Joachim Nywall firar 40 år som fotograf

Idag på bloggen får ni träffa fotografen Joachim Nywall. Joachim har fotat det mesta inom rockeliten och berättar bland annat om att han träffat Lemmy Kilmister i Motörhead och när Marilyn Manson spottade honom i pannan och mycket annat.


Joachim Nywall


Vi bestämde träff på mysiga Café Strandgatan i Trollhättan och min tanke var att vi skulle ta en pratstund på 40–50 minuter, men det var så trevligt, så vi satt i över 2 timmar och pratade där Joachim berättade en massa spännande saker om sitt liv som fotograf.

Hur kom det sig att du fick intresset att börja fotografera?

– Min historia är ganska rolig, och allt går tillbaka till min tid i lumpen. När jag mönstrade hade jag ganska hyfsade värden. Tanken var då att jag skulle bli gruppbefäl på I 17 i Uddevalla., men kullen 1965 och 66 var väldigt stor och det tog ganska lång tid från att man mönstrade tills man skulle rycka in.

Under väntetiden på att jag skulle rycka in till militären så lyckades jag skada mig ganska illa när jag spelade fotboll. Jag drog korsband, ledband och menisken i mitt vänstra knä, och på den tiden kunde de inte garantera att jag skulle bli återställd efter operationen.

De gav mig 50/50 på att jag skulle bli bra igen i mitt knä. Samtidigt här var jag fullt utbildad skidlärare och min plan var att åka till USA och jobba som skidlärare i Klippiga bergen efter lumpen.

Jag insåg att jag inte skulle klara av att göra lumpen som gruppbefäl eftersom jag valde att inte operera mitt knä. Du kan leva med en korsbandsskada om du inte utsätter ditt knä för våld. Samtidigt kände jag att jag ville göra lumpen, så jag skrev ett brev till mönstringsförrättarna och berättade som det var. Detta gjorde att jag kom in direkt till P4 i Skövde som malaj.

Första kvällen fick man fylla i ett formulär där man bland annat skulle uppge vad man var intresserad av. Jag kryssade i rutan för film och video och av 110 man på kompaniet så var jag det ende som kryssat i den rutan för jag tyckte det var kul att titta på video, fotografering var jag totalt ointresserad av säger Jocke och skrattar.

En dag blev jag uppkallad till kompanichefen efter det att vi hade haft en stor fest på kompaniet. Alla blev uppkallade efter denna festen som vi hade på regementet.

Vi blev uppkallade en efter en för en total jävla utskällning trodde jag, och jag var livrädd när det var min tur att gå upp till kaptenen. Jag kommer in och han säger; ”jag ser att Nywall vill bli fotograf”. Då började det snurra i huvudet, är det dolda kameran eller vad händer…

Kapten frågar mig om jag kan något om fotografering, jag svarar; ”nej kapten”.  Kapten svara; ”men vi har en bra fotograf här, du får vara med honom i tre månader, utgå”. 

Jag gick ut från kaptenens kontor, där alla som varit före mig kommit tillbaka likbleka. Det var där det började hösten 1985.

Firar 40 år som fotograf

– De tog ett tag innan man fick intresse och fallenhet för det. Jag minns att i sjunde klass hade man, Fritt valt arbete och då hade jag foto. Jag var med en gång, för jag tyckte att det luktade så jäkla äckligt i framkallningsrummet, så jag bytte till tennis.


– Jag är idrottskille och är väldigt intresserad av idrott fortfarande, och framför allt fotboll, handboll och bandy. Skidor ser jag mycket på tv:n och har fotat skid-VM uppe i Oslo och har varit Alliansloppets fotograf här i Trollhättan under ett antal år.


Förutom sport så har du även fotat konserter i mängder, hur startade det?

– Jo, men rockmusik är mina favoriter. Bruce Springsteen är min favoritartist. När jag låg i lumpen och började lära mig detta med hur en kamera fungerade på den svartvita tiden och där fick man lära sig hantverket. Jag fick även fota en del i färg i lumpen. Vi hade inte något labb i lumpen för färg så det fick vi skicka vidare.

