Joachim Nywall firar 40 år som fotograf

Publicerad den 23 februari, 2025 av Glenn Glicko Andersson

Idag på bloggen får ni träffa fotografen Joachim Nywall. Joachim har fotat det mesta inom rockeliten och berättar bland annat om att han träffat Lemmy Kilmister i Motörhead och när Marilyn Manson spottade honom i pannan och mycket annat.

Joachim Nywall

Vi bestämde träff på mysiga Café Strandgatan i Trollhättan och min tanke var att vi skulle ta en pratstund på 40–50 minuter, men det var så trevligt, så vi satt i över 2 timmar och pratade där Joachim berättade en massa spännande saker om sitt liv som fotograf.

Hur kom det sig att du fick intresset att börja fotografera?

– Min historia är ganska rolig, och allt går tillbaka till min tid i lumpen. När jag mönstrade hade jag ganska hyfsade värden. Tanken var då att jag skulle bli gruppbefäl på I 17 i Uddevalla., men kullen 1965 och 66 var väldigt stor och det tog ganska lång tid från att man mönstrade tills man skulle rycka in.

Under väntetiden på att jag skulle rycka in till militären så lyckades jag skada mig ganska illa när jag spelade fotboll. Jag drog korsband, ledband och menisken i mitt vänstra knä, och på den tiden kunde de inte garantera att jag skulle bli återställd efter operationen.

De gav mig 50/50 på att jag skulle bli bra igen i mitt knä. Samtidigt här var jag fullt utbildad skidlärare och min plan var att åka till USA och jobba som skidlärare i Klippiga bergen efter lumpen.

Jag insåg att jag inte skulle klara av att göra lumpen som gruppbefäl eftersom jag valde att inte operera mitt knä. Du kan leva med en korsbandsskada om du inte utsätter ditt knä för våld. Samtidigt kände jag att jag ville göra lumpen, så jag skrev ett brev till mönstringsförrättarna och berättade som det var. Detta gjorde att jag kom in direkt till P4 i Skövde som malaj.

Första kvällen fick man fylla i ett formulär där man bland annat skulle uppge vad man var intresserad av. Jag kryssade i rutan för film och video och av 110 man på kompaniet så var jag det ende som kryssat i den rutan för jag tyckte det var kul att titta på video, fotografering var jag totalt ointresserad av säger Jocke och skrattar.

En dag blev jag uppkallad till kompanichefen efter det att vi hade haft en stor fest på kompaniet. Alla blev uppkallade efter denna festen som vi hade på regementet.

Vi blev uppkallade en efter en för en total jävla utskällning trodde jag, och jag var livrädd när det var min tur att gå upp till kaptenen. Jag kommer in och han säger; ”jag ser att Nywall vill bli fotograf”. Då började det snurra i huvudet, är det dolda kameran eller vad händer…

Kapten frågar mig om jag kan något om fotografering, jag svarar; ”nej kapten”. Kapten svara; ”men vi har en bra fotograf här, du får vara med honom i tre månader, utgå”.

Jag gick ut från kaptenens kontor, där alla som varit före mig kommit tillbaka likbleka. Det var där det började hösten 1985.

Firar 40 år som fotograf

– De tog ett tag innan man fick intresse och fallenhet för det. Jag minns att i sjunde klass hade man, Fritt valt arbete och då hade jag foto. Jag var med en gång, för jag tyckte att det luktade så jäkla äckligt i framkallningsrummet, så jag bytte till tennis.

– Jag är idrottskille och är väldigt intresserad av idrott fortfarande, och framför allt fotboll, handboll och bandy. Skidor ser jag mycket på tv:n och har fotat skid-VM uppe i Oslo och har varit Alliansloppets fotograf här i Trollhättan under ett antal år.

Förutom sport så har du även fotat konserter i mängder, hur startade det?

