Etikettarkiv: Glickoblogg

Lysekilskonstnären Thomas Eborn ställer ut hos Galleri Gamlestan i Lysekil

Publicerad den av
Svara

Imorgon söndag skall ni ta en tur till Galleri Gamlestan i Lysekil. Då startar Thomas Eborn sin konstutställning på Galleri Gamlestan i just Gamlestan. Det blir vernissage mellan kl. 16:00 – 20:00. Sedan pågår utställningen fram till fredagen den 22 juli med öppettider mellan kl. 16:00 – 20:00 varje dag.


Thomas Eborn jobbar i olja, akryl och litografi-tryck. Ofta återkommer han till abstrakta kollage i blandteknik. Den senaste tiden har han experimenterat mycket med rörelse och temperament. För att arbeta fram en intressant komposition söker han efter en bild som är sig själv nog.


Som hjälpreda eller curator som man säger inom konstnärsspråk har han sin dotter Anna Eborn.

Vernissage imorgon söndag den 17 juli kl. 16:00 hos Galleri Gamlestan i Lysekil

Idag får ni följa med hem till Irene Franzén som inte bara haft handboll som sitt stora intresse utan även blommor

Publicerad den av
Svara

Handboll har varit ett av Irene Franzén stora intresse här i livet. Irene kom till Lysekil när hon var 17 år och då träffade hon sin man Hasse. 1 mars i år fyllde hon 80 år. Intresse för blommor har varit Irenes avkoppling under många år. Hon har en trädgård som är fantastisk vacker med krukväxter och utsmyckningar.

Irene Franzén


Fick en förfrågan från LHK

Allting började med att Börje Mattisson frågade Hasse om inte Irene kunde börja att sälja lite biljetter. Hon ställde upp och där började Irenes äventyr med Lysekils handbollsklubb.

Från 17-års ålder till för några år sedan har hon alltid varit LHK trogen. Hon har även jobbat som hemsamarit och samtidigt som hon höll på med LHK.



Jobbat mycket med sponsring i klubben

Efter ett antal år så blev det sponsring som Irene hjälpte klubben med och det och mycket annat har hon gjort under alla år. Irene berättar samtidigt att det var ingen vanlig 40 timmarsvecka man gjorde för att hjälpa klubben. Det var kansliet, kiosken, möten, julmarknader och matcher, men roligt har det alltid varit tillägger hon.

Hennes man Hasse tränade LHK och var även handbollsdomare. Vid 65-års ålder var det meningen att hon skulle sluta men kärleken till handbollen gjorde att det blev några år till.




LHK går upp i elitserien

Att LHK hamnade i elitserien 1996 var en stor bragd, med ett lag där 15 av 16 spelare var egna produkter. Men samtidigt så berättar Irene att hon inte förstår än idag att de klarade av allt jobb som blev att de tog steget upp till elitserien. Det blev många nya spännande arbetsuppgifter.

Samtidigt fick sönerna Michael och Thomas mycket stöd av sin arbetsgivare samtidigt som de tränande ett elitserielag. Att kunna avlöna två tränare på heltid fanns inte på kartan berättar Irene vidare.

Under ett år höll detta på med allt arbete det var med att LHK tagit sig vidare till elitserien, Irene säger; ”om man sov och vaknade, så vaknade man med LHK det gjorde man verkligen och man tänkte bara på detta hela tiden för det var så roligt”.



Vad är roligaste minnet under alla dessa år med klubben?

– Det är det med elitserien och det tycker jag för jag vet hur mycket Michael och Thomas hade strävat med detta. Detta är det roligaste minnet med all publik och alla som jobbade med LHK på den tiden.

På kvällen när det var klart att Lysekils Handbollsklubb gått upp till elitserien ringde det på telefonen hemma hos oss och Hasse och jag skulle genast ta oss ner till Colosseo. Men innan jag skulle till Colosseo så var jag tvungen att ta mig till kansliet och plocka ihop lite halsdukar och mössor som spelarna skulle ha när de kom till Lysekil.

Jag fick även beskedet att vi skulle åka med brandkåren och möta dem vid Finnsbofärjan. När de är vid färjan så kommer den och ombord är det ett ljud utan dess like och jag ryser bara jag tänker på det. De hade tagit med sig Thomas trummor och dessa trummor och vrål hörde man när färjan lade till vid Finnsbo.

Jag grät av glädje när jag fick se de komma med färjan. Jag fick åka med bussen in till Lysekil och på Colosseo var det mottagning, korttagning och kockarna lagade mat och vi var där till sent på natten.

