Fredrik Norén från Lysekil fick Thordénstiftelsens Miljöstipendie på Thordéndagen

Publicerad den 27 maj, 2023 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Idag var det Thordéndagen på Bohusläns Museum i Uddevalla. Det blev en fantastisk dag på alla sätt då det delades ut årets beslutade stipendier till ett sammanlagt värde av 625 000 kr.

Thordénstiftelsen tillkom 1958 genom ett förordnande av skeppsredare Gustaf B Thordén. Sina fondmedel fick stiftelsen 1963 då staten köpte Thordénstiftelsens aktier i Uddevallavarvet för det nominella värdet 8 miljoner kronor, som blev stiftelsens grundkapital. Stiftelsen delar ut bidrag till ”det allmännas fromma” i Bohuslän. Regeringen utser ordförande i styrelsen och ersättare för denne. Länsstyrelsen utser övriga ledamöter och ersättare.

Det var stipendier till gymnasieelever, till ungdomsidrottare och ledare. Därtill stipendier till elitsatsande idrottare på SM, EM, VM och OS-nivå. Dessutom delas de största stipendierna ut till Miljö- och kulturpristagare. Hela 31 stipendiater fick ta emot blommor, diplom och penningbidrag.

Från Lysekil fick Fredrik Norén Miljöstipendie tillsammans med Karin Hermansson från Stenungsund. Från Gullmarsgymnasiet i Lysekil fick Evelina Andersson från Smögen och Oskar Alfredsson från Lysekil varsitt Gymnasiestipendie.

Det bjöds på musikunderhållning av musikstipendiater från Sinclair Isabella Jigstrand på piano och Isak Blanck på sång under Thordéndagen.

Krister Olsson sekreterare i Thordénstiftelsen var konferencier och presenterade prisutdelarna och stipendiaterna.

Anders Danielsson, ordförande i Thordénstiftelsen hälsade alla välkomna och berättade lite historik om stiftelsen och dess jobb.

Sedan var det dags för utdelning av stipendierna. Det delades ut flera stipendium men från Gullmarsgymnasiet i Lysekil fick Evelina Andersson från Smögen och Oskar Alfredsson från Lysekil ta emot varsitt stipendium.

Motiveringen för Evelina Andersson löd så här:

Evelina tar stort ansvar för sina studier och backar inte för utmaningar vilket hon visar tydligt i allt sitt skolarbete. Hon har ett brett intresse för kunskap och har hon genomgående högsta betyg. Hon är även en god kamrat och ett stort stöd i klassen, alltid beredd att hjälpa sina klasskamrater med skoluppgifter. Under sina år på Gullmarsgymnasiet har Evelina även visat prov på ansvarstagande och civilkurage då hon har fört klassens talan gällande undervisningen. Evelina är en elev som bidrar till en god kultur på skolan.

Motiveringen för Oskar Alfredsson löd så här:

Oskar har utmärkt sig som en ansvarsfull, ambitiös, nyfiken, trevlig, kreativ person på Gullmarsgymnasiet. Oskar satsar på att få fram det lilla extra och ger sig inte förrän han har nått sina mål. Han arbetar gärna fritt under ansvar, tar sig an nya utmaningar, vågar vara sig själv vilket har lett fram till nya upptäcker och fina resultat. Oskar har tagit sig igenom sina studier med bravur, varit hjälpsam mot klasskamrater och har varit en tillgång för klassen och skolan.

Hela 31 stipendiater fick ta emot blommor, diplom och penningbidrag. Och på som sista stipendiater på Thordéndagen så var det ett Miljöstipendium som skulle delas ut och detta gick till Lysekilsbon Fredrik Norén på Marin Taste och förskolekocken Karin Hermansson från Stenungsund.

Lars-Arne Staxäng som nog många känner igen intervjuade både Fredrik och Karin.

Även Karin Hermansson blev intervjuad av Lars-Arne Staxäng som är styrelseledamot i Thordénstiftelsen sedan 1990. Han berättade även att stiftelsen delat ut 200 miljoner kronor under åren. Helt fantastiskt.

Motiveringen för Fredrik Norén löd så här:

Forskaren inom marinbiologi Fredrik Norén grundade företaget Marine Taste som odlar sjöpung som minskar övergödning genom att de äter plankton. Målsättningen för Marine Taste är att ha så låg miljöpåverkan som möjligt där allt tas tillvara med en smakrik fond när sjöpungarna kokas och en färs som mals av den fasta massan som blir kvar. Sjöpungsfärsen har en köttliknande struktur, neutral smak och bra proteinvärde vilket gör den användbar, inte minst i offentliga kök.

