Åsa Nilsson & Bettina Salesjö har förverkligat ytterligare ett av sina drömprojekt med att köpa Gula Villan på Turistgatan 4. Sedan tidigare driver de Strandflickornas Havshotell som de förvärvade redan 1998. År 2000 köpte de även Strand 1 som idag heter Strandvillan.
Strandflickornas Havshotell.
Strandvillan.
Bettina Salesjö framför Gula Villan.
Villan byggdes 1897.
Villan byggdes år 1897 av mamsell Henrika Widmark. Henrika var dotter till landshövding Per Henrik Widmark och hon byggde huset i Lysekil i samband med att badorten växte fram, efter att tidigare huvudsakligen ha varit bosatt i Stockholm.
Henrika skrev både barnböcker, dikter och sånger, en rolig anekdot är att hon bl.a skrev en invigningsvers till Lysekils kyrkas invigning år 1901 och en vers tillägnad kung Oscar II vid Lysekils badsällskaps soirée år 1900.
Hon umgicks för övrigt med Carl och Calla Curman, som satte badorten Lysekil på kartan runt sekelskiftet. Henrika anlitade den då välkände arkitekten Hjalmar Cornilsen från Göteborg att rita villan. Den pampiga granittrappan i trädgården är ett av få exempel på bearbetad Stångehuvud-granit som finns kvar i Lysekil.
Gula Villan hyrs ut veckovis i sommar.
Under den här sommaren kommer villan att hyras ut veckovis och till ett och samma sällskap och under hösten har ett företag hyrt hela huset i samband med stoppet på Preemraff.
Behöver renoveras.
”Sedan blir det dags att sätta tänderna i en större renovering” berättar Åsa. ”Villan är i princip orörd sedan tiden då den byggdes, så många av originaldetaljerna, bl.a fina pärlspontväggar i mönster och vackra tak med stukatur, finns kvar. Utmaningen blir att behålla de vackra detaljerna utan att göra avkall på bekvämligheter, brandkrav och arkitekturiska bestämmelser”.
Konferenslokal, lägenhet och sviter.
”Den gula villan kommer att få en konferenslokal, en lägenhet och två sviter ”utöver det normala” är planen som det ser ut nu. Bl.a tänker Bettina och Åsa att placera ett fräckt badkar med havsutsikt i en av sviterna.
Det allra roligaste med det här projektet är alla glada tillrop och lyckönskningar vi fått från personal, grannar, våra gäster och alla Lysekilsbor – det värmer enormt och gör det extra roligt att få arbeta vidare med den vackra gula villan” avslutar Åsa och Bettina.
Jag hade det stora nöjet av få göra en intervju med Viveca Lärn som nog är den person som verkligen jobbat med att sätta Lysekil på kartan med dels julkalendern ”Håll huvet kallt” med Eddie & Johanna som sändes för tjugo år sedan och Tv-serien Saltön som blev en stor succé för SVT med flera miljoner tittare. Viveca har precis gett ut en ny bok om Saltön som heter ”Södra vägen till Saltön” och vem vet, kanske det blir en fortsättning på Tv-serien som spelades in på Skaftö. Idag får ni möta Viveca Lärn på min blogg.
Jag och Viveca.
Vi har hörts vid flera gånger om att försöka träffas, men det har inte varit så lätt. Viveca har fått problem med ena ögat och har tyvärr ingen syn på sitt vänstra öga idag. Men tillslut fick vi till det och jag bjöd hem Viveca på lite räkor en onsdagskväll i oktober 2014. Det blev en mycket trevligt stund där Viveca berättade om sitt liv för mig.
Vivecas farmor var från Skaftö
Viveca Lärn född 6 april 1944 i Örgryte församling i Göteborg. Vivecas pappa Hubert Lärn var journalist och tecknare först på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och senare var han Amerika- korrespondent för Göteborgs-Posten. Vivecas mamma Katarina träffade Hubert när de gick på Valands Konstskola och de var konstnärer båda två. Hubert var från Ljungskile och Katarina var från Göteborg. Vivecas farfar var från Lur utanför Tanum och läste till sjökapten i Oslo och senare emigrerade han till Amerika, och där köpte han ett fartyg som gick mellan Seattle och San Diego. Vivecas farmor hade emigrerat med sina systrar och sin mamma från Skaftö och de träffades i San Francisco och gifte sig och de 2 äldsta barnen var födda ombord på fartyget. Vivecas farfar och farmor återvände till Sverige p.g.a. att han hade fått en hjärnblödning. De köpte en gård i Ljungskile och där föddes Vivecas pappa Hubert.