Dagen efter ringde våra två telefoner på kansliet hela tiden. Det var blomsterbud och gratulationer och folk samlades utanför kansliet så vi var tvungna att släppa in dem pö om pö för alla fick inte plats. Sen kom det även massor av telegram.

Det var folk som ville gå med i styrelsen och det var folk som ville hjälpa till för många i Lysekil älskade verkligen LHK.  



Hur startade intresset för detta med blommor?

– Jag kommer från landet och har alltid gillat blommor fast där hade vi rabatter. Jag växte upp på en lantgård med djur. När vi köpte detta ställe vi bor på nu så planterade vi rosor och häckar, men efter ett antal år så tog vi bort det. Efter det så köpte jag några krukor till ingången och sedan har intresset bara växt. Jag tror jag var runt 40 år när jag började med krukväxter i trädgården.

Irene med Rotemyr bakom sig



Blommorna blev som en hobby för dig antar jag?

– Ja, när barnen hade lagt sig på kvällarna så gick jag ut och vattnade och pysslade med blommorna. Det var varit lite som en avslappning från allt arbete med handbollen kan man nog säga.

Sen har det ökat sedan jag blev pensionär. Jag har även fått så mycket vänner för detta med mitt blomintresse, för när våren kommer så frågar folk mig när jag möter dem på stan om jag börjat med krukorna. Det är fantastiskt.




Hur många krukväxter har du?  

– Jag räknade dem en gång i tiden och då hade jag 75, men ett antal har gått sönder med tiden så jag tror jag har runt 50 nu.




Sen har du ett antal vattenkannor stående bredvid dina krukor, vattnar du inte med en slang?

– Nej, jag vattnar alltid med vattenkanna. Sen har jag fått kannor av barnen på morsdag och andra tillfälle. Jag har även blåa kannor och långt om länge fick jag tag på de blåa kannorna. Vår dotter Ann-Louise ringde mig en gång och sa att hon fått tag på blåa vattenkannor, annars brukar det vara svarta eller gröna. Vattenkannorna blir som prydnad när de står bredvid krukorna med blommorna.


Ja, har ni vägarna förbi Forellvägen 3 i Lysekil så skall ni stanna till som många andra gör och kika in i Irenes fina trädgård. Tack Irene för jag fick komma förbi och hälsa på dig. Tack även till Mona som tipsade om detta.

OS-guldmedaljör Sara Hector hälsade på hos Norra Hamnen Padel i Lysekil

Publicerad den av
Svara

Den 29 juni 2022 var en OS-guldmedaljör och hälsade på i Lysekil. Det var ingen mindre än Sara Hector som tog OS-guld i storslalom i Peking i Olympiska vinterspelen 2022.

Det är Jan Jonsson som som bjöd Sara till Lysekil och som har haft ett nära samarbete med Sara Hector i nästan 10 år. Först med varumärket Bliz och nu med ”Tripoint”, där Jannes dotter Elina är VD.


Janne Jonsson och Sara Hector vid Norra Hamnen Padel i Lysekil


Sara är hitbjuden av Janne och Sara passade även på att köra ett träningspass på Norra Hamnen Padels gym. Jag fick även en pratstund med Sara och fick känna på guldmedaljen hon tog i OS. Den var riktigt tung kan jag berätta.


Hur startade ditt intresse för alpint?

– Jag har åkt skidor så länge jag kan minnas. Mina föräldrar tyckte det var kul att åka skidor och tog med mig och mina syskon till backen. Jag tror jag började i slalomklubben Kungsbergets Alpina som ligger utanför Sandviken när jag var fyra år. Mina föräldrarna har varit superarrangerade i både mig och mina syskon när det gäller skidor. Vi har haft väldigt roligt ihop i familjen med skidåkningen.



Hade du någon förebild inom de alpina när du växte upp?

– Jag hade många förebilder som till exempel min bror som var duktig på skidor och många andra i klubben när man växte upp. Naturligtvis också Anja Pärson som var väldigt framgångsrik när jag var barn. Anja såg jag upp till väldigt mycket.

Sen tyckte jag om Janica Kostelic som var Anjas konkurrent och hon åkte med väldigt rena skär och det var några av många som jag såg upp till. Jag har haft många förebilder genom åren.



När startade ditt och Jannes samarbete?

– Det var 2014 inför säsongen 2015. De hade gjort de första hjälmarna som var prototyper men hade skidglasögon.

Det gäller att hitta rätt nivå hur högt det låter och naturligtvis skall den tåla många smällar från käpparna. För på varje träning man åker så åker man alltid in i någon käpp med huvudet.