– Jo, men rockmusik är mina favoriter. Bruce Springsteen är min favoritartist. När jag låg i lumpen och började lära mig detta med hur en kamera fungerade på den svartvita tiden och där fick man lära sig hantverket. Jag fick även fota en del i färg i lumpen. Vi hade inte något labb i lumpen för färg så det fick vi skicka vidare.

Men jag fick fotografera väldigt varierande saker. Allt från alla nyinryckta porträtt, där alla ser livrädda ut med skylten under hakan. Jag har fotat hela stridsvagn S och varenda beståndsdel på den. Det var inte så jäkla roligt. Jag fotade hela P4:as konstsamling och detta gjorde att man fick en varierad start av att fotografera olika saker.

Under min militärtid så gjorde jag min första konsert för Värnpliktsnytt. Man var tvungen att ha en tidning i ryggen för att komma in och fota. Jag ringde Värnpliktsnytt och förklarade läget om att jag ville fota en riktig konsert.

Jag fick ett fotopass och samtidigt lärde jag känna en tjej på skivbolaget Polygram som fanns då. Hon var mycket trevlig och henne hade jag mycket kontakt med framledes.

Foto ©: Joachim Nywall

– Jag kommer ner till Scandinavium och Dio uppträdde som var några av mina största idoler. Det släktes ner och det första som händer mig är att trumsetet åker upp och samtidigt smäller det av en magnesiumbomb framför mig som gjorde att jag såg ingenting av första låten. Men på den konserten knäppte jag i mitt tycke den bästa bilden jag någonsin tagit. Han fick den bilden av mig och jag har den även signerad. Dio är nog dem mest trevliga och ödmjuka rockstjärna jag träffat.

Muckade i juli 1986

– Efter lumpen flyttade jag till USA och det var tack vare att min far som jobbade på pappersbruket på Edet och hade gjort en stor deal där jag ingick. Jag skulle komma över och jobba för dem i ett antal månader. Resor har blivit en stor del av mitt liv efter det.

Jag jobbade där i 7 månader och efter det så körde jag från South Carolina till Los Angeles helt själv i juli och augusti. Att köra 120 mil genom Texas i bara öknen princip, var ganska varmt. Men det var en fantastisk resa.

Gick en fotoutbildning hösten 1991

– Hösten 1991 gick jag en fotoutbildning som jag fick helt betald. Det var Sveriges enda pressfotoutbildning som var i Gamleby två mil norr om Västervik. Jag var klar med utbildningen hösten 1992.

Vilken var din första egna kamera?

– Det var en Minolta. Jag tror att det var Minolta som kom med den första riktigt bra autofokusen. Jag tror att jag sparat alla mina kamerahus. Idag kör jag med Canon och är mycket nöjd. Jag köpte mig en spegellös R5 och en 100-500 objektiv. Har även en Canon 5 Mark 4 som jag är mycket nöjd med.

Hur många foton tar du på en konsert?

– Jag fotar alltid i RAW och det blir ju några foton på en konsert. Samtidigt beror det på vilken konsert det är. Vissa konserter på Scandinavium och Ullevi så har jag tillgång till konserten hela kvällen. Fast på Rod Stewart blev det två låtar från mixerbordet och då är man extra glad att man har en extra lång glugg.

Foto ©: Joachim Nywall

-På Metallicas konsert förra sommaren tog jag nog 2500 kort. Jag har säkert 55 hårddiskar hemma som är fulla med foton. Jag brukar alltid spara alla foton jag tar, men ibland kan man råka trycka av när man går, de slänger jag.

Coldplay fotade jag när de spelade på Ullevi. De spelade fyra kvällar. Första kvällen fotade jag på Ullevi vid scenen. Andra kvällen då var jag på Pet Shop Boys på Scandinavium.

När jag kom ut från Pet Shop Boys så hade Coldplay startat sin andra konsert och min tanke var att det hade varit coolt att fota dem från något berg i närheten. De hade ett grymt fyrverkeri under sin konsert på Ullevi. Jag var bland annat upp på snikens kulle och plåtade, men på tredje konserten så stod jag på Citygate i Gårda som är 140 meter högt.