Men jag fick fotografera väldigt varierande saker. Allt från alla nyinryckta porträtt, där alla ser livrädda ut med skylten under hakan. Jag har fotat hela stridsvagn S och varenda beståndsdel på den. Det var inte så jäkla roligt. Jag fotade hela P4:as konstsamling och detta gjorde att man fick en varierad start av att fotografera olika saker.  

Under min militärtid så gjorde jag min första konsert för Värnpliktsnytt. Man var tvungen att ha en tidning i ryggen för att komma in och fota. Jag ringde Värnpliktsnytt och förklarade läget om att jag ville fota en riktig konsert.

Jag fick ett fotopass och samtidigt lärde jag känna en tjej på skivbolaget Polygram som fanns då. Hon var mycket trevlig och henne hade jag mycket kontakt med framledes.

Foto ©: Joachim Nywall

– Jag kommer ner till Scandinavium och Dio uppträdde som var några av mina största idoler. Det släktes ner och det första som händer mig är att trumsetet åker upp och samtidigt smäller det av en magnesiumbomb framför mig som gjorde att jag såg ingenting av första låten. Men på den konserten knäppte jag i mitt tycke den bästa bilden jag någonsin tagit. Han fick den bilden av mig och jag har den även signerad. Dio är nog dem mest trevliga och ödmjuka rockstjärna jag träffat.

Muckade i juli 1986

– Efter lumpen flyttade jag till USA och det var tack vare att min far som jobbade på pappersbruket på Edet och hade gjort en stor deal där jag ingick. Jag skulle komma över och jobba för dem i ett antal månader. Resor har blivit en stor del av mitt liv efter det.

Jag jobbade där i 7 månader och efter det så körde jag från South Carolina till Los Angeles helt själv i juli och augusti. Att köra 120 mil genom Texas i bara öknen princip, var ganska varmt.  Men det var en fantastisk resa.  

Gick en fotoutbildning hösten 1991

– Hösten 1991 gick jag en fotoutbildning som jag fick helt betald. Det var Sveriges enda pressfotoutbildning som var i Gamleby två mil norr om Västervik. Jag var klar med utbildningen hösten 1992.

Vilken var din första egna kamera?

– Det var en Minolta. Jag tror att det var Minolta som kom med den första riktigt bra autofokusen. Jag tror att jag sparat alla mina kamerahus. Idag kör jag med Canon och är mycket nöjd. Jag köpte mig en spegellös R5 och en 100-500 objektiv. Har även en Canon 5 Mark 4 som jag är mycket nöjd med.

Hur många foton tar du på en konsert?

– Jag fotar alltid i RAW och det blir ju några foton på en konsert. Samtidigt beror det på vilken konsert det är. Vissa konserter på Scandinavium och Ullevi så har jag tillgång till konserten hela kvällen. Fast på Rod Stewart blev det två låtar från mixerbordet och då är man extra glad att man har en extra lång glugg.


Foto ©: Joachim Nywall


-På Metallicas konsert förra sommaren tog jag nog 2500 kort. Jag har säkert 55 hårddiskar hemma som är fulla med foton. Jag brukar alltid spara alla foton jag tar, men ibland kan man råka trycka av när man går, de slänger jag.

Coldplay fotade jag när de spelade på Ullevi. De spelade fyra kvällar. Första kvällen fotade jag på Ullevi vid scenen. Andra kvällen då var jag på Pet Shop Boys på Scandinavium.

När jag kom ut från Pet Shop Boys så hade Coldplay startat sin andra konsert och min tanke var att det hade varit coolt att fota dem från något berg i närheten. De hade ett grymt fyrverkeri under sin konsert på Ullevi. Jag var bland annat upp på snikens kulle och plåtade, men på tredje konserten så stod jag på Citygate i Gårda som är 140 meter högt.

Det är första gången i mitt liv som jag fotat ett fyrverkeri ovanifrån. Problemet den kvällen var att det duggregnade och blåste och där uppe på taket på Citygate, blåser det alltid.

När vi står där så står det helt plötsligt sex poliser bakom oss. Säkerhetschefen på Ullevi hade anmält att något hade rört sig uppe på taken på Citygate. Allt gick bra och i slutet av konserten så ropade sångaren Chris Martin; ”you guys on the roof, how are you doing”. Då tände vi mobilernas ficklampa och vinkade tillbaka.



Hur många konserter har du fotograferat?

