Idag får ni träffa gitarristen, kompositören och sångförfattaren Clas Yngström på min blogg

Publicerad den 17 januari, 2016 av Glenn Glicko Andersson

Svara

Clas berättar bland annat om året när han jobbade som musiklärare på Gullmarsskolan här i Lysekil och mycket annat kul som han varit med om.

12H13985-2 — Clas Yngström. Foto: Heléne Sjöstrand.

Clas Yngström är född i Borlänge 1952. Jag frågar Clas hur det kom sig att han kom in på detta med musiken?

– Jo, min bror sa att jag lärde mig spela skivor innan jag kunde gå. Morsan sjöng och hela släkten bakåt har haft musiken som hobby. Min mormor var pianist på stumfilmsbiografen i Falun. Varje jul och påsk när släkten träffades så sjöng vi. 1962 fick jag min första egna gitarr som var en ljusblå Hagström Kent av farsan i julklapp. Innan dess så spelade jag på morsans Levin.

Vilka hade du som favoriter när du växte upp?

– Mina favoriter var instrumentalgruppen Spotnicks med Bosse Winberg, The Shadows med Hank Marvin och The Ventures. Jag plockade ut musiken på gehör och lärde mig de olika melodierna.

Sedan startade jag ett band med en kille som gick i tvåan som hette Pierre Swärd. De vuxna kallades oss för The Kids. Sen körde vi i lite olika band.Pierre spelade på den den tiden gitarr, men är numer en orgelfantom och vi har lirat ihop i 52 år och spelar fortfarande ihop då och då.

Gick du i någon musikskola under uppväxten?

– Nej ingenting sådant. Det fanns ingenting som jag ville lära mig i musikskolan. Det var tanter som slog en på fingrarna och någon farbror som luktade konstigt som ville att man skulle spela ”Liten fingervisa” och det var inte min grej. Jag ville spela elgitarr och lira rock ´n roll.

Däremot så gick jag till folkparken med min bror och såg Spotnicks, Shadows och oftast alla band och artister som kom till parken. Jag såg The Violents som kompade Jerry Willams. Jerry fick en bas i skallen halvvägs igenom uppträdandet och jag blev så tacksam för jag ville inte höra Jerry utan jag var där för att höra The Violents. De hade en fruktansvärt bra gitarrist som hette Hasse Rosén, jag såg dem i Hunneboparken, tror det var sommaren -63.

Gick du på något gymnasie?

– Morsan ville att jag skulle göra det men jag skolkade för det mesta för jag ville hålla på med musiken. Antingen var man hemma hos någon kompis och lyssnade på plattor eller så var man inne i någon skivaffär och lyssnade på skivor där. Det var tidigt 70-tal och vi lyssnade bl.a. på Allman Brothers, Chicago, Hendrix, The Who, Clapton och Rolling Stones. Sedan blev det jazz fusion för hela slanten. Jazzen hölls sig till punken kom och då tyckte jag det blev kul med rock ‘n roll igen. Jag gick aldrig klart gymnasiet men läste in det vid ett senare tillfälle.

När gav du dig ut på din första turné?

– Första riksturnén var nog 1971 och då bodde jag i Göteborg. Min bror hade flyttat dit efter gymnasiet och jag hängde på fem år senare, det var problem med att få gig i Dalarna. Det blev kanske två spelningar per år där. I Göteborg hägrade spelningarna och musiklivet. Bl.a så spelade vi i Hagahuset. Jag och Juris ”Jocke”Salmins från Motvind och en annan gitarrist Peter, jag minns inte efternamnet men vi lirade där i källaren. Vi höll till i källaren där och lirade med olika band.

Vi hade en grupp ihop med trummisen i Älgarnas Trädgård Dennis Lund som tyvärr inte finns i livet idag. Vi spelade jämt och där träffade jag även en basist som heter Nikke Ström. Alla samlades i Haga och det var lite som Christiania i Danmark.

Jag var ute och spelade och jammade på olika klubbar mest varje kväll och jobbade samtidigt med att vikariera på olika musikskolejobb i Göteborg. Oftast blev det i grundskolan.

1974 börjar du jobba på Gullmarsskolan i Lysekil hur kom det sig?

– Min svägerska jobbade som bildlärare i Lysekil och tipsade om detta. Jag och min blivande fru fick hyra ett hus i Lysekil för 100 kronor i månaden så det var bara att slå till. Det var skitkul.

