I över 70 år har hans leende ansikte synts när man öppnat kylskåpet

Jag fick besök av ingen mindre än Carl Ameln killen på tuben med Kalles kaviar och hans fru Gunnela. Gunnela har anknytning till Lysekil, då hon tidigare bott på Bansviksgatan här under somrarna.

Carl, jag och Gunnela

Carl Ameln är pojken på Kalles kaviar-tuben och i över 70 år har hans ansikte synts när man öppnar kylskåpet. Kalles kaviar är nog det mest svenska av det svenska man kan tänka sig.  Jag frågade Calle hur allting började med historien om hur han hamnade på tuben med Kalles kaviar?

– Historien börjar så långt som tillbaka till 1834, när min farfar farfars far startade Abba. De hette inte Abba då, det var två norrmän i Amelnsläkten som var bröder och som varit i fiskindustrin i Norge under en väldigt lång tid.

På slutet av 1600-talet så utvandrade familjen Ameln från Tyskland till Norge, och det var även då två bröder från familjen Ameln. De hamnade ganska snabbt inom rederi och fiskenäringen i Bergen i Norge.

Dessa två bröder fraktade fisk från Norge till Tyskland och passade samtidigt att ta med sig salt hem från Tyskland, vilket behövdes i fiskeindustrin. De var segelfartyg som fraktade lasten. De började att landa på vägen upp och ner i Uddevalla. Den ena av bröderna hade läst på Uppsala Universitet, och där träffade han en svensk tjej.

Efter det så bestämde de sig för att de skulle köra en svensk filial och flyttade till Sverige. Efter ett år i Sverige så flyttade han till Stockholm där han startade ett kontor. Man började att frakta från Uddevalla till Bergen och även från Uddevalla till Stockholm. Då var det sill på tunna och salt, det var de produkterna de hade.

Så småningom utvecklades det här och fram mot slutet av 1800-talet så började man med olika typer av sillinläggningar. Om jag inte minns fel så 1906 kom första konservbiten med sill. Då var det min farfarsfar Christian som hade varit i Amerika och fått tag på en maskin som gjorde konservburkar och som även kunde försluta burkarna.

Carl när han besökte Immestad Konservmuseum i Brastad 2024

– År 1906 registrerades namnet AB Bröderne Ameln, Abba. 1920 började man använda namnet Abba som varumärke, och där huvudkontoret låg i Stockholm och tillverkningen gjordes i Graverne. På Rösholmen mellan Kungshamn och Smögen låg Munkens konservfabrik som köptes upp av Aktiebolaget Bröderne Ameln, och där köpte man kompetensen inom konservindustrin.

Hela tiden låg huvudfabriken i Kungshamn, först på fastlandssidan och sedan på Rösholmen där den stora fabriken låg, och vilket är lite lustigt för det var en ö och de var tvungna att frakta allt fram och tillbaka. Personal och material med mera.

Rösholmen lades ner i slutet på 60-talet. Då byggde man den stora fabriken som finns än idag i Kungshamn.

Pappa var vd: i rakt nedstigande led. Första sonen var alltid den som skulle ta över som vd. Pappa tog över i slutet på 40-talet, och var väldigt ung och var duktig på att utveckla bolaget. När jag föddes som var en av fyra bröder, så var tanken att jag skulle in i Abba. Hela min uppfostran gick ut på detta.

Men så kom man till en punkt där på 60-talet. 1962 gick man samman med Fyrtornet AB i Göteborg och kom under 1960-talet att expandera. Det blev ett mer publikt företag och då försvann den där biten med sonen som skulle in i bolaget.

Det är möjligt att jag kanske kunde fått jobba där, men inte att gå in i samma position som min pappa. Min karriär tog en annan väg.

När jag var 5 år så tog min mamma ett fotografi på mig vid en sandstrand i Stockholm skärgård. Ungefär samtidigt med det så köpte Gunnar Stensby receptet som senare blev Kalles kaviar. Gunnar var fabrikschef i Graverne och gift med pappas syster. Man hade sedan tidigare kaviar i Abba men inte rökt kaviar som var väldigt nytt på marknaden då.