Växte upp i Göteborg
Viveca växte upp i Göteborg och tog studenten där. Redan innan hon gått ut skolan började hon som volontär på GP. Hon hade bestämt sig för att hon skulle bli journalist och sen skulle hon skriva barnböcker. Intresset för journalistiken kom väldigt tidigt, för hon var väldigt ofta med sin pappa när han var ute och gjorde reportage. Viveca såg sin pappa när han skrev och tecknade. Det med barnböcker var hennes egen grej, men att bli journalist var helt självklart för Viveca berättar hon. Efter Göteborgs-Posten blev det GT och senare blev det Aftonbladet som hade en redaktion i Göteborg. Sveriges Television blev det också för Viveca men under den tiden hade hon redan parallellt börjat skriva böcker. Det fungerade inte att ha två jobb utan efter Sveriges television satsar hon på att bli författare på heltid.
Ger ut sin första bok 1975
1975 ger Viveca ut sin första bok som heter ”Stoppa pressarna”. Hon berättar att hon försökte med alla olika historier och olika förlag, men det var inte lätt. Tillslut frågade hon en författare som gav henne tipset om att skriva om något hon kände till. Hon skrev om en flicka som pryade på en kvällstidning som Viveca kallade för Draken. Detta blev starten för en av våra mest framgångsrika författare. Gebers förlag i Stockholm gav ut Vivecas första bok. Det har blivit över 70 böcker från 1975 till idag och nästa år blir det jubileum.
Fick sitt genombrott 1985
1985 fick hon Astrid Lindgren-priset och det var stort berättar hon. Astrid levde på den tiden och hade en aktiv del av juryns arbete. Det var TV, radio och det uppmärksammades mycket och Viveca minns att flera år efter hände det att folk kom fram och gratulerade henne för priset. Astrid och Viveca blev nära vänner efter detta och började umgås. De träffades efter det både hos Astrid och även hemma hos Viveca. Hon var helt underbar och väldigt rolig berättar Viveca. Det var helt fantastiskt och det var det priset som gjorde att hon blev känd över en dag kan man säga.
Viveca har fått en hel del olika priset som: 1985 BMF-plaketten, 1988 Årets Göteborgare, 1992 Heffaklumpen Expressens barnbokspris, 1992 Lasse Dahlquist-stipendiet, 2001 Sveriges barnboksjurys förstapris, 2004 Tage Danielsson-priset, 2004 Årets Författare av SKTF, 2007 den Kunglig medaljen ”Litteris et Artibus”, Göteborgs stads förtjänsttecken i guld, Lysekils Oskars-statyett och även avtryck av handflator på Liseberg 1994. Detta är några av alla pris Viveca har fått. I samband med att hon blev Årets Göteborgare så fick hon äran att vara konferencier när Göteborgsymfonikerna som är Sveriges nationalorkester hade sin årliga utomhuskonsert i Slottsskogen i Göteborg. Viveca har även fått en spårvagn uppkallad efter sig.
Var kompis med boxaren Ingemar Johansson
Under sin tid på bl.a. Aftonbladet på 70-talet gjorde hon en intervju med Ingemar Johansson och Floyd Patterson. Vi backar till 1960 och Ingemar skulle boxas en andra gång mot Floyd efter att han vann 1959. Viveca hade träffat på Ingemar när de var och åkte skidor i fjällen för de brukade åka till samma ställe.
Hon visste att Ingemar och Floyd inte gillade varandra speciellt mycket. Hon visste också att Ingemar och Floyd inte hade träffats sedan de boxades och Floyd var på besök i Sverige för att inviga en hamburgerrestaurang. Cheferna på Aftonbladet sa till Viveca att hon skulle försöka att få ihop dem igen efter alla dessa år. Det var inte det lättaste berättar Viveca, men hon lyckades och det blev ett riktigt scoop.
Hon berättar att Ingemar var det inga problem att få med på detta, men Floyd var det inte lätt med. Viveca ringde till Floyd på det hotellet han bodde på och frågade om han ville träffa Ingemar och svarade lite surt tillbaka.