Det är första gången i mitt liv som jag fotat ett fyrverkeri ovanifrån. Problemet den kvällen var att det duggregnade och blåste och där uppe på taket på Citygate, blåser det alltid.

När vi står där så står det helt plötsligt sex poliser bakom oss. Säkerhetschefen på Ullevi hade anmält att något hade rört sig uppe på taken på Citygate. Allt gick bra och i slutet av konserten så ropade sångaren Chris Martin; ”you guys on the roof, how are you doing”. Då tände vi mobilernas ficklampa och vinkade tillbaka.

Hur många konserter har du fotograferat?

– Jag har inte riktigt koll, men det har säkert blivit 3000 konserter. Det blev bland annat 9 Hultsfredsfestivaler i rad.

Foto ©: Joachim Nywall

När du får frågan om olika konserter, finns det någon konsert du minns mer än de andra?

– Det är jättesvårt att bara nämna en. Det finns många konserter och jag minns bland annat en kväll på Hultsfred då Courtney Love uppträdde och ramlade av scenen. Vi var tre fotografer och då jobbade jag för Scanpix.

Courtney ramlade av scenen och en av fotograferna fick hennes gitarr i pannan och blödde som tusan. Sen gick hon i fotodiket bland oss fotografer. Hon hade uppmanat att publiken skulle komma upp på scenen och det dog en tjej i publiken den kvällen.

Hon kom gående mot mig och jag fort som tusan slängde upp blixten på kameran, man får inte fota med blixt när de står på scenen, men nu var hon av scenen. Jag knäppte ett par bilder när hon kom gående, då kommer hennes manager och skulle sno mitt fotopass. Då sänkte jag honom….

Jag kommer tillbaka och skulle fota Marilyn Manson, då står vaktchefen för festivalen med armarna i kors och jag tänkte direkt att nu ryker jag nog. Då tog han mig i näven och sa; ”att det var det bästa någon har gjort, nu skiter jag i dig i helgen du får göra vad du vill”.

Konserten började och jag minns att ZTV filmade hela festivalen. De hade byggt en hög ramp, där ZTV:s fotograf gick och filmade. Jag hoppade upp på den och satte mig på knä med armbågarna på scen. Marilyn Manson kommer fram och lutar sig över mig och jag tar bild efter bild och han sänker micken och spottar mig i pannan. Sedan går han rätt av scenen. Sen åker alla fotograferna ut från den spelningen.

Foto ©: Joachim Nywall

– Jag träffade Dregen på Sticky Fingers. Jag hade med mig några foton till honom och några som han skulle signera till mig och fick frågan om jag skulle fota ikväll. Ja, svarade jag och då sa Dregen; ”det finns inget fotodike, men du kan få stå bredvid mig på scen och fota”. Det var ett helt fullpackat top floor med Backyard Babies och jag på scenen. Det har hänt så mycket genom åren.

Foto ©: Joachim Nywall

– Jag fick i uppdrag att fota Iron Maidens Nicko McBrain trumset. Kjetil Granli som hade generalagenturen i Sverige för Premier trumset fick en förfrågan om han kände någon fotograf som han kunde skicka till Oslo. Jag åkte upp till Oslo och plåtade trumsetet efter soundcheck, med lite ljussättning. Jag fick även en förfrågan om jag ville fota kvällens konsert, och även att få sitta i trumsetet och fota Nicko.

Alla fotograferna åkte ut, och jag blev slussad till hans bur med trummor. De spelade The Trooper och det är ett jäkla trumspel i den låten. 3 rullar film brände jag på den låten. Jag satt precis vid hans hiat och fick med hela trumsetet när jag fotade.

Jag såg även att du fotat Motörhead, träffade du Lemmy någon gång?

– Motörhead har jag fotat massor av gånger. Ja, och han var också en jäkla skön kille. En kille här i Trollhättan som heter Jonas Beijer och det är han som redigerat båda mina böcker. Han är en både en duktig trummis och en bra sångare. De åkte som förband till Motörhead på en turné i Sverige, Norge och Finland tror jag det var.

