Julen är en tradition som många håller på och det gör även familjen Meijer fortsättningsvis på Nyponvägen här i Lysekil. De fyller huset med tomtar och på utsidan av huset är det fullt med ljusslingor och det är så fint.
Visst har det blivit en lokal turistattraktion med alla ljusen hos Carina och Tommy på Nyponvägen här i Lysekil. Förra veckan kunde vi höra Carina när hon berättade i Sveriges Radio P4 Väst om alla ljusdekorationer de har vid sitt hus på Nyponvägen.
Sedan 2004 har det varje jul satt upp juldekorationer i deras trädgård och fyllt trädgården med ljusslingor i alla dess färger som hör julen till. Det är helt magiskt att se detta och varje år när det närmar sig jul så sätter Tommy och Carina upp detta i trädgården och skapar julstämning för så många.
Jag har haft den stora äran att besöka Carina och Tommy ett antal gånger och fått se deras fina juldekorationer på nära håll. Även inne i sitt hus finns det tomtar högt som lågt även om Carina berättar för mig att det har blivit lite mindre tomtar inne än tidigare.
I december 2022 hade jag lite tur för då låg snön så fint när jag hälsade på hos Carina och Tommy, och här kan ni se lite foton från detta.
Tack Carina och Tommy för att ni skapar så fin julstämning här i Lysekil.
Jag fick besök av ingen mindre än Carl Ameln killen på tuben med Kalles kaviar och hans fru Gunnela. Gunnela har anknytning till Lysekil, då hon tidigare bott på Bansviksgatan här under somrarna.
Carl, jag och Gunnela
Carl Ameln är pojken på Kalles kaviar-tuben och i över 70 år har hans ansikte synts när man öppnar kylskåpet. Kalles kaviar är nog det mest svenska av det svenska man kan tänka sig. Jag frågade Calle hur allting började med historien om hur han hamnade på tuben med Kalles kaviar?
– Historien börjar så långt som tillbaka till 1834, när min farfar farfars far startade Abba. De hette inte Abba då, det var två norrmän i Amelnsläkten som var bröder och som varit i fiskindustrin i Norge under en väldigt lång tid.
På slutet av 1600-talet så utvandrade familjen Ameln från Tyskland till Norge, och det var även då två bröder från familjen Ameln. De hamnade ganska snabbt inom rederi och fiskenäringen i Bergen i Norge.
Dessa två bröder fraktade fisk från Norge till Tyskland och passade samtidigt att ta med sig salt hem från Tyskland, vilket behövdes i fiskeindustrin. De var segelfartyg som fraktade lasten. De började att landa på vägen upp och ner i Uddevalla. Den ena av bröderna hade läst på Uppsala Universitet, och där träffade han en svensk tjej.
Efter det så bestämde de sig för att de skulle köra en svensk filial och flyttade till Sverige. Efter ett år i Sverige så flyttade han till Stockholm där han startade ett kontor. Man började att frakta från Uddevalla till Bergen och även från Uddevalla till Stockholm. Då var det sill på tunna och salt, det var de produkterna de hade.
Så småningom utvecklades det här och fram mot slutet av 1800-talet så började man med olika typer av sillinläggningar. Om jag inte minns fel så 1906 kom första konservbiten med sill. Då var det min farfarsfar Christian som hade varit i Amerika och fått tag på en maskin som gjorde konservburkar och som även kunde försluta burkarna.
Carl när han besökte Immestad Konservmuseum i Brastad 2024
– År 1906 registrerades namnet AB Bröderne Ameln, Abba. 1920 började man använda namnet Abba som varumärke, och där huvudkontoret låg i Stockholm och tillverkningen gjordes i Graverne. På Rösholmen mellan Kungshamn och Smögen låg Munkens konservfabrik som köptes upp av Aktiebolaget Bröderne Ameln, och där köpte man kompetensen inom konservindustrin.
Hela tiden låg huvudfabriken i Kungshamn, först på fastlandssidan och sedan på Rösholmen där den stora fabriken låg, och vilket är lite lustigt för det var en ö och de var tvungna att frakta allt fram och tillbaka. Personal och material med mera.