Floyd Petterson hade starka känslor för folk som var utsatta och äldre och sa; ”jag kan göra ett social work”. Viveca ringde till äldreboendet i Stenungsund och frågade om han fick titta in där för till saken hör att Vivecas föräldrar bodde på Tjörn och där hade hon tänkt att de skulle träffas och där skulle de prata och ta kort. Hade de gått ute på stan hade någon annan tidning varit där på nolltid berättar Viveca. Det bar av i full fart till Stenungsund och in på äldreboendet där Floyd delade ut kort på sig själv till de som var där. Efter det åkte de ut till Vivecas föräldrars hus och hade jätteroligt. Viveca berättar vidare att det blev ett jättebra reportage.
Har intervjuat gamle och nuvarande kungen
Hon har gjort en kort intervju med Gustav VI Adolf och även flera intervjuer med den nuvarande kungen Carl XVI Gustaf. När man var allmänreporter så kunde det ena dagen vara kungabesök och andra dagen brann det t.ex. i hamnen. Viveca fick också ta emot en medalj ur Kungens hand. Jag frågar vad som var roligast under hennes tid som journalist och hon berättar att Floyd och Ingemar var fantastiskt roligt men även den tiden hon jobbade på Sveriges Television.
Dansade med John Travolta
Hon jobbade ett tag på Sveriges Television och reste till London och dansade med John Travolta på hans hotellrum i London. Travolta var i London och skulle göra reklam för någon film och under intervjun bjöd han upp Viveca och dansade med henne. Detta har visats på Tv:n flera gånger. Först jobbade hon i redaktionen för ”Gomorron Sverige” i två år när Per Ragnar var programledare, och sedan blev hon programledare för ett magasinprogram som hette ”Packhus 18” och det var där hon åkte till London och dansade med John Travolta.
Hur kom Viveca till Lysekil
1988 besökte Viveca Bokens Dag i Lysekil som gick av stapeln på Vikarvet men här hade Viveca ingen tanke på att Lysekil skulle få en så stor plats i hennes hjärta som det fick och fortfarande är. Sonen Staffan som är född 1981 spelade fotboll och var nog bara åtta år och spelade fotboll i Partille där de bodde. Gullmarscupen var i Lysekil och Staffans lag var med i den cupen och Viveca och familjen hyrde här i Lysekil i några veckor. I två år i rad gjorde de det när sonen spelade fotboll här. Viveca berättar att hon blev så fäst vid Lysekil och känslan var att när hon kom hit var det som att komma hem. De gick ut på Stångehuvud varje morgon och badade och det var så härligt.
Hur föddes iden till att julkalendern spelades in i Lysekil
Viveca hade skrivit två böcker om Eddie som hade astma och behövde frisk luft. I boken ”En barkbåt till Eddie” ligger Eddie inne på astmaavdelningen för att han är allergisk och fått ett anfall. Under tillkomsten av boken hade hon intervjuat en läkare om sjukdomen som berättade att det är väldigt bra om han får frisk luft och bor nära havet.
Inspelningsteamet med Eddie & Johanna och till höger i bild ser ni Ingemar Larsson. Foto: Thomas Andersson/Lysekilsposten
Eftersom Viveca varit ett antal gånger här i Lysekil så passade Lysekil perfekt för Eddie och här kunde hans faster Soffan bo så Eddie kunde åka till Lysekil och bo hos henne. Steen Priwin som var chef för Tv hade sagt till Viveca när de vad överens om att hon skulle skriva julkalendern att hon fick lägga den var hon vill. Hon sa direkt att hon vill spela in den i Lysekil och tippar på att flera i teamet hade nog hellre velat att hon lagt det i Karibien berättar hon och skrattar. När de spelade in i februari-mars 1994 så var det en av de kallaste vintrarna på länge.
Hon hade skrivit att julaftonen firades i Pinnevik här i Lysekil där en massa människor samlades och åt bl.a. gröt. När de skulle spela in så vek sig skedarna som var av rostfritt stål för att det var så kallt. Marie Lundqvist spelade polisen Betty och det var innan Marie blivit känd. Viveca fick vara med på ett hörn och välja ut skådespelare till julkalendern. Per Oscarsson var en annan profil och duktig skådespelare som spelade ”Gränsemyr” eller arga gubben. Viveca berättar att Per var en fantastisk person som sa så oväntade saker hela tiden. Oftast följde de replikerna perfekt om man kunde, men Per spånade lite fritt när han spelade sin roll och var helt underbar.
