I helgen besökte den legendariske radioprofilen Ulf Elfving Lysekil

Publicerad den 22 oktober, 2014 av Glenn Glicko Andersson

Det blev en fantastisk helg när radiolegenden Ulf Elfving gästade Lysekil. Vi åt gott och var med på lite olika äventyr. Det hela började för antal månader sedan när jag såg att Ulf Elfving fanns på Facebook. Jag tänkte att kan det verkligen vara Ulf i egen person som hade det.

Jag tog kontakt med Ulf och visst var det Ulf Elfving himself som hade Facebook och där han delar sina inlägg som han skriver på Expressens blogg ”mitt kök”. Pappa och Ulf hade mycket kontakt med varandra när pappa var verksam på tidningen Bohusläningen och även lite efter det att han slutade på tidningen.

Själv har jag träffat Ulf ett antal gånger genom åren dels när han var hemma på Skaftö och ledde presentationerna av Bohusläns sommarflicka som gick av stapeln i Fiskebäckskilsparken på Skaftö och även när han varit här i närheten och jobbat som discjockey.

Skickade lite foton till Ulf

Jag skickade lite foton till Ulf och frågade samtidigt om han ville ställa upp på en intervju på min blogg. Han tackade ja och skickade sitt mobilnummer. Det blev en intervju och efter det har vi hållit kontakten.

När Bokmässan var i Göteborg så såg jag att Ulf skulle vara där. Vi bestämde träff där och träffades en stund innan han skulle spela in radioprogrammet ”Elfving möter”. Vi pratade en stund och kommer in på detta med hummerfiske, Ulf säger att; ”jag har aldrig fiskat hummer”. Där gick jag igång på att detta måste jag ordna. Tänk att få Ulf till Lysekil igen som han pratat väldigt mycket om när vi har pratas vid tidigare.

Ulf ville gärna komma till Lysekil

Jag frågade Ulf om han var intresserad av att komma till Lysekil och fiska hummer. Det tyckte han skulle vara jättekul och nu i fredags hämtade jag honom på tågstationen i Uddevalla. Vi åkte mot Lysekil och väl framme släppte jag av honom på Strandflickornas Havshotell i Lysekil där han svidade om till lite varmare kläder för vi skulle ut och fiska hummer med Björn Södergren kl. 14:00.

Björn Södergren med Ulf tittar ut över Gullmarsfjorden.

Det hade kommit väldigt mycket regn det sista dygnet men det försvann när vi åkte ut med Björn på jakt efter det svarta guldet. Björn Södergren fiskar hummer och kräftor och har fiskaffär på Skaftö som är öppen under sommarsäsongen. Han samarbetar med Brygghuset i Fiskebäckskil och NH5 i Lysekil och gör hummerturer med de som besöker Lysekil eller Fiskebäckskil.

Vi drog lite tenor och i den fjärde tinan kom det upp en riktig bamsing som visade sig vara en romhona. Den fick åka i igen och jakten gick vidare. Efter några mer uppdragna tinor blev det fullträff och en bamsehummer satt i buren och Ulf var imponerad.

Björn berättar att det inte är så lätt att få hummer bara så där, utan det är väl samtidigt det som är lite av charmen med hummerfisket att man inte vet vad man får. Björn berättar för Ulf att han gillar havskräftor bättre än hummer och där håller jag med Björn.

För Björns del blir det hummer någon gång under premiären och någon gång framåt. Den siste april slutar hummerfisket men björn berättar att redan i slutet av året blir det för kallt för att fiska och ju kallare det blir i vattnet och hummern rör sig mindre. Det blev en mycket givande resa med Björn och vi var åter inne i hamnen Lysekil och åkte vidare till NH5 där köksmästare Jonas Svensson och tillika en av de som äger NH5 tillsammans med Reine Patriksson tog emot de två humrarna som skulle kokas inför kvällens middag.

Souschef Fredrik Jonsson med Ulf och köksmästare Jonas Svensson på NH5.

Ulf lägger i en hummer för kokning.

Jonas berättar om NH5 för Ulf och passar samtidigt på att visa den fina utsikten från uteserveringen.

