är då ja, det går i ett. Då har vi öppet sju dagar i veckan och det går i full fart.

Vi har även många danskar som är här och dyker. Parkeringen är exemplarisk för de som är här och dyker, de kan stå och byta om vid bakluckan oavsett väder och sedan hoppar de i och efteråt behöver de fylla en flaska och de kikar in i butiken och handlar oftast något som de behöver.

Vi får ofta frågan om vi är ansvarig för alla dykare som dyker vid Släggö. Vi har räknat på detta och kom fram till att cirka 5-8% är vi ansvariga för som dyker där. Resterande kommer utifrån. Det är många dyk som görs vid Släggö varje år.

Det är många grupper som kommer dit både som dykskolor, och så som jag kom från Örebro med elever. Då skall de bo, äta och köper en t-shirt med mera. Det är många svenskar, danskar och en och annan norrman.

På slutet av sommaren får vi holländare, tyskar, fransmän och vi har haft några spanjorer som kommer då och då, en tjej från Australien och en och annan från England.



2019 familjen Tiger-Daniel, Linn, Adam och Malin på dykmässan


Hur ser säsongen ut?

– Vi öppnar den 1 mars och stänger den sista november. Sen pågår hela tiden arbete med olika saker även när vi har stängt. Vi har fortfarande grupper som vill komma och dyka och dem tar vi hand om. Sen har vi också dykresor till olika ställen i världen.

På våren är vattnet kallt och det blir varmare på land snabbare än det blir i vattnet och då blir det kortare dyk och man kan fika mer.


2023 Alexandra på dykcentret


Populärt inslag under jubileet var den mänskliga enarmade banditen


Dykhunden Doris bland alla ballonger på Dive Team och deras jubileum


Daniel, Alexandra och Malin utanför Dive Team i Lysekil



2024 Daniel och Flexz som var den första eleven 20 år senare



Framtidsplaner?  

– Det är hemligt säger Daniel och skrattar. Vi har massor med planer, det står aldrig still. Vi har ett köksbord hemma, och att sitta vid det med glas vin i handen, då är det kört. Då åker blocket fram och idéerna sprudlar. 

När jag gjorde det här bildspelet till de två helgerna där vi firade 20-årsjubileumet och där man summerar ihop allt och försöker destillera ner någon hemlig ingrediens som gjort att vi varit så framgångsrika så är det människorna runt omkring. Det är instruktörerna och Dive Team crew som peppat oss på något sätt. Den kemin har varit och är fortfarande helt enorm.

Här kan du läsa mer om Dive Team

Alla foton använder jag med tillstånd av Daniel.