Idag får ni möta Lysekils handbollslegend Mats Fransson på min blogg

Publicerad den 3 april, 2014 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Mats Fransson född 1 juni 1962 i Lysekil. Gick nio år i Gullmarsskolan och två år på verkstadsteknisk linje i Gullmarsgymnasiet. Handbollsintresset kom först vid 11-12 års ålder och han spelade även fotboll parallellt med handbollen. Han stod i mål i fotboll och det blev ett naturligt val att göra det i handbollen också. Till slut berättar Mats att han fick välja mellan fotbollen och handbollen och det blev handbollen som blev hans grej.

Mats Fransson.

Han gick med i Lysekils handbollsklubb ”LHK” och gjorde sin debut som målvakt i A-laget som 15 åring. Det blev A-laget med LHK i 2-3 år innan han drog vidare till Göteborg och började spela med Heim. Samtidigt gjorde han lumpen i Göteborg på kustartilleriet.

Efter lumpen blev det Lysekil och Mats började spela med elitserielaget Kroppskultur och där stannade han i sex år. LHK gick upp i ettan och Mats flyttade hem och spelade med LHK i två år.

Nästa anhalt blev Västerås och Irsta HF. Mats berättar att de två åren han var i Irsta är nog de bästa åren han haft som idrottsman. Han tog med sig familjen och bosatte sig där i två år. Sista året i Irsta när han också spelade i handbollslandslaget tog han VM-guld i Prag 1990 och det var stort berättar han.

Flyttade tillbaka till Lysekil och skriver kontrakt med IL Runar i Sandefjord i Norge.

Familjen flyttade tillbaka till Lysekil och Mats skrev kontrakt med IL Runar i Sandefjord i Norge och börjar pendla mellan Lysekil och Norge. Hela sex säsonger blev det med IL Runar. Mats berättar att han skulle känna hur det var och pendla i ett år och sedan skulle familjen flytta med till Norge. Nu blev det inte så utan Mats blev en pendlingsmänniska berättar han och skrattar.

Ungefär 4 timmar tar det en väg berättar Mats vidare. Efter Runar blev det Kroppskultur igen och det varade 3 säsonger. Mats kände att det kanske var dags att trappa ner lite på handbollen och börjar spela med HF Orust och där spelade han i två år. Orust tog sig från division 3 till att kvala till division 1.

Under tiden med Orust ringde det en gammal kompis till Mats som tränar Stif i Sandefjord som är det konkurrerande laget till Runar och frågar om Mats vill vara med på deras elitsatsning. Mats var då 40 år och berättar att han inte tvekade en sekund utan tackade ja direkt. Tre dagar efter skrev han kontrakt med Stif i Sandefjord.

Hann med ett inhopp i den Spanska ligan.

40 år gammal så hinner han även med att göra ett inhopp för den spanska proffsklubben ”Cantabria Santander”. Det var Mats Olsson som ringde upp Mats och frågade om han kunde ställa upp. Självklart tackade Mats ja och spelade cirka en månad för den spanska klubben. Sedan bar det av till Norge igen och spel i Stif. Det blev 3 år i Stif och det blev även en fortsättning i Norge men nu med IL Runar igen.

IL Runar är nog den finaste klubben Mats spelat i berättar han. Det var mycket känslor och det blev väl en del gnäll när han började spela för konkurrenterna Stif berättar han vidare. Väl tillbaka i Runar och där stannade han två år. Mats begav sig till Moss och laget Herulf som spelade i division 2 och hjälpte upp dem till den Norska elitserien som spelande tränare. I Herulf stannade han 5 säsonger.

Idag tränar Mats ett tjejlag i Fredrikstad i Norge. När han spelade i Herulf vid 49 års ålder bestämde Mats sig för att sluta spela. Han kände att är man nästan 50 år och fått varit med om så mycket som han fått och kroppen har klarat sig någorlunda bra så får det räcka. 33 elitsäsonger blev det för Mats.

Debuterade mot Norge i landslaget.

1986 gjorde han sin debut i handbollslandslaget. Det var ett dubbelmöte mot Norge och Roger ”Ragge” Carlsson var förbundskapten för laget. Rolf Vainika stod den första matchen och Sverige fick stryk med ett mål av Norge. Mats fick stå i den andra matchen mot Norge och gjorde där kanske sitt livs match berättar han. Veckan efter var det match i Island och Mats blev uttagen att följa med till Island och spela.