Vad minns du av det jobbet?

– Jag hade jättekul. Det är så fint där uppe i Lysekil med omnejd. Jag älskar västkusten och Bohuslän. Jag minns mest de personerna jag hade i skolan och det var bland annat Leif ”Elo” Johansson och Claes Lindberg. De var två trevliga killar. De hade haft en äldre musiklärare som hade pratat om dynamik och annat. När jag kom in så hoppade de ut genom fönstret. Elo var riktigt duktig på musik och gick från en tvåa till en fyra i betyg. Vi hade mycket roligt ihop.

Jag var inte så mycket äldre än dem så det var riktigt roligt. Jag minns att Nationalteatern släppte skivan ”Livet är en fest” och då jobbade jag med förhållandet med text kontra musik med niorna. Det blev ramaskri bland vissa föräldrar.

Det blev förhör med skolledningen från Uddevalla. Det var någon utifrån öarna som tyckte att det var ogudaktigt. Med låttexten ”Fredagskvällen bubblar i blodet och man är kåt” så hade skolledaren strukit under detta fyra gånger. Jag hade med mig läroplanen och visade bl.a. hur man kan använda musiken i politiska syften. Man använder sig av musiken för att föra ut ett budskap på olika sätt.

Jag hade även ett gäng med elever från Texas vars föräldrar jobbade på Scanraff (Preemraff). De var riktigt roliga. De var väldigt hårt hållna men vi hade riktigt kul på kvällarna när vi drog ner rullgardinerna och spelade ZZ-Top.

Spelade du något när du var här i Lysekil?

– Ja, jag hade Soffgruppen , en instrumental kvartett med bland annat Pierre Swärd och vi turnerade runt omkring på jazzklubbar och musikföreningar.

Hur länge var du i Lysekil?

– Ett tag efter det så slutade jag för jag fick jobb på musikhögskolan i Göteborg. Dessutom fick jag ett erbjudande med att spela med en av mina svenska pianistfavoriter som heter Lars Jansson. Med kom också en jazztrummisen Albert Heath från New York som bodde i Göteborg. Det kändes lite som jag svek mina elever på Gullmarsskolan i Lysekil men det var en mycket rolig tid i Lysekil. 1980 var jag tillbaka i Lysekil i ett källarbandsprojekt och då bodde vi på Pub Lokus. Vi stod på knä och spelade flipperspel på kvällarna och drack starköl.

1978 startade Sky High. Hur kom det sig?

– Jag bodde i Göteborg och mina gamla kompisar från Dalarna brukade komma ner och dricka bärs och partaja en gång varje säsong. Mitt jobb var att fixa gig så de skulle ha råd att komma ner. Vi kallade oss för Yngves Orkester och körde lite dansbandsfejk. Vi brukade alltid börja med Trio me´ Bumbas gamla dänga”Man skall leva för varandra” och efter halva låten så drog vi järnet med ”I’m Going Down” I Beck Bogert & Appice stuk och efter det var det låtar från Hendrix, Bluesbreakers m.m. Vi spelade vi ofta där punkband spelade.

På musikklubben Errols i Göteborg där uppstod Sky High hösten 1978. I en paus när Yngves Orkester spelade där ville en av bandmedlemmarna (som hade en träff med en brud och ville umgås lite), att vi skulle köra som en trio och föreslog att vi skulle köra lite Hendrix och det tog hus i helvete. Vi var även i Stockholm och spelade och där tog det också hus i helvete.

Sky High i Lysekil på Café Kungsgatan

– Efter att vi, våren 1979, gjort radioprogrammet Tonkraft så hade vi helt plötsligt 150 gig inbokade. Vi spelade in programmet på Bill Öhrströms musikklubb, Mariahissen i Stockholm. 1980 så kom vi till det vägskälet att vi var tvungna att välja för vi hade över 200 spelningar på ett år. Skulle vi satsa på Sky High och ge det en chans var frågan. Jag hoppade av musikhögskolan och vi sa upp oss från våra jobb och studier.

Vi gjorde en platta och var nere i Holland och spelade på en minnesgala för Hendrix och gjorde stor succé och fick stora rubriker i den Brittiska tidningen Melody Makers. Vi spelade även med Mitch Mitchell som var Hendrix trummis. Vid starten av Sky High hade vi inga tankar om att det skulle bli så stort som det blev med gruppen.

SKY HIGH 1 besk — Sky High Foto: Hasse Eriksson.

