Jag fick en pratstund med Mikael Sawing som köpt det gamla anrika Pub Lokus i Lysekil. Hotellet och krogen håller han på att totalrenovera och hoppas kunna öppna hotellet och restaurangen i maj i år.
Jag frågar Mikael hur han fick idén till detta?
– Jag är uppväxt med Pub Lokus och minns när man var yngre och var här och lyssnade på olika band och artister som uppträdde här. Vi var och tittade på lokalerna första gången det var till salu men då blev det inget. Sedan har jag gått och funderat och tittat på detta och i november bestämde jag och min sambo Yvonne Hermansson som också är delägare för att köpa det.
Det finns många minnen från Pub Lokus som Monaco Blues Band, Rydell & Ouick, JJ da Silva och Pugh Rogefeldt och många andra artister och band uppträdde här. Samtidigt var Scanraff (Preemraff) på uppbyggnad och det var otroligt mycket folk i Lysekil.
Mikael Sawing och Yvonne Hermansson.
Hur många hotellrum kommer ni att kunna erbjuda?
– Det primära är just nu hotellrummen som vi totalrenoverar och där det finns fem rum i huvudbyggnaden. Sen så söker vi byggnadslov för åtta rum till ute på gården. Vi river gårdshuset och bygger nya rum där. Sedan så lägger vi parkeringar till en början på baksidan av hotellet. Tillför vi fler rum så får vi också se till att gästerna kan parkera hos oss.
Vad blir namnet på hotellet?
– Jag vet inte i nuläget men det lutar att det blir Pub Lokus. Jag kallar det redan för Lokus men samtidigt måste jag undersöka så namnet inte är skyddat eller något liknande. Det kan mycket väl bli så att det kommer heta Lokus.
Jag ser att baren är i sitt fina befintliga skick?
– Ja, den behåller vi i sitt fina skick. Den skall vi bara sätta lite fin bakrundsbelysning på men annars kommer den att se ut som den nästan alltid gjort. Själva krogen kommer att gå i tågtema utan att avslöja för mycket. Vi har köpt in en panel som man klädde gamla tåg med för och dessa kommer att sitta på väggen i själva restaurangen. Sedan så kommer det att bli bås vid varje fönster som det var på Pub Lokus tiden. Mellan 60-70 sittande gäster räknar vi med att få plats med i restaurangdelen.
Köket kommer att fräschas upp med nya stekplattor och en ny diskmaskin måste vi köpa in. Projektet har växt under tiden vi jobbat med det. En hel vägg var tvungen att rivas och byggas upp igen och rummen skulle bara fräschas upp men det blev en helrenovering på både rum och restaurangdelen.
Rivning och nybygge av vägg.
När är tanken att ni skall öppna?
– Vi har inte satt något datum ännu, men tanken är att vi kanske öppnar i maj om vi hinner klart.
Vet du när huset är byggt?
– Huset är byggt 1950 står det i handlingarna. Jag har även tagit hjälp av Terje Fredh och frågat om han kan forska lite om historiken om byggnaden.
Kommer ni att driva restaurangen själva?
– Som det ser ut nu så kommer vi att göra det. Vi kommer att ha temakvällar och troligtvis lite musikunderhållning.
Finns Pub Lokus skyltarna kvar?
– Nej tyvärr men vi har loggan så det går i så fall att göra skyltar efter den om det skulle bli aktuellt. Hotellskylten i neon kommer vi troligtvis att renovera.
Något speciellt med rummen ni renoverar?
– Alla rummen kommer att få toalett och dusch som är kaklade. Toaletter med dusch fanns inte på rummen tidigare.
Mikael vid ett av badrummen som är kaklade.
Detta blir mycket spännande att få följa Yvonne och Mikael i detta och att komma på invigningen och se hur det blir. Det märks att Mikael verkligen brinner för detta. Stort tack Mikael för intervjun och lycka till med renoveringen.
Bengt Elfström jobbade som ställföreträdande räddningschef när händelsen med Scandinavian Star inträffade. Han fick reda på det på lördag morgon den 7 april. Bengt bodde i Gamlestan i Lysekil, och fick ett samtal där personen sa till honom att sätta på Tv:n. De visade bilder från branden på Scandinavian Star.