På den vägen var det och 98 matcher blev det i det svenska landslaget. 1988 blev han även uttagen till OS i Soul och det var en upplevelse berättar Mats. Året innan på för OS var de både i Kina, Japan och Korea och spelade. De slutade på 5:e plats i Korea på OS och det var lite av en besvikelse berättar han. 1988 blev Bengt ”Bengan” Johansson förbundskapten och det gav landslaget en ny vind berättar Mats vidare.

1990 tog de VM-guld i Prag mot Ryssland i finalen. Mats berättar att de var underdogs och ingen hade väl trott på att Sverige skulle vinna. Innan de åkte till Prag så fick alla i laget tippa anonymt om vilken placering de skulle hamna på i VM. 15 spelare hade tippat på att de skulle ta VM-guld och en hade tippat på att det skulle bli brons.

I fyra matcher stod Mats under gruppspelet. Bengan var helt underbar berättar han. De körde runt på 3 målvakter och inför finalen var det Bengts fingertoppskänsla som spelade roll när han tog ut laget. Det var en lätt träning på förmiddagen och Bengan hade inte tagit ut finallaget ännu utan meddelade att han kommer att knacka på hotellrummet och berätta vem som blivit uttagen att spela.

Mats bodde ihop med Mats Olsson och hör hur Bengt knackar på dörren i rummet bredvid. Han hör en het diskussion med Sten Sjögren som hade gjort 199 matcher och som med finalen skulle göra sin 200 match och skulle sluta efter VM. Bengan petar Sten och sätter in Pierre Thorsson istället.

Det visar sig att Pierre gör kanske sitt livs match i finalen. Nu kommer Bengt till Mats rum och berättar för Mats att hans magkänsla sa Tomas Svensson och Mats Olsson och det blev ett nej till Mats. Det kändes inte kul men man kände sig delaktig ändå berättar Mats. Mats var med på uppvärmningen och satt på bänken och taggade de andra spelarna. När de landade på Arlanda var det snöstorm minns Mats, men det var en mottagning som heter duga berättar han. Sista landskampen spelade Mats i EM i Österrike 1993.

OS i Korea 1988.

Vi pratar vidare om det här med OS och Mats berättar att det var speciellt. Hela upplägget innan de kom iväg och att få vara med på invigningen det går inte riktigt att förklara berättar han. De bodde på en camp och han minns att de åkte till stadion och såg Patrik Sjöberg hoppa höjdhoppsfinalen. De var lite långt att komma iväg och se andra saker och de hade ungefär 1 ½ timma till arenan där de spelade.

Jag frågar Mats om roliga minnen från OS. Han berättar att det inte var så roligt för han fick inte spela så mycket men han minns att när de uppdagades att Ben Johnson var dopad så blev det en väldigt stor uppståndelse i OS. Vidare frågar jag Mats om hur Bengan var. Mats berättar att Bengan är en underbar person som bjöd på sig själv hela tiden och skapade en fantastisk stämning i handbollslandslaget. Det var kul att träffas på samlingarna och Bengan var en duktig tränare och psykolog och lätt ganska ofta spelarna ta beslut.

Det var en hel del practical jokes berättar Mats. Per Carlén var den som var mest aktiv på den fronten berättar Mats och skrattar. Bengan var en mycket bra ledare och Mats berömmer också Ragge för det var han som gjorde grundarbetet till framgångarna för svensk handboll.

Vad har varit roligast under alla dessa år som elitspelare.

Jag frågar Mats om vad som varit roligast under alla dessa år med elithandboll. Han berättar att det är nog alla resor som man gjort. Man har kommit till ställen som man aldrig kommer till annars. VM-guldet är det största säger Mats som även vunnit en massa andra titlar som t.ex. det året han var i Göteborg blev han svenskmästare med dem och då stod Claes Hellgren för Heim. Claes har han även kontakt med idag.

Han var nära att bli svenskmästare med Irsta då de spelade två finaler de åren han var där. 98 matcher blev det i landslaget och Mats berättar att Bengan ringde honom och frågade om han ville ha två matcher till så att det blev 100 men det blev aldrig av p.g.a. att Mats hade helt enkelt inte tid.

Mats spelar ingen handboll idag men berättar att han jobbar på ett norskt fängelse och där spelar de handboll mot andra fängelser. Sedan har han två barn ihop med sin fru Eva och de har också en affär här i Lysekil så det är fullt upp för Mats.