Humrarna kokades och efter det körde jag Ulf till Strandflickornas Havshotell för lite vila och ombyte inför kvällens middag. Lite senare träffades vi hemma hos mig och gick tillsammans ner till NH5 där vi fick avnjuta både hummer och annat gott. Det blev en fantastisk trevlig dag tillsammans med Ulf.

En promenad till centrum

På lördagen träffas vi och tar en promenad till centrala Lysekil. Vi passerar Havets Hus och där var Ulf för bara några år sedan och besökte tillsammans med frun och några vänner. Vi passerar även Strand Vandrarhem där Ulf bodde många gånger när han och Arne Hegerfors och Tommy Engstrand var här i ungdomen på semester.

Värdshuset Viken har Ulf också minnen från som han berättar när vi börjar närma oss centrum. Ulf har också bott på Hotel Lysekil och han har många roliga minnen från hotellet. Vi traskar vidare och handlar lite och sen går vi hem mot mig och där skiljs vi åt.

Vi bestämmer att jag skall hämta Ulf vid 13:15 för vidare färd till Norra hamnen och ut på en båttur med Lars Marstone på Lysekils Ostron & Musslor och Adriaan Van De Plasse på Orust Shellfish AB. Vi kommer till Norra hamnen och hälsar på Adriaan och Lars och tar på oss varma overaller så vi håller värmen på båtturen med Signe som den gamla 52-åriga båten heter.

Lars Marstone berättar om Lysekil med mera på resan.

Adriaan Van de Plasse skall strax hoppa i vattnet för att ta upp lite ostron.

Kärringholmen

På vägen till Kärringholmen där Lars och Adriaan har sin odling av musslor och ostron turas de om att köra och berättar på vägen ut om Lysekil, Saltön, musslor och ostron m.m. Det här känns väldigt spännande och det är mycket intressant att lyssna på Lars och Adriaan när de berättar. Vi är 10 stycken med på resan och jag känner inte igen någon av de som är med.

Väl framme så dyker Adriaan i vattnet och letar ostron. Problemet idag är att vattnet är brunt och det är nästan ingen sikt alls därnere, och et berör på allt regnvatten. Det blir i alla fall några ostron som han får upp.

Vattnet där de har odlingarna ingår i Lars jordbruksfastighet. Lars berättar vidare att ostron inte ingår i allemansrätten och skall man plocka ostron så måste man vara utbildad till detta och det är bara Adriaan och fyra personer till i Sverige som är det. Förutom ostron så är det förbjudet att plocka hasselnötter för de ingår inte i allemansrätten berättar Lars vidare. Jag frågar Lars hur de håller koll på kvalitén på musslorna. Så fort de skördar musslorna så testas kvaliteten på dem.

Ulf med ett Japanskt ostron.

Adriaan kommer från Holland och bodde på Orust innan han flyttade till Lysekil. Han stortrivs här och berättar att i flera generationer har hans familj sysslat med skaldjur och är också experter på vattenbruk.

I fyra år har de hållit på med detta och nu det sista året har det märkt en fantastisk ökning av intresset för att åka med och se odlingarna och äta ostron och musslor. De samarbetar med olika hotell och kör under säsongen 3 turer i veckan. Strandflickorna är ett av hotellen som de bl.a. samarbetar med. Nu åker vi till ön och där förbereder Adriaan musslorna som skall kokas och Lars öppnar ostron som vi får smaka på.

Lars är en hejare på att öppna ostron.

Adriaan och Ulf samtalar.

Jag råkar få 2 små pärlor i de ostron jag smakar på och jag är den ende som har turen att hitta dessa. Musslorna kokar Adriaan i 5-6 minuter och sedan hälls de upp i en skål där man avnjuter dessa.

Musslor är fantastiskt gott och populariteten ökar mer och mer på musslor på restaurangerna där bl.a. ”Molues frites” blir mer och mer populärt. Det blev en mycket trevlig eftermiddag även om regnet kom lite senare men det tänkte man inte på.

På ön har de en sjöbod som man kan gå in i och där det finns en kamin om man skulle frysa. Men i de dräkterna man fick låna så kan jag lova dig att ingen frös för de var jättesköna och varma. Nu vänder vi tillbaka till Norra hamnen i Lysekil.

