Jag fick möjligheten att läsa en bok som Brastadbördige Alvar Larsson släppt i samarbete med författaren Philip Thorsson. Philip som är Alvars bror Bengts barn-barn. Allt började via datorn och sen gick det över till att de spelade in och Alvar besökte Brastad titt som tätt. Det tekniska var inte så lätt i början, men det löste sig till slut säger Alvar och skrattar.  Boken heter ”En resa genom livet”

Philip Thorsson och Alvar Larsson.

Alvar, Philip och jag bestämde träff, och under en fredagsförmiddag åkte vi runt på lite olika platser i Lysekils kommun och vi tog även en sväng till Dingle. Under förmiddagen vi åkte runt och tittade, så berättar Alvar en massa spännande saker om sitt liv om olika åkare och annat som låg i Lysekils kommun.

Under våran förmiddag berättar Alvar att det inte alltid har varit lätt genom åren. Han har hur mycket som helst att berätta om vilka turer de gick igenom, men på något vis känns det avigt och han vill nästan inte prata om allt som hänt.

Alvar började sitt första jobb på fabrik i Lysekil, han plockade och sålde svamp, drev bensinstation ihop med brorsan Bengt i Dingle, flyttade till Vänersborg och blev åkeriägare, köpte och sålde lastbilar, började importera bussar från Polen med stor framgång, köpte tomt på Trestad Center. Trestad som han byggt upp från grunden.

Han startade bilfirma i Tanum, Uddevalla, Vänersborg och Trollhättan. Hade stora framgångar med ett patent där man avsulfaterade batterier i en maskin och de fick nytt liv, som blev en superstor grej över hela världen. I både detta och bussbranschen blev han lurad och det hela med batterierna avgjordes i rätten. Senare i livet 1992 blev han även fastighetsägare och köpte bland annat det gamla det gamla fängelset i Vänersborg och byggde om till bostäder. Han har idag flertalet fastigheter som hans son och dotter driver vidare.

Boken är inte tänkt att släppas offentligt, men tack vare min gode vän Christian Claesson på Brandt i Uddevalla så fick jag chansen att få läsa boken om Alvar och hans resa genom livet. Jag blev tagen av allt som Alvar upplevt, och hans ödmjukhet inför det som varit trots lögner från andra genom årens gång.

– Det var så mycket jävelskap och tråkigheter. Men fortfarande är mycket av mitt arbete igång i många delar av världen även om jag inte är inblandad längre.

Vår gemensamma vän Christian eller ”CC” som han kallas började jobba för Alvar när han var endast 19 år gammal.

Jag tog kontakt med Alvar och vi bestämde träff i slutet av mars för att besöka ett antal platser i Lysekils kommun och även Dingle. Det blev en spännande förmiddag med Alvar och Philip där vi började i Norra Hamnen i Lysekil där Alvar endast 14 år gammal 1957 började sitt första jobb på Bansviks plåtmanufaktur. 

Foto: Göran Winge.

Alvar minns hur han i början tog tåget från Brastad till Lysekil och cyklade sedan vidare och körde den gamla vägen som gick via Bansviksgatan.

Vi börjar att närma oss Norra Hamnen och på vägen dit berättar Alvar om ett hus han ägde på Drottninggatan 7 i några år, som inte ligger långt från Köpmanshuset. 

– Det har inte varit så mycket tid att utnyttja huset på fritiden, jag har levt mycket ihop med mina företag och anställda.

Nu närmar vi oss det nya området i Norra Hamnen och Alvar tycker det är trevligt att få komma ut och titta på Lysekil igen. Han berättar om gamla Bansviks plåtmanufaktur. Det blev väldigt långa dagar då man även jobbade lördagar.  Alvar åkte med arbetartåget från Brastads tågstation till Lysekil. En resa som tog ungefär en halvtimma.