Foto: privat.

Vem köpte han receptet av?

– Receptet köpte han av en norsk kille som åkte runt och sålde recept med allt som hade med seafood att göra.

Sen tillverkade man detta receptet och åkte upp till huvudkontoret i Stockholm och presenterade kaviaren. Man tyckte att detta var spännande och packade den i neutrala vita tuber och testade den bland annat i ett område i Norrköping om inte jag minns fel. 

Det visade sig att barn tyckte detta var så gott. De var ett möte på huvudkontoret i Stockholm där pappa, Gunnar Stensby och Claes Mörner som hade en annonsbyrå och som var bror med min mamma.

Claes var en finurlig kille, och när de sitter och diskuterar detta med att barn gillar denna kaviar så tycker Claes att vi gör en barnprodukt. Efter okey för detta så var frågan vad den skulle heta och hur den skulle se ut.

Kalle var ett av Sveriges populäraste namn på den tiden, då med bland annat Anderssonskans Kalle på film med mera. Då säger Claes; ”vi döper den till Kalles kaviar”.

Kalle skall se ut som en söt svensk ljushårig lintott, ha blå ögon och så sätter vi en bild på honom på tuben. Där använde annonsbyrån bilden som mamma tog på mig och gjorde en teckning av bilden på mig som sedan funnits på tuben i över 70 år. Sedan har bilden moderniserats någon gång under åren.

Första tuben 1954. Bildkälla: Orkla Foods


Det blev en succé?

– Ja, det blev en braksuccé och man sålde en miljon tuber första året. På den tiden var tuberna rätt små och jag tror de var på 80–90 gram från början och sedan har det utvecklats under tiden. Det var så jag hamnade på tuben, och ingen frågade mig. Jag var bara 7 år och från det att de kom på idén tills den lanserades med mig på tuben. 

Har du något minne från det att du kom ihåg att du såg dig själv på tuben?

– Mitt första minne att jag är på tuben och som jag riktigt kan ta på, är när jag går i första klass i skolan och jag skall fylla år. Då hämtade man min skolklass med en lastbil som det stod Abba på. Alla fick åka på flaket på lastbilen till Abba och så var det kalas i personalmatsalen. Där är mitt första minne av att jag var på tuben.

Så blev det och sen har det förföljt mig under alla år, och är en märklig historia. Vad jag tycker är så spännande, är att man fått vara med på denna resan med en produkt som blivit Sverige på något sett.

Reklam för Kalles kaviar från 1955. Bildkälla: Orkla Foods

Ja, men du måste vara ett av Sveriges mest sedda ansikte med tanke på så många som har Kalles kaviar hemma i kylen?

– Jo, men så är det. Varje gång de öppnar kylskåpet så ligger jag där och ler emot dem. Det är fascinerande, och att den har blivit en sådan vedertagen produkt. Det är en av Sveriges mest kändaste produkter kan man nog säga.

Kalles kaviar extramild från 1975. Bildkälla: Orkla Foods


Under alla dessa år, har du fått varit med och påverkat något om produkten? 

– Nej, det har jag inte gjort. Jag har inte blivit tillfrågad om något om produkten. Jag har aldrig jobbat på Abba utan tog en egen väg.

Däremot så har jag fått vara med på väldigt mycket med detta med Abba. Inte minst under 80-och 90-talet när Abba fortfarande var ett eget bolag. De blev mycket säljkonferenser och olika evenemang.

I dag får jag fortfarande vara med. Senast nu när man lanserade glasen genom Designtorget, då var jag med på deras presslunch, och fick hålla lite föredrag. Jag får även komma till fabriken i Kungshamn och träffa folk och prata. Det är superkul och jag börjar nästan gråta när jag kommer in på fabriken. (Calle blir rörd när vi pratar).

När jag öppnar dörren till fabriken och registrerar in mig där och doften kommer mot mig, det är en magisk upplevelse.