Per Oscarsson tittar på en liten killing som Kurt Forsberg hade. Foto: Thomas Andersson/Lysekilsposten
Blir uppvaktad av Lysekils kommun när hon fyller 50 år
Hon började efter det att bo på Strand som Bettina Salesjö och Åsa Nilsson hade hand om. Samtidigt här skiljer sig Viveca och när hon fyller 50 år blir hon väldigt uppvaktad av Lysekils kommun då hon spelat in julkalendern här i Lysekil. Hon var också kompis med Nisse Hilldén som var ansvarig för Havets Hus när det byggdes och var ofta i Lysekil och följde även bygget av Havets Hus. I 50-års present fick hon av kommunen att hon kunde disponera det ena tornet vid kallbadhuset. De renoverade tornet och gjorde det jättefint. Viveca spenderade mer och mer tid i Lysekil men kände samtidigt att det blev lite trångt i tornet. Viveca bodde samtidigt under denna tid i Göteborg men börjar se sig om efter ett hus här i Lysekil.
Köper hus och skriver sig i Lysekil
Maria Magnusson som då jobbade på strand tipsade Viveca om ett hus som låg på Slätten. Det huset var fantastiskt och i början hade hon det som fritidshus innan hon flyttade hit på heltid. Hon hade en dröm om att skriva om Bohuslän om vintern, men tänkte samtidigt att hon måste bo här ett år först så hon vet vad hon skriver om. Hon började skriva om ”Midsommarvals” som handlar om motsättningar mellan bofasta och sommargäster även om båda behöver varandra så är det fortfarande en del motsättningar även om det inte är som förr i världen. Året efter skrev hon ”Hummerfesten” och där var hon ute med Sylve Robertsson som på den tiden jobbade på Kristinebergs forskningsstation tog med Viveca ut och fiskade hummer med henne. Det var väldigt roligt och det blev lättare att skriva om detta med hummer då berättar hon.
Nästa bok blev ”En fröjdefull jul” och hon berättar att hon firade nyår med sin närmaste granne och det var Örjan Sandell. Nästa bok i serien var ”Sol och vår” och där inspirerades hon av påskfyrarna som fanns här i Lysekil. sedan kom ”Värmebölja” och året efter det ”Aprilväder”. I år släppte hon den senaste boken i serien om Saltön och det är ”Södra vägen till Saltön”.
Tv-serien Saltön
Av dessa böcker förutom den nya så blev det tre Tv-serier som slog publikrekord i en dramaserie som sänts på Tv. Uppslaget till de personer som är med i Tv-serien har hon hittat när hon gått runt bl.a. här i Lysekil och tittat. Mycket är även påhittat och det gäller att ha mycket fantasi annars skulle det inte fungera berättar hon. Hon var med under inspelningarna och det var hemskt kul och som t.ex. Tomas Von Brömssen känner Viveca sedan tidigare när de växte upp och bodde grannar på Tjörn. Det var väldigt roligt att ha med alla att göra och även få se hur det gick till berättar hon vidare. Vivecas Saltön ligger i böckerna söder om det riktiga Saltön som ligger utanför Lysekil.
Här är bl.a. delar av inspelningsteamet med Carin Mannheimer med katten Clinton i sitt knä. Foto: Maria Magnusson.
Jag frågar Viveca hur det kom sig att det blev Tv-serie av det. Hon berättar att de var intresserade av detta redan från början när hon gav ut böckerna. De hade läst de första böckerna men sedan tar det så lång tid innan det blir klart. Från början ville SVT att den skulle spelas in i Stockholms skärgård men det gick inte Viveca med på. Hon sa till dåvarande chefen Maria Curman; ” Om ni har räkor, krabba och makrill i Stockholms skärgård, ska jag fundera på saken”… Intresse finns även för Vivecas nya bok, men kvarnarna skall mala och det tar alltid tid med Tv-serier. I den nya boken har hon byggt en bro, världens största och längsta bro som går någonstans mellan Valbodalen och Stångehuvud och ut till Vivecas Saltö. Det är det bästa med att skriva böcker att man kan hitta på vad man vill tillägger hon och skrattar.
Per Myrberg eller MacFie som han hette i Saltön. Foto: Maria Magnusson.