Jag var uppe och gjorde ett reportage när de spelade på Cirkus i Stockholm. Efter giget så var vi inne i Motörheads loge. Jag och Lemmy stod säkert och tjatade i en timme. Jag hade även med mig ett turnéprogram från 1981 som Lemmy började bläddra i och berättade om bilderna i programmet.

Du har inte bara fotat konserter, jag ser även att du fotar en hel del naturbilder som ligger på ditt Instagram?

– Ja, men det stämmer och idag fotar jag även naturen med drönare. Först och främst så började jag fota Trollhättan med drönare. Oftast så fotade jag inte från höga höjder, utan jag försökte hitta de bilderna i en nivå som man inte kunde ta med en vanlig kamera.

Skulpturen Strömkarlen i övre fallet är en stenstaty som inte går att fota framifrån, därför är det perfekt med en drönare för att lösa detta. De har blivit mer och mer att jag fotar naturbilder.

Foto ©: Joachim Nywall

Du har ett stort intresse för att resa och har nu även skapat Nywall Travels, hur kom du på idéen till detta?

– Jag släppte en bok med bilder från Indien. När jag drog igång mitt gigantiska fotoprojekt, Mother Ganga, 2007 så växte sig kärleken till Indien bara starkare och starkare. Projektet mynnade ut i en 312 sidor fotobok med samma namn. Arbetet med boken tog 10 år och det blev lika många resor till Indien för att plåta och göra research. Jag har även varit på alla stora festivaler i Indien och Maha Kumbh Mela är en megafestival med 150 miljoner besökare.

– Många har följt mitt arbete med boken via sociala medier och jag har ofta fått frågan om inte folk fick följa med mig. 2016 var 5 personer med på en vandringsresa till Ganges källa på 4000 meter över havet, en vacker vandring i Himalaya och sakta växte tanken fram att jag kanske skulle försöka starta resor till Indien.

I september 2019 genomförde jag första resan med 11 resenärer med mitt Nywall Travels. Allting klaffade jättebra och resan blev väldigt lyckad. I Mars 2020 gjorde jag ännu en resa. Vi var i Indien när pandemin bröt ut och de mesta av länderna var rödmarkerade på flygplatsen. Vi var i Indien i tio dagar och besökte bland annat färgfestivalen Holi. Det är en stor festival där de kastar färg och det är helt sjukt. Nu om några dagar efter att vi träffats så skall jag ge mig iväg igen med ett gäng.

Foto ©: Joachim Nywall

Foto ©: Joachim Nywall

Om du funderar på framtiden, är det lika roligt att fota konserter idag?

– Själva fotograferingen av konserter är precis lika rolig, men det har blivit för mycket regler och allt annat som är runt det hela. När jag började plåta så kunde man se hela konserterna. Nu åker du in och fotar tre låtar eller mindre, och så åker du ut. Jag har idag fördelen att jag jobbar för Got Event, dels med bland annat Scandinavium och Ullevi. Även om jag går ut så kan jag gå in igen.

Jag har väl inte riktigt samma drift att jag måste till varje pris fota just den konserten, men när jag väl står där så är det riktigt skoj. Sen är problemet att det inte är lätt att leva som en enbart fotograf idag. Bland annat så har mobiltelefonerna blivit en stor konkurrens till fotograferandet.

Nu när jag reser iväg till Indien igen så har jag köpt mig en gimbal för jag har även börjat att filma lite. Man märker att fler och fler frågar om man filmar också. Jag har gjort filmer tidigare till Trollhättans kommun som blev riktig bra.

Du blev även utsedd till årets Rockfotograf 1997, hur var det?

– Det var på den svartvita tiden. Det är bilden på Dregen som även är med i hans självbiografi och min bok. Det var kul.

Musik mot cancer

Joachim är även mycket engagerad i föreningen Musik mot cancer sedan 2014, där han hjälpt till med merparten av alla gitarrer som signerats, eftersom han plåtar konserter och kan få kontakt med artister och band. Joachim berättar som avslutning att detta är ett väldigt viktigt jobb och hittills har de samlat in cirka 1 miljon kronor.