Hur kom namnet Sky High till?

– Det tog jag helt enkelt från en Jimi Hendrix bootleg. Det är en inspelning från The Scene i New York och från ett jam med bl.a. Jim Morrison och Johnny Winter m.m.

1988 släpper du din första solsoplatta, kan du berätta lite om den?

– Ja, 1988 i San Fransisco spelade jag in ”Have Guitar, Will Travel”. Sky High hade splittras på hösten och det var trist med Louise Hoffsten bråket och alla var trötta och det hade gått i stå kan man säga.

Jag hade bokat in en inspelning med Sky High i The Tubes studio i San Fransisco och ringde min kompis Prairie Prince ( trummis i The Tubes m.m. ) och sa att detta spricker för jag har inget band. Prairie säger till mig att kom över du så kör vi. Jag fixar basisten Ross Valory från Journey, på munspel och slagverk blev det Norton Buffalo från Steve Miller Band och på keyboards medverkade Tim Goreman som spelat med Elton John, Stones och The Who m.m.

Jag åkte över och tittade på studion och träffade den legendariske producenten Andy Johns. Jag lånade pengar i banken och åkte över men på grund av vissa saker så gav jag Andy sparken. Men det blev en platta tack vare att de andra var väldigt stöttande. Skivan sålde väldigt bra och jag tror aldrig jag tjänat så mycket på en platta som den. Det beror mycket på att jag då startade ett eget bolag och pengarna gick till mig istället för ett skivbolag.

Du har många strängar på din lyra och även gjort filmmusik under din karriär. Du gjorde filmusik till filmen ”Jägarna” 1996. Hur kom det sig?

– Efter som vi spelat så mycket så ringde regissören och sa att de ville ha lite bra musik. Över 800 000 såg filmen det första halvåret. Sedan har det blivit någon mer film.

Jag har läst att du är ambassadör för Hagström gitarrer?

– Ja, det är jag. Vi har ett museum i Falun ( Dalarnas Museum ) där vi försöker bygga en permanent utställning. Det finns, redan nu, en ganska fin utställning där och man kan där se mej dema sex olika Hagströmgitarrer – enbart sådana byggda i Älvdalen, naturligtvis!

Du har även fått fina utmärkelser av organisationen Blues Hall of Fame?

– 2012 blev jag utsedd till ”Master Blues Artist” av organisationen och 2014 blev jag utnämnd till ”Legendary Blues Artist” och det är stort. Vidare fick jag Faluns Kulturpris 2015 och det var också kul.

Idag bor Clas mellan Borlänge och Falun. När flyttade ni hem igen?

– Redan 1983 flyttade vi från Göteborg och då skulle jag lägga av med musiken. Men samtidigt skrev jag låten ”I ain´t beggin” som tack vare ZZ-Top blev en superhit. Vi spelade på samma ställe som dem i Norge dagen innan ZZ-Top skulle spela. Allting gick snett. Brandkåren fick komma och jag tror det bara var 75 personer som såg oss. Vi var riktigt deppiga. Produktionsbolaget kom och sa att vi har ZZ-Top imorgon så om ni stannar kvar så bjuder vi på hotell så får ni lite kul i alla fall.

Jag träffade Gibbons och drog honom i skägget och gav honom vår musik. Det ledde till att vi fick en jättefin rockvideo till låten som visades på MTV och Music Box och andra kanaler. Det blev en jättehit i Sverige och det var riktigt roligt.

Billy Gibbons har jag hållit kontakten med och har bjudit honom på surströmming i Stockholm och vi träffades när jag var i Houston.

År 2018 är det 40 år sedan Sky High bildades och ni turnerar fortfarande?

– I mitten på 80-talet hade vi ett rejält break som jag sa tidigare och det har varit lite olika bandmedlemmar under åren och jag är den enda som genomgående varit med hela tiden.

Höjdpunkten var 1985 och förra året gjorde samma gäng en ny platta men namnet ”Stone & Gravel och det var riktigt roligt. Vi har fått någon slags sjätte andning och det känns jättebra.

Jag ser att ni skall till Vänersborg och Uddevalla och spela?

– Ja, vi skall till västkusten och även till Göteborg i en annan konstellation.

Har du någon kontakt med västkusten idag?

– Det är klart, jag älskar Bohuslän och speciellt från Tjörn och uppåt.