Lars Marstone, Ulf Elfving och Adriaan Van de Plasse.

http://www.lysekilsostronomusslor.se/

Väl hemma igen vid kajen i Lysekil, så tog vi adjö av Adriaan och Lars och tog en snabb sväng till Skaftö där jag ville visa Ulf vart Fiskebäckskilsparken låg. Han har läst på min sida om parken och kände lite vemod när han såg att allt var borta förutom ett stängsel där kiosken stod på en liten platå.

Han berättar om minnet om mötet med Bill Haley och även hur han minns att det var ett väldigt drag den kvällen. Vi passar också på att hälsa på mamma som inte sett Ulf på massor av år och det blev ett trevligt återseende. Nu vänder vi åter till skårs färjeläge och en båttur tillbaka till Lysekil.

Jag släpper av Ulf vid hotellet och vi bestämmer att han dyker upp hos mig senare där vi skall avnjuta mina egenkokade havskräftor som en avslutning på denna fantastiska trevliga helg. Under kvällen när vi sitter och pratar berättar Ulf lite om hur han minns Lysekil och omgivningen häromkring.

Minnen från Lysekil och västkusten

Ulf berättar att det är otroligt massa minnen som ramlar över honom när han kom hit till Lysekil igen. Han berättar om när han tog med sig en påse räkor och vandrade ut till Stångehuvud och satte sig i en klippskreva och bara njöt. Det blev även bad i detta salta sagolika vatten någon gång där i ungdomen.

Han berättar att det var han, Tommy Engstrand, Arne Hegerfors och Christer Renström som jobbade på Aftonbladet och ibland var det bara 3 personer som åkte hit och hade roligt på somrarna. De fastnade för Lysekil för här fanns alla faciliteter som man behövde. Ulf berättar också att Lysekil hade ett gott rykte som nöjesort.

Nöjeslivet var helt fantastiskt på den tiden i Lysekil

Nöjeslivet var helt fantastiskt på den tiden i Lysekil och Ulf minns kvällarna på Havsbadet där Carl-Eiwar som var en radiolegendar redan då och som gjorde olika program på radion. Ulf tror om han inte minns fel, att Carl-Eiwar hade direktsänd måndagsunderhållning som hette måndagsklubben från Havsbadet i Lysekil. Han hade tävlingar och lokala artister och Ulf minns att detta var mycket trevligt. Det var även rikskändisar med i måndagsklubben berättar han vidare.

Ulf minns även att Oscars var inne i en blomstringsperiod och där var en exklusiv nattklubb som bland annat Magnus Banck som var en känd TV- och radioprofil hade hand om en eller några säsonger. Lunchen åt de alltid på Hotel Lysekil och den bestod av färska räkor, öl, schweizerost, emmentalerost, rostat bröd och kanske lite beska droppar berättar Ulf och skrattar. Lunchen var fantastisk och det var lyxigt att kunna ha det så.

Strand 1 och Strand 2

Strand 1 och Strand 2 där det ena var personalbostäder för tjejerna som jobbade på Hotel Lysekil och det andra var till för besökande gäster. Han minns bassängen som låg där och berättar att där har han legat och solat och badat några gånger. ”Värdshuset Viken” har han varit på och ätit räkmacka och där var det väldigt familjärt minns Ulf. TV-laget spelade han också med här i Lysekil och han minns speciellt de fantastiska banketterna de hade efteråt.

Ulf träffade pappa Eric

Ulf minns inte riktigt hur han träffade pappa, men minns en intervju i ett tidigt skede och minns att pappa var både trevlig och snäll och Ulf blev vän med min pappa i ett tidigt stadie. Något som är väldigt viktigt att betona berättar Ulf att det är att Eric var en seriös journalist som skrev det man verkligen sa och som man vågade prata med. De hade en hel del kontakt under åren berättar Ulf vidare.

Ulf vid Strandflickornas Havshotell på lördagen innan vi tog en promenad i Lysekil.