Lilla Hunden i böckerna är egentligen Jönssons Katt i verkligheten
Det var där MacFie egentligen skulle dött. MacFies kärleksrelation med Sara var hopplös därför dödade Viveca honom. Han ville inte byta blöjor eller göra någonting och Viveca tänkte att han måste dö en hjältedöd. När hon funderade på detta gick hon förbi Jönssons Katt, och just där på Jönsson Katt (förebilden till Lilla Hunden) är det en slänt och där hade han glömt att låsa bromsen på barnvagnen och den kommer i rullning. Samtidigt kommer det en stor ölbil och barnvagnen rullar mot ölbilen och MacFie kastar sig och puttar till barnvagnen och räddar livet på sitt barn men blir själv överkörd. Det hade blivit ett vackert slut för MacFie. Carin Mannheimer som regisserade Saltön gillade inte det slutet för då var hon tvungen att ha med blod och det tyckte hon inte om berättar Viveca. Hon bad Viveca att skriva om slutet och så var det varje gång de ville ändra något var de tvungna att prata med Viveca men det var aldrig några problem utan Viveca sa ja till det. Ändringen blev att MacFie rusar ner för sluttningen på Jönssons katt eller Lilla Hunden som den heter i Tv-serien och han får en hjärtinfarkt istället för att bli överkörd.
Namnet Saltön skapade rubriker när de helt plötsligt bestämde sig för att ta patent på namnet. Det blev jättelöjligt berättar Viveca och idag kan man skratta åt det. Viveca tog strid för namnet eftersom hon hade kommit på namnet men la efter ett tag ner det. Det var inte av elakhet av Sveriges Television utan de köper rättigheterna till alla sådana namn för att inte kommersiella kanaler skall lägga beslag på namnet. Saltön hade väl Viveca tänkt från början att den skulle spelats in i Lysekil men samtidigt förstod hon att Lysekil var för stort för det. De ville ha något pittoreskt och Grundsund är som gjort för det tycker Viveca. Det var bara att böja sig för det även om hon hade önskat att det hade varit i Lysekil.
Flyttar från Lysekil
Efter ett antal år flyttar hon från Lysekil. Det var tråkigt att flytta men hon berättar om att vägen där hon bodde hette Järnvägsgatan men hade hetat Bagarstigen tidigare. Hon uppvaktade kommunen med detta och efter några veckor när hon är på väg gå och handla möter hon en kille från kommunen som kommer med en skylt där det står Bagarstigen och frågar Viveca var hon vill ha skylten. Hon blir så glad så hon säger till att hon vill ha den på sitt plank. Det är en kommun som har lite handlingskraft tycker hon. Viveca kände sig lite förfölj av sommargästerna som kom till Lysekil, det blev för mycket uppmärksamhet och hon kände väl att hon inte fick vara riktigt ifred. Hon berättar att det inte var några problem med Lysekilsborna de brydde sig inte. Hon kunde bli filmad när hon skulle ut och paddla m.m. Hon saknade verkligen Lysekil när hon flyttade, men samtidigt bor hennes tre barn i Göteborg och det blev närmare till dem. Hon besöker Lysekil så ofta hon kan och bor då och då en vecka på Strand vandrarhem.
Roligaste minnet från Lysekil
Jag frågar Viveca om det roligaste minnet hon har från Lysekil. Hon blir tyst och jag ser hur hon tänker och hon berättar att det finns många många fina minnen ifrån Lysekil. Inspelningen av julkalendern var jättekul och tänk att det i år är tjugo år sedan julkalendern sändes och än idag går turer med City-Tuffen under sommaren med turer om julkalender. I somras åkte hon med tåget och då hörde hon Nisses och hennes röst. Hon minns när hon bodde på Slätten och tåget var i närheten då sprang hon in i sitt hus när hon hörde sin röst berättar hon. Tänk vilken succé det blev med både julkalendern och Saltön där de på Skaftö haft stor tillströmning av turister som vill se Saltön och få en guidad tur.
Stångehuvud är Vivecas favoritplats nummer ett på jorden
Vivecas favoritplats nummer ett med den röda graniten är Stångehuvud i Lysekil. Det spelar ingen roll om det är vinter eller sommar det är alltid berättar hon. För så paddlade hon kajak men idag är hon förlorat synen på ena ögat klarar hon inte det. Men hon berättar att sätta sig där nära vattnet är som att ha en båt och hon njuter när hon är där. Jag frågar om hon vill flytta hit igen, hon vill bo nära barnbarnen som är små och vill gärna följa dem på så nära håll som möjligt under deras uppväxt. Men samtidigt medger hon också att det blir längre och längre tid hon bor här när hon är i Lysekil.