I ett halvår tror han att det blev på fabriken. Efter att han slutade på Bansviks fabriken och började ute i Lyse hos Göranssons Speceriaffär där Hedin Automotive ligger idag. Där fanns också en bensinstation. Arbetstiderna blev helt annorlunda då han började kl. 09:00-18:00. Samtidigt hade han köpt en moped för att lättare kunna ta sig till jobbet.

ICOK på Landsvägsgatan

Vi åker vidare i Lysekil och hamnar mittemot där dagens Polisstation ligger i Lysekil. Där ligger idag ett försäkringsbolag. Alvar berättar att macken hette ICOK. Den macken ägde Alvar i lite över ett år. Samtidigt hade han vid denna tidpunkt även tankbilar.

Foto: Ragnar Bergman, Lysekils kommunarkiv.

Vi åker in på området och Alvar pekar och berättar om smörjgropar och tvätt med mera. 

– Jag vet en gång, jag tror det var en lördag. Jag var nere och hämtade bensin tidigt på morgonen i Göteborg. Jag hade en som öppnade och jag lovade att komma tillbaka vid 10-tiden för att lösa av honom. På hemvägen stannade jag nedanför Ljungskile, vid pålfabriken.

Jag kunde oftast lägga mig med huvudet mot ratten och sova ett par minuter och sen vakna upp och vara helt klarvaken igen. Men den gången så vaknade jag inte förrän vid 15-tiden på eftermiddagen. Då fanns det inga mobiltelefoner som idag. De undrade vad som hänt mig när jag kom tillbaka lite skamsen för att ha sovit så länge.

Det fanns flera åkare på den tiden. Bland annat Alvar Alfredsson som hade de riktigt stora ekipagen. Han hade bland annat en lastbil som han målat i Slottsenaps färger, där det stod Slottssenap på.  

Vidare då fanns även Åke Johansson som hade långtradare. Vi fick upp de stora lastbilarna och smörjde, bytte olja och till och med tvättade lastbilarna och det var ett jäkla jobb.      
 
      

Göranssons Speceriaffär

Vi stannar till vid Hedin Automotive där Göranssons Speceriaffär låg. Alvar berättar att det var en riktig butik och en Esso bensinstation.

Foto: Ragnar Bergman, Lysekils kommunarkiv.

Där bilförsäljningen idag finns är tillbyggt och fanns inte på den tiden. Han som ägde bensinstation och affären bodde på övervåningen berättar Alvar vidare. Alvar körde även ut varor med sin moped. I ungefär ett år jobbade han på Göranssons Speceriaffärer.

Göteborgs Konfektion i Brastad

Vi stannar först till där busstation ligger i centrala Brasta. Alvar berättar om att han plockade mycket svamp och sålde i sin ungdom. Svampen vägde han inne på tågstationen i Brastad, och fick en våglapp på hur mycket svampen vägde. Svampen sålde han till Brofjordens konservfabrik, och det är där utlastningen på Preemraff är idag.

Efter Göranssons blev det Göteborgs Konfektion i Brastad som blev Alvars nästa arbetsplats. Jobbet blev att stryka kläder både med strykjärn och maskin. Här stannade han Alvar ett par år.

Efter att vi varit vid de gamla lokalerna där Göteborgs Konfektion låg så åker vi vidare mot Berg, där Alvar växte upp. Alvar berättar om var Granströms foto låg och den gamla bilverkstaden som de kallade Henry på verkstan. Boo Brastad började jobba där i sin ungdom tillägger Alvar.

Vi åker vidare och Alvar berättar var han gick i första -och andra klass. Det var en ganska lång bit till skolan från där han bodde i Berg. Lite längre ner på väg mot kyrkan gick Alvar i tredje, fjärde -och femte klass. Bara ett stenkast från den andra skolan gick han sjätte -och sjunde klass.

Nu är vi framme vid vägen som leder bort till huset där Alvars växte upp. Familjen hade även djur som två brukshästar, grisar och även kor så de kunde lämna mjölk. Alvar tror att de lämnade runt 30–40 liter mjölk om dagen till mjölkbilen.

