Idag får ni följa med till Lögen i Lyse där Olssons Gård ligger

Vid Lögen i Lyse ligger Olssons Gård som drivs av Karolina och Kristoffer Kiel Olsson. Karolina är född och uppvuxen bara några kilometer från Lögen, men hon lämnade Lysekil ett antal år innan hon flyttade hit igen med sin man Kristoffer och deras barn. Karolina och Kristoffer flyttade till Lögen för fyra år sedan.

Karolina och Kristoffer

Intresset för odling startade tidigt

Karolina berättar att intresset för odling har funnits länge och det odlade även tidigare framför allt för självhushållning och Kristoffer har gått trädgårdsutbildning och är den som kan detta med att odla.

När de flyttade till gården så var det mesta gräsmatta och där anlade de olika odlingar och har idag ett stort växthus och även olika odlingslotter med en köksträdgård.

För två år sedan blev skörden väldigt bra, och då fick de tankarna på att göra en skördemarknad. De gjorde de och det kom mycket folk som besökte dem och det blev väldigt populärt. Efter det så tänkte de att de tar och satsar på detta med odling av grönsaker med mera.

Öppnade gårdsbutik

Förra året öppnade de en gårdsbutik som de inrätt i gamla mjölkrummet, för de bor på en bondgård där det tidigare fanns kor. Där finns en självbetjäningsbutik som är öppen hela tiden, även om det inte just nu finns så mycket grönsaker. Men grönsakerna kommer att fyllas på bara inom några dagar.

Karolina och Kristoffer i sin gårdsbutik.

Just nu finns det bland annat honung, äppelcidervinäger och i vanliga fall också äpplemust men den har de sålt slut på.

Karolina berättar vidare att de odlar väldigt blandat och har inte i nuläget specialiserat sig på några få grödor. De odlar det de vill ha själva och så odlar de mer av allting.

Tanken är att de skall utvidga odlingarna på marken som de äger. Det finns mark på andra sidan vägen som där de kan utvidga sina odlingar i framtiden och kunna odla i större mängder tillägger Kristoffer.

Tog över Lysekils Musteri

Förra året tog de över Lysekils Musteri och i höst skall de musta äpplen i musterilokalen i Fiskebäck. De kommer att öppna musteriet den 22 augusti och hoppas då på en äppelrik säsong. Mer om detta kan du läsa här. http://www.lysekilsmusteri.se/?fbclid=IwAR3llLDaHWCLDEFV7QNAFKKD7J2lRX5HXk30ra0nW7OwguBnMn0F1-IMHGI


Med på olika marknader

Karolina och Kristoffer berättar att de brukar vara med på de olika marknaderna som anordnas runt omkring här för att visa upp sig och det brukar vara mycket populärt. Det har även ett samarbete med Majsans Hem & Delikatess som säljer bland annat musten och äppelcidervinägern som de tillverkat. Cake Cowboy och NH5 i Lysekil har köpt must till sina verksamheter.

Satsar för framtiden

Kristoffer har tidigare jobbat på Lysekils Kommun, men i dagarna sa han upp sig för att på heltid kunna jobba med odlingarna på gården. Just nu förutom odlingarna så är det utrymmet till ett musteri på gården som han jobbar med. Tanken är att de skall få klart det till nästa höst så de kan musta äpplen på gården där de bor. Då har de ett utrymme som är godkänt för livsmedel och då vore det roligt att kunna förädla även andra saker i framtiden tillägger Karolina.

Tack Karolina och Kristoffer för att jag fick besöka er fina gård. Vill ni följa Olssons Gård så kan ni göra det på Facebook och Instagram.

Idag får ni träffa Arne Niklasson som har som hobby att samla på traktorer

Idag på bloggen får ni träffa Arne Niklasson som säkert de flesta känner igen. Arne hade firman Arne Niklassons Grävmaskiner AB. Idag är han pensionär och får mer tid för sin stora hobby som är traktorer. Arne har en imponerande samling av traktorer.

Intresset startade tidig

Jag fick ett tips om Arne och hans traktorer och vad imponerad jag blev när jag kommer till Branseröd i Lyse och kör upp på infarten till Arne och Inga-Maj Niklasson. Där står massor av traktorer och skiner i solen.

Intresset för traktorer har varit med sedan barnsben och under åren så har Arne samlats på sig lite olika modeller som en hobby. Fast under åren med firman har han inte hunnit att ägna sig så mycket åt sin hobby. 1969 startade Arne firman och 2011 sålde han företaget till ett norskt företag. De var 38 anställda på företaget när Arne sålde det. 

Traktorn närmast i bild kommer Arne att börja renovera inom en snar framtid.

Det är efter att han gick i pension som han haft mer tid för detta med traktorerna. Hans stora intresse är att göra i ordning dem och hans hustru Inga-Maj berättar att han plockar isär dem i beståndsdelar och sen sätter ihop dem. Lackeringen får andra sköta. Alla traktorer han har fungerar.