Motiveringen för Karin Hermansson löd så här:

Med en smittande entusiasm sprider Karin Hermansson sin nyfikenhet för framtidens mat till framtidens makthavare. Hennes sprudlande engagemang och intresse för den blå maten är en inspirationskälla för både stora som små. Karin är kock på förskola och hade arbetat målmedvetet under ett halvår innan premiären med att ta fram sjöpungsprodukter, som vårrullar och lasagne, med sjöpungsfärs. Fredrik Norén och Karin Hermansson har visat att en stark omsorg om miljön i havet kan vara drivkraften för nya innovativa livsmedel, hållbart företagande och hållbar livsmedelskonsumtion.

Marianne Thordén dotter till Gustaf B Thordén avslutade Thordéndagen och tackade alla som fanns på plats med några fina valda ord. Efter avslutningen så träffade jag några av stipendiaterna på utsidan av Bohusläns Museum

Karin Hermansson och Fredrik Norén

Evelina Andersson och Oskar Alfredsson

Mer foton från Thordéndagen kommer senare på https://www.facebook.com/glicko.me/ på Facebook.

Radiostyrda bilar i Gullmarsborg under höstlovet

Publicerad den 1 november, 2022 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Intresset för radiostyrda bilar växer berättar Sten-Ove Romland, boende i Brastad men som åker till Kungälv där han är medlem i klubben Lowmotion RC. Sedan 4–5 år tillbaka är han med i Lowmotion RC som är en radiostyrd förening med säte i Skårby strax utanför Kungälv där de kör Radiostyrd Drifting i skala 1:10.

Sten-Ove Romland

Sten-Ove berättar att Drifting är en bedömningssport ungefär som konståkning. Man skall ta sig runt en bana genom de markeringar som är lagd så snyggt som möjligt med sin bil utan att på något sätt kollidera eller snurra utan tidspress. Det gäller alltså inte att vara snabbast utan ta dig snyggast runt banan. Sen är det ett antal domare som sätter poäng för din prestation. Drifting körs i två etapper, första etappen körs ett kval där man blir bedömd efter hur man presterar bäst av 3 varv.

Därefter blir man placerad i en stege där du får en motståndare. Etapp två blir en så kallad twin, i en twin kör man två och två där du som lead (första bil) ska köra ett så perfekt varv som möjligt och chase ( följarbilen ) ska följa utan att påverka första bilen på något sätt, det är bara att dansa med säger Sten-Ove och skrattar.

Bilarna köper man i ett paket och kostar runt 4000: – med bil, batteri och styrenhet. Sen så kan du måla din bil precis som du vill och börja träna för att sedan om man vill vara med i de tävlingarna det finns både i Sverige och världen. Det finns ett antal RC klubbar i Sverige som utövar sporten Drifting.

I Gullmarsborg på Ung Mötesplats kan du som vill under tre dagar mellan kl. 12–17 få prova på detta med tävlingsformen Drifting på den banan som Sten-Ove byggt upp.

Sten-Ove tillägger att han gärna vill starta en förening i Lysekil med omnejd för de som skulle vara intresserade att börja med detta eller som kanske redan har en radiostyrd bil så kan ni kontakta honom på e-post gateman75@hotmail.com

Idag på bloggen får ni träffa Diana Samuelsson, som är från Lilla Edet men som hamnade i Lysekil. Lysekil blev hennes drömplats

Publicerad den 17 maj, 2020 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Studerar till sjökapten i Göteborg.

Diana studerar till sjökapten första året av fyra på Chalmers i Göteborg. Hon gick i grundskolan i Lilla Edet och gymnasiet i Trollhättan. Diana hoppade av gymnasiet i Trollhättan och började jobba. Efter ett tag ångrade hon sig och började läsa på Komvux för att komma till rätta med studierna.

Efter Komvux blev det ännu mera studier och hon började på universitetet i Uppsala. Uppsala var inte riktigt platsen för Diana som flyttade hem till Lilla Edet igen och pluggade på distans och det blev också mycket pluggande på Göteborgs Universitet.

Kom till Lysekil tack vare sina föräldrar.