– På söndagar var det populärt att åka med mjölkbilen och hjälpa till gratis. Vi åkte med till Dingle och tillbaka igen. På senare tid så hade även pappa Sture Larsson travhästar på gården i Berg.

En bit ner vid Brastad 100 så hade de även en gård med ungdjur. På morgonen när Alvar skulle cykla till skolan så gör i ordning för djuren med att ta bort gödsel och utfodra dem. De hade också hönor på denna gården. Här vid denna gården låg även en speceriaffär, som på många andra platser på den tiden.

Lämnade Brastad

Att Alvar lämnade Brastad berodde på tappen i Dingle som hans bror Bengt blivit erbjuden att öppna. Bengt frågade Alvar om de skulle öppna tappen tillsammans och det tackade han ja till.  I Dingle hyrde han en trerummare endast 19 år gammal. Brodern Bengt hade lägenhet i Lysekil vid denna tidpunkten.

Foto: Privat.

Alvar bodde inte själv hela tiden, utan hyrde ut en del till två nyutexaminerade lärarinnor i ungefär samma ålder. Det var lite spännande när man bara var 19 år. Efter ett tag hyrde Alvar en enrummare för det blev för dyrt att bo i den andra lägenheten när tjejerna flyttade.

På vår utflykt denna förmiddag så pratar Alvar om Konsum flera gånger och berättar var de olika Konsumaffärer legat i kommunen. Dåtidens Konsumaffärer sålde eldningsfotogen till kunderna som hade eldningskaminer. Oftast hade butiken en 500 liters tank som Alvar åkte ut och fyllde på med sin tankbil.

Nu lämnar vi Brastad för vidare färd till Dingle. Jag frågar Alvar om han tänker tillbaka på allt han gjort som han tycker varit roligast att göra?

– Allting blir roligt när man bygger upp allt själv från grunden, men speciellt åkeritiden var mycket rolig. Bilhandeln var stimulerande, men jobbar man med ett märke så är man så styrd av generalagenten. Man får inte köpa vilket skrivbord som helst, bara för att ta ett exempel.  

Jag hade över 60 anställda och ville leva ihop med de anställda, men det gick inte att greppa. Jag hade bilfirma i Tanum, Uddevalla, Vänersborg och lite i Trollhättan.

Jag trivdes att gå och prata med alla för att känna närheten till mina anställda. Det var svårt att räcka till. Jag åkte helst till Tanum för det var roligast där. När jag byggde mina hus på Trestad Center så hade jag en vision. Detta är nog 15-år sedan. Tanken var att vi skulle skapa Västsveriges största begagnatcenter. 

Vidare så hade jag Rasta som skulle driva restaurang och lite hotellverksamhet. Sen detta med begagnatcenter, så visste jag att generalagenterna var så på säljarna att de skulle uppnå det här och bara sälja nytt ock så vidare.

Detta gjorde att begagnathandeln inte togs tillvara på rätt sätt. Bilarna blev stående och man kunde som exempel se begagnande bilar stå med vinterdäck in i maj. De sköttes inte riktigt.

Detta blev då min vision. Jag hade med mig Brandt och någon mer. Av någon anledning skyllde de på att det var lågkonjunktur. De blev inget tyvärr. Men detta var min ursprungliga tanke när jag byggde Testad Center. 

Vad har det blivit, jo, till exempel så finns flera bilhandlare, restauranger, hotell, lekland, klädaffärer, och trafikverket med mera på Trestad Center.

2020 fick entreprenören Alvar Larsson Vänersborgsgalans hederspris 2020 Näringsliv, för att han har varit med under hela utvecklingen av Trestad Center.

Hur kom du på idén till Trestad Center?

– Jag köpte en ganska stor tomt där i slutet av 80-talet. Då var min tanke att jag skulle bygga upp ett transportbilcenter med alla olika sorters transportbilar upp till 5 ton. Detta kände jag var en marknad. Samtidigt då så höll jag på i Tanum. Det var inte så enkelt att dela sig. 

