Nu på fredag gästar Dan Hylander Mortens Krog i Uddevalla. Det är Kotte Management som presenterar Dan Hylander som uppträder ihop med husbandet Skin Tight.

Nu på fredag den 17 november är det rockkväll på Mortens Krog i Uddevalla och en av de riktigt stora inom svensk musik Dan Hylander gästar Mortens. Kotte Management presenterar Dan Hylander som uppträder ihop med husbandet Skin Tight.

IMG_2349
Dan Hylander.

Egentligen behövs det ingen presentation av denna artist, låtskrivare och musiker, men jag slog en signal till Dan Hylander och frågade hur intresset för musiken startade?

–Det började väldigt tidigt. Jag var nog inte mer än 6 år när jag köpte mina två första skivor. Det var King Creole med Elvis och Rock-Fnykis med Martin Ljung, vilket Martin tyckte var omåttligt roligt för det var enda gången han blivit jämförd med Elvis Presley. 

 

Hur kom du in på detta med gitarrspelandet?

–Jag fick en gitarr när jag var i ungefär samma ålder. Efter hand började man lära sig att spela. När jag var 10–11 år började jag att spela mer seriöst.   

 

Förebilder inom musiken när du växte upp?

–Beatles kom 1963 och ändrade på allt. Det var en liten underlig period. Fast jag var 9 år och lyssnade på engelsk rock och sedan engelsk och amerikansk rock under hela 60-talet. 

 

När var första gången du spelade för publik?

–Det var runt 1969–70. Jag minns att lärarstrejken bröt ut vid det tillfället, och då spelade jag för publik med eget material. Sedan var det dags för att sätta ihop ett band som man kunde spela med. Jag gick i parallellklass med Ale Möller och det dök även upp en mustaschprydd herre som heter Mikael Wiehe som var med i mitt första band. Jag tror att Wiehe satte ihop Hoola Bandoola Band efter det.

IMG_2147.jpg

När startade Raj Montana Band och hur kom det bandet till?  

–Från början hette vi ”Ray Montana and his Moonlight Boys”. Vi spelade någon slags kammarrock som nästan var akustisk. Bl.a. var Ale Möller med och spelade trumpet. De hade ett liveprogram på P3 från Malmö där vi spelade och ett annat band som hette Colosseum. Man kan säga att det var Bengt Grafström som då jobbade på P3 i Malmö som upptäckte oss.

1970 fick jag även jobb i ett band som gitarrist. Här var tanken att jag skulle tagit ett sabbatsår från skolan. Vi gjorde en turné på sommaren och när det blev dåligt med jobb i september gick jag tillbaka till skolan och gick ut gymnasiet. Jag fortsatte att spela under sista året på gymnasiet och även efter.

Från början var Raj Montana ett Malmöband, men så snodde Afzelius mitt band och någonstans här tröttnade jag på Malmö. Samtidigt träffade jag Py och vi pratade om att turnera ihop. 

Jag gjorde en försvenskning av bandet ”Ray Montana and his Moonlight Boys” och det blev ”Raj Montana Band”. Man kan säga att det var mitt alias, för jag är den enda som varit med i samtliga uppsättningar. Mina två första plattor gjordes under bandnamn. När jag träffade Py och vi skulle börja turnera ihop, då blev det ”Py Bäckman, Dan Hylander och Raj Montana Band”. 

 

Hur har bandet sett ut genom åren?

–Det har varit med lite olika folk i kortare perioder som Sam Bengtsson, Mats Ronander och Åke Sundqvist m.m. Sedan stabiliserade det och det blev det klassiska bandet med Pelle Alsing på trummor, Clarence Öfwerman på klaviatur, David Carlsson på gitarr som var bosatt i Uddevalla i några år, Ola Johansson på bas och Hasse Olsson på orgel och klaviatur. Fast skall man vara riktigt ärlig så fanns det bandet bara i två år. De medverkade på två plattor och det har blivit lite skev historieskrivning om detta.

 

På lördag efter fredagens spelning i Uddevalla så har du en spelning i Malmö med ditt band Raj Montana Band om inte jag minns fel?

-Ja, det stämmer då spelar jag med mitt band från 1984, med Pelle, Clarence, David, Ola och Hasse. Det kommer även att medverka en kör som även spelar lite olika instrument.

IMG_2163.jpg

Du har även skrivit och producerade en hel del musik till andra artister, som bl.a. Thorsten Flinck, Py Bäckman, Totta Näslund, Kal P Dal, Sven-Ingvars, Tomas Ledin, Larz-Kristerz, Christina Lindberg, Niels Jensen och Björn Skifs m.m. När började du att skriva och producera för andra artister?