22 traktorer står på ängen hemma hos Arne

22 traktorer står på ängen hemma hos Arne och Inga-Maj. Man blir riktigt imponerad när man ser dessa traktorer och hur Arne gjort i ordning dem. Han har även ett par till stående i garaget som skall göras i ordning. Bland annat en traktor av märket Porsche.

Vi går runt och tittar på traktorerna och jag frågar honom vilken som är den äldsta?

– Dessa två är äldst. De är från 1938 och är amerikanska av märket McCormick. Den är lite lurig att köra för kopplingen sitter på fel sida och det finns ingen broms. Det fanns ingen broms på dessa två. Den röda här får man veva i gång för den har ingen självstart.

Arne Niklasson emellan två av sina äldsta traktorer.

Hur är det med reservdelar och sådant?

– Det är inte lätt att få tag på till de som är så här gamla. Ibland går det att hitta lite reservdelar på nätet och det finns fler än mig som samlar på dessa traktorer och det är väldigt populärt.


När startade du med att köpa din första traktor förutom alla grävmaskiner och annat som du haft?

– Det var någon gång på mitten av 80-talet. Då köpte jag en gammal traktor som jag gjorde i ordning.


På andra sidan så står två traktorer lite avskilt från de andra och jag frågar Arne vad det är för speciellt med dem? 

– Dessa två de är råoljemotorer i dem. De är från 1949 båda två. De är två svenska traktorer från Bolinder-Munktell.


På vintern har Arne sina traktorer stående i sin inomhushall.

På vintern har Arne sina traktorer inne i sin inomhushall. Vi går vidare och Arne visar en liten amerikans traktor. Allis-Chalmers heter den och är från 1948.

Vidare så visar Arne tre grållar av märket Ferguson. På den ena så är det extrahjul och där berättar Arne att han kan sätta på band så den går lättare att köra i skog och lerig terräng. Bredvid de tre grållarna står efterföljaren som är från 1956.

Arne berättar vidare att Bolinder-Munktell var ett stort märke och deras mest tillverkade traktor var en Boxer 350.

Bolinder-Munktell 350 Boxer.

På Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Bolinder-Munktell_350_Boxer kan man läsa att Bolinder-Munktell 350 Boxer var en tvåhjulsdriven traktor som under åren 1959–1967 tillverkades i 28 039 exemplar av AB Bolinder-Munktell.


Har traktorerna utvecklats något under åren?

– Ja, det har de verkligen gjort. Det är mycket mer elektronik i dem idag säger Arne, och öppnar upp ena garaget och backar ut en ny traktor i större storlek.

Det var verkligen mycket trevligt att få se din fantastiskt fina samling med traktorer Arne. Tack Arne och Inga-Maj för att jag fick komma och besöka er.

Idag får ni möta Lysekilstjejen Johanna Larsson på min blogg. Johanna har ett stort intresse för hästar och som 2020 vann distriktsmästerskapet i dressyr med sin häst Don Bellisimo även kallad Bellis

Idag får ni möta Lysekilstjejen Johanna Larsson på min blogg. Johanna som har ett stort intresse för hästar och som 2020 vann distriktsmästerskapet i dressyr med sin häst Don Bellisimo även kallad Bellis

Johanna och Bellis.

När jag träffar Johanna berättar hon att hon alltid äskat djur och när familjen besökte djurparker och när det var ponnyridning i stadsparken här i Lysekil så vill hon gärna hoppa upp på en häst och rida.


Vilken ålder var du i när du började i ridskolan?

– Jag var cirka sex år gammal när jag tog mina första ridlektioner på Lysekils Ridklubb som den hette då.

Jag antar att man inte har en egen häst vid så tidig ålder?

– Jag hade en ponny som foderhäst i ganska tidig ålder. Man hyr alltså en häst som man sköter om. Samtidigt här så fortsatte jag med mina ridlektioner och tävlade på ridskolans ponnyhästar. Jag var med i DM i dressyr och slutade på en tredjeplats.

När köpte du din första egna häst?

– Det gjorde jag när jag var 14 år och hade börjat sjundeklass i Gullmarsskolan. Han hette Mac Murphy och kallades ”Eddie”. Det var världens snällaste häst. En bättre första häst kunde jag inte haft. Han var trygg och gjorde aldrig något dumt.

Johanna ryktar och gör klar Bellis innan det är dags att rida iväg.




Tävlade du något med Eddie?

– Jag tävlade i både hoppning och dressyr med honom. Under denna tid började jag spendera nästan all ledig tid i stallet. En kompis mamma hade hoppträningar för oss och vi fick lära oss balans och så vidare genom olika slags övningar. Vi var ett gott gäng tjejer, vi blev så sammansvetsade. Vi sov över i stallet, åkte på ridläger. Detta är än idag några av mina närmaste vänner och vi umgås fortfarande.

Efter att du gått ut nian så antar jag att du läste vidare på något gymnasium?

– Ja, jag läste Samhällsprogrammet med inriktning samhäll, samt att jag även läste specialidrott med inriktning på ridning. Jag gick på Gullmarsgymnasiet som under tiden jag gick där kom att bli Campus Väst.

Nu är det dags för Johanna att sätta sig i sadeln. På grund av att ridstövlarna är så höga så måste hon ta hjälp av en pall eller dylikt för att kunna komma upp på Bellis.

