Tottenhams Hotspur FC Women har fått Lysekilsbördige Robert Vilahamn som huvudtränare

Man kan inte annat än säga att det blivit succé för Lysekilskillen Robert Vilahamn (före detta Karlsson). 2020 blev han anställd som assisterande tränare för Allsvenskan klubben BK Häcken där han hjälpte laget att kvalificera sig till Europa Conference League. Hösten 2021 blev han huvudtränare för BK Häcken FF:s damlag.


Robert Vilahamn Foto: ©Tottenham Hotspur

Nu så är det dags för nya utmaningar för Robert, och när jag når Robert på telefon så är ju givetvis första frågan, hur kommer det sig att du tackade ja till att träna Tottenhams damlag och har du hunnit att installera dig i England?

– Anledningen till att jag tackade ja var för att det är en barndomsdröm att kunna komma utomlands med min fotboll. När jag var yngre, så var det som fotbollsspelare jag ville ta mig utomlands. När jag inte lyckades med det blev jag ganska tidigt tränare, så har det alltid funnits i mitt bakhuvud att det vore inspirerande och lärorikt att få jobba med fotbollen utomlands i någon av de större ligorna.

När Tottenham, som är en av de större klubbarna i världen, kontaktade mig så var det egentligen bara att få klartecken med att min familj också ville det. Och de tyckte också att det skulle bli kul med ett kul äventyr, så var det inget att tveka på, även om jag trivdes jättebra i Häcken.

Nu har jag varit här i nästan två månader, och det känns som jag hunnit installerat mig väl i Tottenham. Familjen har varit här i ett par veckor, så vi har precis installerade oss i huset och området vi bor i, så man kan nog säga att vi inte riktigt hunnit att installera oss i England helt och hållet än.

Barnen har dock redan börjat i den engelska skolan och har skoluniformer och läser alla ämnen på engelska vilket är en stor förändring för dem. Men det skall bli väldigt kul att få uppleva England på riktigt.


Behövde du någon betänketid innan du tackade ja?

– Nej, det behövdes inte direkt någon betänketid, för vi hade pratat om detta innan, och tanken var att om vi får ett bra hus i ett bra område med en bra skola som låg i närheten för barnen så fanns det inte så mycket att fundera på.

Jag läste att det var lite som dröm för dig att komma och utomlands och få träna något lag. Var England den ultimata platsen för dig för att jobba som tränare?

– Ja, fotbollsmässigt så är det absolut det. Den engelska fotbollen var det jag växte upp med och tittade på. Så om jag bara kollar rent fotbollsmässigt så är det England, men om jag tittar på vad jag gillar i mitt liv så kanske det varit ett land med varmt klimat och stränder som hade kunnat locka också.

Men nu var det verkligen fotbollen och fotbollskulturen som vi ville komma till och då är nog London den ultimata platsen.

Har ni långt till havet från där ni bor nu?

– Det är nästan två timmar ner till Brighton i södra delen av England. Sen är de nog en och en halv timma ut mot östra kusten. Så det är inte så nära som det är i Lysekil eller Onsala…

Svensk vs. engelsk damfotboll, skiljer den sig något?

– Ja, den skiljer sig lite även om den är ganska lik ändå. Spelarna är lite mer fysiska och starkare här i England skulle jag nog säga. Svenska spelare är lite mer taktiskt och tekniskt skolade i vissa delar, men det är ändå relativt likt och det är ganska mycket samma saker man skall utveckla här som i Sverige.

Det är nog större skillnad på den amerikanska ligan skulle jag säga. Där är det mycket mer raka bollar och fysiskt spel.


Hur tänker du då som tränare, tar du in en svensk tränarstil eller fortsätter du med den engelska tränarstilen?

– Mitt ledarskap kommer att vara lite mer skandinaviskt. Samtidigt måste jag mötas deras kultur och anpassa mig till viss del. Dock anställde de mig för den jag är och med det ledarskap jag har, så det är såklart så att jag skall fortsätta vara mig själv.


Foto: ©Tottenham Hotspur

Jag antar att du har haft fullt upp med att följa dam-VM. Har du någon svensk spelare på din önskelista som du skulle vilja få till Tottenham?

Det finns flera intressanta spelare som är framträdande i sina landslag och några av dessa är svenska spelare. Så vi får väl se vad som händer när transferfönstret öppnar i januari.

Har Tottenham haft några svenskor i laget?

– Nej, jag tror inte de haft någon. Jag har en norsk och två finska spelare nu i laget. Den nya finska spelaren som vi har tagit in kommer från Linköping och hon pratar svenska. Hon har jag följt i den svenska ligan i två år. Men det finns en del väldigt bra spelare i Skandinavien, så det gäller bara att hitta rätt med vem man behöver.