-Egentligen började jag med det ganska tidigt. Jag började med att producera Py redan 1980. Även Kal P Dal och Niels Jensen producerade jag tidigt. Jag gjorde även ett par danska produktioner. 1994 sprang jag på min gode vän Totta Näslund på PO & Co i Stockholm som tyvärr avled senare.

 Vi satt och pratade en stund och han berättade att han signerat ett kontrakt för att göra sin första soloplatta, och den skulle komma ut inom åtta månader. Jag hade låtar men inget skivkontrakt och Totta hade skivkontrakt men inga låtar. Vi gjorde en platta som blev en stor framgång.

Tack vare bl.a. Leif Loket Olsson så blev det en stor framgång. Loket blev djupt förälskad i en av låtarna på Tottas soloalbum och det var låten ”en clown i mina kläder”. Totta blev första artist som inte var ett dansband som fick medverka i Bingolotto.  

 

Jag har haft det stora nöjet att se dig flera gånger bl.a. här i Lysekil. Senast var med Mats Ronander och Mikael Rickfors när ni spelade i Havsbadsparken 2014. Men om du tänker tillbaka på ditt turnerande vad minns du för platser som du varit och spelat på här i Bohuslän?

-På 80-talet gjorde man en hel serie av spelningar där. Man kunde spela på olika ställen hela vägen upp till Strömstad. Man kunde göra 5–6 gig på olika ställen som Hunnebo och andra ställen i närheten. Det fanns många klassiska ställen att spela på.

 

Om du ser tillbaka, har du någon spelning du minns lite extra?

-Ja, absolut. Vi har en klassiker när vi välte Roskildefestivalen 1983. Vi var inne som en mellanstor akt, men fick mest press av alla efteråt och det var väldigt hedrande.  

 

Den 17 november är du i Uddevalla på Mortens Krog och bandet som kompar dig då heter Skin Tight. Vad får vi höra för låtar i Uddevalla?

-Det finns en del låtar som man aldrig kommer undan, och dem lär ni nog få höra på fredagen i Uddevalla på Mortens Krog.  

 

Tusen tack Dan för att du ställde upp på en intervju. Vi syns i Uddevalla på fredag.

Dan Hylander (1)

 

 

 

 

 

 

 

Idag får ni möta Lasse Lindbom. På en promenad kom han på refrängen till en av de populäraste svenska jullåtarna någonsin

Lasse Lindbom

Med julen hör julmusiken ihop. En låt som 1987 fastnade i mitt minne var den här: ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu, men det blir ljusare igen”, som gruppen Triad sjöng. Lasse Lindbom, Janne Bark och Niklas Strömstedt sjöng denna låt som kanske blivit en av de mest spelade jullåtarna i Sverige någonsin. Jag tog kontakt med Lasse Lindbom en av medlemmarna i före detta gruppen Triad och fick en intervju med honom.

Lasse Lindbom:
Lasse Lindbom född 1949 i Enskede. Artist, låtskrivare, producent och musiker. Producerade Marie Fredrikssons 3 första skivor; Het vind, Sjunde vågen och Efter Stormen. Upptäckte Gyllene Tider och även jobbat som producent för dem. Jobbat som producent för bl.a. Sven-Ingvars, Ulf Lundell, Carola, Grymlings, Niklas Strömstedt och X-Models med mera. Idag får ni möta Lasse Lindbom på bloggen.

 

Den första frågan jag ställer till Lasse är hur kom du in på detta med musik?

– Jag fångades av Beatles, när Beatles kom blev jag helt frälst. Det var aldrig meningen att jag skulle bli musiker, det var mer slumpen som bestämde det. Jag skulle utbilda mig till psykolog och hade kommit in på universitetet i Köpenhamn när vi fick skivkontrakt. Man ville lira precis som Beatles, det var kul att spela gitarr och sen var det där med tjejer, det kan man inte bortse från, det var väldigt hipp då att spela i band.

Vi hade ett band redan innan vi kunde spela som hette ”The Bunglers”. Efter det blev det ett riktigt band ”Sparetime Occupation”, och vi spelade på ungdomsgårdar i Stockholm och jag var väl cirka 15 år vid denna tidpunkt.