– Jag har inte riktigt koll, men det har säkert blivit 3000 konserter. Det blev bland annat 9 Hultsfredsfestivaler i rad.


Foto ©: Joachim Nywall



När du får frågan om olika konserter, finns det någon konsert du minns mer än de andra?

– Det är jättesvårt att bara nämna en. Det finns många konserter och jag minns bland annat en kväll på Hultsfred då Courtney Love uppträdde och ramlade av scenen. Vi var tre fotografer och då jobbade jag för Scanpix.

Courtney ramlade av scenen och en av fotograferna fick hennes gitarr i pannan och blödde som tusan. Sen gick hon i fotodiket bland oss fotografer. Hon hade uppmanat att publiken skulle komma upp på scenen och det dog en tjej i publiken den kvällen.

Hon kom gående mot mig och jag fort som tusan slängde upp blixten på kameran, man får inte fota med blixt när de står på scenen, men nu var hon av scenen. Jag knäppte ett par bilder när hon kom gående, då kommer hennes manager och skulle sno mitt fotopass. Då sänkte jag honom….

Jag kommer tillbaka och skulle fota Marilyn Manson, då står vaktchefen för festivalen med armarna i kors och jag tänkte direkt att nu ryker jag nog. Då tog han mig i näven och sa; ”att det var det bästa någon har gjort, nu skiter jag i dig i helgen du får göra vad du vill”.

Konserten började och jag minns att ZTV filmade hela festivalen. De hade byggt en hög ramp, där ZTV:s fotograf gick och filmade. Jag hoppade upp på den och satte mig på knä med armbågarna på scen. Marilyn Manson kommer fram och lutar sig över mig och jag tar bild efter bild och han sänker micken och spottar mig i pannan. Sedan går han rätt av scenen. Sen åker alla fotograferna ut från den spelningen.

Foto ©: Joachim Nywall


– Jag träffade Dregen på Sticky Fingers. Jag hade med mig några foton till honom och några som han skulle signera till mig och fick frågan om jag skulle fota ikväll. Ja, svarade jag och då sa Dregen; ”det finns inget fotodike, men du kan få stå bredvid mig på scen och fota”. Det var ett helt fullpackat top floor med Backyard Babies och jag på scenen.  Det har hänt så mycket genom åren.

Foto ©: Joachim Nywall


– Jag fick i uppdrag att fota Iron Maidens Nicko McBrain trumset. Kjetil Granli som hade generalagenturen i Sverige för Premier trumset fick en förfrågan om han kände någon fotograf som han kunde skicka till Oslo. Jag åkte upp till Oslo och plåtade trumsetet efter soundcheck, med lite ljussättning. Jag fick även en förfrågan om jag ville fota kvällens konsert, och även att få sitta i trumsetet och fota Nicko.

Alla fotograferna åkte ut, och jag blev slussad till hans bur med trummor. De spelade The Trooper och det är ett jäkla trumspel i den låten. 3 rullar film brände jag på den låten. Jag satt precis vid hans hiat och fick med hela trumsetet när jag fotade.

Jag såg även att du fotat Motörhead, träffade du Lemmy någon gång?

– Motörhead har jag fotat massor av gånger. Ja, och han var också en jäkla skön kille. En kille här i Trollhättan som heter Jonas Beijer och det är han som redigerat båda mina böcker. Han är en både en duktig trummis och en bra sångare. De åkte som förband till Motörhead på en turné i Sverige, Norge och Finland tror jag det var.

Jag var uppe och gjorde ett reportage när de spelade på Cirkus i Stockholm. Efter giget så var vi inne i Motörheads loge. Jag och Lemmy stod säkert och tjatade i en timme. Jag hade även med mig ett turnéprogram från 1981 som Lemmy började bläddra i och berättade om bilderna i programmet.

Du har inte bara fotat konserter, jag ser även att du fotar en hel del naturbilder som ligger på ditt Instagram?

– Ja, men det stämmer och idag fotar jag även naturen med drönare. Först och främst så började jag fota Trollhättan med drönare. Oftast så fotade jag inte från höga höjder, utan jag försökte hitta de bilderna i en nivå som man inte kunde ta med en vanlig kamera.

Skulpturen Strömkarlen i övre fallet är en stenstaty som inte går att fota framifrån, därför är det perfekt med en drönare för att lösa detta. De har blivit mer och mer att jag fotar naturbilder.