Du växte upp i Skalhamn utanför Lysekil och startade din fotbollskarriär i dåvarande LFF som idag heter LAIK efter sammanslagning med Slättens IK. Hur startade ditt intresse för fotbollen?

– Det startade väldigt tidigt. Min storebror spelade i LFF när jag växte upp. Jag var med pappa på storebrors träningar. När jag började spela fotboll så blev pappa tränare i det laget jag spelade i. Jag började nog spela fotboll redan som 4–5 åring och spelade ofta med de äldre.

Vi växte upp i en fotbollsfamilj kan man säga där alla har spelat fotboll. Min mamma spelade när hon var yngre, mina morbröder spelade tidigt så det har varit ett otroligt fotbollsintresse inom släkten bakåt i tiden. Fotbollen är en stor del av mitt liv.


Foto: ©Tottenham Hotspur

Du värvades till IFK Göteborg vid 17 års ålder och 2007 spelade du för Ytterby IS i division 3 och vann både skytteligan och den Svenska Guldskon. Du har under din fotbollskarriär som spelare även varit spelande tränare och 2015 lade du fotbollskorna på hyllan. Är det något ögonblick under dina år som aktiv spelare som du minns speciellt?

– Jag tror att mina bästa år var tidigt i karriären när jag fick spela i IFK Göteborg när jag var 19 år. När jag fick spela från start borta mot AIK på Råsunda eller Hammarby på Söderstadion, det var häftiga matcher.

Vi hade det lite tufft ett tag och bästa ögonblicket är nog när vi höll oss kvar i allsvenskan via seger i kvalmatchen mot Frölunda hemma där vi vann med 2–0. Det var en stor lättnad. Jag fick hoppa in i den matchen och vi lyckades hålla IFK Göteborg kvar i högsta ligan. Vi hade en stor press på oss och jag minns alla supportrar som kom in på planen efter slutsignalen och ”firade” av lättnad att vi inte åkte ut.

Sist jag såg dig spela fotboll var i en uppvisningsmatch 2014 och 2017 på Gullmarsvallen. 2014 mötte ni TV-laget i en blandning av Slättens IK och LFF. 2017 spelade du i en uppvisningsmatch med IFK Göteborg legenderna. I matchen 2014 spelade du och dina fyra bröder ihop, som alla har ett stort fotbollsintresse.

Gullmarsvallen 2014 match mot TV-laget.

Bland annat så är din bror Fredrik Risp fotbollsagent och har varit framgångsrik med spel i IFK Göteborg med mera. Vi kan ju även nämna att du har en syster också som heter Amanda. Hinner ni träffats något och är du hemma i Lysekil och hälsar på någon gång?

– Vi har en sms-tråd där vi kommuniceras och det är väldigt lätt och smidigt. Alla mina syskon har barn nu så det är oftast på kalas vi ses. Det är dock inte alltid vi lyckas med att få ihop det då vi är en stor familj. Men några gånger om året brukar vi lyckas att ses vid kalas och julbord.


Bröderna på Gullmarsvallen 2017. Fr. vänster Patrik Karlsson, Robert Vilahamn, Rickard Karlsson, Fredrik Risp och Robin Lindblad.

Det är nog inte många som vet att du har startat en fotbollsskola i Uganda under den tiden som du jobbade som lärare i Göteborg innan du blev tränare på heltid, hur fick du idén till detta?

– Jag är lärare i grunden och läste till lärare när jag var i Ytterby. Jag är geografilärare och vi var i Uganda på min utbildning. Då lärde jag känna väldigt mycket folk. När jag var där så såg jag att det var många barn som ville spela fotboll, med de sprang mest runt och sparkade på en flaska eller något annat som de använde till fotboll. Det fanns väldigt lite resurser.

Foto: Privat

Foto: Privat

– Jag visste från föreningarna hemma att vi hade många saker liggande som aldrig användes. Första tanken var att få ner lite bättre material till dem, men sen insåg jag att det är ganska enkelt att få folk att ställa upp på en sådan här sak. Det är en goodwill för alla.

Jag fick kontakt med en rektor på en skola i Uganda och där startade vi en fotbollsakademi som vi registrerade på deras förbund. Undan för undan så har den växt med att vi fått in lite olika sponsorer till detta. Detta är mitt sätt för att använda mitt nätverk för att göra något vettigt för andra. Detta är inget som tar energi utan det ger mig energi även om det tar en del tid att göra detta.