Landslaget blev öppningen för Lasse till musikvärlden

De flesta minns nog Landslaget med låtar som ”Tala om vart du skall resa”, ”Den gamla jukeboxen” som Landslaget deltog i melodifestivalen 1975 och ”Sommar´n-65 som var med i melodifestivalen 1977. Landslaget blev öppningen för Lasse till musikvärlden. Han hade kommit in i Köpenhamn på universitetet men kände här att studierna fick vila för han tyckte att detta med musiken var så kul.

Han bestämde sig för att ta en paus från studierna och bara ägna sig åt musiken. Jag minns att Landslaget var på Club-Skaftö och spelade och tror att jag på den tiden hjälpte till och bära in högtalare och instrument för de artister som kom dit. Lasse minns när de spelade på Club-Skaftö.

Vad hände efter Landslaget?

– Här blev det lite olika kombinationer för jag hade lite ambitioner att börja jobba som producent. Jag fick ett bra stöd av Skivbolaget EMI. Jag fick pröva på att producera och gjorde en soloplatta och senare startade jag Lasse Lindbom band. Jag upptäckte Gyllene Tider och började jobba med Ulf Lundell. Här blev det en tid med mycket jobb. Turnerade med mitt band på helgerna och fick en hit med ”Kom och värm dej” sen jobbade jag i studion övrig tid. Man kan säga att jag jobbade med musik dygnet runt.

EMI och det är det skivbolaget som alltid stått honom närmast

Lasse berättar att han jobbat som frilansare på EMI och det är det skivbolaget som alltid stått honom närmast. Det är där han gjort merparten av alla produktioner. Sen har han även jobbat med Warner där han bl.a. producerade Carola. Han har även jobbat för BMG.


Vad hände sen?

– Efter att Lasse Lindbom Band tog slut och jag och Marie hade gjort några plattor tillsammans och förhållandet med Marie tog slut så var jag var trött på att åka i parkerna och fick ett erbjudande att starta upp med ett band i Halmstad.

Jag frågade Niklas Strömstedt som då hade gett upp sin karriär och börjat jobba på EMI. Niklas fick tjänstledigt över sommaren för att vara med. Jag pratade även med Janne Bark. Nisse Nordin fick jobbet som trummis. Vi åkte till Halmstad på vinst och förlust och kallade bandet för ”The Husbands” och det blev succé, tror inte jag varit med om något liknande. Jag spelade där med Husbands från 1986-1999 varje sommar. De första åren var det 200 meter kö utanför varje kväll.


Hur bildades Triad?

– Triad bildades som en teoretisk grupp, Niklas och jag och Janne ville gärna göra något ihop och vi döpte detta till Triad. Vi försökte hitta ett koncept. Jag minns att vi åkte till Grekland och försökte hitta på något men det gav inget. Sensommaren 1987 tog jag en av mina låtskrivarpromenader och kom hem med refrängen till ”Tänd ett ljus”.

Jag kände att detta kan vara något så jag gick upp till Kjell Andersson på EMI och sjöng upp detta för honom och han tände till direkt. Nu var vi redan i november och det var alldeles försent för att göra en julplatta. Men vi åkte in i studion och Niklas och jag skrev resten på plats och spelade in ”Tänd ett ljus”. Det tog en vecka från det att den var klar tills den kom ut. I vanliga fall brukar det ta 2-3 månader. Det var en riktig sådan där ”rush realese” sen så sa det pang och det blev en hit.

IMG_2106.jpg

Niklas Strömstedt.

Janne Bark.

CI2A1544.jpg

 

Uppträdde i Lysekil

Ett av de första uppträdande de gjorde var i Lysekil i Gullmarsborgs ishall. Här berättar Lasse att de gick upp och gjorde endast denna låt. De bodde på Hotel Lysekil. Detta måste ha varit i december 1987. Jag var på plats i Gullmarsborg och träffade dem i ett omklädningsrum i Gullmarsborg.

Tänd ett ljus blev en jättehit hur kändes det?

– Det blev en otrolig hit och är ju fortfarande. Det är ju fantastiskt att få göra en låt som alla känner till. Den sålde definitivt guld och tror den sålde platina också. Efter det så skulle vi spela in en LP, den blev ju ingen hit. Vi gjorde en riktigt bra platta och den finns på Spotify för er som vill lyssna. Husbands var så stora då så det blev ingen turné med Triad. Triad dog ut ganska snabbt.

Sista morgonen

Här berättar Lasse om en rolig historia som hände under inspelningen av Triad plattan. De skulle skriva lika många låtar var till plattan. Några skrev låtar tillsammans. Niklas Strömstedt kom med en låt som Lasse och de andra tyckte var riktigt jävla jobbigt mesig. De ville inte ha med den låten. Det blev en riktig fight om denna låt berättar Lasse. Skivbolaget fick komma in och medla men det slutade med att Niklas inte fick med sin låt.