Hade mycket kontakt med Lars-Gunnar Björklund

Ulf berättar också att han var och hälsade på Lars-Gunnar Björklund när han levde och bodde i Kungshamn. Ulf måste ha träffat Lars-Gunnar på radiosporten och berättar att Lars-Gunnar var ett geni, varm och trevlig person, en tuffing och en mjukis på samma gång. Ett av de tidigaste minnen Ulf har härifrån är när han åkte båt med MS/Soten härifrån till Smögen.

En annan gång åkte han med en privat båt som dåvarande chefen för Radiosporten Bosse Gentzel hyrde. Detta måste varit för ungefär 45 år sedan berättar Ulf. Man satt på denna båt i Sotenkanalen och åt räkor och minns detta världsunika klara vatten. Så mycket kul jag har fått höra denna helg som Ulf berättat. Alla dessa världsstjärnor och stora ledare som han har intervjuat, helt otroligt. Stort tack Ulf för att du kom och hälsade på. Dyker du upp i sommar så tar vi och fiskar lite makrill tycker jag.

Ulf har skrivit om hans helg i Lysekil och om dem kan ni läsa på länkarna här under.

Jag har fiskat världens bästa skaldjur.

Ostron, Hav, Klippor, Regn – Som En Saga.

Idag får ni möta journalisten Terje Fredh som berättade om sitt liv för mig

Publicerad den 13 december, 2013 av Glenn Glicko Andersson

Jag fick den stora äran att få göra en intervju med journalisten Terje Fredh. Terje är en legend inom journalistkåren. Han var dessutom arbetskamrat med min pappa Eric ”Eran” Andersson på tidningen Bohusläningen i många år och därför blev jag väldigt glad och när Terje tackade ja till detta.

Terje Fredh.

Föddes 1934 och växte upp på Södra Kvarngatan

Terje föddes 1934 i Lysekil och växte upp på Södra Kvarngatan. Det var en spännande tid då det var mycket tåg som kom och gick och lite längre bort var det fiskauktion och dit gick man ner och tittade när de små fiskebåtarna kom in och landade fisk, det var ett riktigt skådespel att se detta berättar Terje. Det fanns även en fotbollsklubb i kvarteret Bryggarbacken. Klubben hette ”Stjärnan” och de spelade fotboll i den sluttande backen bakom där ICA ligger idag.

De som sköt hårdast sköt på bollen ner till järnvägsstationen. Allting var enkelt på den tiden, det fanns inga fritidsgårdar så ungdomarna förströdde sig själva. Terje berättar att de var sex syskon i familjen. Redan som 13-åring började Terje med att skrapa plåt på Thores Bageri här i Lysekil. Det var ett tufft jobb som han gjorde på eftermiddagarna efter att skolan slutat. Terjes pappa jobbade på Otto Werners en möbelfirma som låg i Lysekil och där jobbade även Terje som springpojke. Att jobba som springpojke var väldigt vanligt på 40-talet.

Terje fick som 15-åring jobb på Erikssons Bosättningsaffär

När Terje fyllde 15 fick han jobb på Erikssons Bosättningsaffär. Där jobbade han med att köra ut bl.a. varor och glas och porslin. När folk hade kalas förr så hade de inte så mycket koppar och porslin utan hyrde det av Erikssons Bosättningsaffär berättar Terje. Fast det var väl inte direkt det vanliga folket som hyrde utan det brukade vara de bättre bemedlade personerna som hyrde detta berättar han vidare. Det var inga stora löner när man jobbade men man fick livserfarenhet på det viset.

När det gäller sport var det bara fotboll och handboll som var stort i Lysekil på den tiden. Terje spelade även fotboll med Slätten. Allt var väldigt uppspaltat, de som bodde i Kyrkvik spelade fotboll med ”LFF”, de som bodde neråt ICA hållet spelade med ”Slätta”. Han berättar att de cyklade till Stångenäs med en flaska ”Orangea” och kläderna på pakethållaren och spelade matcher. Terje var även ofta och tittade på handboll i Lysekils idrottshall för handbollen stod högt i kurs hos Lysekilsborna.

