Idag på bloggen får ni träffa 20-årige Samuel Ohlsson som spelat över 30 ungdomslandskamper och som nu är utlånad från Örgryte IS till Ljungskile SK

Publicerad den 18 augusti, 2021 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Samuel Ohlsson född 2001 i Göteborg. Började sin framgångssaga i IFK Göteborg och har idag kontrakt med Örgryte IS, men är nu utlånad till Ljungskileför spel i division 1. Det är några år sedan vi sågs sist, jag och Samuel.

Samuel är son till, Bengt-Robert Kotte Ohlsson som nog de flesta runt här känner. Kotte har i många år drivit sitt artistbolag Kotte Management AB som jobbar med Sveriges alla stora artister.

Att Samuel nu hamnat i Ljungskile tycker han är extra kul, eftersom både pappa och hans farbror Kjell spelat i Ljungskile. Samuel har även två bröder, Sebastian Ohlsson som spelar i tyska FC St. Pauli och Linus Ohlsson som spelar i Kungsbacka City FC.

Samuel Ohlsson. Foto privat.

Hur startade ditt intresse för fotbollen?

– Hela familjen har alltid haft ett stort fotbollsintresse. Mina bröder Sebbe och Linus spelade så det föll sig rätt naturligt att även jag skulle spela fotboll.

I vilken klubb startade det hela med fotbollen?

– I IFK Göteborg, tror jag var runt 6 år när jag började där. Där stannade jag tills jag blev 18 år.

Samuel som liten. Foto: Privat.

Men skrev du kontrakt med IFK Göteborg under tiden du var där under din uppväxt?

– Ja, tror att jag var 16 år när jag skrev på ett kontrakt. Det var inget som var nödvändigt, utan mer ett bevis att de trodde på mig.

Gick du på något gymnasie under din tid i IFK Göteborg?

– Jag gick på Aspero Idrottsgymnasium i Kviberg. Där läste jag ekonomi och spelade fotboll med IFK Göteborg i tre år.

Samuel med IFK Göteborg och Akademins talangpris 2017. Foto: Privat.

Har du haft någon förebild under din uppväxt inom fotbollen, förutom dina bröder?

– Ja, Sergio Ramos, Marcelo Vieira i Real Madrid och så har jag alltid gillat Roy Keane.

När kom du med i ungdomslandslaget?

– När jag var 15 år. Jag kom med i den första samlingen som årskull 2001 hade. Sedan har jag varit med hela vägen upp till U-20.

Samuel i landslagsdressen. Foto privat.

Något speciellt minne under dessa ungdomslandskamper?

– Det finns många, men med U-19 laget så mötte vi England på St. George’s Park. St. George’s Park är det engelska fotbollsförbundets nationella fotbollscenter. Bland annat så var Mason Greenwood som spelar i Manchester United var med och Bukayo Saka som spelar i Arsenal.

Sen har jag mött en massa bra lag som Portugal och Italien med mera. I U-17 så spelade vi EM i England och det var mycket speciellt. Vi gick kvartsfinal, men förlorade mot Italien med 1–0.

Pappa Bengt-Robert och Samuel. Foto: Privat.

Vilken plats har du i laget?

– Jag är vänsterback, men även spelat mycket som mittback. Jag har alltid gillat försvarsspel.

Du fick även göra allsvensk debut med blåvitt, hur var det?

– Jag tränade en hel del med A-laget och satt på bänken några matcher. Dessutom fick jag hoppa in i en match borta mot Sirius och det blev min allsvenska debut.

Samtidigt var detta när Sebbe var med i IFK Göteborg och då fick jag hoppa in och spela med honom och det var extra roligt. Vi vann med 4–2.

Samuel får en grattiskram av sin farmor efter en landskamp. Foto: Privat.

Sen så fick du vara med och vinna svenska cupen med IFK Göteborg?

– Jag fick vara med i en match med A-laget i svenska cupen och på grund av det så fick jag en medalj.

Sen så blev du uppköpt av Örgryte, hur kom det sig att du gick dit?

– Jag hade ett år kvar i U-19 i Blåvitt, men kände att jag ville spela i ett A-lag. Jag fick höra att ÖIS hade visat intresse för mig och det tyckte jag lät bra. Jag kände klubben sedan tidigare eftersom Sebbe spelade där.