Var du här och spelade på Havsbadet när Totta Näslund och gänget drev det?

– Jag var kompis med Totta och vi hade ett kollektiv i Göteborg med ett par av de som ingick i gruppen Nynningen. Totta brukade alltid komma på festerna och sjunga Dylan låtar. Nikke Ström som jag åkte med på turne´1971 var en av nyckelmännen där i Lysekil.

Yngstrom — Clas på Havsbadet i Lysekil och i bakgrunden syns Lasse Wellander. Foto: Lennart Hård.

Jag spelade även på Jazz och Bluesfestivalen när Benny Engels hade den. Bluesföreningen Ernst har jag också lirat för i Lysekil och på Sjökanten har jag lirat med några kompisar.

Om man sammanfattar allt du har gjort under alla dessa år vad är det roligaste?

– Jag tycker allt är det roligaste. Att få spela musik och träffa människorna man spelar för. Det är möten med alla människor man träffar som artister och andra. Musiken är ett liv för mig och inte enbart ett jobb.

Som sista sak ber jag Clas att beskriva Lysekil med några få ord.

– Gullmarns pärla.

Stort tack Clas för att du tog dig tid.

Alla foton i reportaget använder jag med tillstånd av Clas.

Tack till Lennart Hård för fotot från Havsbadet.

Jag och Clas utanför Café Kungsgatan i Lysekil

Gamla Pub Lokus i Lysekil har fått ny ägare; just nu håller de på att totalrenovera hotellet och krogen

Publicerad den 13 januari, 2016 av Glenn Glicko Andersson

Jag fick en pratstund med Mikael Sawing som köpt det gamla anrika Pub Lokus i Lysekil. Hotellet och krogen håller han på att totalrenovera och hoppas kunna öppna hotellet och restaurangen i maj i år.

Jag frågar Mikael hur han fick idén till detta?

– Jag är uppväxt med Pub Lokus och minns när man var yngre och var här och lyssnade på olika band och artister som uppträdde här. Vi var och tittade på lokalerna första gången det var till salu men då blev det inget. Sedan har jag gått och funderat och tittat på detta och i november bestämde jag och min sambo Yvonne Hermansson som också är delägare för att köpa det.

Det finns många minnen från Pub Lokus som Monaco Blues Band, Rydell & Ouick, JJ da Silva och Pugh Rogefeldt och många andra artister och band uppträdde här. Samtidigt var Scanraff (Preemraff) på uppbyggnad och det var otroligt mycket folk i Lysekil.

Hur många hotellrum kommer ni att kunna erbjuda?

– Det primära är just nu hotellrummen som vi totalrenoverar och där det finns fem rum i huvudbyggnaden. Sen så söker vi byggnadslov för åtta rum till ute på gården. Vi river gårdshuset och bygger nya rum där. Sedan så lägger vi parkeringar till en början på baksidan av hotellet. Tillför vi fler rum så får vi också se till att gästerna kan parkera hos oss.

Vad blir namnet på hotellet?

– Jag vet inte i nuläget men det lutar att det blir Pub Lokus. Jag kallar det redan för Lokus men samtidigt måste jag undersöka så namnet inte är skyddat eller något liknande. Det kan mycket väl bli så att det kommer heta Lokus.

Jag ser att baren är i sitt fina befintliga skick?

– Ja, den behåller vi i sitt fina skick. Den skall vi bara sätta lite fin bakrundsbelysning på men annars kommer den att se ut som den nästan alltid gjort. Själva krogen kommer att gå i tågtema utan att avslöja för mycket. Vi har köpt in en panel som man klädde gamla tåg med för och dessa kommer att sitta på väggen i själva restaurangen. Sedan så kommer det att bli bås vid varje fönster som det var på Pub Lokus tiden. Mellan 60-70 sittande gäster räknar vi med att få plats med i restaurangdelen.

Köket kommer att fräschas upp med nya stekplattor och en ny diskmaskin måste vi köpa in. Projektet har växt under tiden vi jobbat med det. En hel vägg var tvungen att rivas och byggas upp igen och rummen skulle bara fräschas upp men det blev en helrenovering på både rum och restaurangdelen.

När är tanken att ni skall öppna?

– Vi har inte satt något datum ännu, men tanken är att vi kanske öppnar i maj om vi hinner klart.

Vet du när huset är byggt?

– Huset är byggt 1950 står det i handlingarna. Jag har även tagit hjälp av Terje Fredh och frågat om han kan forska lite om historiken om byggnaden.