Precis när han slagit på Tv-apparaten ringer Ronny Järphag på räddningstjänsten i Lysekil till Bengt. De var tvungna att mobilisera, för att ett ryskt fartyg hade kommit till Lysekil med skadade från branden på Scandinavian Star.
Åker till Brandstationen.
Han åker till brandstationen och det var ett gäng som samlades där på förmiddagen berättar han. De började nu planera så gott det gick. Det kallades in folk från Sotenäs som täckte upp om det skulle hända något akut i Lysekil med omnejd. Bengt och alla de andra hade fullt upp med att planera för att bl.a. ta hand om skadade och andra som behövde hjälp. Efterhand flyttas mötena till Stadshuset i Lysekil.
Såg båten komma in när han var på Stadshuset.
Bengt fick se båten från Stadhuset när den bogserades in till Lysekil. Därefter åkte han ut till Grötö. Nu var det full fart. Alla förberedelser under dagen var klara och nu tog man tag i fartyget när det låg vid kaj. 13 olika räddningstjänster var på något sätt inblandade under de dagarna dramat utspelades på kajen vid Grötö. Det var folk från Uddevalla och t.o.m. Göteborgs räddningstjänst fanns på plats. Det var avlösningar vid olika timmar.
De sprängde hål i båten.
Det låg en bogserbåt och sprutade vatten hela tiden på Scandinavian Star när den låg vid kaj. Det kom folk från Sjöfartsinspektionen. De hjälpte till med kantringsrisken. Problemet var att de spolade in vatten högt upp på däck. Det var riskfyllt för att Scandinavian Star kunde kantra. Bengt berättar att de var tvungna att sluta att spruta på fartyget. En sprängare kallades in som sprängde hål i skrovet på Scandinavian Star. Det forsade ut vatten, och båten blev stabilare.
Det började brinna ordentligt ombord på Scandinavian Star när hon låg vid kaj.
Branden blossade upp kraftig på Scandinavian Star igen. De använde både skum och vatten. De hade bl.a. en skumcontainer från Scanraff som det hette då. Den hissade de upp i en av kranarna berättar Bengt. I samma veva här togs ett beslut berättar han. Branden som pågick uppe på fartyget fick de låta brinna vidare. De satte in all insattser för att det inte skulle börja brinna på bildäcket för det hade varit en katastrof om det hade hänt. Scandinavian Star hade säkert sjunkit vid kaj om branden fått fäste där bilar och lastbilar stod. På söndag morgon hade de fått dämpat det mesta av branden på fartyget.
Var vaken 50 timmar i ett sträck.
Det var jobb hela söndagen också. Bengt var under denna tid vaken 50 timmar i sträck. Bengt åkte hem en sväng på söndags kväll. Han hade knappt hunnit lägga sig, då ringer de efter honom igen. På måndag tror Bengt att de började ta hand om de döda kropparna ombord på fartyget. Nu var det bara eftersläckning för det mesta som kunde brinna på båten hade brunnit berättar han. Söndag kväll gick han ombord.
Han gick igenom korridorerna på fartyget och såg allt från folk som var förkolnade till de som dött av den giftiga röken. På måndagen togs kropparna om hand om, och då var det flera olika räddningstjänster som hjälpte till. Alla grejerna som var använda av de olika räddningstjänsterna la de i olika containers. Containerns ställdes vid brandkåren i Lysekil, och där fick alla komma och hämta sina saker som de använt vid Grötö.
På onsdagen lättade trycket på Grötö.
Bengt tror att på onsdagen lättade trycket på Grötö. Debriefing som de har idag, var inte så utbrett på den tiden berättar Bengt. Problemet då var att det var så nytt i Sverige, och alla ville vara med och testa detta. Bengt berättar om en händelse vid PLM:s matsal där han sitter och äter. Där fanns folk som man kunde prata med om man ville prata av sig. Problemet var att de var amatörmässiga, för det var ingen som kunde något om detta.
