På cykel från Portugal till Lysekil

I onsdags eftermiddag kom Anders Pettersson tillbaka till Lysekil efter nästan 350 mil på cykel på sin resa från Portugal till Lysekil. Vid Finnsbo stod en välkomstkommité som hälsade Anders välkommen efter en bragd som heter duga. I sällskap från Flensburg mötte kompisen Thomas Lindbom upp och följde honom på resterande cykling till Lysekil.


Anders Pettersson och Thomas Lindblom när de kom med färjan till Finnsbo. Foto: Catarina Bergman


Foto: Catarina Bergman


Lite stel var han när vi träffades i Gamlestan på torsdagsmorgonen efter bara ett halvt dygn efter det han kommit hem till Lysekil. Hur kom du på denna idé?

– Jag kom på detta för ett år sedan att jag skulle göra detta, men då hade jag inte tid, så då fick jag göra det ett år senare. Det är bättre att börja där nere och cykla hitåt på våren. I Portugal så är det varmt i april och så cyklar du mot värmen här uppe.

Stod detta på någon bucketlist eller hur kom det sig att du ville göra detta? 

– Det hela kommer sig av att vi bott i Portugal i sex år. Nu håller vi på att flytta hem till Lysekil igen. Tanken kom att jag kan väl cykla hem till Lysekil.

När började du din hemfärd?

– Den 18:e april kl. 07:30 och det är idag när du är här på dagen sex veckor sedan.

Avfärd den 18 april från Ericeira i Portugal. Foto: privat

Envendos i Portugal. Foto: privat


Proença-a-Velha i Portugal. Foto: privat


Hur gick färden?

– Raka spåret, inga omvägar. Grovplanerat hur jag skall cykla och man planerar varje dag hur man skall ta sig vidare. Man sitter med några olika kartappar som man sen laddar ner i en cykeldator.


– Det är många som är ute och cyklar och man stöter på folk lite här och där, men det var inte så många som cyklade åt samma håll som mig. Oftast tältar de som cyklar i Europa, men jag valde att bo på hotell för att delvis slippa tyngden av tältpackningen.


Monsanto i Portugal där House of the Dragons spelades in. Foto: privat


Hur länge cyklade du per dag?

– Det varierade. Längsta dagen på cykel började vid niotiden och höll på i 12–13 timmar, och då kom jag hela19 mil på cykeln. Det var i ösregn i Frankrike från Bayonne till Bordeaux. Kortaste sträckan var nog 3,5 mil när man varit uttröttad.


Spanska slätter i El Bodón. Foto: privat


– Det är stigningarna som tar en, för cykeln är tung. Jag hade en tung cykel för att den skulle hålla hela vägen. Jag hade inget batteri, men det finns dem som är ute och cyklar med det med. I starten i Portugal var mycket speciell för där finns inte en raksträcka. Det är inte höga berg, men det är upp eller ner. Mycket fina vägar och inte våldsamt med trafik.

Men med en lutning över 8% så orkar du inte cykla med en så pass tung cykel. Pulsen blir för hög och du får man gå av och putta cykeln.


Floden Douro i Spanien vid Tordesillas. Foto: privat


Tordesillas Spanien. Foto: privat


Palencia i Spanien. Foto: privat

Burgos i Spanien. Foto: privat


Burgos i Spanien. Foto: privat


Vitoria i Spanien. Foto: privat


Har du tränat något innan för denna cykeltur?

– Jag cyklade en del där nere, och här också. Samtidigt var det en fråga om att bekämpa isterbuken. Jag tänkte att detta skulle nog ta åtta veckor och då tänkte jag att då borde magen försvinna. Går det inte på nästan 350 mils cykling så får man väl ge upp säger Anders och skrattar.



Gränsen Spanien-Frankrike. Foto: privat



Hur mycket har du gått ner i vikt?

– Jag vet inte exakt, men tror inte det är mer än 5 kg.




Planerade du maten under färden?

– Nej det gjorde jag inte, men man tappar den dåliga aptiten när man cyklar så mycket. Man får inte suget av socker som man kan få i vanliga fall. Stor frukost och så äter man kanske något lätt på dagen. Men det är väldigt viktigt att man dricker massor av vatten.



