Idag får ni åter träffa Stig Borg och följa med in och titta på Stigs nostalgimack. Stig träffade jag för första gången i december 2014 och fick då komma in och titta in detta fantastiska museum som det blivit med alla saker Stig har i sin bensinmack.
Nu cirka elva år senare så var det dags igen för ett besök för att se hur det såg ut nu på macken i Lörstrand. Med mig hade jag min kompis Christian Claesson bilförsäljare på Brandt i Uddevalla och var säker på att han skulle bli glad att få träffa Stig och titta in på hans mack.Det blev han verkligen.
På utsidan så har det tillkommit lite nya saker. Två sedelautomater finns nu vid macken i Lörstrand. Den lilla sedelautomaten är Järvsös äldsta automat och givetvis då den första som stod på Gulf i Järvsö.
Nu får ni följa med in på Stigs nostalgimack.
Stig berättar att det blir svårare att få tag på grejer nu. Men vad har du fått tag på sedan vi träffades sist?
– Det jag är mest glad över är den skylten som hänger där uppe från KROOKS Bensinstation i Kilafors. En sådan skylt är inte lätt att få tag på för det finns bara en av den. Hilma Johansson var en mycket driftig kvinna.
Du åker på lite marknader då och då, hittar du något?
– Ja, jag skall iväg till Falun på en stor marknad. Jag var dit i fjol och då hittade jag lite smågrejer. Det börjar att bli utplockat och vi som samlar så är det en del som tröttnar. En kille slutade att samla och la ut det mesta på Tradera, men ringde faktiskt mig och frågade om jag var intresserad av tigeroverallen från ESSO. Men sen du var här sist har jag hittat lite smått och gott.
Det är så mycket att råkar man vända sig om och sedan titta tillbaka så ser man hela tiden något nytt. Visst är det så?
– Jo, men så är det säger Stig och skrattar. Har man tid att titta så hittar man mer och mer saker. Jag vet hur det är. Jag var och hälsade på Per-Olof Lindroth i Älvsbyn och han har säkert Sveriges största bensinsamling. När jag gick från rum till rum så var det nya saker man såg igen när jag kom tillbaka till ett rum jag redan varit i.
Har du satt något årtal på samlandet eller samlar du även nya saker från bensinmackar?
– Nä, när det gäller bensin så samlar jag även på nya saker. Jag har till och med saker från Circle K och Ingo här. De nya bensinstationerna har ingen reklam idag.
Jag ser att du har lite Nafta saker?
– De är lite speciellt. Nafta var ett svenskt företag som ursprungligen bildades av Bröderna Nobel som sålde sovjetisk bensin från 1929 och som köptes upp av Gulf 1938.
När vi går runt på ännu en tur så ser jag även att det fyllts på med olika gamla rakblad. Har ni en tur till Järvsö så hör av er till Stig Borg och hans fantastiska nostalgimack.
Efter en god smörgåstårta som Stigs fru Gärd fixat så tackar vi för oss. Stort tack Stig för att jag fick besöka dig igen.
Ibland får man vara med om saker som man inte trodde att det fanns. Förra året var jag i Järvsö och då tog kompisen med mig på en tur långt in i Bollnässkogarna och helst plötsligt kom vi till en idyll i skogen som jag aldrig tidigare upplevt. I denna skog låg det ett litet samhälle med olika byggnader.
Väl där i Fluren på skogen så passade jag på att ta lite foton. Min dröm var efter det att få komma tillbaka till detta fantastiska ställe och få gå en rundvandring i byn.
Jag tog kontakt med Katarina Wådell som tillsammans med bl.a. sin man Tor Wådell har byggt upp denna fantastiska by och som samtidigt tagit hand om och för historien om Fluren vidare. I augusti när jag var och hälsade på vänner i Järvsö så hade jag bestämt träff med Katarina Wådell för ett besök hos dem. Fluren ligger några mil in i skogen och man kan tyckas att man kör och kör på dessa grusvägar, men till slut så kommer man fram.
Det regnade när jag steg ur bilen vid Fluren. Men regnet gjorde inte så mycket förutom att kameran blev lite blöt och att det kom lite regn på linsen. Jag var äntligen här igen och skulle få se detta jag väntat ett helt år på att få se igen och då även få gå in i byggnaderna.
Jag promenerar upp till ett av husen och knackar på och Tor Wådell öppnar och hälsar mig välkommen. Han ber mig komma in och ropar på sin fru Katarina som kommer och tar hand om mig.
Fluren består av privata fastigheter och är normalt inte öppet för besök.
Vi sätter oss vid ett bord och Katarina berättar att de har visningar av Fluren där de några gånger varje sommar tar emot några busslaster som vill komma och se på Fluren.