Björn Skifs och Joachim

Deadland Rituals och Joachim

LOK och Joachim

The Hellacopters och Joachim

För er som vill se Joachim Nywalls rockfoton så finns det just nu en utställning på Torp köpcenter som jag tycker ni skall besöka.

För er som vill ut och resa så planerar Joachim en ny resa till Indien den 4 april. Om detta och mycket annat kan du läsa mer om på Nywall Travels på Facebook och hemsida.

Vill ni se foton som Joachim har tagit så surfar ni in på hans hemsida och Joachim finns även på Instagram.

Stort tack Joachim för två fantastiska timmar på Café Strandgatan i Trollhättan.

Idag får ni träffa skådespelaren Börje Lundberg på min blogg som jobbade som restaurangchef i Lysekil 1980. Börje har spelat i produktioner som ”Saltön”, ”En man som heter Ove” och mot självaste Jude Law i ”The Third Day”

Publicerad den 21 februari, 2021 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Börje Lundberg kanske det inte är så många som känner till i dessa trakter, men Börje Lundberg jobbade på Hotel Lysekil på det glada 80-talet som restaurangchef och vi fick kontakt via Facebook. Han har medverkat i massor av produktioner och en är ”Saltön” som är inspelad på Skaftö, ”En man som heter Ove”, och han har även spelat mot självaste Jude Law i serien ”The Third Day” som bland annat är producerad av Brad Pitt. Det har även blivit en hel del reklamfilmer som han medverkat i.

Jobbar som skådespelare

Idag jobbar Börje med både tv -och film och har medverkat i flera större filmer och serier. Börje är uppväxt i Tranås och studerade redovisning och finansiering vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Efter gymnasiet ville Börje upptäcka världen och började jobba på ett kryssningsfartyg. Han började arbeta på Svenska Amerika Linjen (Kungsholm och Gripsholm) liksom många andra från Lysekil och Uddevalla. Efter ett tag steg han i graderna och blev servitör och där utvecklade han sitt intresse för teater och att spela inför gästerna när han serverade maten.

Efter en utflykt på vattnet så blev han endast 26 år gammal, manager på Ramanda Hotells. 29 år gammal drev han sitt första hotell. Listan kan göras hur lång som helst och under en sommar var han även och jobbade på Hotel Lysekil som restaurangchef.

Jag slog en signal i till Börje och frågade hur intresset för film & tv startade?

– Jag hade haft en dröm sedan jag var 14 år att bli filmskådespelare och år 2001 tog jag första steget. Drivkraften var att skapa och jag hade aldrig en tanke på att göra karriär.

Hur var det att växa upp i Tranås, antar att du sprang ofta på bio där?

– I Tranås spelade man mest fotboll, bandy och ishockey och gick på bio på söndagarna.

På din hemsida kan man läsa om när du hade hand om 36 ministrar från hela världen där bland annat USA och Sovjetunionen möttes igen för första gången sedan Afghanistankrisen 1978. Vad hade du hand om där?

– Jag var Källarmästare på Stockholmskonferensen 1984 där 36 utrikesministrar från hela världen möttes.

När vi fick kontakten här på Facebook så vet jag att du berättade att du jobbade på Hotel Lysekil som restaurangchef 1980. Vad minns du av det och hur kom det sig att du hamnade i Lysekil?

– Lysekil var en fantastisk sommar men mycket jobb. Minns att vi öppnade Club Nautic, först som jazzklubb med Monica Zetterlund och Lasse Bagge med mera. Sedan blev det även som diskotek med artister som Pugh Rogefeldt med mera. Många härliga minnen! Jag har en stark koppling till västkusten då jag tillbringade flera somrar som barn i Munkedal.

Från tyska succéserien ”Beat” här tillsammans med Alexander Fehling (Inglorius Basterds- Homeland). Foto: Privat.