Sen så sålde du Eddie. Köpte du någon ny häst?

– Jag köpte min första riktiga stora häst efter Eddie. Hon hette Rioja som var ett sto med lite nerv i sig. Henne tävlade jag i dressyr och utbildade henne upp till MSV B (medelsvår klass).

Rioja blev tyvärr sedan skadad då hon vrickade bakknät i hagen. Det var en tuff tid då vi fick åka fram och tillbaka till veterinären i Ale för att försöka rehabilitera henne. Hon opererades och blev bra men skulle inte hålla för de högre klasserna. Jag valde då att sälja henne som avelssto. Hon hann få en fin avkomma innan hon hastigt gick bort.



Vad har du för häst idag?

– Min nuvarande häst, Don Bellisimo ”Bellis” har jag ägt i sex år. Han är min tävlingskompanjon och bästa vän.

När jag köpte Bellis flyttade jag honom från klubben Lysekils Ryttarförening till min tränares stall Stuteri Light för att kunna satsa ytterligare.

Jag studerade då vid denna tid på Högskolan Väst i Trollhättan och pendlade till stallet i Lysekil. Jag och Bellis tävlar nu för Västkustens ryttarsällskap. Det är en klubb som vi startade för några år sedan och vi har medlemmar i flera olika städer på västkusten.


Tävlar ni något?

– Jag och Bellis tävlar idag i svår klass i dressyr. Vi vann distriktsmästerskapet i dressyr 2020 och har tävlat lag-SM i dressyr 2019 i Laholm och 2020 på Strömsholm.

Foto: Privat.

Foto: Privat.



För oss som är analfabeter på hästar och de olika tävlingsområdena. Kan du berätta vad dressyr är för tävlingsform?

– Dressyr är en gren inom ridsporten som går ut på att hästen ska vara lydig, flexibel och energisk. Jag brukar säga att dressyr är som att dansa med häst, för det är så jag tycker att det känns.

Samspelet mellan häst och ryttare är viktigt och målet i dressyren är att alla rörelser kan utföras med små och omärkliga kommandon utan synbar ansträngning från ryttaren. Hästen ska ge intryck av att den utför rörelserna av sig självt.

Foto: Privat.

Vem har du som tränare och hur kan en träning se ut?

– Min tränare heter Marianne Höglind Björk, hon är utbildad tränare och domare samt att hon är en duktig ryttare som har tävlat de högsta klasserna i dressyr. Jag har tränat för henne varje till varannan vecka i över 10 år.

Marianne har alltid haft ett stort engagemang i min utveckling och det är jag tacksam för. På träning står Marianne på marken och instruerar mig med hjälp av headset. Marianne har alltid på träning tidigt introducerat svårare övningar/rörelser som egentligen kommer högre upp i klasserna.

Det har varit en morot att ta sig vidare och blivit lättare när de rörelserna väl kommer i mina program. När jag rider på egen hand varierar jag mellan att träna i ridhuset och i paddocken. Jag brukar också rida ut i skogen och ibland hoppar vi som komplement till dressyren.

Stuteri Light ägs av Marianne Höglind Björk och Kenth Björk. Stuteri Light ligger strax utanför Lysekil och är en fantastiskt fin gård med ett ridhus på 20X60 meter. De har också en webbshop om man vill handla hästprylar.  https://www.stuterilight.se/ länk Facebook https://www.facebook.com/Stuterilight


Jag antar att det är som allt annat under denna pandemi med tävlingar och annat. Är det några tävlingar nu?

– Just nu är det bara yrkesverksamma och elitryttare som får tävla, utifrån pandemin. Jag har fått godkänt att tävla som elitryttare för att jag har uppnått ett visst resultat i nationell klass. Bellis och jag har precis gjort första starten för i år och det gick bra så nu är jag taggad inför denna säsong. Det känns jätteroligt att få tävla igen även fast det inte riktigt är ”som vanligt”.

För de ungdomarna som är hästintresserade och läser detta, hur skall man gå till väga om man är intresserad av hästar och vill börja rida?

– Om man är intresserad av att börja rida tycker jag inte att man ska tveka på att höra av sig till en ridskola. Ridskolor har oftast ”prova på-ridning” där man kan testa på att rida och greja med hästarna i stallet. Det är verkligen värt att testa det.

Hur tänker du på framtiden och satsningen på dressyren, har du något mål?

– Mitt nästa mål är att rida kür. Det är att man gör ett eget program med egen musik till. Jag håller på att titta på vilken musik jag tror matchar Bellis och mig bäst just nu. Det hade varit häftigt att få tävla med ett egenkomponerat program.

Jag antar att du inte får så mycket fritid över, men har du några andra intressen förutom hästar?

– Ja stallet tar mycket tid, det är lite som en livsstil men jag trivs bra med det. När jag inte är i stallet umgås jag gärna med familj och vänner. Jag tycker även om att resa, framför allt till värmen men jag åker också gärna på skidsemester.

Stort tack Johanna och jag önskar dig lycka till i fortsättningen.