De har även något som heter ”Skogens Dag” på Fluren där de då öppnar upp för allmänheten som får komma och titta. 2010 instiftade de även Flurens Kulturpris. Katarina berättar vidare att Fluren består av privata fastigheter och är normalt inte öppet för besök. Men de kan under begränsad omfattning, mot förbeställning, ta emot grupper under sommaren.
De arrangerar även tvådagars kultur-och upplevelseresor till Hälsingland och Fluren med middag med musikunderhållning i Flurgaraget och övernattning på Harsagården. Framtidsplanerna för Fluren är bl.a. att bygga en skola. Efter en stunds trevligt samtal så ger vi oss ut i regnet och Katarina visar mig runt på Fluren.
Historik om Fluren.
Lite historik om Fluren: Från en start år 1647 som ett enkelt gästgiveri utvecklades Fluren till en liten by med bostadshus, såg, kvarn, trösklada, skola och handelsbod. Vid slutet av 1800-talet fanns där ett 80-tal invånare. Sedan 1860 fanns det en skola med en lärarinna och 5-15 elever. Fluren blev en industriort 1920. Då byggdes en riktig ångsåg vid tjärnen. Den kom att vara i drift under 25 år – dock inte varje år, för sågen kördes bara när man kunde få avsättning för trävarorna.
De somrar då sågen var i drift, kunde den ha ett 30-tal anställda. Sedan Simeåsågen brunnit 1936 var Flursågen Underviks sockens största industri. Och det var många som arbetade i skogen med huggning och körning. 1927 kom bilväg till Fluren. Det var byns storhetstid.
Sen lades skolan ner 1939. Sågen stängde 1945. Byn avfolkades. Hästtransporter och bilar åkte byn förbi. Många hus blev fritidshus – vilade på vintern och levde upp på sommaren. Andra hus blev öde och förföll. Åkrarna och täkterna växte igen. Men på 1990-talet vände det igen. Befintliga hus började renoveras. Nya hus byggdes.
Gamla miljöer återuppstod. I dag bevarar vi historiken och traditionerna. Täkterna slås. Tjärnen hålls öppen. Byn är åter bebodd. Invånarantalet ökar. Fluren har nu fyra bofasta invånare. Och på sommaren syns folk i alla stugor.
Vi går först till smedjan. Här berättar Katarina bl.a. att på Skogens Dag så har de en kille som står i smedjan och jobbar. 2009 invigdes Smedjan.
Smedjan.
Bagarstugan.
Nedanför smedjan ligger bagarstugan, vävstugan och kvarnen. 2002 byggdes bagarstugan med en bakugn. Den är ritat efter äldre förlagor.
Bagarstugan ligger till vänster.
Vävstugan.
Katarina visar mig in i vävstugan som var klar 2003. Denna byggnad kallas för Härbre eller stolpbod. Det finns två vävstolar varav en är tillverkad av Tallåsens Vävstolsfabrik. Foto vävstugan.
Vävstugan.På andra våningen står vävstolarna.
Kvarnen.
Vi går vidare till kvarnen som vars ursprung är från Rosseån. Den är från slutet av 1800-talet och förvärvades år 1999. Den flyttades till Fluren där den renoverades och monterades upp. Den har ett helt fungerande maskineri och 2001 invigdes den. I kvarnen kan man se namn som besökare har skrivit på väggarna.
Inne i kvarnen.
Flurgaraget.
Nu går vi vidare och går ner till Flurgaraget med handelsboden, vattenfabriken och skomakeriet på Fluren. Katarina berättar att på 30-talet hade man en butik här på Fluren. Boddisken kommer från Hedins gamla affär här på Fluren. Byggnaden uppfördes 2005.
Inne i butiken har de saker från Järvsö Vattenfabrik där de tillverkade läskedrycker. I varje socken skulle det finnas en vattenfabrik som tillverkade läsk. På Fluren har de hela linjen som fanns i Järvsö. Från det att de rengjorde flaskorna tills de fyller på essenser på flaskorna och tills de satte på korkarna.
Nu kommer vi in i Flurgaraget och där står ett antal äldre ekipage av bilar. Bilarna har de köpt in och alla går att köra. Det finns även några olika motorcyklar. Under tiden vi går runt så berättar Katarina historik om det mesta som finns på Fluren. Katarina har besökt folk och bett dem ta fram gamla foton från området som finns bevarade och de har de hjälpt till med. Det finns massor av historik som folk bidraget med.
T-Ford Touring från 1926Packard Six Touring Sedan 1938.T-Ford 1925 med flak och försäljningsbox.
Shellmacken.