När Bengt sitter där och äter så kommer två tjejer och sätter sig bredvid honom. De säger till Bengt; ”Du ser inte ut att må bra nu”. Bengt reser sig och går och sätter sig vid ett annat bord. Han hade jobbat sedan lördag förmiddag och då fick man lov att se sliten ut. Men därifrån från att må dåligt av händelsen det gjorde aldrig Bengt. Bohushälsan fanns på den tiden och där kunde man få hjälp av att prata av sig om man ville det.
1972 började Bengt på brandkåren i Göteborg.
1972 började Bengt på brandkåren i Göteborg. 1977 var han med om Tuveraset i Tuve som krävde 9 liv. 1985 började han i Lysekil och 1990 var han med om ännu en katastrof. Bengt berättar när han var på någon utbildning hade de debriefing på en lektion. Där var en kille som höll i utbildningen, och han började prata om Scandinavian Star, och frågade om det var någon i klassen som var med när detta hände.
Bengt berättade att han var med och fick berätta lite om detta. Efter det kom han in på andra katastrofer, och kom in på Tuveraset. Läraren frågar igen om någon hade varit med om Tuveraset. Bengt var med där också berättade han. Läraren frågade Bengt om det verkligen var någon som ville jobba ihop med honom efter alla katastrofer han varit med om.
Inne på en väg hos räddningstjänsten ”Mitt Bohuslän” i Lysekil en hänger en livboj från M/S Scandinavian Star och foton från katastrofen.
År 2010 slutade han på räddningstjänsten i Lysekil. Minnet från Scandinavian Star liggande där på Grötö kommer han alltid att finnas med honom. Han berättar om ett ögonblick när han och några mannar åker från kajen på Grötö troligtvis på måndagen den 9 april 1990. Han sa till sina mannar att detta kommer följa med er hela livet. Bengt berömmer Stig Nilsons insatts i detta och tycker att hela Lysekils kommun gjorde ett fantastiskt jobb. Stort tack för att du tog dig tid Bengt och ställde upp på en intervju.
Idag är det före detta hamnchefen Olle Samuelson som berättar om vad som hände när han fick reda på vad som var på gång den 7:e april 1990.
Olle Sameulson jobbade som hamnchef när händelsen med Scandinavian Star inträffade den 7 april 1990.
Polisen hämtar Olle vid sin båt.
Olle minns början av händelsen väldigt tydligt. Han var nere vid sin båt och hade börjat jobba med den. Hans fru var i Stockholm berättar Olle vidare. När han grejar med båten får han se en polisbil som stannar bredvid hans båt. De kommer in under presenningen, och berättar att de trodde han var och jobbade med sin båt. Polisen bad Olle att han skulle följa med i bilen, och berättade samtidigt nu att det var ett fartyg som brann. De som kunde skulle samlas nere vid brandkåren berättade polisen.
Olle var klädd i sina arbetskläder och följde med polisen. Här berättar Olle att han hade dessa kläder på sig till Kl. 06:00 dagen efter. Först då ficka han chansen att gå hem och ta ett bad och byta kläder. Folk tittade lite extra när polisbilen kom och hämtade Olle vid sin båt. Från brandstationen gav det senare iväg till kommunhuset som blev ett center under de dagarna som följde berättar Olle.
Förslaget kom att fartyget skulle bogseras in till Lysekil.
Han fick lite olika uppgifter om vad som hade hänt. När förslaget kom att de skulle bogsera Scandinavian Star till Lysekil, så ställde Olle lite olika frågor som att om det fanns trossar kvar på fartyget, fungerade förtöjningsspelet, fanns det någon ström ombord på Scandinavia Star, kunde man akterförtöja henne och fungerade ankaret. Första tanken var att försöka få reda ut hur det var ställt med den tekniska hanteringen av båten.
Olle flög helikopter ut till Scandinavian Star för att få svar på sina frågor.
Det gick inte att få tag på någon på rederiet, och mäklare fanns de inga. Det slutade med att Olle åkte ut med en helikopter till fartyget där det låg och brann. Då hade alla evakuerats inklusive skepparen på fartyget. Han tror att det var Röda Bolaget som hade helikoptern. Det var en hel del helikoptrar i luften vid fartyget. Röda bolaget fanns på plats på fartyget vid denna tidpunkt och Olle fick svar på en del av sina frågor om fartyget.