Började gå i skolan på Slätten

I Slättens skola gick Terje de första 3-4 åren. Det var en väldigt gammal skola med de äldre lärarna och innan man fick gå in i skolan ställde alla klasserna upp på två led. Det ena ledet gick först in och så ställde de sig vid sin bänk men ingen fick sätta sig förrän läraren hade sagt godmorgon. Sedan sjöng de en psalm och skolan var väldigt inriktad på religion.

Vid den här tidpunkten startade Terjes intresse för att skriva. De skrev mycket uppsatser och Terje brukade vara den som satt längst och blev oftast klar sist av alla. 1946 skrev Terje den första barnteatern som någonsin har spelats i Lysekil. Det fanns ingen teater i skolan då men Terje skrev en teater som han spelade upp i klassrummet. Terjes fröken som hette Margit Olsson frågade klassen inför jul om de inte kunde göra något trevligt och han fick i uppdrag att ordna något.

Terje berättar att han skrev en barnteater som handlade om julen. Det var inga pojkar som ville vara med utan flickorna ställde upp på detta. De spelade upp den för klassen och sen spelade de även upp den för alla elever i Lysekil. Det var det första försöket att ha barnteater i Lysekil. Det här har aldrig Terje berättat om för någon säger han.

Andra världskriget

1939-1945 var det andra världskriget och det var ganska spännande berättar Terje. Det hände hela tiden saker på Gullmarsfjorden. Hit till Gullmarsfjorden kom det norska, danska och finska ångfartyg som inte vågade gå vidare. Terje hade en lådkamera och stod på berget vid kyrkan och tog bilder ut över havet.

En höstdag stod Terje och hans pappa där på kajen i Norra hamnen och det var disigt men de såg en liten båt som kom från Kornöhållet med slagsida. Den lägger till vid kajen och Terje berättar att upp ur båten kom det 15-20 norrmän som var med båten och det var en flyktinglinje som gick från Sandefjord till Lysekil med flyktingar. Så fort det var dåligt väder kom det en båt med flyktingar, det var norrmän som var jagade av nazisterna och som kom till Lysekil.

Terje berättar att han följde upp det senare och de togs om hands av myndigheterna och de låg ofta över i församlingshemmet och fick lite mat och kaffe, sen skickades de vidare och det var både vuxna och barn.

Terje berättar om en annan händelse när de var nere vid Valbodalen och hörde en mina explodera och det var ett väldigt väsen och de upptäckte också en död engelsk flygare som drev iland. Det blev många intryck som barn. Här hade Terje en anteckningsbok som han skrev om sina upplevelser i och som kom till användning när han blev äldre.

Terje fick jobb på Plåtmanefaktur AB på Grötö

Efter Slätten skolan blev det Färgarskolan och efter det blev det realskola för Terje. Den låg nere i Kyrkvik och det var elever från Skaftö, Brastad, Brodalen och Lyse. Av olika anledningar gick inte Terje ur realskolan. Han prövade på olika saker bl.a. som målare, men kände att han måste ha ett fast jobb. Han fick jobb på Plåtmanefaktur AB på Grötö som senare blev PLM och som idag heter G&M. Där tryckte de mönster på konservburkar.

Detta var inte riktigt Terjes grej, de hade skiftarbete och det tyckte Terje var jobbigt. Vid den här tidpunkten var Terje gift och hade småbarn. Han trivdes inte på jobbet. Han sökte andra möjligheter men samtidigt så hade han inte de ekonomiska förutsättningarna till att göra något större.

Började på Lysekilsposten som radskrivare

Han började på Lysekilsposten som radskrivare där han skrev om sport och musik. Han gick på olika matcher och ibland någon konsert eller revy och skrev om detta. På detta viset träffade han Bo Antonsson som var lokalredaktör på Bohusläningen. De skulle vara 2 stycken här i Lysekil men oftast var Bo ensam. Det togs ett beslut och Terje började på Bohusläningen 1962. Lönen var då 875 kronor i månaden. Terje minns att det var gamla dåliga lokaler och skrivmaskinerna var av märket Halda. De satt och skrev ett manus och så skickades det med post eller så ringde man in det till Uddevalla. Sedan blev det lite moderna när de skaffade en teleprinter.

