Återskapandet av Lahälla Knottfabrik försätter och är en mycket viktig del av kulturhistorien här i Bohuslän. Ett projekt som verkligen bär vidare vårt kulturarv och låter framtida generationer ta del av det.
2019 var jag och besökte Lahälla Knottfabrik och skrev om den på min blogg. Nu fem år senare var det dags igen att göra ett reportage om denna Knottfabrik som i dagarna byggt och återskapat den smalspåriga järnväg som en gång i tiden fanns där.
Det har hänt väldigt mycket efter att jag var där sist. Givetvis har jag besökt Knottfabriken vid flera tillfällen genom åren för att se hur den renoveras och återställs, och det är ett fantastiskt jobb som görs där av ideella krafter.
Jag träffade Richard Åkerman som idag är ordförande i föreningen sedan några år tillbaka, och bad honom berätta lite av vad som gjorts vid gamla Lahälla Knottfabrik?
– Det har blivit ett otroligt lyft nu när väggen på den övre sidan är klar och med taket som iordningställts. Nu skall vi jobba vidare med attgöra i ordning den andra sidan av Lahälla Knottfabrik, så att den blir lika fin som ovansidan.
Det senaste tillskottet är nu den järnvägen som ger en vision av hur det var när de körde stenen här med vagnar på rälsen. Här kom stenarna på vagnarna som var handragna och tippades ner till huggmaskinerna i själva byggnaden.
Efter att knotten tillverkats så gick de ett steg längre ner, där det stod en vagn som tog emot de färdiga knotten som sedan drogs i väg med häst, ner till hamnen. Rälsen vid Knottfabriken kunde läggas om och det var räls ut till brottet. Ju mer de högg så blev berget mindre och rälsen behövdes flyttas. Det fanns även flera stora kranar stående på olika ställen vid Lahälla Knottfabrik som lyfte de olika blocken som höggs ur berget.
Richard visar mig vidare runt vid Lahälla Knottfabrik och den smalspåriga järnvägen som lagts ut och som skall visa hur det såg ut när det var full fart vid Lahälla Knottfabrik och tillverkningen av knott. Vi kommer till en växel där spåren visar att järnvägen troligtvis gick vidare nedanför ner till Sodomberget och även ett spår rakt fram där det också bröts sten.
Kommer ni att fortsätta med att bygga ut järnvägen?
– Kanske man skulle fortsätta med rälsen en bit till längs den här plana vägen. Man har sett gamla foton på att stenarbetare stod utmed kanten vid olika stationer och arbetade.
Vidare så har vi planerat för en fikaplats som vi kallar det för. Men även en plats för när man har utbildningar. Längst ut på promenadslingan så finns det en plats där solen kommer till hela dagen och där det är ganska vindstilla. Här har man även utsikt över Brofjorden och Härnäset.
Det står en elstation till vänster om infarten till Knottfabriken, vad vet ni om den?
– Den bidrog till eldrift, och i första hand på huggmaskinerna inne i fabriken. De var sex maskiner som drevs med en elmotor som stod i den ena sidan av fabriken och ut från den kom det en axel med en remskiva på. Sedan gick det remmar upp i taket och en lång axel längs hela fabriken och sedan nertag till varje maskin.
Det kan även tänkas att det var elmotorer på vissa av kranarna som lyfte stenen. Däremot när man borrade så gjorde man detta för hand.
Du pratade i början om att ni kommer att fortsätta att återställa Knottfabriken, hur går tankarna där?
– Ja, det är den nedre delen av fabriken som behöver återställas med bland annat en ny fasad. Vi har förberett att vi skall rensa ur den nedre delen som innehåller mycket sten och grus. I den utrensningen som redan gjorts, så har det redan börjat komma fram lite intressanta artefakter som vi tar reda på. Sen får vi se om detta leder till någon utställning eller dylikt.
– Något som inte ligger så långt bort är att vi kommer att ha kurser eller demonstrationer i hur man knäcker stenar. Vi har en proffshuggare som heter Christer Olsson, och honom kommer vi att engagera för att hålla i dessa kurser.
Dels för att det är intressant för folk att se hur det går till, dels för att vi själva skall vara lite kunniga i detta och dela någon sten för att visa hur det gick till på den tiden, när vi gör våra guidningar här i juli och augusti.
Var får ni medel ifrån för att kunna återställa Knottfabriken?
– Den största bidragsgivaren är Konung Gustaf VI Adolfs fond. Men vi har även fått pengar från Länsstyrelsen och Thordénstiftelsen och Lysekils kommun med flera, och det är vi mycket tacksamma för. Alla bidrag är välkomna.
Ni har även släppt en bok som heter Lahälla Graniten, samhället och fabriken som är gjord av Lisa Börjesson och Rolf Danielsson. Kan du berätta mer om denna?
– Ja, men det stämmer. Boken har gjorts med bidrag från Kungliga och Hvitfeldtska stiftelsen, Herman Zetterbergs stiftelse, Stiftelsen Längmanska kulturfonden, Wilhelm och Martina Lundgrens Vetenskaps- och Understödsfond, Helge Ax:son Johnsons stiftelse och ICA Brastad.
Boken har producerats av Kulturlandskapet och A R Konst & Kultur på initiativ av föreningen Lahälla Knottfabrik. Den finns att köpa på Lysekils Bokhandel och Hallmans Bokhandel i Uddevalla.
Stort tack för rundvandringen Richard och vill ni läsa mer om Lahälla Knottfabrik kan ni göra det på deras hemsida och under här ligger även reportaget med mitt förra besök hos Lahälla Knottfabrik.
Glicko Nyhetsblogg 