Men hur det en var, så fick jag krav av kommunen att jag måste bygga på tomten jag köpt, annars skulle de ta tillbaka den. Jag hade en arkitekt som ritade upp det, där Ford är idag. Jag kontaktade Skanska och Peab. Jag bad om en offert vad det skulle kosta och bygga.

Jag fick två offerter, en på 25 och en på 23 miljoner. Jag tyckte att det var för djävligt mycket pengar, men jag gick ändå till Handelsbanken som var en de mest kritiska på den tiden. Jag lämnade över detta och fick till svar att detta såg bra ut. Då skall du veta att detta var i slutet på 80-talet och början på 90-talet. Räntan var då 15%.

Jag fick till svars att jag tycker att du skall låna 27 miljoner, för det blir alltid dyrare. Samtidigt här hade jag en del affärer med Norge där jag sålde lastbilar. Det var under en period där jag köpte och sålde lastbilar.

Norge var inte så hett, utan hade lite lågkonjunktur kan man nog säga. Jag plockade ihop lite olika entreprenörer i Norge som skulle göra detta jobbet. Jag kom till Tönsberg i Norge och ett företag som erbjöd sig att göra hela jobbet.

Jag fick en offert på hela jobbet på 14,7 miljoner. Norska företaget byggde. Samtidigt här hade jag Ford i Vänersborg i centrum. Men valde att plocka ut det till Trestad Center. Jag hade även ett stort dataföretag som flyttade in. På den vägen är det.

 
Nu är vi på infarten till Dingle och Alvar berättar om att Torsten Jansson tryckte tröjor till Alvar till det bolaget som han hade som hette Motorovalen. Hörnet på vänster när man kör in i centrala Dingle där det legat någon pizzeria som ser stängd ut. Detta ställe köpte Alvars bror Bengt och byggde om till korvkiosk. Där har jag handlat korv en del korv genom åren.

– Dingle var ju ett riktigt levande samhälle på den tiden, med en stor järnvägsstation. När vi började var det ett litet hus och med tre pumpar på utsidan. Vi hade även en öppen smörjgrop och en platta som man kunde tvätta på. Här stod vi och tvättade lastbilar för bland annat Evja Åkeri med mera. Ett annat jobb vi gjorde också var att spruta dinitrol under bilarna. Vi hade även en korvkiosk där vi sålde korv.

Vi körde ut koks också. Vi hade en lastbil av märket Ford. Vi var bland annat och lastade koks i Göteborg, fast då var det lite långt att köra. Så vi tog koks från järnvägsvagnar, som vi lastade på lastbilen och körde ut till bland annat Strömstad med omnejd. 

Efter Dingle blev det Vänersborg

Efter Dingle så drar vi vidare till Munkedal och tar en matbit på Rasta Håby. Alvar tar fram och visar tidningen Klassiska Lastbilar. I den är ett stort reportage om Alvar och hans tankbilar.

– När det publicerades så hörde personer som köpt lastbilar av sig till mig, och det var mycket roligt att få prata med gamla kunder.

När Alvar var 23 år Flyttade han vidare till Vänersborg från Dingle, och brodern Bengt tog över bensinstationen i Dingle. Alvar startade A Larssons Oljetransporter AB 1982 så lämnade Alvar tankbilsverksamheten och började mer med att köpa och sälja lastbilar.

Även bussar har varit ett av Alvars arbete. Under 90-talet så startade Alvar med att importera bussar från Polen som var tillverkade av Autosan.

– Detta med bussarna blev så stort. Samtidigt var jag inte kunnig i detta med bussarna, men vi fick en som var riktigt kunnig i detta. Han fick köpa in sig med en revers. Reversen skulle betalas med den avkastningen från bolaget. De hade säkert gått bra. Men så blev det inte. Detta kostade mig bara en massa pengar.