Våren 2013 slutade han skriva för Bohusläningen vid 79 års ålder. Idag jobbar han på Lysekilsposten som frilansare och nästa sommar fyller han 80 år. Terje är Sveriges äldsta journalist. I Lysekilsposten skriver han mycket om historia och båtar bl.a. Han har lusten kvar säger han, hade det varit tråkigt hade jag slutat för länge sedan.

Lysekils jazzklubb

1950 startade Terje ”Lysekils Jazzklubb” och med där var bl.a. bröderna Lundborg där den ena brodern var gift med Anna-Lena Löfgren. De hade tillställningar på Oscars och de samlades även i källaren på Folkets hus. Terje berättar att kända musiker som var och spelade på Hotell Lysekil dök ibland upp och var med och spelade. Efter några år dog jazzklubben ut för det var inte lätt att driva något sådant i lilla Lysekil.

Började skriva om andra världskriget

1975 vaknade Terjes intresse för att skriva om andra världskriget. Han gick till biblioteket och tittade men fann snabbt att det inte fanns mycket om detta i bokväg. 1975 gav han ut den första boken om andra världskriget som hette ”Exporten av kullager”. Sen dess har Terje hunnit med att skriva 53 böcker.

Jag frågar om han inte funderat på att skriva sina memoarer men det har Terje inte funderat på. Han har tagit på sig så mycket och har svårt att säga nej så tiden har inte alltid räckt till. Man måste ju samtidigt sätta av tid till familjen och barnbarn m.m.

Fick Kung Olavs medalj i den 5:e storleken

1995 fick han ett uppdrag av den Norska regeringen där de ville ta reda på om det fanns några svenskar som fanns på norska båtar under kriget. De hade hittat hundra svenskar. Terje åkte till Oslo och jobbade för regeringen och hittade 550 stycken till. En dag fick Terje ett glatt brev från den norska regeringen där det stod: För ditt arbete får du Kung Olavs medalj i den 5:e storleken. Han har gjort samma jobb för den svenska regeringen berättar Terje.

Terje med Kung Olavs medalj i den 5:e storleken.

Intervjuat 7000 personer

Under årens lopp med jobbet med böckerna har han intervjuat ungefär 7000 personer och filmat ungefär 100 personer, allt ifrån sjöfolk, träsnidare, bagare och stenhuggare m.m. Allt detta har Terje lämnat ifrån sig till Lysekils bibliotek. Terje har även haft många föredrag under åren och berättar att det blivit 1560 föredrag. Han har varit på fångvårdsanstalter, långvården, skolor och föreningar ja listan kan göras lång. Under alla dessa år har han träffat många personer och skapat sig ett kontakt-nät.

Minnen från tiden på Bohusläningen

Jag frågar om minnen från tiden på Bohusläningen, Terje säger ”oftast minns man de tråkiga sakerna som bl.a. när Scandinavian Star brann, jag var tidigt ute med lotsbåten och tittade på branden och vi 3 som var på Bohusläningen, Eric (pappa), Lars Johansson och jag hjälptes åt att jobba med det här”.

Här är när Bohusläningen låg på Kungsgatan i Lysekil. Terje vid skrivbordet.

Pappa Eric och Terje på Bohusläningens kontor i Lysekil.

Ett annat minne han har var när lotsutkiken ringde kl. 4 på morgonen och berättar om att Tjörnbron hade körts ner av en båt. Terje satte sig i bilen och berättar att det var en sådan fruktansvärt tät dimma när han körde runt Munkedal och tillslut kom han fram till brofästet. ”Det fanns inga avspärrningar utan bron slutade bara, jag kunde inte ta någon bild för dimman var tjock som ärtsoppa, det fanns inte en människa där”.

En annan hemsk historia är väskmordet 1969. Terje och pappa visste ganska tidigt vem som var mördaren men kunde inget säga till polisen p.g.a. tystnadsplikt berättar han. De fick tips från lite olika håll och hade i ett tidigt stadium klart för sig vem det var. De sa aldrig något till polisen utan de fick spana på så gott de kunde. För var det så att hände det en olycka så åkte de ut. Det kunde räcka med att en moped kört omkull i Häggvall var de där och tog kort.