Foto ©: Joachim Nywall

Du har ett stort intresse för att resa och har nu även skapat Nywall Travels, hur kom du på idéen till detta?

– Jag släppte en bok med bilder från Indien. När jag drog igång mitt gigantiska fotoprojekt, Mother Ganga, 2007 så växte sig kärleken till Indien bara starkare och starkare. Projektet mynnade ut i en 312 sidor fotobok med samma namn. Arbetet med boken tog 10 år och det blev lika många resor till Indien för att plåta och göra research. Jag har även varit på alla stora festivaler i Indien och Maha Kumbh Mela är en megafestival med 150 miljoner besökare.



– Många har följt mitt arbete med boken via sociala medier och jag har ofta fått frågan om inte folk fick följa med mig. 2016 var 5 personer med på en vandringsresa till Ganges källa på 4000 meter över havet, en vacker vandring i Himalaya och sakta växte tanken fram att jag kanske skulle försöka starta resor till Indien.

I september 2019 genomförde jag första resan med 11 resenärer med mitt Nywall Travels. Allting klaffade jättebra och resan blev väldigt lyckad. I Mars 2020 gjorde jag ännu en resa. Vi var i Indien när pandemin bröt ut och de mesta av länderna var rödmarkerade på flygplatsen. Vi var i Indien i tio dagar och besökte bland annat färgfestivalen Holi. Det är en stor festival där de kastar färg och det är helt sjukt. Nu om några dagar efter att vi träffats så skall jag ge mig iväg igen med ett gäng.


Foto ©: Joachim Nywall


Foto ©: Joachim Nywall

Om du funderar på framtiden, är det lika roligt att fota konserter idag?

– Själva fotograferingen av konserter är precis lika rolig, men det har blivit för mycket regler och allt annat som är runt det hela. När jag började plåta så kunde man se hela konserterna. Nu åker du in och fotar tre låtar eller mindre, och så åker du ut. Jag har idag fördelen att jag jobbar för Got Event, dels med bland annat Scandinavium och Ullevi. Även om jag går ut så kan jag gå in igen.

Jag har väl inte riktigt samma drift att jag måste till varje pris fota just den konserten, men när jag väl står där så är det riktigt skoj. Sen är problemet att det inte är lätt att leva som en enbart fotograf idag. Bland annat så har mobiltelefonerna blivit en stor konkurrens till fotograferandet.

Nu när jag reser iväg till Indien igen så har jag köpt mig en gimbal för jag har även börjat att filma lite. Man märker att fler och fler frågar om man filmar också. Jag har gjort filmer tidigare till Trollhättans kommun som blev riktig bra.

Du blev även utsedd till årets Rockfotograf 1997, hur var det?

– Det var på den svartvita tiden. Det är bilden på Dregen som även är med i hans självbiografi och min bok. Det var kul.



Musik mot cancer

Joachim är även mycket engagerad i föreningen Musik mot cancer sedan 2014, där han hjälpt till med merparten av alla gitarrer som signerats, eftersom han plåtar konserter och kan få kontakt med artister och band. Joachim berättar som avslutning att detta är ett väldigt viktigt jobb och hittills har de samlat in cirka 1 miljon kronor.


Björn Skifs och Joachim


Deadland Rituals och Joachim


LOK och Joachim


The Hellacopters och Joachim

För er som vill se Joachim Nywalls rockfoton så finns det just nu en utställning på Torp köpcenter som jag tycker ni skall besöka.


För er som vill ut och resa så planerar Joachim en ny resa till Indien den 4 april. Om detta och mycket annat kan du läsa mer om på Nywall Travels på Facebook och hemsida.

Vill ni se foton som Joachim har tagit så surfar ni in på hans hemsida och Joachim finns även på Instagram.

Stort tack Joachim för två fantastiska timmar på Café Strandgatan i Trollhättan.

AC/DC KOMMER TILL ULLEVI I SOMMAR MED POWER UP TOUR!

AC/DC fortsätter att dominera som ett av världens allra största band och i sommar återvänder de till Europa med sin Power Up Tour. Den 28 juli kommer det legendariska rockbandet till Ullevi i Göteborg!