Jag har även en batterihistoria där jag hade rättigheterna till all patent värden över, men det är en annan historia……

Hur aktiv är du i företaget idag?

– Jag åker ut varje morgon och sitter och lyssnar på Björn och Malin, om vad de pratar om. Ibland lägger jag mig i och ibland inte, säger Alvar och skrattar.

– Att ha med Björn och Malin i detta är så roligt. Det sista året så känns det faktiskt att man har börjat att bli gammal. Oftast förr så gick jag i skogen och tittade på vad som behövdes göra, men idag tar jag fyrhjulingen utan att tänka på det.

Malin, Alvar och Björn.

Vad gör du på fritiden?

– Vi har en lantgård, men jag har inga djur. Vi har skog och så arrenderar jag ut åkrarna. Malin min äldsta dotter har hästar på gården.  

Tänker du mycket på arbete?

– Ja, hela tiden.

Är det något du ångrar genom alla år?

– Är det något man skall ångra, så är det om man skadat någon alvarligt under alla år. Det kan jag inte komma på att jag gjort.

Läser du mycket?

– Ja, det gör jag faktiskt nu för tiden. Nu har jag läst om Swedbank-skandalen med penningtvätt med mera. Jag gjorde lite affärer med Ryssland en gång i tiden.

Sportintresserad?

– Nej, jag är egentligen inte det. Jag tittar när barnbarnen spelar. Jag har lite dåligt samvete, för min son Björn är väldigt sportintresserad. När han växte upp så var detta med sport så långtifrån min värld som jag levde i. Det fanns helt enkelt inte utrymme för det.

Jag skulle ha varit med honom mycket mer. Jag ser att Björn är helt annorlunda än vad jag var. Han är med överallt där hans barn sportar.

När Björn hade fotboll eller något annat så var det min fru Berit som fick åka med honom. Jag förstår att det inte var roligt för honom att jag inte var med. På den tiden tänkte man inte på det, det är nu som de tankarna kommit.

Jag minns en gång när Björn var 5-6 år och vi satt hemma. Det var under åkeritiden och var det inte reparationer, så fanns det alltid bilar som skulle tvättas. Jag hade då hela 15 ekipage att hålla reda på. Då sa Björn; ”varför kan inte du vara hemma som alla andra pappor?”. Detta satte sig på min hjärna.

Jag är väldigt stolt över mina barn och barn-barnen. Malin och Björn jobbar i vårat fastighetsbolag. Min andra dotter Helen är läkare. Hon åker runt och föreläser och forskar. Jag och min fru Berit har varit gifta i snart 60 år.

Vilken var din första bil och var tog du körkortet?

– Min första bil var en Volkswagen. Den köpte jag när jag var 17 år. Jag var även i Tanum och bytte till mig en DKW 360. Jag hade fortfarande inget körkort.  Sen bytte jag till mig en PV hos Philipssons i Uddevalla. Efter det blev det en Amazon hos Svante Thuresson i Rabbalshede. Sen blev det en annan Amazon i Dingle.

Foto: Privat.

– Körkortet tog jag hos Lundqvist i Brastad. Du skulle ha körkort i sex månader, sen fick du köra upp till trafikkort. Innan dess hade jag tagit motorcykelkörkort. Jag hade köpt lite motorcyklar av Erling I Svängen.


När vi sitter på Traden så får Alvar en idé. Vi skall åka ner till centrala Munkedal och hälsa på en nära vän till Alvar. Det blev ett mycket spännande besök och hoppas i framtiden kunna berätta mer om detta på bloggen.

Från Munkedal till Lysekil så pratar vi vidare. Alvar har en helt fantastiks livshistoria. Idag är Alvar 82 år och det kan man inte tro när man möter honom. Med både motgångar och framgång i livet och där han till och har hjälp de i efterhand som försökt lura honom. Vilken ödmjukhet.     

Tack för en fin förmiddag Alvar och Philip. Philip kommer ni också att få träffa på bloggen lite längre fram.