Försökte få tag på kapten på Scandinavian Star.
Olle försökte också att få tag på kaptenen på Scandinavian Star. Han gömde de undan redan vid ett tidigt stadie berättar Olle för han gick inte att få tag på. När han kom tillbaka till Grötö var det mycket som skulle förberedas. Det skulle fixas med lots och bogserbåtar. Samtidigt var det trafik som fick ändras på, som skulle till hamnen i Lysekil.
Arbete med förberedandet för fartygets ankomst startar.
Kranar kördes ut till kajen, och extrapersonal var de tvungna att ringa in. De behövdes även ett antal personer till förtöjningen av fartyget. Truckar hade de även fått ut till kajen om de skulle behövas dra olika trossar från land. Det var en hel del pyssel berättar Olle. Brandkåren skulle också etablera sig på platsen med de fordon och annat som de behövde ha på plats.
När fartyget anlände vid 21:00 tiden tyckte Olle att det inte såg så dramatiskt ut. Det pyrde på lite olika ställen. Det gick ganska lätt att få in fartyget till kajen. När den var på plats så kastade sig brandkåren över den. De hade även etablerats en ledningscentral på kajen vid Grötö. Det var olika containers som fick bli kontor. De var en hel del liv och rörelse på kajen vid denna tidpunkt.
Var ombord och försökte att lokalisera var vattnet tog vägen.
Det fanns en sidoport i akterrampen, och någon port som låg lite över kajnivån. Brandkåren tog sig ombord och sprutade väldigt mycket vatten. Det var ton med vatten som vräktes in i fartyget. På något sett fick de öppnat akterrampen, så att man kunde gå från kajen och in på däcket där alla bilarna stod. Där fanns inga döda och det var inte mycket rök där i början. Olle och dåvarande brandchefen gick ombord för att se vad vattnet tog vägen som sprutades in i fartyget. Det gick ner till maskinrummet och tittade, men de kunde in se var det tog vägen. Vattnet sprutades in ganska högt i fartyget.
Olles farhågor var att båtar inte mår bra av att få vatten inuti sig. Sprutas det in högt i fartyget så är det extra känsligt för tyngdpunkten. Den fria vätskeytan är katastrofal för stabiliteten i fartyget. Det behövs inte mycket vatten för att välta en båt berättar Olle. Det är som att bära en långpanna med vatten och då för vattnet sitt eget liv, och så är det med båtar också. Olle blev mer och mer ängslig över detta med vattnet.
Han gick och pratade med både Lysekils och Göteborgs brandkår om att de skulle vara lite försiktiga med mängden vatten som sprutades in i fartyget. Olle la en planka på kajen och fick fast den med lite stenar. Sedan målade han med en färgspruta så han fick en tydlig markering. Båten rörde sig då och då och det var några bogserbåtar som låg på utsidan av Scandinavian Star.
Olle kommunicerade med dem om att de skulle trycka lite hårdare på skrovet så att fartyget rörde sig. Olle berättar att det mest primitiva du kan göra är att mäta rullningsperioden på fartyget. Efter några timmar bad han bogserbåtarna att putta till Scandinavian Star igen. När man då märker att det blir fler sekunder för en rullningsperiod då är stabiliteten inte bra för fartyget. Efter ett tag slutade de att spruta vatten.
Bogserbåtarna höll fartyget på plats vid kajen.
Olle fick även bogserbåtarna att ligga och trycka hårt på Scandinavian Star så hon inte skulle kunna välta ut från kajen. Senare på småtimmarna kommer de fyra inspektörer från Sjöfartsverket till Lysekil. Nu kände Olle en viss lättnad, för nu var de deras jobb på Sjöfartsverket att garantera fartygets stabilitet. Fartygen har olika tabellverk för att räkna ut stabiliteten på ett fartyg. Dessa tabeller borde ligga på bryggan på fartyget berättade en av de fyra inspektörerna. De lyfte upp honom på bryggan med en kran och såg honom försvinna i röken ombord på fartyget. Tillslut kommer han fram ur röken igen med en duk, och i den hade han lagt en massa olika pärmar. Inspektören började räkna och kom fram till samma slutsats som Olle att fartyget var väldigt instabilt.