Det gick några månader och så ringer EMI´s direktör och säger, ”Du den där låten som Niklas gjort och som ni inte ville ha med på plattan är det okey om vi ger ut den i hans eget namn” Ja gör det, det är inga problem” sa Lasse. Låten var ”Sista morgonen” som blev Niklas genombrott och en jättehit. Lasse fick ett tack från Niklas på den plattan.


Träffas ni idag och sjunger låten ihop?

– Det är väldigt sällan att vi 3 träffas och spelar ihop. Men med mitt band så händer det att vi spelar ”Tänd ett ljus”. Just nu spelar vi på Engelen i Stockholm och då kör vi den. Vi får förfrågan då och då men det är sällan det passar. Det är en stor apparat att sätta ihop detta bara för en låt och oftast är vi alla ute på olika håll och gör varsina grejer, men vi sammanstrålade och gjorde ett uppträdande när Lasse Kronér var programledare för Bingolotto.

Triad




Vad gör du idag?

– Jag gör det jag alltid har gjort spelar musik. Idag är det så att är man inte på TV så syns man inte, men jag jobbar för fullt med musiken. Jag har precis lagt ut min nya platta på Spotify som heter ”På egen hand”. Det är låtar som jag suttit hemma och jobbat med idag kan man göra det. Jag har gjort nästan allting själv på plattan. 99% som hörs på plattan är jag.


Vilka är med i The Husbands idag?

– Bandets kärna består av Pelle Allsing på trummor som medverkade på Roxettes senaste världsturné och skall nu åka med Marie Fredriksson på hennes turné, Mats ”Gaffa” Karlsson på keyboard och sång, och Patrik Lundström gitarr och sång. Sen händer det att bl.a. Janne bark och Micke Syd hoppar in ibland.


Har du något fritidsintresse?

– Musik, (Lasse skrattar). Jag läser väldigt mycket och har ett stort intresse för matlagning. Har jag varit på turné eller jobbat mycket så kan jag verkligen längta hem till köket och få göra någon riktigt svår maträtt.


Favoritmaträtten?

– Jag brukar tillaga en rätt som jag brukar få mycket beröm för när av folk ätit av den. Det är en fisk som heter uer som jag tillagar med en vietnamesisk sås, jag brukar laga allt möjligt och det är mycket spännande. Köpte precis en bok av den kände kocken Heston Blumenthal som är en av världens bästa kockar, fast skall man laga hans mat så måste man ha så mycket specialverktyg så det är inte lätt.



Om du lyssnar på musik vad lyssnar du på då?

– Jag lyssnar på väldigt mycket musik men anstränger mig inte så mycket på att hitta nya grejer. Jag lyssnar på en del gammalt som James Taylor, Marc Cohn och Crosby still & Nash bl.a. och har startat en liten bigrupp till The Husbands där vi tagit bort trumslagaren och kallar oss Lindboms akustiska och där vi sjunger mina låtar och lite Crosby Stills & Nash, Eagles och andra grejer i akustisk tappning. Sen har jag en son på 15 år som håller mig uppdaterad i det nya som kommer. Där är det bl.a. Bruno Mars som jag tycker är fantastisk bra.


Vad tycker du om den utvecklingen som skett inom musikbranschen?

– Det är en väldigt tråkig utveckling för oss som håller på med musik, tror inte att det finns någon bransch som det varit en sådan totalförändring i. Är du inte bland de topp 3-4 i ditt land så kan du nog inte leva på bara att släppa musik idag. Jag jobbar med festivalen ”Smaka på Stockholm” och skött underhållningen där de senaste åren och där märker jag att det har blivit ett ordentligt uppsving på gager för att banden inte säljer lika mycket plattor som de gjorde för. Detta gör att många av festivalerna slås ut för det är ingen som har råd att betala de höga gagerna.


Har du några minnen från Lysekil?

– Ja det har jag men de kan jag inte berätta för dig…. ( Lasse skrattar). Jag har varit på Havsbadet i Lysekil när Totta var där. Var där och spelade med bl.a. Johan Wahlström som åkte runt med olika gästartister.

Lasse avslutar vårt samtal med att berätta att han har många trevliga minnen ifrån Lysekil. Stort tack Lasse för att du tog dig tid. Ni som vill läsa mer om Lasse kan göra det på hans hemsida.

Bilderna i detta reportage har jag fått Lasses tillstånd att använda.

 Lasse Lindbom.