Banansmak från 2007. Bildkälla: Orkla Foods


Är det många som känner igen dig när du är ute?

– Det händer då och då. Oftast är det väl när man varit med i Tv eller tidningar eller som när jag var med Mauri i hans program ”Vad hände sen”. Det var så kul. 

Vad gör du på din fritid?

– I dag målar jag mycket och tycker det är jäkligt roligt och vill gärna ha en utställning varje år inne i Stockholm. Sen är Gunella och jag mycket i fjällen. Vi vandrar mycket på dagsvandringar.


Vi sitter säkert och pratar i över en timma och Calle berättar om sitt liv och vad han gjort, och som var mycket spännande att få höra. Bland annat berättade han att han gick i samma skola som Jan Guillou. Mer om detta hoppas jag att jag och ni skall kunna läsa i Calles memoarer som jag vet att han sitter och skriver på. Läser något detta som är i bokvärlden så tycker jag att ni skall ta kontakt med Calle så fort ni kan….Han har en mycket intressant story att berätta om sitt liv.

Tack Gunnela och Calle för att ni kom och hälsade på oss, det gör vi om snart igen. Tack till Orkla Foods för foton.

Här kan du se mer konstverk av Carl Ameln http://www.ameln.nu/

Idag får ni möta kulturpristagaren Henrik Harnevie

Henrik Harnevie har ett stort intresse för all konservindustri som verkat i framför allt Lysekil genom åren. Henrik har skapat ett otroligt fint museum på familjens gård i Immestad. Detta gör han helt ideellt och han tar inget inträde till museet.

Köpte Jimmefors gamla Örtagård

Gården som Henrik med familj köpte 2020 var den gamla Jimmefors Örtagård som den hette en gång i tiden. Gården var väldigt förfallen men när jag nu besöker gården igen så har den och hela området fräschats upp ordentligt.

I och med att Henrik Harnevie blev årets pristagare i kulturpriset så åkte jag och hälsade på honom och hans museum i Immestad i Brastad.

Förlaga till dekor

Hans tema är från förlaga till dekor. Henrik har gamla tryckstenar där dekoren till konservburkarna trycktes. Henrik visar upp en stor tryckpress som står precis vid ingången till museet. Han visar även upp en gammal kalksten från Tyskland där man även kan se pappret som trycktes med hjälp av stenen.

Henrik Harnevie

Henrik berättar vidare att han köpte tryckpressen och cirka 70 kalkstenar. Ungefär ett 20-tal hade med konservindustrin att göra.

Carlaförlagets plåttryck

Vi går vidare in i museet och här finns en mycket fin samling av tryckplåtar för de dekorer som K-G ”Carla” Andersson utförde då han verkade inom tryckeribranschen. Det finns en uppsjö av fina tryck i museet i Immestad. På en plastbricka står Henriks första konservburk, en Ikri från Robert Lycke – en inläggning han växte upp med under barndomens julaftnar, den har han fortfarande varje jul som juldekoration.

Vi går vidare och tittar i ett glasbord med olika saker från Lysekil. Där finns fickur där urtavlorna är från Lysekil. Olika nålar från bland annat Hotel Lysekil med mera. Cykelmärke från Lysekil från Danielssons cykelaffär som låg på Slätten. Dansbiljetter, polisbricka och så vidare.

Olika klubbmärken är också något Henrik samlat på sig. Östersidans Gymnastik & Idrottsklubb, Grundsund IF, Skalhamns IF, LHK, Härnäsets GoIF och Skaftö Golf klubb och oerhört många flera. Henrik har även en samling med klubbmärken från Jan och Kaj Löfgrens samling på museet.

Bryggeri relaterade saker

I nästa monter så visar Henrik upp dekaler från bland annat A. Karlssons bryggeri i Lysekil och Lysekils Bryggeri vilka startade ungefär samtidigt berättar Henrik. På en vägg så hänger det aktiebrev. Ett aktiebrev är från Fiskebäckskils badinrättning.