Jag frågar Mats vad han tycker om dagens handboll och han berättar att han tycker handbollen har blivit mycket tuffare och utvecklats väldigt mycket. Den har blivit snabbare, han berättar att han hade ett jäkla humör när han stod i målet och kunde skälla på försvaret men det kan du inte idag utan det gäller att få iväg bollen så fort som möjligt så att stå och snacka de går inte idag. Han ser på handboll så fort han kan och följer svensk handboll.

Träna LHK.

Vi kommer in och pratar om Lysekils handbollsklubb och jag frågar Mats om han funderat på att träna LHK. Tanken har funnits men han har varit lite anti till detta berättar han. Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad.

Han pratar om LHK och om en bragden när de gick upp i elitserien. Det är nog den största bragden inom handbollen i modern tid. Det var fantastiskt att gå upp i elitserien på nästan bara egna produkter.

Han har blivit norsk mästare sex gånger, svensk mästare en gång, Nordisk mästare med juniorlandslaget, var med i UVM som 16 åring, spelat Champions League när han spelade i Norge och tog VM-guld 1990. Mats fyller i år 52 år och jag frågar vad han gör om 10 år. Mats tror fortfarande att han jobbar men är inte säker på att han håller på med handboll på samma sätt även om det blivit en livsstil det här med handbollen.

Han kommer inte att sakna bortamatcherna där de förlorar med ett mål i sista sekunden och har en bussresa hem på 5 timmar. Kanske bor han i Spanien det är en dröm han har och vill förverkliga. Claes Hellgren är Mats förebild inom handbollen som han spelat ihop med och även haft som tränare. Stort tack Mats för att vi kunde träffas och för allt spännande du berättade om som elitspelare i hela 33 år. Helt fantastiskt.

Idag får ni möta Lasse Lindbom. På en promenad kom han på refrängen till en av de populäraste svenska jullåtarna någonsin

Publicerad den 8 december, 2013 av Glenn Glicko Andersson

Med julen hör julmusiken ihop. En låt som 1987 fastnade i mitt minne var den här: ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen”, som gruppen Triad sjöng. Lasse Lindbom, Janne Bark och Niklas Strömstedt sjöng denna låt som kanske blivit en av de mest spelade jullåtarna i Sverige någonsin. Jag tog kontakt med Lasse Lindbom en av medlemmarna i före detta gruppen Triad och fick en intervju med honom.

Lasse Lindbom:
Lasse Lindbom född 1949 i Enskede. Artist, låtskrivare, producent och musiker. Producerade Marie Fredrikssons 3 första skivor; Het vind, Sjunde vågen och Efter Stormen. Upptäckte Gyllene Tider och även jobbat som producent för dem. Jobbat som producent för bl.a. Sven-Ingvars, Ulf Lundell, Carola, Grymlings, Niklas Strömstedt och X-Models med mera. Idag får ni möta Lasse Lindbom på bloggen.

Den första frågan jag ställer till Lasse är hur kom du in på detta med musik?

– Jag fångades av Beatles, när Beatles kom blev jag helt frälst. Det var aldrig meningen att jag skulle bli musiker, det var mer slumpen som bestämde det. Jag skulle utbilda mig till psykolog och hade kommit in på universitetet i Köpenhamn när vi fick skivkontrakt. Man ville lira precis som Beatles, det var kul att spela gitarr och sen var det där med tjejer, det kan man inte bortse från, det var väldigt hipp då att spela i band.

Vi hade ett band redan innan vi kunde spela som hette ”The Bunglers”. Efter det blev det ett riktigt band ”Sparetime Occupation”, och vi spelade på ungdomsgårdar i Stockholm och jag var väl cirka 15 år vid denna tidpunkt.

Landslaget blev öppningen för Lasse till musikvärlden

De flesta minns nog Landslaget med låtar som ”Tala om vart du skall resa”, ”Den gamla jukeboxen” som Landslaget deltog i melodifestivalen 1975 och ”Sommar´n-65 som var med i melodifestivalen 1977. Landslaget blev öppningen för Lasse till musikvärlden. Han hade kommit in i Köpenhamn på universitetet men kände här att studierna fick vila för han tyckte att detta med musiken var så kul.

Han bestämde sig för att ta en paus från studierna och bara ägna sig åt musiken. Jag minns att Landslaget var på Club-Skaftö och spelade och tror att jag på den tiden hjälpte till och bära in högtalare och instrument för de artister som kom dit. Lasse minns när de spelade på Club-Skaftö.

Vad hände efter Landslaget?