Kontraktet blev klart i december 2019. Örgryte låg i Superettan och det kändes helt rätt för mig.

Hur gick det för dig i Örgryte, du blev skadad i ett ganska tidigt skede. Vad hände?

– Precis. Det gick inte så bra. Jag fick en skada tidigt på försäsongen i låret 2020. Jag missade några veckor. Men så tog jag mig tillbaka och tränade på. När serien väl startade så spelade jag inte så mycket i början.

Jag fick min debut efter ett antal omgångar och gjorde mål på min första touch på bollen. Men samtidigt med målet så bröt jag ett ben i foten. Jag bröt femte mellanfotsbenet, men spelade vidare i 10 minuter men sen så gick det inte längre.

Jag hade riktigt ont och det blev operation och gips i fem månader. I princip så var hela säsongen körd efter det. Jag kom tillbaka till slutet av säsongen, men det blev ingen speltid. Men mycket träning.

Men fick du spela i B-laget?

– U-21 laget är B-laget i ÖIS. Men på grund av coronan så var alla matcher inställda. Nu under försäsongen 2021 så har allt känts bra, men precis innan start drog jag två senor som gjort att jag varit borta ett par månader. Det har inte blivit så mycket speltid i ÖIS, så nu är jag utlånad till Ljungskile och förhoppningsvis få lite mer seniorspel i kroppen.

Jag skall vara med Ljungskile resten av säsongen och det känns mycket bra. Jag har spelat två träningsmatcher med Ljungskile och gjorde ett mål i första matchen.

Samuel i Ljungskile SK. Foto: Privat.

Tankar på framtiden?

– Nu är det fullt fokus på att prestera så bra som möjligt i Ljungskile och försöka hjälpa dem så gott man kan. Jag har ett år kvar på mitt kontrakt med Örgryte, sen så vi får se vad som händer.

Nu är du bara 20 år, men om du tänker på fotbollen och framtiden i ett längre perspektiv. Vart skulle du kunna tänka dig att spela som proffs?

– Engelska Premier League är väl ett mål. Men även Sebbes klubb FC St. Pauli. Tänk att få spelat där en dag. Det hade varit riktigt coolt tycker jag.

Nu när vi träffas så kommer du från Hovenäset, där du har tillbringat stora delar av sommaren. Vad har du gjort där?

– Pappa öppnade en kiosk där som blev succé, så jag har varit där och hjälpt honom med den.

Samuel och jag.

Tack Samuel för att du tog dig tid och det skall bli spännande att få följa dig i Ljungskile och vad som händer framåt. Stort lycka till.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde.

Publicerad den 11 november, 2018 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde. När vi träffas är han hemma och hälsar på familjen.

Axel Franzén.

Axels pappa Thomas Franzén är för många känd och har varit handbollstränare på elitnivå. Mamma heter Annelie och han har en syster som heter Josefine.

Uppväxt med handbollen.

Axel är uppväxt med handbollen. Han har tillbringat en del av sin uppväxt både i Norge och Danmark eftersom pappa Thomas jobbade som tränare där. Han började sin handbollsbana i moderklubben LHK här i Lysekil.

Han gick i Gullmarsskolan och nästan hela klassen höll på med handboll. Det var inte ett självklart val att det skulle bli handboll. Axel berättar att han var sen i utvecklingen och han var inte den snabbaste och starkaste, men kämpade på.

Började gymnasiet i Uddevalla.

Efter att ha gått ut nian här i Lysekil så söker Axel in på handbollslinjen i Uddevalla med snickeri som inriktning. Kroppskultur kom att bli den nya klubben. Vid denna tidpunkt låg Kroppskultur i Allsvenskan i handboll.

I 3 år läste han på gymnasiet i Uddevalla, och även efter så blev det Kroppskultur ett år efter att gymnasieutbildningen var klar. Axel fick jobb på den byggnadsfirma som han praktiserade på under utbildningen. Han var även bosatt i Uddevalla under dessa åren.

Hur gick det i Kroppskultur?

– Jo, men det gick väl så där. Jag var fortfarande väldigt sen i utvecklingen och det fanns gånger när jag hade stor lust att sluta. Jag tränade lika mycket som alla andra men jag stod still i utvecklingen. En del av killarna fick vara med och träna med A-laget, men jag halkade efter lite p.g.a. att jag inte utvecklades på samma sätt.