Bayonne i Frankrike. Foto: privat



Mellan Bayonne och Bordeaux. Foto: privat

Färja till Blaye. Foto: privat


Cognac i Frankrike. Foto: privat


Marknad i Condécourt. Foto: privat


När du cyklade från Portugal, hur var det med cykelvägar?

– I Portugal är det väl lite mindre än här, i Spanien är det ungefär som i Sverige. När du kommer in i Frankrike så är det mer cykelvägar. Samma om du kommer in i Belgien, Holland, Tyskland och Danmark så är det cykelvägar i princip överallt.


L’Isle-Adam. Foto: privat


Compiegne museet: Foto: privat


Gent i Belgien. Foto: privat


Tunnel under floden i Antwerpen, Byggd 1933. Foto: privat


Antwerpen. Foto: privat

Du måste ju upplevt hur mycket som helst på din cykeltur?

– Ja, men jag har ju upplevt hela Europa och du sitter på ändan och cyklar och jag kan berätta att jag hade inte direkt någon lust att svänga in på någon sidoväg och uppleva någon sevärdhet.


Bremen i Tyskland. Foto: privat


Rendsburg tunnel under Kielkanalen. Foto: privat

– För mig har det nästan varit som en tävling, men jag har vilat var sjätte dag. Men samtidigt när du kommer fram till ett ställe så åker du genom den staden och man får se mycket mera som man inte får se när man kör bil.


Ben’s Fischhütte i Flensburg. Foto: privat

Några problem på vägen?

– Nej, inte direkt. På slutet så var det några punkteringar, men annars har det flutit på.

Foto: privat


Böttö fyrplats nordväst om Galterö i hamninloppet till Göteborg. Foto: privat


Eftermiddag vid Tjörnbron den 29 maj. Foto: privat


I Tyskland fick du sällskap av en kompis, hur var det?

– Jo, men det var min kompis Thomas Borrarn som slöt upp. Han tog Kielfärjan och vi möttes och cyklade från Flensburg och sedan genom Danmark och hem till Lysekil. Efteråt i Gamlestan så blev det firande hela kvällen som min fru Kristina hade förberett inför min hemkomst.


Foto: Catarina Bergman


Foto: Catarina Bergman

Kan du tänka dig att göra om det?

– Nej inte på det sättet. Om jag skulle göra om denna cykling så skulle jag gjort det på ett sett så jag hinner att titta mig omkring på riktigt.

Tusen tack Anders!

Petter Restorp boende i Lysekils kommun sprang 25 mil i ”Marathon des Sables” i den marockanska öknen

Idag får ni möta ultralöparen Petter Restorp på bloggen som är Sveriges bästa bergslöpare på de allra längsta ultradistanserna. När jag besöker Petter så har han precis kommit hem från etapploppet ”Marathon des Sables” som avgjordes i den marockanska öknen. Att han och familjen hamnade i Lysekil beror på intresset för den fina bergsklättringen som finns i Lysekil.  

2018 vann han loppet ”Kullamannen”, 2019 blev det en fjärdeplats på långa distansen i ”Marathon du Mont Blanc”, 2021 kom trea på den 35 mil långa loppet ”Tor des Geants” och 2023 vann han två långlopp i Italien i närheten av Trieste och Gardasjön.


Petter Restorp

Vi träffas ute på landet en bit utanför Lysekil och det är en underbar morgon och jag ber Petter att berätta lite om sig själv.

– Jag är född i Karlstad, men flyttade ganska tidigt till Nora i Bergslagen. Efter det så har jag flaxat runt en del och bott i Nordnorge, och där jobbade jag bland annat med klättring. 2014 flyttade vi till Frankrike för jag fick ett jobb där. Strax efter det så fick vi två barn.


Foto: ©Remi Fabregue

Foto: ©Hanna Restorp


– Senare i livet så var det klättringen som tog oss till Lysekil. Klättringen här är i världsklass och den är inte att så vida internationellt känd. Jag jobbar som heltidsbrandman i Uddevalla på Mitt Bohuslän och stortrivs i Lysekils kommun.


Foto: ©Stefan Wulf


Hur startade intresset för löpningen?