Vilken var den första rollen du hade?

– Jag gick till min första provfilmningar 2001 och fick direkt två huvudroller i reklamfilmer. Sedan fick jag en roll i ”Fyra Nyanser av Brunt” 2004 som sedan aldrig visades när filmen släpptes.

Du medverkade även i något avsnitt av Saltön som är inspelad i Lysekils kommun. Kan du berätta mer om hur det blev Saltön?

– Saltön blev jag kontaktad av rollsättaren på produktionsbolaget. Härliga dagar och underbara kollegor som Sharon Dyall och Claes Månsson med mera.

Sharon Dyall, Claes Månsson och Börje. Foto: Privat.

Hur går du till väga när du söker till en roll i någon film eller serie?

– Man söker roller själv eller genom agent. Det gäller ha bra material med hemsida, CV, Showreels, foton så att man finns hos rollsättare-casting directors.

Hur var det att spela mot Jude Law i ”The Third Day”?

– Jude Law än en av de mest generösa och ödmjuka personer jag träffat. Vi hade flera repetitionsdagar tillsammans innan inspelningen började.

Börje med med Jude Law, Katherine Waterston. Foto: Privat.

Där var ju även en hel del kända namn med i serien som Naomie Harris, Katherine Waterston och inte minst Emily Watson. Hinner man med att träffas och umgås under inspelningarna eller är det bara jobb?

– Man lunchar och vilar och hänger ihop under inspelningen. Vi filmade ”The Third Day” på en ö norr om London och när det blev helg så åkte alla därifrån förutom jag och Jude Law och Katherine Waterston med familjer. Det var lite overkligt när jag gick omkring på den lilla ön och mötte Jude och Katherine. Jag lärde mig från dom och Emily Watson – Naomie Harris: Real Star- Don´t play Stars.- They Are Stars! Alla oerhört Down to earth!

Vilken film eller tv-serie är den roligaste du varit med i?

– The Third Day är ju häftigast- då det är lika med en Hollywoodproduktion fast det är en TV-serie-och det med att ha en brittisk privatchaufför och åka Jaguar. Men i övrigt är ju jobbet detsamma. Det som skiljer olika inspelningar är storleken på budgeten.

Jag antar att det är väldigt tyst och inte många roller som ges nu under pandemin, men vad har du jobbat med under det senaste året?

– Under pandemin har jag tränat oerhört mycket och kan nu göra mer fysiska roller och även börjat rida igen. Jag har jobbat strategiskt och fått representation i USA-Europa av en dom största globala Talent Managers. Jag har också jobbat på med mina språk som engelska, tyska och tittat jättemycket på internationella TV-serier och filmer. Jobbat vidare på mitt kontaktnät och förbättrat mitt presentationsmaterial. Så jag känner mig redo när den internationella marknaden öppnar upp!

Vad har du för tips för de som vill börja jobba med tv och film?

– Mitt råd till andra är: Du måste ha rätt drivkrafter för att bli bra på något så måste du älska det du gör och du måste ha kärlek till skapandet. Se dig och ditt varumärke som ett företag då blir det enklarare att hitta strategier för framgång. Jobba hårt och jobba för att utvecklas och bli bättre.

Har du någon favoritgrej du skulle vilja göra inom film eller tv?

– Jag vill som de flesta göra djupa -komplexa karaktärer men tycker även komedi är roligt. Skulle gärna vilja spela präst i ett drama då jag kommer från ett frikyrkoområde och har mycket med mig i bagaget.

Från premiärvisningen av ”En man som heter Ove” ihop med Rolf Lassgård. Foto: Privat.

Trollywood eller Trollhättan är ju stort inom den svenska filmindustrin. Har du varit där och spelat in?

– Vi filmade ”En Man Som Heter Ove” i Trollhättan. Många fina minnen! Under här kan du se Börje i äldre ålder när han spelar Oves granne Rune.

Tack Börje för en mycket trevlig intervju och lycka till i framtiden.

Här kan du läsa mer om Börje Lundberg.