– Här blev det lite olika kombinationer för jag hade lite ambitioner att börja jobba som producent. Jag fick ett bra stöd av Skivbolaget EMI. Jag fick pröva på att producera och gjorde en soloplatta och senare startade jag Lasse Lindbom band. Jag upptäckte Gyllene Tider och började jobba med Ulf Lundell. Här blev det en tid med mycket jobb. Turnerade med mitt band på helgerna och fick en hit med ”Kom och värm dej” sen jobbade jag i studion övrig tid. Man kan säga att jag jobbade med musik dygnet runt.

EMI och det är det skivbolaget som alltid stått honom närmast

Lasse berättar att han jobbat som frilansare på EMI och det är det skivbolaget som alltid stått honom närmast. Det är där han gjort merparten av alla produktioner. Sen har han även jobbat med Warner där han bl.a. producerade Carola. Han har även jobbat för BMG.

Vad hände sen?

– Efter att Lasse Lindbom Band tog slut och jag och Marie hade gjort några plattor tillsammans och förhållandet med Marie tog slut så var jag var trött på att åka i parkerna och fick ett erbjudande att starta upp med ett band i Halmstad.

Jag frågade Niklas Strömstedt som då hade gett upp sin karriär och börjat jobba på EMI. Niklas fick tjänstledigt över sommaren för att vara med. Jag pratade även med Janne Bark. Nisse Nordin fick jobbet som trummis. Vi åkte till Halmstad på vinst och förlust och kallade bandet för ”The Husbands” och det blev succé, tror inte jag varit med om något liknande. Jag spelade där med Husbands från 1986-1999 varje sommar. De första åren var det 200 meter kö utanför varje kväll.

Hur bildades Triad?

– Triad bildades som en teoretisk grupp, Niklas och jag och Janne ville gärna göra något ihop och vi döpte detta till Triad. Vi försökte hitta ett koncept. Jag minns att vi åkte till Grekland och försökte hitta på något men det gav inget. Sensommaren 1987 tog jag en av mina låtskrivarpromenader och kom hem med refrängen till ”Tänd ett ljus”.

Jag kände att detta kan vara något så jag gick upp till Kjell Andersson på EMI och sjöng upp detta för honom och han tände till direkt. Nu var vi redan i november och det var alldeles försent för att göra en julplatta. Men vi åkte in i studion och Niklas och jag skrev resten på plats och spelade in ”Tänd ett ljus”. Det tog en vecka från det att den var klar tills den kom ut. I vanliga fall brukar det ta 2-3 månader. Det var en riktig sådan där ”rush realese” sen så sa det pang och det blev en hit.

Niklas Strömstedt

Janne Bark

Uppträdde i Lysekil

Ett av de första uppträdande de gjorde var i Lysekil i Gullmarsborgs ishall. Här berättar Lasse att de gick upp och gjorde endast denna låt. De bodde på Hotel Lysekil. Detta måste ha varit i december 1987. Jag var på plats i Gullmarsborg och träffade dem i ett omklädningsrum i Gullmarsborg.

Tänd ett ljus blev en jättehit hur kändes det?

– Det blev en otrolig hit och är ju fortfarande. Det är ju fantastiskt att få göra en låt som alla känner till. Den sålde definitivt guld och tror den sålde platina också. Efter det så skulle vi spela in en LP, den blev ju ingen hit. Vi gjorde en riktigt bra platta och den finns på Spotify för er som vill lyssna. Husbands var så stora då så det blev ingen turné med Triad. Triad dog ut ganska snabbt.

Sista morgonen

Här berättar Lasse om en rolig historia som hände under inspelningen av Triad plattan. De skulle skriva lika många låtar var till plattan. Några skrev låtar tillsammans. Niklas Strömstedt kom med en låt som Lasse och de andra tyckte var riktigt jävla jobbigt mesig. De ville inte ha med den låten. Det blev en riktig fight om denna låt berättar Lasse. Skivbolaget fick komma in och medla men det slutade med att Niklas inte fick med sin låt.

Det gick några månader och så ringer EMI´s direktör och säger, ”Du den där låten som Niklas gjort och som ni inte ville ha med på plattan är det okey om vi ger ut den i hans eget namn” Ja gör det, det är inga problem” sa Lasse. Låten var ”Sista morgonen” som blev Niklas genombrott och en jättehit. Lasse fick ett tack från Niklas på den plattan.

Träffas ni idag och sjunger låten ihop?