– Intresset för löpningen har alltid funnits där och har fungerat som komplementsträning till klättringen. Men när vi flyttade till Frankrike så blev det ett sätt att upptäcka omgivningen på. Jag upptäckte samtidigt att man kan ta sig långt och få mycket naturupplevelse tillbaka på lite kortare tid än man får genom klättringen.

Det blev mer och mer löpning i bergsmiljö. Jag var med på någon tävling och det gick bra och sen blev jag intresserad av att vara med i tävlingar med längre sträckor.

Alpmiljön bjöd också in till att varva löpningen med mina klätterkunskaper. Lite alpinklättring och alla möjliga äventyr som var på gränsen mellan alpinism, ultralöpning och en del tävlingar.


Foto: ©Gaia Panozzo

Jag såg att du gjort bra resultat på olika tävlingar, kan du berätta mer om tävlingarna?

– Ja, det har gått bra. Ett tag så sprang jag flera 10 mils lopp i bergsmiljö. Efter det så har jag gjort lite andra saker som ligger lite utanför ramen för springtävling. Det har blivit lite mer som en upplevelse där andra faktorer spelar in, och det längsta där har varit 35 mil i bergsmiljö och nästan 25 000 höjdmeter. Då har jag varit ute i 3 dygn ungefär.

Totalt under de 3 dygnen så sover jag totalt 1 timme och 10 minuter uppdelat på två tillfällen. Men det är ju det som kommer in då med planering av mat och sömn på ett annat sätt. Det blir en annan typ av utmaning än bara löpningen.


Foto: ©Ben Tibbets

Du måste bli väldigt utmattad av en sådan tävling?

– Ja, det är klart man blir. Det är på gränsen på vad man klarar känns det som. På något sätt så kommer man igenom det, och det är en mycket häftig upplevelse och samtidigt så drivs jag av sporten i det och tävlingsmomentet.

Samtidigt är det lockade med sådana utmaningar där man testar sig själv på olika plan när det blir lite mer komplext.


Nu har du varit i Marocko och tävlat, hur var det?

– Jo, totalt så sprang jag 25 mil som är uppdelat på 6 etapper med 1 etapp om dagen. Man springer olika etapper varje dag som har lite olika längd. Den kortaste etappen var sista dagen på 2 mil och den längsta var 8 ½ mil.

Foto: ©Ian Corless

– Man bär med sig allt man behöver för dessa 6 etapper. Man har sovutrustning, mat och kokutrustning och allt man behöver under dessa etapper. Jag har haft framme köksvågen ett antal gånger säger Petter och skrattar. Det finns en minimivikt på 6 ½ kg på ryggen och maxvikten är 15 kg. 15 kg vill man inte ha för det påverkar rätt mycket. Det man inte behöver bära på är tält och vatten. Sedan bär det av i sand och ökenlandskap.

Under tiden man springer så finns det checkpoints som finns med jämna mellanrum med olika vätskekontroller. De flesta utan dagarna så låg temperaturen mellan 35–38 grader. Det gäller att dricka så mycket man kan, men det går inte riktigt att kompensera för all vätskeförlust så man blir lite dehydrerad.   


Kan du berätta om någon av de dagar du var ute i öknen? 

– Andra dagen så började man vid 7-tiden. Dag två var 4 mil. Man får gå upp i hyfsad tid så man inte har frukosten i halsen när man ger sig i väg. När man vaknat och är klar så beger man sig till dagens startlinje där all drar i väg genom sanden.

Det är lite blandat underlag, Ibland är det platt och lite löpbart med lite hårdare mark. Men rätt ofta var det sandigt och lite som att springa på en strand och vidare upp på sanddynor med hissnande vyer.

Foto: ©Antonio Miranda, Arnaux Cailloux


– Efter cirka 4 timmar så kommer man i mål och då får man kvittera ut sitt vatten och börja ladda om och fylla på med energi och ta hand om sin kropp inför nästa dag.

Är det många som är med och springer dessa lopp?

– Ja, det är det. Jag har inte riktigt koll på hur många som är med men det var säkert över 900 personer från hela världen som var med och sprang. I år var det 38:e upplagan av loppet, men mitt första deltagande.  