Biljetter släpps fredag 7 februari klockan 10:00 via LiveNation.se

Power Up Tour bär samma namn som AC/DC:s senaste album från 2020, som gick rakt in på förstaplatsen i hela 21 länder. I vår tar bandet turnén till USA och i sommar är det Europas tur när AC/DC gör 12 konserter i 10 länder, bland annat i Sverige på Ullevi 28 juli.

AC/DC bildades 1973 i Sydney, Australien och har sedan dess cementerat sin plats som ett av de mest inflytelserika rockbanden genom tiderna. Med över 200 miljoner sålda album globalt har bandet en minst sagt ikonisk karriär bakom sig. Deras legendariska album Back in Black är ett av de bästsäljande albumen genom tiderna med över 50 miljoner sålda exemplar världen över. 2003 valdes de in i Rock and Roll Hall of Fame.


AC/DC fortsätter att förtrolla publiken, fylla arenor på flera kontinenter, sälja miljontals album årligen och nå flera miljarder streams.

För att hylla sin mer än 50 år långa karriär och sitt arv som världens bästa rockband är AC/DC nu tillbaka på vägarna. Angus Young (sologitarr), Brian Johnson (sång), Stevie Young (kompgitarr), Matt Laug (trummor) och Chris Chaney (bas) är redo att återvända till Europa och möta sin ständigt växande fanskara.

AC/DC POWER UP TOUREUROPE 2025
26th June Prague, Czech Republic, Airport Letnany
30th June Berlin, Gemany, Olympiastadion
4th July Warsaw, Poland, PGE Narodowy
8th July Düsseldorf, Germany, OPEN AIR PARK DÜSSELDORF
12th July Madrid, Spain, Metropolitano Stadium
20th July, Imola, Italy, Autodromo Internazionale Enzo e Dino Ferrari
24th July, Tallinn, Estonia, Song Festival Grounds
28th July Gothenburg, Sweden, Ullevi

5th August Oslo, Norway, Bjerke Racecourse
9th August, Paris, France, Stade De France
17th August Karlsruhe, Germany, Messe Karlsruhe / Peter – Gross – Bau Real
21st August, Edinburgh, UK, Murrayfield Stadium


Datum 2025
28 juli – Ullevi, Göteborg

Biljetter
Biljetter släpps fredag 7 februari klockan 10:00 via LiveNation.se

Lysekil laddar för Gyllene Tider och jag fick en pratstund med Micke Syd Andersson

Om bara några veckor är det premiär för Gyllene Tider och Hux Flux turnén. Den 30 juni släpps nya albumet med Gyllene Tider. Den 17 juli spelar de på Gullmarsvallen i Lysekil.

Micke Syd Andersson

I oktober 2022 kom den fantastiska nyheten att Gyllene Tider gör en ny turné. I december samma år träffade jag Micke på Hotel Tylösand berättade jag för honom att jag hade haft detta på känn med en ny turné efter pandemin.

Jag fick den känslan någon gång där under pandemin, men minna tankar hade haft funderingar på om de inte skulle fylla Ullevi ett antal gånger i stället för att resa runt i landet. Detta med att fylla Ullevi ett antal gånger avfärdade Micke med att säga; ”Det måste vara på riktigt om man skall göra en sådan här sak, man skall ut och möta sin publik”. Detta är Micke i ett nötskal. Han är mån om alla och under våren har man kunnat följa hans engagemang med bland annat Blåljus i samverkan som har med hjälp införskaffat och kört ner blåljusfordon och utrustning till Ukraina vid ett flertal tillfällen. Vid två tillfällen har Micke varit med till Ukraina.

Något som kanske inte så många känner till att Micke kör även lastbil vid olika tillfällen. Han har många strängar på sin lyra fast han spelar trummor…

Ja, Micke hur känns det nu när det är snart dags för premiär ännu en gång på hemmaplan i Halmstad, hur går tankarna?

– Det känns så klart fantastiskt. Det hade inte hänt om det inte känts fantastiskt redan innan nu när det blev så här. Det var ju inte tänkt så för sista turnén var 2019. Men det hände en massa saker och många funderingar senare och med en väldigt bra platta så sitter vi här nu i Halmstad och vi har precis börjat repa. Det känns väldigt bra.