Rösholmen lades ner i slutet på 60-talet. Då byggde man den stora fabriken som finns än idag i Kungshamn.
Pappa var vd: i rakt nedstigande led. Första sonen var alltid den som skulle ta över som vd. Pappa tog över i slutet på 40-talet, och var väldigt ung och var duktig på att utveckla bolaget. När jag föddes som var en av fyra bröder, så var tanken att jag skulle in i Abba. Hela min uppfostran gick ut på detta.
Men så kom man till en punkt där på 60-talet. 1962 gick man samman med Fyrtornet AB i Göteborg och kom under 1960-talet att expandera. Det blev ett mer publikt företag och då försvann den där biten med sonen som skulle in i bolaget.
Det är möjligt att jag kanske kunde fått jobba där, men inte att gå in i samma position som min pappa. Min karriär tog en annan väg.
När jag var 5 år så tog min mamma ett fotografi på mig vid en sandstrand i Stockholm skärgård. Ungefär samtidigt med det så köpte Gunnar Stensby receptet som senare blev Kalles kaviar. Gunnar var fabrikschef i Graverne och gift med pappas syster. Man hade sedan tidigare kaviar i Abba men inte rökt kaviar som var väldigt nytt på marknaden då.
Foto: privat.
Vem köpte han receptet av?
– Receptet köpte han av en norsk kille som åkte runt och sålde recept med allt som hade med seafood att göra.
Sen tillverkade man detta receptet och åkte upp till huvudkontoret i Stockholm och presenterade kaviaren. Man tyckte att detta var spännande och packade den i neutrala vita tuber och testade den bland annat i ett område i Norrköping om inte jag minns fel.
Det visade sig att barn tyckte detta var så gott. De var ett möte på huvudkontoret i Stockholm där pappa, Gunnar Stensby och Claes Mörner som hade en annonsbyrå och som var bror med min mamma.
Claes var en finurlig kille, och när de sitter och diskuterar detta med att barn gillar denna kaviar så tycker Claes att vi gör en barnprodukt. Efter okey för detta så var frågan vad den skulle heta och hur den skulle se ut.
Kalle var ett av Sveriges populäraste namn på den tiden, då med bland annat Anderssonskans Kalle på film med mera. Då säger Claes; ”vi döper den till Kalles kaviar”.
Kalle skall se ut som en söt svensk ljushårig lintott, ha blå ögon och så sätter vi en bild på honom på tuben. Där använde annonsbyrån bilden som mamma tog på mig och gjorde en teckning av bilden på mig som sedan funnits på tuben i över 70 år. Sedan har bilden moderniserats någon gång under åren.
Första tuben 1954. Bildkälla: Orkla Foods
Det blev en succé?
– Ja, det blev en braksuccé och man sålde en miljon tuber första året. På den tiden var tuberna rätt små och jag tror de var på 80–90 gram från början och sedan har det utvecklats under tiden. Det var så jag hamnade på tuben, och ingen frågade mig. Jag var bara 7 år och från det att de kom på idén tills den lanserades med mig på tuben.
Har du något minne från det att du kom ihåg att du såg dig själv på tuben?
– Mitt första minne att jag är på tuben och som jag riktigt kan ta på, är när jag går i första klass i skolan och jag skall fylla år. Då hämtade man min skolklass med en lastbil som det stod Abba på. Alla fick åka på flaket på lastbilen till Abba och så var det kalas i personalmatsalen. Där är mitt första minne av att jag var på tuben.
Så blev det och sen har det förföljt mig under alla år, och är en märklig historia. Vad jag tycker är så spännande, är att man fått vara med på denna resan med en produkt som blivit Sverige på något sett.
Reklam för Kalles kaviar från 1955. Bildkälla: Orkla Foods
Ja, men du måste vara ett av Sveriges mest sedda ansikte med tanke på så många som har Kalles kaviar hemma i kylen?
– Jo, men så är det. Varje gång de öppnar kylskåpet så ligger jag där och ler emot dem. Det är fascinerande, och att den har blivit en sådan vedertagen produkt. Det är en av Sveriges mest kändaste produkter kan man nog säga.