När kände du att utvecklingen vände?

– Det var det året som jag slutade skolan och började jobba. Jag märkte det och kompisarna märkte det och jag började komma ikapp de andra.

Vad hände sedan, fortsatte du i Kroppskultur?

– Nej, jag blev lite trött på att spela handboll i Uddevalla. Genom kontakter fick jag en förfrågan från Drott att komma ner och provträna för dem. Detta var när Drott åkte ur högsta serien. Drotts tränare såg att jag hade potential så det blev till att flytta till Halmstad.

Foto: Hans Petter Wille.

Hur kändes det att flytta till Halmstad?

– Det var nyttigt och spännande för mig. Drott storklubben skulle börja om på nytt efter att man åkt ut ur högsta serien. Sportligt gick det inte så bra för klubben det första året i den lägre divisionen.

Kan du berätta hur det var att komma till Drott?

– Träningstiderna ökade rejält. Allsvenskan är den dyraste serien man kan ligga i när det gäller att resa. Det blev mycket resande. Motståndet var på ett helt annat plan än tidigare.

Jobbade du även när du spelade i Drott?

– Ja, jag fick jobb som snickare där också.

Foto: Hans Petter Wille.

Hur länge stannade du i Drott?

– Det var turbulens i Drott, och vi åkte ur Allsvenskan. Efter den säsongen och att vi skulle spela i division ett var inte min grej. Det var inte den vägen jag vill gå. Jag ville spela i högsta serien för det var mitt mål.

Jag fick chansen att provträna med IFK Skövde och den chansen tog jag.

Hur fungerar det när man provtränar med ett lag?

– Man åker dit och är med laget en dag. Jag var med på en träning och ett gympass när jag hälsade på i Skövde.

Foto: Hans Petter Wille.

Skillnaden på att spela i Allsvenskan och högsta ligan?

– Allting blir proffsigare. Jag fick även jobb som snickare i Skövde.

Hur ser en vecka ut i ditt handbollsliv?

– Det är ungefär som ett vanligt jobb. Du går upp tidigt på måndag och tar dig till jobbet. Man jobbar från 07:00 – 13:30 ungefär. Sen går man hem och äter och vilar lite. Kl.16:00 är det träning. Man tränar varje dag. Vissa dagar har vi dubbelträning. Då tränar man redan vid 07:00 på morgonen och sedan vidare till jobbet och mer träning efter jobbet.

Hur går det för Skövde handbollsmässigt?

– Förra året kom vi på tionde plats. I år har de verkligen värvat bra, och vi har en ny tränare och allt flyter på bra. Det är riktigt kul.

Hur tycker du att du har utvecklats, och var spelar du idag?

– Jag är linjespelare, samma som Adam Nyfjäll är. Under den här tiden märker man själv att man har utvecklats. Framför allt fysiskt, det är väl den stora grejen.

Skademässigt hur har du klarat dig där?

– Det har gått bra. Det har inte varit några större skador.

Har du hemlängtan?

– Jag har inte bott hemma sedan 2013, så man börjar bli van med att vara på någon annan plats.

Hinner du åka hem någon gång och hälsa på?

– På sommaren är man hemma i Lysekil. Annars så har jag en tjej i Halmstad som jag träffar så ofta jag kan.

Framtidsplaner?

– Mitt kontrakt går ut i år, så vi får se vad som händer.

Om man vill bli proffs, vad har du för mål då?

– Då är målet Tyskland eller Frankrike. Det är de ligorna som är bäst i världen.

Förebilder inom handbollen förutom pappa Thomas?

– Förutom han då, (Axel skrattar) så är det väl ingen direkt. Jo, men då säger jag Bjarte Myrhold, och även Michael V. Knudsen som pappa tränande när vi bodde i Danmark.

Stort tack Axel för att du tog dig tid. Det skall bli spännande att få följa dig framåt.

Idag får ni träffa fotbollsproffset Sebastian Larsson på min blogg. Sebastian berättar bland annat att Brastad betyder väldigt mycket för honom

Publicerad den 5 juli, 2015 av Glenn Glicko Andersson

Idag får ni möta fotbollsproffset Sebastian Larsson på min blogg.