Bredvid Flurgaraget står det en mack som tidigare haft en plats vid gamla riks-13 vid Furuvik och som kom till Fluren 2005.
Kolarkojan.
Vi går ut igen och passerar Kolarkojan som revs på 60-talet men som byggdes upp igen 2003.
Verkstad med Järnhandel och Biograf.
Katarina visar mig in i en stor byggnad där det finns både en Järn & Diversehandel och där står mer bilar och ovanpå ligger det en biograf. Det första jag möts av är en äldre modell av dåvarande Televerkets bilar. Katarina berättar att Tekniska museet i Stockholm valde att sälja ut lite saker.
Den är helrenoverad både av Volvo- och Televerket. Den gick ut på anbud och den hamnade här på Fluren. Katarina berättar att de var nog inte högst i budgivningen men de hade den bästa idén hur den skulle visas upp. Bilen är från 1966 och har varit placerad i Borlänge och rullat i Dalarna.
Bredvid Televerkets bil står det en Volvo PV 444 från 1947.
Bredvid PV 444 står en Buick Super Eight från samma år som Volvo PV 444.
Egen biograf.
Nu går vi en trappa upp. På Fluren finns en bio med 700 stycken pilsnerfilmer. Tors kusin var fascinerad av det och samlade på dessa. De har 700 stycken och totalt gjordes det 900 stycken berättar Katarina. Biografstolarna är från Kilafors. På Skogens Dag är det biografvisning och det händer ibland att Katarina och de andra kanske tar en biostund när lusten faller på.
Gulfmack.
Gulfmacken med servicehall och smörjgrop invigdes på Skogens Dag 2012. Inne i Gulfmacken står en Volvo PV 144 från 1971. Bilen ägdes från början av Katarinas far och har sedan gått vidare inom släkten. 2013 genomgick den en totalrenovering berättar Katarina.
Linskäkten.
2014 kom den sista byggnaden till Fluren. Den innehåller bl.a. en linskäkt, kvarn och en spånspänt. Timmerladan är den senaste kulturbyggnaden som flyttades till Fluren. Här finns grannbyns första slåttermaskin, en skördetröska, gamla plogar och en solomotor – spännande saker som användes i jordbruket för 100 år sedan.
Vilken fantastisk rundvandring jag fick på Fluren. Det är inte lätt att smälta alla intryck man får av att se detta och höra allt historiskt som Katarina berättade under visningen. Stort tack till Katarina och Tor Wådell för att jag fick komma och besöka er. Ni som vill läsa mer om Fluren kan göra det på deras hemsida som det ligger en länk till här under.
Ibland när man skall iväg och göra ett reportage så blir det som en ahaupplevelse när man väl är på plats och får uppleva saker som man inte trodde fanns. Ett sådant tillfälle var när jag träffade Ingemar Skarstedt från Lysekil och han visade mig runt på olika platser där han under åren samlat på sig olika ting. Det var en fantastisk upplevelse att få se detta. Ingemar har några hyrda lokaler där han bevarar sin samling.
Idag får ni träffa Ingemar Skarstedt på min blogg. Hans intresse är bilar, motorcyklar och mycket annat.
Ingemar när han är ute och kör med sin Impala.
I den första hyrda lokalen vi kommer till står en Chevrolet Impala Sport Coupe från 1960. Bilen såldes av Slaton Chevrolet Inc. Den 2 februari 1960. Köpare var Katryn Peters från Fort Lauderdale i Florida. Hon behöll den fram till sin död 1982. Därefter övertogs bilen av Edward Morrison Charlotte. 1987 såldes bilen vidare till Sverige och 1990 köpte Ingemar den.
Ingemar berättar under tiden vi kikar på alla föremål att det hela egentligen började med motorcyklar. Idag har han sju stycken motorcyklar i sin ägo.
Där vi är har han två gamla bensinpumpar och där den vänstra kommer från SJ här i Lysekil. Den har pumpat diesel här i Lysekil men tidigare har den stått på någon tapp någon annanstans. Den andra har han köpt av en firma i Helsingborg.
Nästa ställe vi åker till, där får jag se lite olika motorcyklar som t.ex. en Harley-Davidson Electra som gavs ut i en serie på 920 cyklar. 7 stycken importerades till Sverige. Det var 4 stycken vita och 3 stycken svarta. Sommaren 1984 köpte Ingemar denna när han fick se den i skyltfönstret hos MC-Konsult en söndag 1984. Ingemar berättar att de krockande en vit så det fanns bara 6 stycken kvar i Sverige tidigare.
Vidare så visar Ingemar en mc från 1942. Han berättar att det är en krigare från början och att den har gått i Nordafrika. Den är inte byggd som en krigare utan den är byggd som en civil cykel. Den är licenstillverkad i Kanada och de gjorde 90 000 cyklar och skickade ut dessa i kriget.