Till Lysekil kom hon redan 2011 tack vare sina föräldrar som ordnade med en villavagn på Trellebystrands camping. 2016 träffade hon en kille just vid campingen här i Lysekil och de blev ett lätt val att de valde att stanna här i Lysekil. För Diana är Lysekil hennes plats och hon säger; ” att här känns det att man är hemma”.

Råkade ut för en olycka.

Precis innan hon skulle flytta till Lysekil var hon med om en båtolycka som gjorde att hon nästan var sjukskriven i tre år. Diana berättar att olyckan hände i Lysekil när de skulle ta upp båten. De krockade med en pelare och hon tappade balansen och föll baklänges och slog i huvudet.

Efter tre veckor slutade hennes kropp att fungera och efter ett antal läkare senare så kom de fram till att Diana hade ett postkontusionellt syndrom. Det blev olika mediciner och även rehab för Diana. Diana var tvungen att träna både kroppen och huvudet. Hon hade talet men kunde inte hitta de rätta orden.

Diana berättar vidare att hon under dessa tre åren var ute och promenerade mycket och det var det som gjorde att Lysekil blev hennes plats i livet. En del av rehaben var att hitta en hobby som hon kunde ha. Det blev fotografering som blev hennes hobby.

Under det sista halvåret av sin sjukskrivning lärde hon känna en styrman, där hon kände att på det sättet han förklarade yrket så kändes det extra intressant. Sedan kan det nämnas i sammanhanget att hon har påbrå i släkten då hennes farfar var sjöman.

Diana berättar: ”Farfar var från Kalvsund i Göteborgs skärgård. Han var fiskare i närmare 50 år. Under 60–70-talet hade han öns första (och jag tror enda) ståltrålare, Brandenburg hette den. Han hade behörigheter som både kapten och styrman. Innan han gick iland var han ombord på asfalttankern Bituma, under 80-talet. Där blev han erbjuden ansvaret för fartyget, men valde att vara styrman. Tyvärr gick han bort långt innan jag själv fastnade för yrket, så jag fick aldrig chansen att prata om det på det viset”.

Började jobba i mars 2019.

Efter sjukskrivningen började hon jobba på sitt vanliga jobb på Swedish Match i Kungälv. Efter olyckan så hade Diana fått sig en tankeställare om livet efter att varit hemma i nästan tre år.

Såg en artikel på Instagram.

Hon såg en artikel på Instagram som Dagens Nyheter hade lagt ut, om att lotsarna höll på att gå i pension. Tankarna om vad hennes kompis som jobbade som styrman hade sagt gjorde att hon började googla-runt och kom in på sjökaptensprogrammet och läste om det.

Sedan kom tankarna på att göra högskoleprovet för att öka chanserna för att komma in. Samtidigt kunde hon spara lite pengar för det var först om ett år som hon skulle söka till utbildningen på Chalmers i Göteborg. Men medan hon läste på nätet så kom det upp en liten rund bubbla om att det fortfarande fanns chansen att söka en sen anmälan. Diana tryckte och efter en månad hade hon fått beskedet att hon kommit in på Chalmers och sjökaptensskolan i Göteborg. Att hon kom in var en dröm som blev sann.

Snart gjort sitt första år på Chalmers.

Via sjötiden på praktiken på sjön så samlar hon ihop matrospoäng. Året började med nautisk matematik, och det har även en hel del navigation. Simulation är även en annan grej de provar på. Det är som man sitter vid en brygga på ett fartyg och därifrån jobbar man upp sig till en riktigt simulator som är som en fartygsbrygga. Det har även varit mycket teori och om tidvattnet och sjöfartsregler med mera.

Gjorde sin första praktik i januari i år.

Nu i januari gjorde hon sin första riktiga praktik på ett fartyg. Diana berättar att det var en upplevelse. Även om man läst och sett bilder så var allt nytt för henne. Hon kom ombord och blev visad till sin hytt. Påstigningen skedde i Bilbao i Spanien. Ombord på oljetankern Fure Ven fick hon gå med matroserna ombord. Hennes första dag ombord hade de ett ordentligt oväder vid Biscayabukten. Diana tror det gick sönder fem trossar den dagen.

Foto: Privat.

Mycket förberedelser ombord.