Sprängde hål i skrovet.
Nu beordrade de in folk som skulle spränga hål i fartygets skrov för att få ut vattnet som fanns ombord. Ifrån Gävle kom de som skulle spränga hål i sidan på fartyget. Fartyget var nu väldigt instabilt, och förtöjningarna var väldigt dåliga berättar Olle. Det gick inte att stabilisera den med förtöjningar. Efter ett tag den natten började fartyget att brinna och då var det inte så mycket man kunde göra. Nu valde de att spruta in skum i fartyget, och det hade nog en bättre effekt än vad vattnet hade tror Olle.
De som skulle spränga hål i båten tejpade och band fast sina dynamitladdningar t med ena sidan på båten där vattensamlingen var mest trolig. Olle minns att de inte varnade för sprängningen, utan när de var klara så firade de av sprängladdningarna. Olle och några for på huvudet när det smällde. Det var en väldig smäll berättar han. Det forsade ut mängder med vatten och nedanför på kajen var det gatsten som spolades bort av vattnet. Stabiliteten på fartyget blev genast mycket bättre.
Laila Freivalds besökte Lysekil på natten.
På morgonkvisten kom Olle hem och tog ett bad och bytte kläder och var tillbaka på arbetsplatsen några timmar senare. På söndagen blev det en massa människor som blev involverade i det som hade hänt. Vad Olle minns så var varken rederiet eller fartygets kapten närvarande någon gång ute vid kajen på Grötö. Olle berättar vidare att Laila Freivalds dök upp på småtimmarna vid kajen i Lysekil. Olle satt inne i ledningsstabens container och pratade med Laila. Även alla försäkringsgivare började dyka upp på söndagen. De flesta av all personer som hade något att göra med fartyget bodde på Hotel Lysekil. Hotellet blev som en stabsplats, och Olle minns sina besök på hotellet.
Många döda ombord.
Först på måndagen tror Olle att det började klarna hur många döda de hade funnit ombord. Man såg inte direkt några döda förrän man kunde gå in i båten. Akter ut så fanns det en glasdörr och där påträffades många döda. Fryshuset var det stället som reviderades för att lägga de döda. Det var poliser och en identifieringsgrupp på plats och började identifiera de döda. De lades i en öppen container som sedan hissades ner med en kran, och sedan kördes de till fryshuset. Efter hand blir identifieringen svårare och svårare ju mer brandskadade folk var. Det blev en långsam procedur.
Norsk präst höll gudstjänst på kajen.
Olle berättar att det var en norsk präst som höll i andakter på kajen. Då stannade allt arbete på kajen och det blev en stämningsfull gudstjänst berättar Olle. De hade lastat lastbilarna med kistor och efter gudstjänsten åkte de iväg mot Oslo.
Hur skulle man få iväg fartyget när allt var klart.
De första farhågorna Olle hade redan den första kvällen var hur de skulle kunna bli av med fartyget när allt var klart. I början så gick det inte att börja parata om att fartyget inte kunde ligga kvar vid kajen på Grötö. Det var först efter några dagar när allt hade lugnat ner sig som det gick att diskutera vad som skulle hända med fartyget. Norrmännen ville absolut inte ha den till Norge, och ingen ville att den skulle flyttas till Köpenhamn heller berättar Olle vidare. De tyckte den kunde ligga kvar i Lysekil. Man kunde inte ha den liggande där. Visst kunde man ta ut en hamnavgift och låta den ligga, men en hamnavgift är kaffepengar i stort sett. Hamnen behövde lasten och omsättningen på de frakter de hade med olika fartyg på den tiden. Olle kände att han inte fick mycket hjälp med att fartyget skulle bort från kajen vid Grötö.
Fick hjälp av Laila Freivalds att flytta båten från Lysekil.