Även LAIK i Lysekil har varit med och samlat in bollar och skor och det är många andra lag i Sverige som varit med och gjort detta.

Foto: Privat

Foto: Privat

Ditt efternamn Vilahamn låter faktisk som ett engelskt fotbollslag, hur kom det till?

– Ja, precis säger Robert och skattar. Du vet ju att jag hette Karlsson från början. Min fru hette Kristoffersson i efternamn och det var väl lite svårt att enas om vilket namn vi skulle ha i efternamn. Vi valde att slå ihop våra hembyar och gjorde ett unikt efternamn som ingen annan har. Min fru är från Vilhelmina och jag från Skalhamn utanför Lysekil och detta blev då Vilahamn.

Nu har det fått växa till sig och vi tycker att det klär oss och det känns lite kul att få ha våra hembyar i vårt efternamn.

Stort tack för pratstunden och stort lycka till i Tottenham och så får vi hoppas att du kanske kan få hit Tottenhams damlag i framtiden till Lysekil och vackra Gullmarsvallen.

Alla foton använder jag med tillstånd av Robert Vilahamn.

Imorse kom skolfartyget T/S Pelican of London in till Andersson kaj här i Lysekil

Idag har Lysekil besök av skolfartyget TS PELICAN OF LONDON som är byggt 1946. Pelican of London är registrerat i London och har en längd av 45 meter. Här kan du läsa mer om Pelican of London.

T/S Pelican of London anlände till Lysekil redan igår kväll från att det seglat från Esbjerg i Danmark. Under natten har hon legat för ankar utanför Norra Hamnen i Lysekil.

Tidigt i morse gick hon för motor till Anderssons kaj och jag tog lite foton innan hon lade till vid kajen.

Här passerar Pelican of London Vikarvet och Frifararen.

Nu ligger hon vid Anderssons kaj och senare ikväll går hon vidare till Göteborg.
Här kan du läsa mer om T/S Pelican of London.

Idag får ni träffa skådespelaren Börje Lundberg på min blogg som jobbade som restaurangchef i Lysekil 1980. Börje har spelat i produktioner som ”Saltön”, ”En man som heter Ove” och mot självaste Jude Law i ”The Third Day”

Börje Lundberg kanske det inte är så många som känner till i dessa trakter, men Börje Lundberg jobbade på Hotel Lysekil på det glada 80-talet som restaurangchef och vi fick kontakt via Facebook. Han har medverkat i massor av produktioner och en är ”Saltön” som är inspelad på Skaftö, ”En man som heter Ove”, och han har även spelat mot självaste Jude Law i serien ”The Third Day” som bland annat är producerad av Brad Pitt. Det har även blivit en hel del reklamfilmer som han medverkat i.

Jobbar som skådespelare

Idag jobbar Börje med både tv -och film och har medverkat i flera större filmer och serier. Börje är uppväxt i Tranås och studerade redovisning och finansiering vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Efter gymnasiet ville Börje upptäcka världen och började jobba på ett kryssningsfartyg. Han började arbeta på Svenska Amerika Linjen (Kungsholm och Gripsholm) liksom många andra från Lysekil och Uddevalla. Efter ett tag steg han i graderna och blev servitör och där utvecklade han sitt intresse för teater och att spela inför gästerna när han serverade maten.

Efter en utflykt på vattnet så blev han endast 26 år gammal, manager på Ramanda Hotells. 29 år gammal drev han sitt första hotell. Listan kan göras hur lång som helst och under en sommar var han även och jobbade på Hotel Lysekil som restaurangchef.

Jag slog en signal i till Börje och frågade hur intresset för film & tv startade?

– Jag hade haft en dröm sedan jag var 14 år att bli filmskådespelare och år 2001 tog jag första steget. Drivkraften var att skapa och jag hade aldrig en tanke på att göra karriär.


Hur var det att växa upp i Tranås, antar att du sprang ofta på bio där?

– I Tranås spelade man mest fotboll, bandy och ishockey och gick på bio på söndagarna.

På din hemsida kan man läsa om när du hade hand om 36 ministrar från hela världen där bland annat USA och Sovjetunionen möttes igen för första gången sedan Afghanistankrisen 1978. Vad hade du hand om där?

– Jag var Källarmästare på Stockholmskonferensen 1984 där 36 utrikesministrar från hela världen möttes.


När vi fick kontakten här på Facebook så vet jag att du berättade att du jobbade på Hotel Lysekil som restaurangchef 1980. Vad minns du av det och hur kom det sig att du hamnade i Lysekil?