Alla foton använder jag med tillstånd av Börje Lundberg.

Idag på bloggen får ni en återträff med Viktor Kilbo som har hela världen som arbetsfält

Publicerad den 16 januari, 2018 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Idag på bloggen får ni en återträff med Viktor Kilbo. Viktor Kilbo jobbar som ”Visual Jockey” som är den som sköter de bilder på de ledskärmar som finns på t.ex. en housefestival där bilder rör sig i takt med musiken som discjockeyn spelar.

När jag träffade Viktor för första gången så var tanken att han skulle flytta till Hollywood och gå i skola där. Men så blev det inte utan idag har Viktor hela världen som arbetsfält.

Viktor är just nu hemma efter att varit på turné, vad var det för turné du varit på nu?

– Jag har varit på en veckas miniturné i Indien, Japan och Kina. I februari blir det en månadsturné i USA där vi bland annat kommer ha spelningar I Las Vegas, San Francisco, Los Angeles, Washington DC och New York m.m.

Vad har hänt sedan vi träffades sist?

– När vi träffades sist var planen att flytta till Hollywood efter gymnasiet och plugga för att bli bättre i de 3D program jag arbetar med. När jag tog studenten kände jag inget behov av det längre eftersom Thundercode redan då var ett välrespekterat namn och jag hade fullt upp med jobb och spelningar varje månad. Jag kände även att mina självlärda kunskaper var i princip var bättre än vad jag skulle lärt mig på skolan i Hollywood.

– Efter vi träffades i Augusti 2014 följde jag med olika artister på spelningar runt om i Sverige, det var bland annat Dimitri Vangelis & Wyman, John de Sohn och Sebjak. 2015 följde jag med Sebjak på Sverigeturné samt några spelningar utomlands i bland annat Magaluf, Manchester och Amsterdam. Det var mina första utländska spelningar om man bortser från Norge och Finland.

Jobbade med duon Vigiland.

– Hösten 2015 började min resa med svenska DJ-duon Vigiland, som jag var på Sverigeturné med fram till slutet av 2016. Samtidigt under 2016 blev jag pappa till en underbar liten tjej som idag snart är två år.

Det har varit svårt att pussla ihop mitt jobb med att vara pappa då jag måste jobba i princip varje dag samtidigt som jag vill lägga all min tid på henne och min flickvän. Men med hjälp av min flickvän och familj och deras förståelse har jag fortfarande kunnat åka på spelningar och driva mitt företag samt spendera mycket tid med min dotter – även fast jag i princip sover 2-4 timmar varje dygn.

Åkte på världsturné med holländska DJ:n Don Diablo.

– 2017 åkte jag på världsturné med holländska DJ:n Don Diablo som jag tidigare arbetat med under 2015 och var VJ åt på Summerburst i Stockholm och Emmaboda Festivalen. Under 2017 har jag haft runt 150 st spelningar runt om i hela världen.

Enda platserna jag inte varit i är Afrika, Australien och Nordkorea. Spelat på de största festivalerna i världen, inför publiker på över 70.000 så som Alfa Music People i Ryssland, Ultra Music Festival i Miami, Tomorrowland i Belgien, Untold Festival i Rumänien, Creamfields i Manchester, Electric Daisy Carnival i Las Vegas m.m.

JesseyBijl-DonDiablo-GabianSumter-ViktorKilbo-TOKYO.jpg — Don Diablo med bl.a. Viktor Kilbo i Tokyo.

Har producerat videomaterial åt artister som Axwell & Ingrosso, Alesso och Avicii.

– Samtidigt under åren har jag och min kollega Marko Stanojevic producerat videomaterial åt artister som Alesso, Avicii, flertal av Axtone Records artister, Axwell & Ingrosso, DJ Snake, Don Diablo, Dimitri Vangelis & Wyman, Klahr, Markus Schulz, Matt Nash, Mike Hawkins, Mike Perry, Otto Knows, Ruby Rose, Sebjak, Steerner, Styline, Syn Cole, Throttle, Third Party, Tritonal, Vigiland och fler.