Teckningar av Evert Taube

På museet finns även teckningar av Evert Taube. Olika konstverk och att få gå med Henrik när han berättar om alla olika föremål är så intressant. Det finns så många saker så man vet inte riktigt var man skall börja och titta.

Öppet på söndagar i sommar

I sommar kommer Henrik ha öppet på söndagar mellan kl. 14:00-17:00. Redan nu märks ett stort intresse för museet efter att Henrik blev årets Kulturpristagare i Lysekil och han har redan haft extraöppet på museet.

När jag frågar honom hur det känns att få kulturpriset så säger han; ”det var överraskande och jag känner mig oerhört smickrad över priset. 

Kameror från Carlaförlaget

Han har även en kamerasamling med kameror från Carlaförlaget. Via vykorten så kan man via ett nummer på kortet se vilket vykort just denna kamera tagit för foto. Här under visar Henrik upp två foton som är tagna med respektive kamera.

Henrik med två vykort som är tagna med kamerorna i bild

Finns något för alla i Lysekils kommun att titta på

En akvarell från konstnären Carl Wilhelm Wilhelmson finns också att beskåda liksom en målning från Fiskebäckskil av Ingegerd Beskow, modellen på Wilhelmsons ”Flicka i Blått”. Landets äldsta friluftsmålning och en målning på bäcken som fanns vid Slätten finns där. På Immestad museum finns något för alla att se på när man besöker museet. I taket hänger det vimplar från Lysekil och väggarna är fyllda av olika intressanta saker.

Som avslutning visar Henrik en stor blästrad glastavla som suttit på Lidells Konditori i Lysekil. Den fick Henrik för ett tag sedan via Christer Börjesson.

Immestads Konservmuseum -Lokalhistorisk Kultur på Facebook

Imorgon släpps en ny bok om ”Konservfabrikanter i Lysekils kommun”. Det är Lysekilsbon Henrik Harnevie som tagit initiativet till denna bok

Imorgon släpps en ny bok om ”Konservfabrikanter i Lysekils kommun”. Det är Lysekilsbon Henrik Harnevie som tagit initiativet till denna bok.

P1010049.jpg
Henrik Harnevie.

Jag frågade Henrik hur han kom du på idén till boken ”Konservfabrikanter i Lysekils kommun”?

– Har alltid haft intresse för kultur, hembygd och historia. Därtill är jag en samlare. Det ena gick in i det andra varvid konservfabrikanterna i kommunen dokumenterades.

Vilka är det som varit med och hjälp till med boken och hur har du hittat all fakta?

– Det finns en hel del andra böcker men ingen som är komplett. Carlas betydelsefulla burkar, Bohusläns museums bok om konservindustrin samt det som Knuth Hansson skrev för Vikarvet.

Framförallt har Rustan Gandvik gjort mycket stor insats när det gäller att hitta data i olika arkiv i t.ex. Stockholm. Även Per Stenros och föreningen Strömstierna har bidragit en hel del med olika uppgifter.

P1010051.jpg
Delar av Henriks samling.

Hur startade ditt intresse med detta om konservfabrikerna runt omkring här?

– Det egna intreset inleddes när Robert Lycke upphörde i början av 1990-talet. Hans Ikri var en naturlig del av julbordet och jag sparade då de sista burkarna som intogs. Öppnade till och med i botten för att inte skada den vackra dekoren.

Vilken är din äldsta burk från Lysekil som du har i din ägo?

– Min äldsta burk är från August Lysells konservfabrik. Det är en burk som är från innan hans fabrik såldes till Sveriges Förenade Konservfabrik-det som senare gick ihop med ABBA. Burken är då från innan 1898, sannolikt runt 1895. Hans fabrik brann ned 1906 och på stället där hans fabrik fanns ligger idag läkarhuset.

Var kommer man att kunna köpa boken?

– Jag räknar med Lysekils Bokhandel säljer den från och med imorgon eller på tisdag.

IMG_1291 (1).jpg