För mig var det första gången att tävla i en öken och med etapplopp och jag kom på en elfte plats. Jag var även med i en lagtävling med två italienska killar där vi kom trea.


Foto: ©Antonio Miranda, Arnaux Cailloux

 
Hur mycket tränar du?

– Jag springer nog i stort sett varje dag. Innan du kom hit var jag ute på en runda på 12 kilometer. Jag brukar lägga upp ett program på min träning i november med en mycket ambitiös plan som brukas suddas ut ju närmare sommaren jag kommer, för det dyker alltid upp en massa andra saker som verkar roligare. Jag äter inte någon speciell kost, utan blandat kost med lite grönt fungerar utmärkt.


När springer du nästa lopp?  

– Jag skall tillbaka till Italien och springa ett kortare lopp på 6 mil vid Gardasjön. Senare i sommar har jag också ett lopp i Cortina som är på 12 mil.


Foto: ©Stefan Wulf


Hur ofta hinner du med att klättra?

– Nu klättrar jag väldigt lite. Men vi kom hit i slutet av förra sommaren och installerade oss, men nu kan jag nog tänka mig att klättra lite mer igen.

Här kan du följa Petter Restorp på Instagram

Stort tack Petter för intervjun och lycka till med det fortsätta tävlandet och bergsklättringen.

Alla foton använder jag med tillstånd av Petter Restorp.

Pauline Roussin Bouchard från Frankrike tog hem Didriksons Skaftö Open. Här kommer foton från finaldagen

Vilken dag det blev av finalen av Skaftö Open! Högsommarvärme och underbar golf, vad mer kan man önska sig. Jag följde ledarbollen under söndagen och visst blev det spännande ända in i mål.

Fransyskan Pauline Roussin Bouchard tog hem segern efter att hon på lördagen gick upp i ledningen av Skaftö Open. Linn Grant blev delad tvåa med Magdalena Simmermacher från Argentina och Beatrice Wallin blev femma. Här kan du läsa om resultatet.

Kl. 07:30 gick de första spelarna ut på morgonen av finaldagen av Skaftö Open. Därefter så rullade det på. 11:08 var det dags för Adit Ashok Indien, Linda Wessberg Sverige och Pernilla Lindberg Sverige.

Kl. 11:19 gick startskottet för Linn Grant Sverige, Nicole Broch Estrup Danmark och Beatrice Wallin Sverige.

Beatrice och Linn.

Sist ut var ledarbollen som gick ut 11:30. Magdalena Simmermacher Argentina, fjolårsvinnaren Ingrid Lindblad Sverige och Pauline Roussin Bouchard Frankrike.

Det var många som följde ledarbollen runt banan.

Vid håll 13 och utslaget vid 14 var mycket publik.

Lyckans Slip fanns på plats.

Simon på Ford visade upp Ford Mustang och lite annat.

Jörgen Thuresson visade upp sängtillverkaren AYA Of Sweden på Skaftö Open. Sängarna som tillverkas i Lysekil.

Nu var man framme så man såg platsen för de sista slagen i Skaftö Open för denna gången, det började att samla ihop sig för hål 16, 17 och 18.

Ola Lindholm var konferencier under finalen.

Linn Grant sätter sin putt och blir delad tvåa.

Pauline på hål 18.

Hon sätter putten och vinner Skaftö Open 2021.

Sedan blir det intervjuer med TV och andra medier innan det är dags för prisutdelning.

Linn Grant blir intervjuad.

Michael Wood, Tournament Director – Technical Manager på Ladies European Tour pratade och lämnade över en placket till Reine Patriksson. Michael som berömde och tackade Reine för allt jobb han lägger ner med tävlingen och passade även på att tacka alla som var med och hjälpte till.

Även Reine tackade alla iblandade och lämnade sedan över mikrofonen till Lysekils kommun och Lars Björneld, Samhällsbyggnadsnämndens ordförande.

Sedan blev det prisutdelning och den höll Bengt Stenbeck i.

Bengt Stenbeck vid mikrofonen till höger.

Pauline Roussin Bouchard med pokalen.

Efter det så höll Pauline Roussin Bouchard ett tacktal och lovade att komma tillbaka till Skaftö Open nästa år.

Efter prisutdelningen blev det fotografering med vinnaren.