Jag träffade Sebastian Larsson när hans pappa Svante hade fotbollsskola med ungdomar från fotbollslaget SAIS i Brastad, och fick en exklusiv intervju med honom.

Den 6:e juni fyllde Sebastian 30 år. Han föddes 1985 i Eskilstuna. Fotbollsintresset var stort i familjen redan innan han föddes. Hans pappa var fotbollstränare, och Sebastians 3 år äldre bror spelade fotboll. Det blev att han hängde med storebror och lirade, och han hängde även med sin pappa och tittade på träningarna han hade.

Började spela fotboll i tidig ålder.

Sebastian fastnade verkligen för detta med fotboll. Han minns inte sin första riktiga match, men berättar att han tror att han började lira på riktigt vid 4 ½ års ålder, och det var väldigt tidigt berättar han. Starten blev i moderklubben IFK Eskilstuna, men senare blev det Eskilstuna City i några år. Vid 15- års ålder vänder han tillbaka till IFK Eskilstuna innan det stora äventyret började. Det blev lite spel i division 3 innan det bar iväg till London och Arsenal i deras ungdomsakademi vid 16-års ålder.

Får en förfrågan från Arsenal vid 15-års ålder.

Sebastian var med i P-15 landslaget som det hette på den tiden och var över och spelade i en Nordisk pojkturnering. Det var Sebastian och 2 andra killar från det landslaget som fick chansen att åka över i några dagar och träna med Arsenal och efter det så fick han ett erbjudande från klubben.

Sebastian tittar när pappa Svante lär ut tips.

Jag frågar Sebastian om han minns känslan när han blev tillfrågad. Han berättar att det kändes väldigt häftigt såklart, men samtidigt kändes det lite långt bort när man bara var 15 år. Han hade inte fyllt sexton när han fick erbjudandet att flytta till London och en klubb som Arsenal. Han fick fundera lite på det, men tillslut så bestämde han sig för att ta chansen för det var en grej som man inte kunde missa, och samtidigt så ville han innerst inne pröva på detta.

Fem år i Arsenal.

Det blev fem år i Arsenal. Han började i yngsta laget i akademin som hette U16. Därefter blev det U18 laget, och sedan vidare till reservlaget efter det. Han fick börja träna med A-laget, och fick spela några matcher. 12 matcher tror han att han fick spela i lite olika tävlingssammanhang. Efter det så var det att få börja spela på allvar kände han efter att han började få smak på detta. Han hade lite svårt att slå sig in i A-laget i Arsenal och beslutar sig för att söka sig vidare.

Blir utlånad till Birmingham City FC.

Inför säsongen 2006/07 lånas Sebastian ut till Birmingham City FC. Han fick chansen redan från början att spela, och det gick bra både för laget och för honom. Redan i januari 2007 fick han chansen till att göra övergången permanent, och så blev det. Han hade ett år kvar av kontraktet med Arsenal, men det var inget alternativ att flytta tillbaka dit nu när det gick så bra i Birmingham City. Han är väldigt tacksam att han fick den chansen, för det var första gången han fick chansen att spela direkt i A-laget på den nivån berättar Sebastian.

Birmingham går upp till Premier League.

Det går så pass bra för Sebastian och laget att de går upp till Premier League. Premier League är en så stor grej i England, och att få vara delaktig i det att gå upp till högsta ligan kändes fantastiskt för honom. Jag kommer in på detta med förebilder och ställer frågan vad han hade för förebilder när han växte upp. Sebastian berättar att han inte minns riktigt hur gammal han var, men Steven Gerrard var en av förbilderna, och även Zidane var en spelare som var svårt att undgå.

Vann sin första titel med Birmingham 2011.

Sebastian minns när han fick vara med att vinna sin första titel när de mötte Arsenal i Ligacupfinalen och vann med 2-1. Detta skedde på ett fullsatt Wembley, och det var en rejäl skräll, och en otrolig häftig känsla att få vinna sin första och enda titel hittills berättar han. 2-1 målet kom precis i slutet av matchen. I fem år stannade han i Birmingham.

Sebastian lät sig forograferas med de som ville det.

Flyttar norrut.