Kommer ni att driva restaurangen själva?

– Som det ser ut nu så kommer vi att göra det. Vi kommer att ha temakvällar och troligtvis lite musikunderhållning.

Finns Pub Lokus skyltarna kvar?

– Nej tyvärr men vi har loggan så det går i så fall att göra skyltar efter den om det skulle bli aktuellt. Hotellskylten i neon kommer vi troligtvis att renovera.

Något speciellt med rummen ni renoverar?

– Alla rummen kommer att få toalett och dusch som är kaklade. Toaletter med dusch fanns inte på rummen tidigare.

CI2A9052 — Mikael vid ett av badrummen som är kaklade.

Detta blir mycket spännande att få följa Yvonne och Mikael i detta och att komma på invigningen och se hur det blir. Det märks att Mikael verkligen brinner för detta. Stort tack Mikael för intervjun och lycka till med renoveringen.

Idag får ni möta Christer Rydell och Malin Quick på min blogg som bildar rockbandet Rydell & Quick

Publicerad den 13 augusti, 2014 av Glenn Glicko Andersson

Jag hade den stora äran att få göra en intervju med Malin Quick och Christer Rydell från bandet Rydell & Quick. Christer har många minnen från Lysekil när han började uppträda som musiker och minns spelningarna här i Lysekil på bl.a. Pub Lokus. De tycker att det skall bli jätteroligt att spela här i kväll i Havsbadsparken när vi gjorde den här intervjun. För en av de första spelningarna de gjorde med Rydell & Quick var för 25 år sedan på just Pub Lokus här i Lysekil.

De började spela ihop 1989 men innan dess hade Christer ett band som hette Rydell Rip Offs och turnerade både med det och ensam här i Bohuslän. Christer berättar att senare när Arne Bergbrant hade Hotell Lysekil så var de där med Rydell & Quick och spelade flera gånger.

Har spelat på Havsbadet flera gånger.

Det är första gången de spelar ute vid Havsbadsparken på Kustnöjes måndagsnöje, men har spelat på Havsbadet några gånger efter det att det bytt ägare. Christer och Malin gillar Havsbadet. Det är en speciell sorts societetshus som har något visst över sig berättar de det när vi sitter på andra våningen och gör intervjun i Havsbadsrestaurangen. De tycker att det hör ihop med stadsbilden på ett speciellt sätt.

Christer berättar att detta är första gången på antal år som de ser och hör att Lysekil ökat i popularitet. ”Någonting har hänt i Lysekil” säger Christer och fortsätter med att säga; ”att vi tycker att det varit ganska trögt i Lysekil under antal år men alla som jobbar som du med din blogg och ”Kustnöje” med artistbiten och andra saker gör att samverkan gör att Lysekil blir populärare och ökar i turism”.

Malin spelade mycket i storband innan hon och Christer träffades.

Malin spelade mycket i storband när hon växte upp och första mötet med Christer skedde av en slump och Christer hade ingen aning om att Malin spelade och överraskade Christer och hans band genom att hoppa upp på scenen med saxofonen och dra några solo på Grand i Borås när Christer och bandet spelade där.

I samband med det här startade Malin en ljusfirma som hette ”Quick Lightning” och började köra ljuset på Christer och hoppade upp på scenen och körde några låtar med honom ibland. Det blev väldigt populärt och efter det har det utvecklats hela tiden och idag är de Sveriges största rullande rockproduktion.

Gjorde 249 spelningar på ett år som mest.

249 spelningar hade de ett år med 302 nätter på hotell. Allt detta med Rydell & Quick har bara vuxit och vuxit under åren. Malin berättar att man har tagit med sig kostymen hela tiden och vidareutvecklat showen.

Christer har under hela sin tid som musiker skrivit mycket musik och släppt låtar och det mynnade i att 2006 släppte de albumet ”R.O.C.K.O.H.O.L.I.C.” med bara eget material och nästa album släppte de 2012 och det hette ”R.O.A.D.T.R.I.P.” och det albumet var också byggt på helt eget material. Showen de har idag bygger på att varannan låt skall vara en egen. De har 2 delar av publik berättar Christer. Den ena är den som varit med från början och den andra är den som tillkommit med det egna materialet. Cirka 23 000 skivor har de sålt.

De har dubbla trummisar i bandet.