– Det är väldigt sällan att vi 3 träffas och spelar ihop. Men med mitt band så händer det att vi spelar ”Tänd ett ljus”. Just nu spelar vi på Engelen i Stockholm och då kör vi den. Vi får förfrågan då och då men det är sällan det passar. Det är en stor apparat att sätta ihop detta bara för en låt och oftast är vi alla ute på olika håll och gör varsina grejer, men vi sammanstrålade och gjorde ett uppträdande när Lasse Kronér var programledare för Bingolotto.

Vad gör du idag?

– Jag gör det jag alltid har gjort spelar musik. Idag är det så att är man inte på TV så syns man inte, men jag jobbar för fullt med musiken. Jag har precis lagt ut min nya platta på Spotify som heter ”På egen hand”. Det är låtar som jag suttit hemma och jobbat med idag kan man göra det. Jag har gjort nästan allting själv på plattan. 99% som hörs på plattan är jag.

Vilka är med i The Husbands idag?

– Bandets kärna består av Pelle Allsing på trummor som medverkade på Roxettes senaste världsturné och skall nu åka med Marie Fredriksson på hennes turné, Mats ”Gaffa” Karlsson på keyboard och sång, och Patrik Lundström gitarr och sång. Sen händer det att bl.a. Janne bark och Micke Syd hoppar in ibland.

Har du något fritidsintresse?

– Musik, (Lasse skrattar). Jag läser väldigt mycket och har ett stort intresse för matlagning. Har jag varit på turné eller jobbat mycket så kan jag verkligen längta hem till köket och få göra någon riktigt svår maträtt.

Favoritmaträtten?

– Jag brukar tillaga en rätt som jag brukar få mycket beröm för när av folk ätit av den. Det är en fisk som heter uer som jag tillagar med en vietnamesisk sås, jag brukar laga allt möjligt och det är mycket spännande. Köpte precis en bok av den kände kocken Heston Blumenthal som är en av världens bästa kockar, fast skall man laga hans mat så måste man ha så mycket specialverktyg så det är inte lätt.

Om du lyssnar på musik vad lyssnar du på då?

– Jag lyssnar på väldigt mycket musik men anstränger mig inte så mycket på att hitta nya grejer. Jag lyssnar på en del gammalt som James Taylor, Marc Cohn och Crosby still & Nash bl.a. och har startat en liten bigrupp till The Husbands där vi tagit bort trumslagaren och kallar oss Lindboms akustiska och där vi sjunger mina låtar och lite Crosby Stills & Nash, Eagles och andra grejer i akustisk tappning. Sen har jag en son på 15 år som håller mig uppdaterad i det nya som kommer. Där är det bl.a. Bruno Mars som jag tycker är fantastisk bra.

Vad tycker du om den utvecklingen som skett inom musikbranschen?

– Det är en väldigt tråkig utveckling för oss som håller på med musik, tror inte att det finns någon bransch som det varit en sådan totalförändring i. Är du inte bland de topp 3-4 i ditt land så kan du nog inte leva på bara att släppa musik idag. Jag jobbar med festivalen ”Smaka på Stockholm” och skött underhållningen där de senaste åren och där märker jag att det har blivit ett ordentligt uppsving på gager för att banden inte säljer lika mycket plattor som de gjorde för. Detta gör att många av festivalerna slås ut för det är ingen som har råd att betala de höga gagerna.

Har du några minnen från Lysekil?

– Ja det har jag men de kan jag inte berätta för dig…. ( Lasse skrattar). Jag har varit på Havsbadet i Lysekil när Totta var där. Var där och spelade med bl.a. Johan Wahlström som åkte runt med olika gästartister.

Lasse avslutar vårt samtal med att berätta att han har många trevliga minnen ifrån Lysekil. Stort tack Lasse för att du tog dig tid. Ni som vill läsa mer om Lasse kan göra det på hans hemsida.

Bilderna i detta reportage har jag fått Lasses tillstånd att använda.

Lasse Lindbom.

Har haft en otroligt rolig sommar! Något jag inte skrev om på bloggen var när jag träffade Björn Borg men idag kan du läsa om det och lite till.