Kalles kaviar extramild från 1975. Bildkälla: Orkla Foods
Under alla dessa år, har du fått varit med och påverkat något om produkten?
– Nej, det har jag inte gjort. Jag har inte blivit tillfrågad om något om produkten. Jag har aldrig jobbat på Abba utan tog en egen väg.
Däremot så har jag fått vara med på väldigt mycket med detta med Abba. Inte minst under 80-och 90-talet när Abba fortfarande var ett eget bolag. De blev mycket säljkonferenser och olika evenemang.
I dag får jag fortfarande vara med. Senast nu när man lanserade glasen genom Designtorget, då var jag med på deras presslunch, och fick hålla lite föredrag. Jag får även komma till fabriken i Kungshamn och träffa folk och prata. Det är superkul och jag börjar nästan gråta när jag kommer in på fabriken. (Calle blir rörd när vi pratar).
När jag öppnar dörren till fabriken och registrerar in mig där och doften kommer mot mig, det är en magisk upplevelse.
Banansmak från 2007. Bildkälla: Orkla Foods
Är det många som känner igen dig när du är ute?
– Det händer då och då. Oftast är det väl när man varit med i Tv eller tidningar eller som när jag var med Mauri i hans program ”Vad hände sen”. Det var så kul.
Vad gör du på din fritid?
– I dag målar jag mycket och tycker det är jäkligt roligt och vill gärna ha en utställning varje år inne i Stockholm. Sen är Gunella och jag mycket i fjällen. Vi vandrar mycket på dagsvandringar.
Vi sitter säkert och pratar i över en timma och Calle berättar om sitt liv och vad han gjort, och som var mycket spännande att få höra. Bland annat berättade han att han gick i samma skola som Jan Guillou. Mer om detta hoppas jag att jag och ni skall kunna läsa i Calles memoarer som jag vet att han sitter och skriver på. Läser något detta som är i bokvärlden så tycker jag att ni skall ta kontakt med Calle så fort ni kan….Han har en mycket intressant story att berätta om sitt liv.
Tack Gunnela och Calle för att ni kom och hälsade på oss, det gör vi om snart igen. Tack till Orkla Foods för foton.
I dag hade Havets Hus hajsläpp vid Havets Hus brygga och bjöd på glögg och pepparkakor. Sex stycken småfläckiga rödhajar skulle släppas ut i Gullmarsfjorden.
För 22 år sedan släppte Havets Hus ut de första småfläckiga rödhajarna i Gullmarsfjorden. Totalt har cirka 200 hajar och 13 rockor släppts ut genom åren. Även torskar har släppts ut i Gullmarsfjorden i bevarandeprojektet. Havets Hus gör ett fantastiskt jobb i samarbete med Världsnaturfonden WWF med att arbeta med uppfödning och utsättning av hotade eller fredade arter.
Roger Jansson och Martin Stjernstedt
Jag var och tittade till förberedelserna för hajsläppet där Akvarieteknikerna Roger Jansson och Martin Stjernstedt gjorde klart för dagens hajsläpp.
Två dykare var med i vattnet vid hajsläppet och det var Karin Olsson på Marine Monitoring som var inhyrd av Havets Hus för att hjälpa till. Från Havets Hus så var Karolina Sandberg den som fick vara med i Gullmarsfjorden när hajarna släpptes.
Roger Jansson ser till att hajarna kommer ut till bryggan.
Akvariechef Helene Sköld bjöd på glögg och pepparkakor och berättade om hajsläppet. Här assisterar hon Roger, när han ser till att de småfläckiga rödhajarna kommer i lådan som sedan dykarna skall föra ut på djupare vatten för att släppas i Gullmarsfjorden.
Karolina Sandberg drar ut lådan med de två första hajarna som skall släppas ut i Gullmarsfjorden.
På plats på dagens hajsläpp fanns även Havets Hus nya vd: Christophe Risenius som hjälpte till vid hajsläppet.
Karin Olsson
Karolina Sandberg
På plats fanns även svanen som jag tror är samma svan som brukar uppehålla sig vid Havets Hus.