Hade goda kontakter med polisen

Terje berättar att de hade oerhört goda kontakter med polisen. De kunde ringa och säga att det hade hänt något eller att något var på gång. Terje berättar att de ringde från polisen och detta var nog i början på 60-talet när Terje var frilansare att en bil hade krockat med en ubåt på Anderssons kaj. Där stod en PV 444 som hade stått på Fiskaregatan och rullat ner och krockat med ubåten ”Makrillen”.

Ägaren av bilen hade glömt att dra handbromsen och blev åtalad för detta berättar Terje. Detta kort minns Terje väldigt väl och bilden har cirkulerat i olika tidningar världen runt.

Krock mellan bil och ubåt.

Musikintresse

Terje har alltid haft ett stort intresse för musik. Från det han var liten samlade han på sig 5000 stycken 78-varvare. Dessa köpte radiotjänst av Terje och de finns nu i Stockholm. Terje jobbade extra på lördagar på Hörnfeldts musik på Kungsgatan i Lysekil. Han berättar att han nog var den första som ägde en skiva som var en 45-varvare och detta var med Elvis Presley och låten ”Hound dog”och ”Don´t be cruel” på andra sidan.

Terje hittade en amerikansk tidning och i den tidningen stod det en annons där Terje beställde 45-varvaren med Elvis. Skivan gick inte att spela när han fick den för de skivspelarna hade inte kommit till Sverige. Tidningen ”GT” hade med en liten notis om detta i tidningen att det var en samlare i Lysekil som hade fått tag i en Ep-skiva med Elvis Presley inspelad på Sun Record. Han skickade ett kuvert med dollar och fick skivan med posten efter ett tag.

Terje beställde jeans från en firma i New York

Han berättar även om när han beställde jeans från en firma i New York. Här hade han också hittat en annons i en amerikansk tidning. Han var inte först med jeans i Lysekil tror han, men han var först med ett par jeans av märket Lee. Han la dollar i ett kuvert och skickade och en dag ringde de från tullen i Lysekil och sa, ”vi har fått ett paket från USA som måste öppnas det skall förtullas”. Terje fick betala några kronor i tullavgift.

Jag frågar Terje om han träffat några kändisar under åren på Bohusläningen. Han berättar att fotografen Lennart Nilsson var och hälsade på hos Bohusläningen flera gånger i Lysekil. Terje tror han var hyresgäst på Skaftö på sommaren. Lennart var där och frågade om de ville använda en bild från boken ”Ett barn blir till”. Bohusläningen tackade nej och sedan publicerades denna bild över hela världspressen.

Clark Olofsson

Terje åkte varje måndag och tisdag till tinget som då låg i Munkedal och satt där och väntade på domarna som avklarades i tingsrätten. En gång körde han från Lysekil och kom till Brastad och där stod en man och liftade. Terje hade gott om tid så han stannade och mannen frågade om Terje skulle åka norrut. Terje berättade att han skulle till Munkedal ”det skall jag också” sa mannen, ”får jag lov att åka med”. Mannen åkte med och de satt och småpratade och mannen frågar Terje om vart han skall i Munkedal. ”Jag skall till tingshuset” svara Terje. Mannen svarade, ”det skall jag också”. Det var Clark Olofsson som liftade med Terje.

I pausen i tinget så kom Clark fram och pratade med Terje och berättade att han var utbildad journalist. Terje berättar att han var trevlig att prata med och höll ett lysande försvarstal i tingshuset.

Många ouppklarade bränder i Lysekil

En annan sak Terje tar upp är att Lysekil har under åren drabbats av 14 stora bränder mellan 1939-1970 och inga av dessa bränder blev uppklarade. Det antogs att några bränder var anlagda men det blev aldrig uppklarade.

Jag frågar Terje om han har några andra intressen och här berättar han att han har ett stort intresse för Bob Marley. Han var intervjuad av radioväst en gång i tiden och de frågade Terje om han ville önska en låt, Terje sa, ”du kan spela en skiva med Bob Marley som heter ”Kaya”, de sände från Havsbadsparken här i Lysekil och de sa ”då skall vi spela den för dig Terje”, men det gick inte för den var svartlistad.