Publicerad den 7 september, 2013 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Tänkte berätta hur min sommar varit om nu någon är intresserad av att läsa om det. Jag har haft en väldigt händelserik sommar. Jag har jobbat extra som journalist och det är väl kanske något av det roligaste jag gjort på länge. Min blogg har gjort att jag fått vara med om saker inte bara i sommar utan redan från början när jag startade den. Men skulle jag skriva om allt det så hade det nog blivit en bok. Så jag börjar i slutet av maj. Värmen kom i slutet av maj om jag inte minns helt fel. Min vän Tommy Nilsson släppte en ny skiva och jag fick vara med på en radiointervju på P4 väst i Uddevalla. Detta är ett väldigt starkt minne. Jag sköter Tommys Facebooksida så det var en ära för mig att vara med och sitta i en studio tillsammans med Tommy och prata om nya skivan och även berätta lite om min samling jag har med Tommy. Jag hade även köpt med mig en tårta till Tommy för att fira skivsläppet. Det första han sa var. – Jag skulle kunna äta upp denna själv.. men det gjorde han inte. Detta var den 29 maj. Nu kommer vi till juni. Jag gjorde en massa saker till bloggen. Träffade artisten Jenny Redenkvist på Havsbadet i Lysekil när hon var här och jobbade. En underbart go tjej. Vi började prata om Tommy Nilsson. Svenne som är Tommys kapellmästare är en vän till mig och det första Jenny säger man kan nästan tro att du och Svenne är brorsor. Jag kunde inte hålla mig för skratt. Det här har hänt flera gånger när jag varit ute med Tommy & Svenne att folk frågar om Svenne och jag är brödrer… Är vi så lika Svenne? Vad jag gjorde resten av juni kan ni läsa här på min blogg.

Träffade Björn Borg!

Något jag inte skrev om på bloggen var att Björn Borg kom hit och detta är något av det roligaste som hänt denna sommar.Tennis har varit min stora grej genom livet och Björn Borg var min stora förebild och min stora idol. Björn är en av Sveriges största idrottsmän genom tiderna. Här kommer en liten kort berättelse om hur min far Eric Eran Andersson fick en intervju med Björn Borg 1975 i Fiskebäckskil. Pappa jobbade som journalist på tidningen Bohusläningen och berättade att han skulle göra en intervju med Björn Borg som var och vilade upp sig i Fiskebäckskil. Till detta hör att jag hade vunnit en resa till England med tidningen GT och precis när jag var i England så skulle pappa göra intervjun med Björn. Nej nej nej jag vill inte åka till England jag vill träffa Björn. Jag var så ledsen för jag vunnit en resa till England. Jag hade sett Björn träna nere vid banorna och faktiskt fått en autograf av honom innan jag åkte. Pappa gjorde reportaget med Björn och min bror Thomas Andersson han fick ju givetvis träffa Björn. Pappa tog en bild av brorsan och Björn. Den ville Björn Borg Group använda på Facebook.

Brorsan och Björn Borg.

Vet inte hur det gick med det men tror att de fick använda den. Så här gick det till när pappa fick en intervju med Björn. Pappa som kände alla på Skaftö fick nys om att Björn skulle komma. Han skrev ett brev och frågade Björn om han fick göra en intervju med honom och lovade att intervjun inte skulle komma ut förrän Björn hade lämnat Skaftö. Björn tackade ja och resten är historia.

Pappas reportage i Bohusläningen om Björn Borg från 1975.

Pappa och Björn!

Sen blev det så att pappa träffade Björn flera gånger efter det och 1978 i Scandinavium när Sverige spelade Davis Cup mot USA 6-8 oktober var pappa inne i Björns omklädningsrum som enda journalist och fick samtidigt ett rack av Björn. Kommer ihåg att pappa gick med Lennart Bergelin ut och Lennart öppnade bagageluckan på en bil och gav ett rack till pappa. Denna racket har jag i min ägo och har haft i ett antal år plus hårbandet Björn hade i någon match. I många år har jag funderat på hur jag skulle kunna få denna racket signerad. Nu kommer vi till år 2013. Ahlbin Gustafsson en av mina närmaste vänner blev ordförande för Fiskebäckskilstennisklubb. Det har hänt väldigt mycket sen Ahlbin blev ordförande. Ahlbin hade som förslag att döpa turneringen de har i Fiskebäckskil till Björn Borgs pokal. En dag ringer han till mig och säger. Nu är det klart turneringen får heta Björn Borgs Pokal. Hur stort är inte det? Helt otroligt. Vi har pratat mycket om detta. Björns mamma Margareta hade nog ett finger med i detta. Ahlbin berättar att Björns mamma sa -är det någon klubb du skall ställa upp för så är det Fiskebäckskils TK. Björn vann ju SM i Fiskebäckskil 1970 på grus. Detta var en milstolpe i hans tidiga karriär. Jag visste ju att Björn och familjen skulle komma till Fiskebäckskil. Nu gällde det att hålla tyst om detta. Björn och familjen kom hit privat och sonen skulle vara med och spela i turneringen. Vi pratade mycket om detta Ahlbin och jag. Han skulle komma hit och vi ville inte att det skulle bli något drev med press och dylikt. 28 juni kom Björn och familjen till Skaftö. Ahlbin var och hämtade dem i Båstad. Kvällen den 28 så var Björn i Lysekil och käkade på en restaurang och en bild lades ut på Facebook av någon av gästerna där. Jag tänkte för mig själv tryck inte gilla. Jag messa Ahlbin om att det låg en bild ute på Björn på Facebook. Samtidigt skrev jag en fråga till Ahlbin om Björn ville signera racketen pappa fick av honom. Det ville han skrev Ahlbin tillbaka. Dagen efter träffade jag Björn på inomhusbannorna i Sivik. Jag hade med mig racketen och kände väl att jag var lite nervös inför mötet. Björn signerade racketen och berättade lite fakta för mig och pratade även med Ahlbin om tennisracketen efteråt.