Han använde sig av försäkringsgivarna för att få bort fartyget från Lysekil. Att vädja gick inte berättar Olle. Han påpekade om säkerheten att fartyget låg vid kajen på Grötö. Kajen var inte byggd för stora färjor berättar Olle. Pollarna vid kajen är 15 tum och det finns några enstaka 30 tums pollare också. Vid gott väder går det att förtöja där, men om det blåser så håller de inte.
Olle berättade att skulle det bli kuling är det risk för att det blir ännu en katastrof, för då sliter sig troligtvis den stora färjan Scandinavian Star. Han engagerade Laila Freivalds som han fått en bra kontakt med sedan hon var på platsen och hälsade på. Hon påverkade detta ända upp på ministernivå berättar Olle. Hon påverkade både Norge och Danmark om att båten var tvungen att flyttas.
Det fanns en risk att fartyget kund slita sig från kajen om det blåste upp.
Han hotade med alla slags saker om båten skulle slita sig från kajen i Lysekil. Det var blåst någon dag och sa till att de får ta ut den till sjöss och ankra den där, tills det nått någon lösning var hon skulle läggas. Alternativet var att lägga Röda Bolagets bogserbåtar på utsidan, som såg till att hon låg kvar vid kajen när det blåste. Med den tidens priser så kostade det 5000: – i timman att ha en bogserbåt som låg och höll fartyget på plats. I några dygn låg bogserbåtarna där och körde för att hålla Scandinavian Star på plats. Detta blev tröttsamt i längden för de som skulle betala detta. Det var försäkringsbolagen som fick stå den kostnaden. Det blev dyrare och dyrare för varje dygn som gick. Sjöfartsverket var på Olles sida berättar han. Rederiet blev tvingade till att ansöka om en kajplats någon annanstans. Tillslut så kom det ett beslut att hon skulle flyttas till Danmark.
Fick en lista på vad som skulle fixas på Scandinavian Star innan hon kunde lämna kajen.
Nu blev det fler problem att lösa för att elen försvann på fartyget när det brann. Nu fick de en lista på vad som var tvunget att åtgärdas innan hon kunde flyttas. Fartyget var inte sjödugligt just nu. Det var en massa saker som var tvungna att fungera innan de fick flytta det. Proviantfrysarna på fartyget var avstängda och i dessa låg det en massa mat. De var tvungna att tömmas. Det var en massa proviant som legat i kylarna och som hade blivit dåligt. En nödgenerator fick de ta ombord för att få igång ett av de ankarspel som fanns på fartyget. Alla ventiler i nedre däcket skulle svettsas igen. Det tog några dagar att bli klara med detta.
DFDS ville måla över märket på skorstenen.
DFDS var inblandade och menade att fartyget inte fick komma till Danmark med DFDS skorstensmärke på sig. Detta krävde rederiet. Olle ringde till Byggtjänst och berättade att han skulle få tidernas uppdrag. Skorstenen var tvungen att målas om innan midnatt. Han på Byggtjänst skrattade och sa; ”att det ösregnar”. Olle bad honom att ta dit allt folk han hade och att de skulle bygga ställningar så de kunde måla om skorstenen. Han sa till honom att han fick måla med vilken färg han ville, och behövdes det var det bara att smeta på färgen. Skorstenen blev ommålad.
Ran följde Scandinavian Star när hon lämnade Lysekil.
När Scandinavian Star bogserades från kajen på Grötö var båten Ran med som följebåt. Elva dygn låg Scandinavian Star vid kajen i Lysekil innan hon bogserades till Köpenhamn. Olle var igång hela tiden under dessa dagar. Olles fru tyckte att han luktade brand varje gång han kom hem från jobbet. Han berättar att någon gång i början när det var avspärrat höll han på att inte komma in på området på Grötö, för han hade inga id-handlingar på sig. Det var fullt med journalister och anhöriga. Olle kom inte in. Tillslut så fick han syn på en lokalpolis som hjälpte honom in på området.
Alla bilar och lastbilar tog ett bra tag att köra av. Även där var man tvungen att utreda vilka som var ägare till de olika bilarna. I 33 år jobbade Olle som hamnchef i Lysekils kommun, och detta är den största händelse Olle varit med om på kajen på Grötö. Stort tack Olle för att du ställde upp på en intervju.
Glicko Nyhetsblogg 