Idag är de tio personer i sällskapet med ljus och ljud och allt. De har bl.a. dubbla trummisar och har idag ungefär 17 ton utrustning som de kaskar runt med. Sedan är de även sponsrade av Harley-Davidson och de började 1997 då det amerikanska Harley-Davidson såg när Rydell & Quick spelade på ”High Chaparall” i Småland. Christer och Malin blev grundligt kollade av det amerikanska företaget och 1999 blev de helsponsrade av Harley-Davidson och kan idag berätta att det blev väldigt chockade av detta.

Det här var jättestort och de sa att de ville ha ett långt turnerande rocklokomotiv. Christer berättar att de aldrig försökt att jaga kändisskapet utan har alltid gillat entreprenörskapet och älskar allt detta med ljud, ljus, soundcheck och även intervjuer. De gillar verkligen det de håller på med och det märks bl.a. när vi sitter och pratar och även när de kör showen senare på kvällen i Lysekil. De spelar i hela Sverige och det har blivit en hel del publikrekord där de har varit.

Uppväxta i Borås och Götene.

Malin är ifrån Götene och Christer är ifrån Borås. Malin flyttade till Borås och har bott där i ungefär 25 år. Borås är utgångspunkten för dem. Christer berättar att den ena trummisen kommer ifrån Stockholm och den andre är ifrån Töreboda. En basist från Strömstad och crewet är från Örebro och Linköping så de är väldigt utspridda i Sverige. Christer och Malin och berättar att det har alltid funnits en Strömstadbo i bandet för det måste finnas lite Bohuskänsla i bandet säger de och skrattar.

Vi kommer in och pratar om spelningar och jag frågar vilken som varit den roligaste spelningen de haft. Christer säger; ”den har vi nog inte haft än hoppas jag”. De berättar att för några veckor sedan spelade de på Rallycross VM i Höljes och hade då en publik på 32:000 besökande och det var stort. Den största spelningen de gjort var i Norge med 40:000 besökande.

De har också gjort ett antal stora gatuspelningar och där brukar det vara tusentals av besökare. Christer berättar att det aldrig behöver vara roligare att spela för det är större ställen. När de soundcheckade vid Havsbadsparken inför spelningen denna kväll och tittar ut över Gullmarsfjorden med detta väder som är så skall det bli väldigt spännande tycker de.

Hur kom det in på detta med musik?

Malin berättar att hon gick på musikskolan och ville vidareutbilda sig genom att gå musiklinjen. Tyvärr så gick inte det för att komma in där var man tvungen att ha 5:0 i betyg. Året innan kunde man provspela för att kunna bli antagen men det hade de tagit bort när Malin ansökte. Hon hade femma i musik men det räckte tyvärr inte. Malin är skolad Klarinettist från början och fick lära sig spela saxofon på egen hand. Götene storband behövde en saxofonist så Malin fick en notpärm, grepptabell och en saxofon av pappa och mamma så det var bara att sätta igång och börja träna.

Efter det var Malin även frilansare och spelat i olika konstellationer. Christer började som alla andra med en blockflöjt och sedan blev det en nylonsträngad gitarr och det blev klassisk gitarr för Christer under många år. Han skulle gå musikhögskolan men tyckte att det var så kul att spela rock för folk som gillade musik. Christer tackade nej till musikhögskolan och gav sig ut och turnerade istället. De älskar att spela, turnera och underhålla och där någonstans hittar de kraften och energin till att jobba med detta.

Älskar att vara på Skaftö på sommaren.

Har de någon tid över så älskar de att vara på Skaftö på somrarna berättar de. Fiskebäckskil, Lysekil och Bohuskusten är så vackert. Det finns nog inget vackrare när det är fint väder här. Från början hade Malins föräldrar en stuga i Strömstad men den sålde de för de tyckte att det var för långt att åka dit. De hittade en stuga på Skaftö och där har Malin varit på sommaren i hur många år som helst berättar hon.

Det är 42 år sedan Malins föräldrar köpte sommarstugan på Skaftö. Christer och Malin försöker på sin lediga tid besöka Skaftö och njuta där när tid finns för detta. Där går vi till scenen och kollar in alla instrument och tar lite bilder. Kvällen i Lysekil på Kustnöjes måndagsnöje slår rekord i publik med Rydell & Quick. Tusen tack Malin & Christer för att ni tog er tid. För er som vill läsa mer om Rydell & Quick så kan ni göra det på länken under här. Rock on!