Han minns musiken från 40-talet med Benny Goodman bl.a. Ulf Lundell har han alltid gillat berättar han. Benny Andersson är en annan favoritmusiker när han spelar med Orsa- spelmän.

Vi kommer in på sport igen och Terje berättar att den sport han haft som ett intresse för var gång. De var cirka 15-20 stycken i Lysekils cykelamatörer som startade med gång och de gick från Slättens skola och gick till Lyse station och vände och på sig på fötterna hade de Tretorns gymnastikskor. Annars var det inte så mycket sport. Det fanns inte så mycket att välja på i ungdomen.

Lärde sig att segla

Han jobbade även på pressbyrån vid järnvägsstationen i Lysekil och körde ut tidningar till olika affärer och sålde även tidningar på tåget mellan Lysekil och Munkedal. Då hade de uniform på sig berättar Terje vidare. På den tiden var det mycket folk som åkte tåg. Han har skrivit om tusentals båtar men aldrig ägt någon själv. Men när han var i tioårs ålder lärde han sig att segla. De var en stor familj och föräldrarna hade en segeleka som låg nere vid fiskhallen som de seglade ut med ibland och även fiskade och på den tiden var det mycket fisk i havet här utanför.

Terje med sina böcker och litteratur från sjöfarten.

Hur har Lysekil utvecklats under åren

Lysekils nackdel är att det ligger längst ut på ett näs. Han ser på befolkningsutvecklingen och många som går i skolan och läser klart gymnasiet och flyttar då och läser vidare något annat ställe och där träffar de oftast en partner och blir kvar. Skall Lysekil göra någonting så skall de satsa på jobb det är absolut det nödvändigaste.

Kommunikationer är viktig men att bygga bro över Gullmaren tror han inte på. Lysekil har liksom Sotenäs åldrande befolkning. Det måste byggas bostäder och då pratar vi inte om lägenheter för flera miljoner utan bostäder där folk har råd att bo. Man måste satsa på ungdomarna. På 40-talet när han växte upp och de som slutade sexan och inte ville läsa vidare gick till Skandiaverken, PLM eller varven. Töserna som inte ville läsa gick till konservindustrin.

På den tiden fanns det 14 konservfabriker i Lysekil. Sammantaget var konservindustrin större än både Skandiaverken och stenindustrin. Senare kom även plastvarven och många pojkar tycket det var spännande att jobba där. Handeln har fått svår konkurrens p.g.a. av de stora köpcentrumen som dyker upp.

Alla Terjes böcker är tryckta på eget förlag

Vi kommer in och pratar om böckerna Terje har gett ut och han berättar att han har besökt alla samhällen i hela Västsverige och tagit reda på vilka personer som var ute under kriget. Han har tryckt alla böcker på eget förlag och aldrig sökt några pengar för det. Han vill vara sig själv berättar han.

Den förste boken tryckte han i några 100 ex. och han berättar att han får brev ifrån Kanada, England och Holland m.m. som vill köpa de gamla böckerna. De finns inte kvar och Terje har bara tryckt en upplaga av varje och berättar att de är slut de går inte att få tag på. Han trycker aldrig mer än en gång. Han har inte sett detta som ett kommersiellt bruk utan har bara velat att det skall gå ihop.

Får ofta frågor från skolelever

Han berättar att han ofta får frågor från skolelever när de skall göra en uppsats. Då ställer Terje upp med tips och råd men han berättar även att ibland har de frågat honom om inte han kan skriva lite för dem. ”Nej” säger Terje ”det går inte ni får allt skriva själva”. Som avslutning berättar Terje att han nu skriver en loggbok som skall komma ut nästa år med intervjuer han gjort tidigare men inte gett ut.

Tusen tack Terje för att jag fick träffa dig och sitta och lyssna på allt fantastiskt du hunnit med och gjort. Det var en stor ära för mig att göra detta.

Sista gången jag intervjuade Terje var när han släppte sin bok ”Minerade vatten” 2018. Jag kommer att sakna dig, du berömde mig alltid när vi träffades och hade alltid tid för en pratstund.