Gullmarsvallen 2013


Ni har släppt lite nya låtar och det är så jäkla bra och det känns som lite som back in the old days i soundet, håller du med?

Ja, det gör det nog. Vi har inte tänkt så mycket på det för vi får ett skelett med ackord av Per och vi har haft lite demos med lite sång och slasktrummor med mera. Sen har vi satt tänderna i det och förvandlat det till Gyllene Tider helt enkelt. Det känns bra. Många fina och roliga låtar och vi har faktiskt fått den reaktionen av folk att det känns som förr.

Det är roligt att ni tycker det och framför allt folk är glada för de nya låtarna. Det blir vi glada för det har alltid varit vårt signum att vi vill släppa ny musik för vår egen skull, och samtidigt blir vi väldigt glada över att alla ni som lyssnar på vår musik gillar den.

Har du någon favorit på nya plattan?

– Jag har flera favoriter på nya plattan. Den finns en låt på nya plattan som ni inte hört än som heter ”Jag har en vän” som är en lugnare låt men som jag tycker är jättefin. ”Dagar att dansa” gillar jag jättemycket och ”Gyllene Tider igen” är också kul. Det finns flera låtar på plattan som känns bra.

Att släppa ny musik idag är inte som det var förr. Det släpps så otroligt mycket musik och det är våra äldre låtar som följer med folk, men jag hoppas att det finns några låtar på nya plattan som kan följa med publiken genom livet.

2013 på Gullmarsvallen


Nya albumet är inspelat på hemmaplan det måste ha varit väldigt speciellt. Hur kom det sig att det spelades in i Sweetspot-studion i Harplinge?

– Det kommer sig av att Per har varit mycket i den studion. Studion fanns inte när vi slog igenom utan den har kommit på senare år. Vi har en gammal kompis som jobbar där och jag har varit där och spelat in lite.

Under hela den processen med turnén och plattan så kändes det som en rätt och naturlig sak att vi skulle göra allting själva, producera själva och spela in hemma utanför Harplinge. För mig blev det lite som att cirkeln slöts för jag fick komma hem och sova i mitt gamla pojkrum.

Vi var där och spelade in i fem eller sex dagar. Allt gick jättebra och det var väldigt effektivt och det var väldigt kul. Att få vara hemma blev som du säger väldigt speciellt och en fin stund.

Hur går tankarna när man sitter där bakom trummorna och tittar ut över publikhavet med alla dessa tusen i publiken. Tänker man på det och hinner du njuta något av kvällen på scenen?

– Ja, det gör man. Men för mig är det så mycket en vi upplevelse, alltså hela det här med Gyllene Tider sedan vi kom tillbaka 1995 och detta är egentligen publikens förtjänst. Vi visste ju inte egentligen att våra låtar som fanns innan 1995 hade följt med och att vi var så populära även om vi inte fanns. Då var det mycket Roxette för Per och jag höll på med helt andra saker som att spela med andra band med mera.

Men vi blev varse om detta när vi sålde massor av samlingsplattor. För mig sedan dess så är det att publiken talade om att de vill se oss för att vi har gjort låtar som de tycker om. Detta är något som jag upplevt eftersom jag jobbat mycket själv och med olika konstellationer där jag sjungit och där jag få möta människor på ett sätt som jag inte gör på en Gyllene Tider turné.

Gullmarsvallen den 17 juli 2019

– Man får berättelser och har fått mycket mer förståelse för vad våra låtar egentligen betytt för många där ute. För mig är det mycket att få vara glad och tacksam för detta äktenskap som vi har med vår publik och som känns att det aldrig kommer att ta slut. De förs i arv i till de yngre generationer och de yngre skapar också minnen till låtarna precis som till massa andra låtar.

Men våra låtar har ju en viss känsla kring sig. Jag tycker fortfarande att vi hittar rätt där och vi hedrar vårt arv på ett bra sätt. Det största är glädjen av att få sitta och göra detta och det har jag gjort hela mitt vuxna liv och att få göra folk glada. Att få vara en handelsresande i glädje helt enkelt.


Det blir min hemstad den 17 juli och Gullmarsvallen som du spelat på ett antal gånger. Har du något roligt minne från Lysekil som du kan bjuda på?