Den 22 juni 2011 skriver Sebastian på för Sunderland. Det blev flytt norrut, och där har han varit i fyra säsonger nu. Det var tränaren Stephen Roger ”Steve” Bruce som först tog han till Birmingham och 2011 tar han honom till Sunderland berättar Sebastian. Detta kändes väldigt bra för honom som kände att han ville vidare i karriären. Han trivs väldigt bra i Sunderland, och i juni förra året förlängde han kontraktet med Sunderland till 2017. Klubben har en väldigt stor potential, även om de inte lyckats helt ut med det tycker Sebastian.

Sebastian beskriver Sunderland.

Jag ber Sebastian beskriva Sunderland för mig som aldrig varit där. Han berättar att det är en arbetarstad uppe i norra England, och som är en gruvstad från början tror han. Samtidigt är det en kuststad där fotbollen betyder väldigt mycket, och laget har ett fantastiskt stöd. De snittar 44-45 tusen på deras hemmamatcher trots att de inte toppar ligan, och på bortamatcherna säljs alltid biljetterna slut. De har mycket hängivna fans tillägger han.

Några veckors semester.

Just nu har han lite ledigt innan träningen inför nästa säsong drar igång. Annars är det inte så mycket ledigt, och på vintern spelar de så det blir nästan ett år i sträck innan sommaruppehållet. Man behöver vara lite ledig för att koppla av mentalt, och komma ifrån fotbollen också.

Sebastian och en lagbild med SAIS-spelarna.

Roligaste fotbollsminnet.

Jag frågar Sebastian om det roligaste fotbollsminnet. Han berättar att det finns 3 speciella minnen. Landslagsdebuten, debuten i Premier League och den första titeln med Birmingham. Detta är tre pojkdrömmar som han haft och det går inte att skilja dem åt. Första A-landskampen spelade han den 6 februari 2008. Sverige mötte Turkiet och det blev mållöst i en träningslandskamp. 2008 blir han uttagen till den svenska EM-truppen 2008. Tills idag har han gjort 74 landskamper och sex mål.

EM-kvalet.

Vi kommer in och pratar om EM-kvalet och han känner positivt inför detta. De har skaffat sig ett bra utgångsläge och i september är det kval både mot Ryssland och Österrike. De är fyra poäng före Ryssarna och de två bästa lagen går direkt till EM. Österrike ligger i topp med 16 poäng, Sverige på 12 och Ryssland på 8 poäng. De har allt i egna händer så det skall vi greja tillägger han.

Som avslutning ställde jag lite frågor till Sebastian.

Jag frågar vad Sebastian gör om tio år?

– Jag vet inte vad jag gör då, men troligt är att jag bor i Sverige. Jag vet nog inte var jag bor då, och jag spelar inte fotboll om tio år. Det är väl det man kan säga sen så får man se hur det blir.

Hur länge tror du att du håller på med fotbollen på proffsnivå?

– Någonstans vid 35 år skulle jag tro, samtidigt har jag bott utomlands halva livet, och någon gång kommer man till en punkt när man känner att man vill ta med sig familjen och flytta hem till Sverige igen. Vi får se när det blir, jag har ingen aning idag.

Skulle du kunna tänka dig att avsluta karriären här hemma i Sverige?

– Ja rent teoretiskt skulle jag kunna tänka mig det. Jag har aldrig spelat i allsvenskan, och det är inget som jag tänkt på så mycket, men jag skulle inte vara emot att göra det. Det får man avgöra när man känner att det är dags för att flytta hem. Självklart vill jag hålla på med högsta nivån så länge jag kan, men ibland kan det vara andra saker som gör att man flyttar hem.

Vad betyder Brastad för dig?

– Mycket, det är här jag uppväxt på somrarna, och mamma kommer härifrån och jag har även mycket släkt runtomkring här. Ända från det jag var nyfödd har jag varit här, och när jag bodde i Eskilstuna så spenderade jag stora delar av sommarlovet här, så det är klart att Brastad betyder väldigt mycket.

Som sista fråga till Sebastian så undrar jag vart han fått sitt smeknamn ”Bissen” ifrån?

– ”Bissen”, den förklaringen jag har fått är att min tre år äldre bror fick mitt namn Sebastian att låta som ”Bissen”. Så jag har kallats ”Bissen” sedan jag var liten.

Stort tack Sebastian för en mycket trevlig pratstund, och lycka till i framtiden