Jag och Björn i Lysekilstennishall.

Björn signerar racketen.

Inte nog med det. Dagen därpå så fick jag den äran att ta en ny bild på brorsan och Björn 38 år efter att pappa tagit bilden i Fiskebäckskil. Det kan jag säga var väldigt stort och samtidigt var det mycket känslor i den bilden! Tänk själv att där står du med en av världens bästa tennisspelare och samtidigt tänker jag på pappa som förevigade brorsan och Björn 38 år sedan. Jag berättade även för Björn om att jag vunnit en resa till England och att jag inte ville åka dit utan träffa honom istället när pappa gjorde intervjun med honom. Han skrattade gott åt det.

Björn och Thomas.

Björn blev även hedersmedlem i Fiskebäckskils TK. Björns son Leo vann sin klass i Björn Borgs pokal.

Här lämnar Ahlbin över tavlan som visar att Björn Borg är hedersmedlem i Fiskebäckskils TK.

Ahlbin berättar att inför nästa år vill Björn hjälpa till med att utveckla turneringen ändå mera och i slutet av oktober skall Ahlbin träffa Björn. Fantastiskt bra jobbat Ahlbin måste jag tillägga! Du är en klippa.

Min sommar fortsätter. 3 juli var det dags för allsångspremiär här i Lysekil. Jag fick i uppdrag av Lysekilsposten att skriva om den. Precis innan allsången började kl 19:00 den kvällen gjorde jag en intervju med Cecilia Kallin ifrån gruppen Timoteij. Vi satt i 2 timmar på Café Kungsgatan och pratade. Den tjejen kommer gå långt. Hon har tillbringat somrarna här i Lysekil sedan hon var 7 år. Tillbaka till allsången. Här gjorde jag nog min journalistiska debut kan man säga om man räknar bort bloggen som jag skriver på helt ideellt. Det var så kul. Jan Johansen som också varit med på min blogg uppträdde och även Cecilia gjorde ett inhopp i en duett med Janne.

Anna Karlsson allsångsledare i samspråk med Janne. Roar Bråten ser ni alldeles bakom Janne och till vänster i bild Cecilia Kallin.

Anna Karlsson och Marie Richardson.

Nu började uppladdningen för Gyllene Tider. Där gjorde jag en heldagsgrej till bloggen. Var ute vid Gullmarsvallen på morgonen och tog bilder och så höll jag på hela dagen och även hela natten nästan. Fick en kompis att köra ut i sin båt så jag fick tagit bilder ute från vattnet! Här skrev jag även texten till inslaget i Lysekilsposten som skulle vara med nästa dag. Gabriel Berntsson fotade för Lysekilsposten. Jag fotade också men för min blogg och fick ett presskort. Detta var en kanondag. Hade ett mycket bra samarbete med LFF denna dagen och både före och efter har vi hållit kontakten.

Pinnevik 7 juli.

Linnea Henriksson som uppträdde innan Gyllene Tider delade min blogg om uppträdandet på sitt twitter, Dessutom så la Roxette blogg ut en bild som jag tagit på deras blogg det var extra kul. Ni som missade mitt inlägg om Gyllene Tider kan läsa om det här Gyllene Tider i Lysekil

Nu var det nästa allsången på programmet. Denna gången var det Arja Saijonmaa som var med. Här skrev jag också till Lysekilsposten.

Arja.

