Idag får ni möta ultralöparen Petter Restorp på bloggen som är Sveriges bästa bergslöpare på de allra längsta ultradistanserna. När jag besöker Petter så har han precis kommit hem från etapploppet ”Marathon des Sables” som avgjordes i den marockanska öknen. Att han och familjen hamnade i Lysekil beror på intresset för den fina bergsklättringen som finns i Lysekil.  

2018 vann han loppet ”Kullamannen”, 2019 blev det en fjärdeplats på långa distansen i ”Marathon du Mont Blanc”, 2021 kom trea på den 35 mil långa loppet ”Tor des Geants” och 2023 vann han två långlopp i Italien i närheten av Trieste och Gardasjön.

Petter Restorp

Vi träffas ute på landet en bit utanför Lysekil och det är en underbar morgon och jag ber Petter att berätta lite om sig själv.

– Jag är född i Karlstad, men flyttade ganska tidigt till Nora i Bergslagen. Efter det så har jag flaxat runt en del och bott i Nordnorge, och där jobbade jag bland annat med klättring. 2014 flyttade vi till Frankrike för jag fick ett jobb där. Strax efter det så fick vi två barn.

Foto: ©Remi Fabregue

Foto: ©Hanna Restorp

– Senare i livet så var det klättringen som tog oss till Lysekil. Klättringen här är i världsklass och den är inte att så vida internationellt känd. Jag jobbar som heltidsbrandman i Uddevalla på Mitt Bohuslän och stortrivs i Lysekils kommun.

Foto: ©Stefan Wulf

Hur startade intresset för löpningen?

– Intresset för löpningen har alltid funnits där och har fungerat som komplementsträning till klättringen. Men när vi flyttade till Frankrike så blev det ett sätt att upptäcka omgivningen på. Jag upptäckte samtidigt att man kan ta sig långt och få mycket naturupplevelse tillbaka på lite kortare tid än man får genom klättringen.

Det blev mer och mer löpning i bergsmiljö. Jag var med på någon tävling och det gick bra och sen blev jag intresserad av att vara med i tävlingar med längre sträckor.

Alpmiljön bjöd också in till att varva löpningen med mina klätterkunskaper. Lite alpinklättring och alla möjliga äventyr som var på gränsen mellan alpinism, ultralöpning och en del tävlingar.

Foto: ©Gaia Panozzo

Jag såg att du gjort bra resultat på olika tävlingar, kan du berätta mer om tävlingarna?

– Ja, det har gått bra. Ett tag så sprang jag flera 10 mils lopp i bergsmiljö. Efter det så har jag gjort lite andra saker som ligger lite utanför ramen för springtävling. Det har blivit lite mer som en upplevelse där andra faktorer spelar in, och det längsta där har varit 35 mil i bergsmiljö och nästan 25 000 höjdmeter. Då har jag varit ute i 3 dygn ungefär.

Totalt under de 3 dygnen så sover jag totalt 1 timme och 10 minuter uppdelat på två tillfällen. Men det är ju det som kommer in då med planering av mat och sömn på ett annat sätt. Det blir en annan typ av utmaning än bara löpningen.

Foto: ©Ben Tibbets

Du måste bli väldigt utmattad av en sådan tävling?

– Ja, det är klart man blir. Det är på gränsen på vad man klarar känns det som. På något sätt så kommer man igenom det, och det är en mycket häftig upplevelse och samtidigt så drivs jag av sporten i det och tävlingsmomentet.

Samtidigt är det lockade med sådana utmaningar där man testar sig själv på olika plan när det blir lite mer komplext.

Nu har du varit i Marocko och tävlat, hur var det?

– Jo, totalt så sprang jag 25 mil som är uppdelat på 6 etapper med 1 etapp om dagen. Man springer olika etapper varje dag som har lite olika längd. Den kortaste etappen var sista dagen på 2 mil och den längsta var 8 ½ mil.

Foto: ©Ian Corless

– Man bär med sig allt man behöver för dessa 6 etapper. Man har sovutrustning, mat och kokutrustning och allt man behöver under dessa etapper. Jag har haft framme köksvågen ett antal gånger säger Petter och skrattar. Det finns en minimivikt på 6 ½ kg på ryggen och maxvikten är 15 kg. 15 kg vill man inte ha för det påverkar rätt mycket. Det man inte behöver bära på är tält och vatten. Sedan bär det av i sand och ökenlandskap.

Under tiden man springer så finns det checkpoints som finns med jämna mellanrum med olika vätskekontroller. De flesta utan dagarna så låg temperaturen mellan 35–38 grader. Det gäller att dricka så mycket man kan, men det går inte riktigt att kompensera för all vätskeförlust så man blir lite dehydrerad.   

Kan du berätta om någon av de dagar du var ute i öknen? 

– Andra dagen så började man vid 7-tiden. Dag två var 4 mil. Man får gå upp i hyfsad tid så man inte har frukosten i halsen när man ger sig i väg. När man vaknat och är klar så beger man sig till dagens startlinje där all drar i väg genom sanden.

Det är lite blandat underlag, Ibland är det platt och lite löpbart med lite hårdare mark. Men rätt ofta var det sandigt och lite som att springa på en strand och vidare upp på sanddynor med hissnande vyer.

Foto: ©Antonio Miranda, Arnaux Cailloux

– Efter cirka 4 timmar så kommer man i mål och då får man kvittera ut sitt vatten och börja ladda om och fylla på med energi och ta hand om sin kropp inför nästa dag.

Är det många som är med och springer dessa lopp?

– Ja, det är det. Jag har inte riktigt koll på hur många som är med men det var säkert över 900 personer från hela världen som var med och sprang. I år var det 38:e upplagan av loppet, men mitt första deltagande.  

För mig var det första gången att tävla i en öken och med etapplopp och jag kom på en elfte plats. Jag var även med i en lagtävling med två italienska killar där vi kom trea.

Foto: ©Antonio Miranda, Arnaux Cailloux

 
Hur mycket tränar du?

– Jag springer nog i stort sett varje dag. Innan du kom hit var jag ute på en runda på 12 kilometer. Jag brukar lägga upp ett program på min träning i november med en mycket ambitiös plan som brukas suddas ut ju närmare sommaren jag kommer, för det dyker alltid upp en massa andra saker som verkar roligare. Jag äter inte någon speciell kost, utan blandat kost med lite grönt fungerar utmärkt.


När springer du nästa lopp?  

– Jag skall tillbaka till Italien och springa ett kortare lopp på 6 mil vid Gardasjön. Senare i sommar har jag också ett lopp i Cortina som är på 12 mil.

Foto: ©Stefan Wulf

Hur ofta hinner du med att klättra?

– Nu klättrar jag väldigt lite. Men vi kom hit i slutet av förra sommaren och installerade oss, men nu kan jag nog tänka mig att klättra lite mer igen.

Här kan du följa Petter Restorp på Instagram

Stort tack Petter för intervjun och lycka till med det fortsätta tävlandet och bergsklättringen.

Alla foton använder jag med tillstånd av Petter Restorp.