Två anmärkningsvärda projekt var att jag i slutet av 2016 och början av 2017 gjorde hela kreativa proceduren för Third Party’s debut album ”Hope”. Så som album och singel omslag, musikvideos, teaser videos och visuals för deras livespelningar. Och i Juli 2017 producerade vi alla 5 lyricsvideos för Avicii’s EP ”Avïci” under en månad, samtidigt som jag var på världsturné med Don Diablo.

Vilka artister jobbar Thundercode med idag?

– Aktuellt just nu är arbeten med Axwell & Ingrosso, DJ Snake, Don Diablo, SEEB, Third Party, Throttle och ett gäng mer.

Har du fortfarande Lysekil som utgångspunkt eller har du flyttat?

– Jag bor fortfarande i Lysekil med min flickvän och dotter. Det är väldigt kostsamt och tar lång tid att ta sig till och från Landvetters flygplats. Eftersom min flickvän behöver vår bil är jag tvungen att hyra bil varje vecka när jag åker iväg, då kollektivt inte är ett alternativ då det tar dubbelt så lång tid som att köra själv och bussar inte går alla tider.

Hur går det till när ni producerar en video eller en visuals?

– Vi börjar med att bygga upp ett moodboard tillsammans med kunden, så vi vet vilken riktning vi ska gå gällande tema och färger. När det är klart börjar vi producera 3D grafiken. Vi börjar med att modellera och animera behövande 3D objekt, kan vara allt ifrån terränger, byggnader till karaktärer och växter.

På alla objekt lägger vi även på texturer så objekten blir realistiska. Därefter bygger vi scenerna – lägger ut vart alla 3D objekt ska vara, vart kameran ska vara, vart olika ljus ska komma ifrån och om rök eller annan atmosfärisk effekt ska vara med. Efter det är det bara rendering och slutlig färgjustering samt extra visuella effekter kvar.

– Rendering betyder att programmet kalkylerar och sparar ut scenen man byggt. Då räknar programmet ut vart alla ljuskällor kommer ifrån, hur dessa reflektras med de olika objekten och texturer i scenen och vart skuggor ska vara. Det kan ta upp till en/två dagar att rendera ut en visual på bara 10 sekunder ifall scenen är väldigt avancerad. När 3D scenen är renderad importerar man scenen till ett annat program och gör slutlig färgjustering och möjligtvis lägger på extra visuella effekter, kan till exempel vara partiklar, glitch/signalfels effekter, kamera lens effekter m.m.

Här är ett exempel på hur det kan se ut när jag producerar en 3D scen.

Hinner du vara hemma något i Lysekil?

– På vinterhalvåret brukar jag åka hemifrån på torsdag eller fredag och komma hem på söndag. Så oftast är jag hemma under vardagarna. Men under sommaren eller när vi har miniturnéer som förra veckan kan jag vara iväg allt från en vecka till en hel månad. Så när jag väl är hemma försöker jag lägga all min tid på att vara med min dotter och flickvän.

Men eftersom jag har jobb att göra även när jag inte är på turné så får jag jobba när dem är på jobbet och förskolan eller sover. Ett dygn för mig hemma brukar vara att jag går upp runt 07.00, lämnar min dotter på förskolan och flickvän på jobbet. Sen jobbar jag fram till att jag hämtar lilltjejen – vilket brukar vara kl 11.00 eller 15.00. Sen går jag till kontoret och jobbar igen när dem gått och lagt sig runt 22.00 och kan jobba fram till 05.00.

Hur ser året 2018 ut för dig, vad händer?

Jag börjar året med 3 veckor hemma för att förbereda inför året, bland annat producering av nya visuals. I början av Februari åker jag till USA med Don Diablo för en månads turné och kommer hem igen i slutet av månaden. Därefter är det minst två spelningar varje helg tills maj då sommarturnén tar fart. Sen har vi lite projekt jag just nu inte kan gå ut med.