– Lysekil var en fantastisk sommar men mycket jobb. Minns att vi öppnade Club Nautic, först som jazzklubb med Monica Zetterlund och Lasse Bagge med mera. Sedan blev det även som diskotek med artister som Pugh Rogefeldt med mera. Många härliga minnen! Jag har en stark koppling till västkusten då jag tillbringade flera somrar som barn i Munkedal.

Från tyska succéserien ”Beat” här tillsammans med Alexander Fehling (Inglorius Basterds- Homeland). Foto: Privat.

Vilken var den första rollen du hade?

– Jag gick till min första provfilmningar 2001 och fick direkt två huvudroller i reklamfilmer. Sedan fick jag en roll i ”Fyra Nyanser av Brunt” 2004 som sedan aldrig visades när filmen släpptes.



Du medverkade även i något avsnitt av Saltön som är inspelad i Lysekils kommun. Kan du berätta mer om hur det blev Saltön?

– Saltön blev jag kontaktad av rollsättaren på produktionsbolaget. Härliga dagar och underbara kollegor som Sharon Dyall och Claes Månsson med mera.


Sharon Dyall, Claes Månsson och Börje. Foto: Privat.


Hur går du till väga när du söker till en roll i någon film eller serie?

– Man söker roller själv eller genom agent. Det gäller ha bra material med hemsida, CV, Showreels, foton så att man finns hos rollsättare-casting directors.



Hur var det att spela mot Jude Law i ”The Third Day”?

– Jude Law än en av de mest generösa och ödmjuka personer jag träffat. Vi hade flera repetitionsdagar tillsammans innan inspelningen började.

Börje med med Jude Law, Katherine Waterston. Foto: Privat.


Där var ju även en hel del kända namn med i serien som Naomie Harris, Katherine Waterston och inte minst Emily Watson. Hinner man med att träffas och umgås under inspelningarna eller är det bara jobb?

– Man lunchar och vilar och hänger ihop under inspelningen. Vi filmade ”The Third Day” på en ö norr om London och när det blev helg så åkte alla därifrån förutom jag och Jude Law och Katherine Waterston med familjer. Det var lite overkligt när jag gick omkring på den lilla ön och mötte Jude och Katherine. Jag lärde mig från dom och Emily Watson – Naomie Harris: Real Star- Don´t play Stars.- They Are Stars! Alla oerhört Down to earth!



Vilken film eller tv-serie är den roligaste du varit med i?

– The Third Day är ju häftigast- då det är lika med en Hollywoodproduktion fast det är en TV-serie-och det med att ha en brittisk privatchaufför och åka Jaguar. Men i övrigt är ju jobbet detsamma. Det som skiljer olika inspelningar är storleken på budgeten.

Jag antar att det är väldigt tyst och inte många roller som ges nu under pandemin, men vad har du jobbat med under det senaste året?

– Under pandemin har jag tränat oerhört mycket och kan nu göra mer fysiska roller och även börjat rida igen. Jag har jobbat strategiskt och fått representation i USA-Europa av en dom största globala Talent Managers. Jag har också jobbat på med mina språk som engelska, tyska och tittat jättemycket på internationella TV-serier och filmer. Jobbat vidare på mitt kontaktnät och förbättrat mitt presentationsmaterial. Så jag känner mig redo när den internationella marknaden öppnar upp!



Vad har du för tips för de som vill börja jobba med tv och film?

– Mitt råd till andra är: Du måste ha rätt drivkrafter för att bli bra på något så måste du älska det du gör och du måste ha kärlek till skapandet. Se dig och ditt varumärke som ett företag då blir det enklarare att hitta strategier för framgång. Jobba hårt och jobba för att utvecklas och bli bättre.

Har du någon favoritgrej du skulle vilja göra inom film eller tv?

–   Jag vill som de flesta göra djupa -komplexa karaktärer men tycker även komedi är roligt. Skulle gärna vilja spela präst i ett drama då jag kommer från ett frikyrkoområde och har mycket med mig i bagaget.


Från premiärvisningen av ”En man som heter Ove” ihop med Rolf Lassgård. Foto: Privat.


Trollywood eller Trollhättan är ju stort inom den svenska filmindustrin. Har du varit där och spelat in?

– Vi filmade ”En Man Som Heter Ove” i Trollhättan. Många fina minnen! Under här kan du se Börje i äldre ålder när han spelar Oves granne Rune.

Tack Börje för en mycket trevlig intervju och lycka till i framtiden.

Här kan du läsa mer om Börje Lundberg.

Alla foton använder jag med tillstånd av Börje Lundberg.