Någon som jag skulle vilja ha intervjuat var Claes Jansson. Claes ringde mig några dagar innan han skulle hit och uppträda i Lysekils kyrka. Jag gjorde en liten reklamartikel till LP att han skulle komma till Lysekil. Claes är mysig han berättade att han varit ofta i Lysekil när det var jazzfestival i stan och även besökt Havsbadet när Totta Näslund hade stället. Jag hade Claes manus till hans bok liggande här i några dagar. Det skulle jag ha läst sa jag till Claes, ja varför gjorde du inte det sa han. Var och lyssnade på hans konsert i Lysekil kyrka den 16 juli och det var mycket bra. Claes har varit ute på turné med Stevie Wonder låtar och det var jättemycket folk i kyrkan.

Claes Jansson i Lysekil kyrka.

Claes och jag med den helt nya cd:n Claes givit ut med Stevie Wonder låtar.

Undrar om det inte blev några dagars semester här… 20-21 juli dessa dagar var jag på Smögen och tog bilder vid Sea Lodge. Det blev 2 riktigt härliga dagar. The Sounds på lördagen och Eldkvarn på söndagen.

Maja Ivarsson strax innan hon går upp på scenen vid Sea Lodge.

Grymt mycket folk på Smögen.

Nästa dag blev det Eldkvarn som gästade Sea Lodge.

Plura på väg till scenen.

Sea Lodge 21 juli.

24 juli blev det allsången igen. 25 juli gästade Uno Svenningsson med band Lysekils kyrka. Träffade Uno efteråt och han berättade att det var nära att konserten blev inställd. Han mådde inte bra. Men konserten blev av och jag tog lite bilder men la inte ut det på bloggen men här kommer lite bilder från den kvällen.

Uno med band i Lysekils kyrka.

27 juli var det Diggiloo som gästade Lysekil. Där la jag inte ner så mycket kraft på dagen, Var där tidigt på morgonen och tog foto och lite senare på eftermiddagen gjorde jag en intervju med alltid lika trevliga Mats Johansson från Partypatrullen och som för 11 året i rad spelade med Diggiloo. Vi satt och pratade utanför LFF,s klubbstuga och Mats fru Kim var också med. Det blev ett härligt möte där Mats berättade delar av sitt liv för mig. Sen när vi var klara blev det till att vandra runt nere på Gullmarsvallen och fota. En mycket trevlig kväll blev det. Här kommer några foto jag inte lagt ut tidigare.

Underbar kväll på Gullmarsvallen i Lysekil.

Höggravid Charlotte.

31 juli blev en hektisk eftermiddag och kväll. Pugh Rogefeldt spelade på Havsbadet i Lysekil denna kväll var som snabbast bara nere och hälsade på Pugh. Pugh har jag träffat många gånger men kunde inte se honom denna kväll för Tommy var och spelade i Ljungskile och vi hade bestämt träff. Men först var vi i Munkedals folketspark och såg några låtar med Sofia Karlsson. Med i Sofias band spelar en tjej som jag känner hon heter Lisa. Skulle gärna sett hela konserten men det blev inte så utan jag och min dotter Frida åkte vidare till Ljungskile och hälsade på Tommy och bandet som skulle spela där den kvällen. Men tog lite bilder på Sofia och bandet och en bild hamnade på Sofias hemsida.

Bilden jag tog som ligger på Sofia Karlssons hemsida. Lisa är längst till vänster i bild.

Nu var vi Ljungskile och var lagom där till Tommy skulle börja spela.

Tommy på Lyckornasbrygga.

Sen har det väl lugnat ner sig lite men har haft en riktigt kul sommar med allt jag fått uppleva. Måste ge en eloge till alla som jobbat med evenemangen i Lysekil i år. Det har varit helt otroligt bra och Kustnöjes satsning på måndagar i Havsbadsparken var kanon. Fick faktiskt uppleva 2 spelningar där under min semester. Den senaste stora grejen jag var på var i Uddevalla och Solid Sound festivalen. Det kan ni också läsa om på bloggen. Nu ser vi fram mot en spännande höst och kanske det blir nya reportage och bilder på bloggen. Ni får gärna tipsa om det är något roligt som händer eller om det är något ni vill läsa om här. Bohusläningen var här och gjorde ett reportage om mig. Det var fantastiskt kul att få vara med där. Ni som vill läsa om det kan göra det här. Artikel om mig i Bohusläningen. Sen kan jag berätta att resan till England var kul för er som undrar. Må väl.