På fartyget har hon fått jobba med olika underhåll. Till exempel har hon fått göra något som heter rostwash där man tvättar bort rosten som blir. Fartyget Fure Ven är levererat 2019 så det är inte någon rost att tala om utan det är mer förebyggande. Första månaden jobbade hon som ”Dagman” och jobbade mellan kl. 08-17:00.

Förutom underhåll var det förberedelser med lastning – och lossningsoperationer. Även en hel del vaktande ombord. Förtöjning och att lägga loss var spännande. Det är mycket stora tampar, trossar och vinschar man skall handskas med. När de ligger vid kaj måste man hålla koll på trossarna så det inte slits av. När det stormar får man inte vara ute på däck berättar Diana vidare. Man blir lite allt i allo ombord på fartyget.

Foto: Privat.

Fick gå vakt på bryggan.

Efter första månaden fick Diana även gå vakt på bryggan och det var rätt spännande. Hon fick också pröva på att styra fartyget. Tyvärr fick hon inte vara med nere i maskinen, fast det hade hon gärna gjort. Men hon berättar att hon fått sett så mycket och rekommenderar de som är sugna på detta att börja utbilda sig.

Foto: Privat.

Stormen Dennis ombord på fartyget Fure Ven. Fotot: Privat.

Två månader ombord på Fure Ven.

Rutten på Fure Ven är Amsterdam, Rotterdam och Antwerpen. Diana berättar att det blev inget Rotterdam under hennes tur ombord på fartyget. Däremot så blev det en tur till Ryssland.

Lite över två månader var Diana ombord på fartyget Fure Ven. Hon mönstrade av fartyget utanför Göteborg. En av Northern Offshore båtar kom och hämtade de som skulle av i Göteborg. Att det blev Göteborg beror på detta med Covid-19 då är det bara avmönstring i Sverige som gäller.

Bara några veckor kvar av praktiken ombord började detta med Covid-19 gälla i olika länder. I Gdansk i Polen kom de ombord och kollade om personalen hade någon feber. Hade de haft feber hade de blivit satta i karantän.

Foto: Privat.

Trivdes väldigt bra på sjön.

Första veckan man var hemma var härlig berättar Diana, men sedan började hon att längta tillbaka till havet. Man kan önska fartyg som man vill göra sin praktik på, men om det blir så eller ej vet man inte. Kraven är att man skall testa på minst tre olika fartyg som har olika inriktningar.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Rekord av sökande tjejer till sjökaptensprogrammet.

När jag tog kontakt med Diana första gången om att medverka på bloggen, så frågade jag om det inte är ovanligt att tjejer blir sjökaptener. Hon berättade då att det faktiskt var rekord i sökande av tjejer till utbildningen. Dagen Nyheter fanns på plats på skolan och hade tagit med sig den första kvinnliga sjökaptenen i Sverige som hälsade på alla tjejer som kommit in på programmet.

Har precis flyttat till Lilla Edet under resten av sin skoltid på sjökaptensskolan i Göteborg.

Nu har Diana flyttat tillbaka till Lilla Edet under den tiden hon har kvar att läsa. Men under detta första år har hon pendlat från Lysekil till Göteborg varje läsdag. Hon tjänar en hel del tid på att åka från Lilla Edet istället för Lysekil.

Nere vid Lysekil Hamn intill där Svea brukar ligga är ett favoritstråk när hon tog sina morgonpromenader här i Lysekil.

Jag frågar Diana om hon redan idag har någon önskan om vilket fartyg hon vill vara på när hon går ur skolan och skall söka jobb, hur går tankarna där?

– När jag gick inför detta så var målet att få jobba på en bogserbåt. Jag vill vara där det händer något. Fast, jag har även insätt att det inte är så många tjänster lediga på bogserbåtarna. Det kommer vara väldigt konkurrenskraftigt att få jobb där.

Sedan är det väldigt svårt att säga innan man varit ombord på olika typer av fartyg. Jag har ingen aning om vad jag kommer att vilja om tre år.

Vill du jobba i Sverige eller utomlands?

– I Sverige och bo i Lysekil, säger Diana och skrattar.

Förutom fotografering, vad gör du mer på fritiden?

– Jag älskar att läsa, jag packade nog ner 10 kartonger med bara böcker nu när jag flyttade till Lilla Edet. Jag gillar även serier och Netflix kan det bli då och då när jag har tid.

Det skall bli spännande att få följa dig Diana. Tack för intervjun och lycka till i framtiden.