Tittar man sig runt så är det mycket originaldelar från Harley-Davidson. Där finns oljeburkar och originalmärken m.m. m.m. Alla saker har en historia och det är bara Ingemar som kan den. Jag frågar honom om han inte skall skriva en bok om alla saker; ”Kanske det” svarar han. Jag föreslår att han skall fixa en stor lokal och att han borde göra ett museum med alla sakerna och tänk vad folk det hade lockat till Lysekil.
Det är på marknader och andra ställen som han fått tag på det mesta av sakerna. Ingemar berättar att 1903 kom den första Harley-Davidson ut på marknaden. Det är så roligt att få höra Ingemar när han berättar om sakerna i sin samling. Det finns mycket rariteter i samlingen och den inlevelse Ingemar har när han berättar om de olika sakerna är fantastisk.
Ingemar visar också rariteter från Lysekil. Han visar de gamla elmätarna som stod intill Hotell Lysekil en gång i tiden. En dekal från Danielssons cykelverkstad och affär i Lysekil. Olika ansjovisburkar från Lysekil finns också i samlingen. En servis från Lidells konditori som låg vid Kungstorget finns också.
Kylskåpet som står där är ett original Opelkylskåp. Det är från GM.
Intresset för just samlandet startade i tidig ålder. Ingemar berättar vidare att intresset för oljeburkar startade 1982.
Ingemar visar vid nästa ställe en Chevrolet her Two Ten från 1955 och den har gått i Spring City i Tennessee. Han som köpte bilen när den var helt ny var läkare. Han hade bilen i 33 år tills han dog. Hans familj behöll bilen ända fram till 2008. 2010 köpte Ingemar bilen av en kille i Skövde. Bilen är ommålad någon gång på åttiotalet och sätena är omklädda men annars är allt orört berättar Ingemar vidare. Ingemar visar en ouppackad EPA-skjorta och det var inte igår man såg något sådant.
Ingemar har i sin samling en motorcykel Yamaha som han köpte ny 1978. Han sålde den men när han fyllde 50 år fick han tillbaka den av kompisarna i 50-års present. Ingemar hyrde Folkets Hus bion när han fyllde 50 år och körde tre filmer på raken. Det var ”Sista natten med gänget”, ”Easy Rider” och sist visade han ”Cannonball Run”.
Det tog cirka åtta timmar och det kom 120 personer till min fest. De körde in motorcykeln i foajén på Folkets Hus och det var ett jäkla liv berättar Ingemar.
En Monark JB 150 kubikare från 1952 och en Harley-Davidson Sportster XLCH från 1972 som bara har gått 1500mil och var den snabbaste standardmaskin HD hade 1972 med en hästkraft per kubiktum dvs. 61. berättar Ingemar. Ingemar har även ett Harley-Davidson bygge som är en BoardTracker från 1919.
Monark JB 150 kubikare från 1952.
BoardTracker från 1919.
Gyllene Uttern reklamsaker är också saker Ingemar samlar på. Gyllene Uttern ser ut som ett slott men är ett hotell i Gränna. Gyllene Uttern invigdes midsommarafton 1933.
Vi går vidare och han visar upp en Chevrolet Impala sportcoupé från 1966. Till den har han även en engelsk husvagn som han hittade på blocket och som fanns i Skövde.
Vi sätter oss ner och Ingemar berättar bl.a. om sitt intresse för Harley-Davidson. Ingemar berättar att han hade hand om mc-träffarna som var när karnevalen var igång i Lysekil. Ingemar jobbade mycket med den rikstäckande Harley-Davidson klubben som finns i Sverige. Harley-Davidson Club Sweden där Ingemar satt med i 13 år.
Han började där som distriktsombud och var även vicepresident. Ingemar berättar att han även var materialförvaltare och de hade även ett museum. 1988 kom medlem 2000 med i klubben och då fick Ingemar åka upp och uppvakta killen som bodde i Lidköping. Då tänkte de att klubben aldrig kan bli större men det var 10 000 medlemmar med när det var den som stört.
Ingemar ordnade olika träffar bl.a. vid Folkets Hus i Brastad och det kom över 1000 personer dit. Vidare ordnande han julbord. Från 1988 var det med på karnevalen i Lysekil och det blev några år de var med där berättar Ingemar vidare. Idag är han fortfarande medlem i Harley-Davidson klubben men inte engagerad på samma sätt som han var förr.
Ett museum hade varit något för Ingemar för det hade lockat folk till Lysekil från när och fjärran. Stort tack för du förgyllde min dag Ingemar med din samling.
Glicko Nyhetsblogg 