2022 blev en helt fantastisk säsong för dig med OS-guld och du blir totaltvåa i storslalomcupen med 4 segrar, en andraplats och två tredjeplatser. Hur ser du själv på din säsong?

– Den var helt magisk. Det var så roligt att få till dessa resultat då det tidigare har varit små detaljer som inte stämt. Att nu fått förbättrat alla delar lite och se hur mycket det har gjort är jättecoolt.



Jag antar att du har lite semester nu när du är här?

– Mer semester än så här blir det inte tänker jag säger Sara och skrattar. Nä men det är mycket träning som gäller. Det är mycket fysträning nu, men är inte på skidor förrän i augusti.



Hur ser uppladdningen ut för säsongen som står runt hörnet?

– I juni så blev det en hel del åkning på snö. Var bland annat i Schweiz, Italien och Frankrike. I Italien blev det åkning på glaciärer. Det blev även gym, löpning och cykling.

Alpint är en ganska komplex idrott. Man behöver vara duktig på många olika fysiska sätt. Man bör vara explosiv och samtidigt orka hålla en hög intensitet under en längre period är också viktigt. Det krävs en ganska allsidig träning på sommaren för att vara redo.

I augusti så åker vi till Ushuaia i Argentina som ligger i den södra delen av Argentina. Där kommer vi att vara i cirka 1 månad för att träna.




När du stod där innan du skulle starta andra åket och visste om att du ledde efter första åket och hade OS-guldet inom räckhåll vad tänker man, hur går tankarna?

– Just då när jag ledde, så förundrades jag lite över min tanke som jag fick. Men om vi börjar med första åket, så tänkte jag att jag har inte åkt till Kina för att inte ge allt så nu jäklar skall jag ge allt jag har.

Innan andra åket kände jag att jag blev lite nöjd. Jag kände att va häftigt att jag står här och jag leder en OS-final. Nu gäller det att bara njuta av detta och bara ge allt. Det är inte så givet att man kommer så långt om man ens gör det. Att få vara i den formen och stå där och få leda i en OS-final, bara det kände jag att jag kunde vara nöjd med.

Självklart tänkte jag även på att jag visste att jag måste pressa mig själv för att åka fort, för om jag inte går ut och försöker jaga varje hundradel vid varje käpp så är det någon annan som gör det och åker fortare än mig.

Jag har jobbat mycket med det att försöka åka fort. Det låter ganska naturligt, men det är så viktigt att tekniken stämmer. Det är alltid en balans där man inte alltid kan åka ut för aggressivt och jaga med för mycket vilja och kraft, utan att göra det med en känsla och vara lite öppen och jag hittade lite av lekfullheten i det, samtidigt som jag verkligen tänkte att nu skall jag ge allt jag har.



Var du inte nervös?

– Ja, var så nervös. Jag mådde verkligen dåligt mellan åken för att jag var så nervös. Jag kunde inte äta och det var inte roliga timmar mellan åken.

Jag lämnade OS-byn innan 05:30 på morgonen och var inte tillbaka förrän 21:30 på kvällen så det blev en lång dag för att vara en tävlingsdag och med extremt mycket nerver. Efter tävlingen var det dopingtest och det tog ganska lång tid.

Det var min jobbigaste dag, inte en njutbar dag som det kan vara som här i Lysekil på sommaren, men absolut en av mina bästa dagar i livet.

Sara och jag och jag fick hänga OS-guldmedaljen om min hals



Har du varit här i Lysekil förut?

– Ja, min farmor och farfar hade ett sommarställe i Bohuslän. Tyvärr så har jag inte koll på var exakt det låg. Men jag har varit i Lysekil när jag var barn.

Igår fick jag berätta för min kille hur man fiskar krabbor, för han hade aldrig gjort det. Det var roligt att jag fick lära honom något för han är annars mycket insatt i både båt och hav.

Det är så otroligt vackert här med alla öar och klipphällar det är helt magiskt. Jag älskar verkligen att få vara på havet, fast en nackdel är brännmaneterna. Jag har faktiskt hunnit med att bada i Fiskebäckskil och det var riktigt härligt.


Stort tack Sara för pratstunden.


Janne och Sara i Flachau som är en skidort i Österrike, där Sara var på pallen med en tredjeplats. Och inte nog med detta, Sara Hector vann storslalomen i slovakiska Jasna.

Det blev en bra helg för Tripoint. Saras seger i storslalom, Ebba Anderssons seger i Stafetten, Anna Swenn-Larssons 3:e plats i slalom och Kristoffer Jakobsen kom tvåa i Kitzbühel.

Mer om Tripoint kan du läsa på hemsidan och Instagram