– Ja, där har jag spelat många gånger. Det konstigaste eller det roligaste minnet, jag vet inte riktigt vad jag skall säga egentligen. Gullmarsvallen alltså där alla Gyllene Tider gig varit fantastiska, men det som var mest annorlunda säger Micke och skrattar var 1992 på Rocktåget när jag spelade trummor med Eva Dahlgren.

Då fanns det inga mobiler och jag hade varit hemma i Halmstad och skulle ta bilen upp till Lysekil för att spela med Rocktåget. Då hör jag på radion att det rapporteras om att konserten med Rocktåget i Lysekil på Gullmarsvallen blir av trots att nästan hela scenen på Gullmarsvallen höll på att blåsa i havet. Det var ett speciellt minne.  

Gullmarsvallen den 17 juli 2019


Vi har ju träffats när du är ute med bland annat Tommy Ekman från Style och du förvaltar verkligen Gyllene Tiders låtskatt på ett helt suveränt sätt och gör det så proffsigt och samtidigt märks det att du har roligt när du gör det. Vad är det som gör det så roligt att sjunga dessa låtar?

– Det är jävligt kul om jag skall vara helt ärlig. Svaret på det är egentligen första frågan att jag är glad att få spela på den glädjen som låtarna gör för folk och att få dela den upplevelsen. Vi gör det tillsammans jag och publiken. När vi gör Gyllene Tider har jag en annan roll. Då sitter jag och spelar trummor och är liksom ryggraden och då är det Per som frontar och gör det på sitt sätt.

Foto från när Tommy Ekman och Micke Syd Andersson spelade på Mortens i Uddevalla

– Men när jag gör de här sakerna där vi har träffats några gånger, får jag göra det på det sättet som är förenligt med min personlighet och hur jag ser på saker, så då blir det lite annorlunda eftersom Per och jag har inte samma typ av personligheter och det är väldigt olika nivåer då Gyllene Tider grejen har mycket större publik. Fast egentligen är det ingen skillnad för det är bara mer eller mindre människor som tittar.

– Men det är det jag tycker är kul. Jag ser folk och du vet ju hur jag har jobbar och jag ser verkligen de jag sjunger för och sjunger tillsammans med dem. Samtidigt försöker jag ta hand om kraften i låtarna och den kraften som låtarna har och spelar på det och har helt enkelt kul. Det är glädje det vi håller på med i Gyllene Tider och Tommy Ekman i före detta Freestyle och Lili och Susie att få dela den upplevelsen. Det är en ynnest att få hålla på med detta.   

Hotel Tylösand i december 2022 med Tommy, Micke och Lili och Susie

Uno Svenningsson är gästartist denna sommar på Hux Flux Turnén. Vilken låt av alla hans hits önskar du att Uno framför innan ni går upp på scenen?

– Fantastiskt kul att han ville åka med oss. Det blir ”Vågorna” och det är min favvolåt med Uno Svenningsson. Jag tycker den är magisk och det är en sådan låt som kommer att följa med hela livet. Spelar han inte den så får han inget kaffe backstage.

Tusen tack Micke för pratstunden och vi ses i Lysekil den 17 juli.

2023 – Hux Flux!

Jul 7  – Halmstad, Brottet – sold out
Jul 8  – Halmstad, Brottet
Jul 10  – Helsingborg, Sofiero Slott
Jul 12 – Malmö, Mölleplatsen
Jul 14 – Linköping, Stångebrofältet
Jul 15 – Eskilstuna, Sundbyholms Slott
Jul 17 – Lysekil, Pinneviken
Jul 19 – Skövde, Boulognerskogen
Jul 21 – Kalmar, Fredriksskans
Jul 22 – Ronneby, Brunnsparken
Jul 26 – Piteå, Pite Havsbad
Jul 28 –Stockholm, Stockholms Stadion
Jul 29 – Rättvik, Dalhalla – sold out
Jul 30 – Rättvik, Dalhalla
Aug 2 – Karlstad, Mariebergsskogen
Aug 3 – Uppsala, Botaniska Trädgården
Aug 5 – Göteborg, Ullevi
Aug 12 – Fredrikstad, FMV Vest, Norway
Aug 18 – Raasepori Festival Ekenäs, Stallörsparken, Finland
Aug 19 – Vaasa Festival Vasa, Lemonsoft Stadion, Finland