Stångehuvud i Lysekil.
Fritidsintresse
Som fritidsintressen har hon hennes tre barn och barnbarn och att hon även målar tavlor när hon har tid. Hon målar mycket hav, bryggor och båtar, och Viveca berättar vidare att hon varit på Gerlesborg och målat ganska många gånger och gått på kurser där.
Viveca berättar samtidigt och skrattar att hur hon än gör så blir det att hon målar bryggor, hav och båtar. Hon försöker också att läsa mycket. Viveca har mycket kontakt med gamla vänner här i Lysekil och därför tycker hon det är härligt att vara här och få träffa dem. Hon har redan börjat tänka på nästa bok och känner att hon har mycket mer som hon vill dela med sig av om Saltön. Stort tack för intervjun Viveca.
Det blev en fantastisk helg när radiolegenden Ulf Elfving gästade Lysekil. Vi åt gott och var med på lite olika äventyr. Det hela började för antal månader sedan när jag såg att Ulf Elfving fanns på Facebook. Jag tänkte att kan det verkligen vara Ulf i egen person som hade det.
Jag tog kontakt med Ulf och visst var det Ulf Elfving himself som hade Facebook och där han delar sina inlägg som han skriver på Expressens blogg ”mitt kök”. Pappa och Ulf hade mycket kontakt med varandra när pappa var verksam på tidningen Bohusläningen och även lite efter det att han slutade på tidningen.
Själv har jag träffat Ulf ett antal gånger genom åren dels när han var hemma på Skaftö och ledde presentationerna av Bohusläns sommarflicka som gick av stapeln i Fiskebäckskilsparken på Skaftö och även när han varit här i närheten och jobbat som discjockey.
Skickade lite foton till Ulf
Jag skickade lite foton till Ulf och frågade samtidigt om han ville ställa upp på en intervju på min blogg. Han tackade ja och skickade sitt mobilnummer. Det blev en intervju och efter det har vi hållit kontakten.
När Bokmässan var i Göteborg så såg jag att Ulf skulle vara där. Vi bestämde träff där och träffades en stund innan han skulle spela in radioprogrammet ”Elfving möter”. Vi pratade en stund och kommer in på detta med hummerfiske, Ulf säger att; ”jag har aldrig fiskat hummer”. Där gick jag igång på att detta måste jag ordna. Tänk att få Ulf till Lysekil igen som han pratat väldigt mycket om när vi har pratas vid tidigare.
Ulf ville gärna komma till Lysekil
Jag frågade Ulf om han var intresserad av att komma till Lysekil och fiska hummer. Det tyckte han skulle vara jättekul och nu i fredags hämtade jag honom på tågstationen i Uddevalla. Vi åkte mot Lysekil och väl framme släppte jag av honom på Strandflickornas Havshotell i Lysekil där han svidade om till lite varmare kläder för vi skulle ut och fiska hummer med Björn Södergren kl. 14:00.
Björn Södergren med Ulf tittar ut över Gullmarsfjorden.
Det hade kommit väldigt mycket regn det sista dygnet men det försvann när vi åkte ut med Björn på jakt efter det svarta guldet. Björn Södergren fiskar hummer och kräftor och har fiskaffär på Skaftö som är öppen under sommarsäsongen. Han samarbetar med Brygghuset i Fiskebäckskil och NH5 i Lysekil och gör hummerturer med de som besöker Lysekil eller Fiskebäckskil.
Vi drog lite tenor och i den fjärde tinan kom det upp en riktig bamsing som visade sig vara en romhona. Den fick åka i igen och jakten gick vidare. Efter några mer uppdragna tinor blev det fullträff och en bamsehummer satt i buren och Ulf var imponerad.
Björn berättar att det inte är så lätt att få hummer bara så där, utan det är väl samtidigt det som är lite av charmen med hummerfisket att man inte vet vad man får. Björn berättar för Ulf att han gillar havskräftor bättre än hummer och där håller jag med Björn.
För Björns del blir det hummer någon gång under premiären och någon gång framåt. Den siste april slutar hummerfisket men björn berättar att redan i slutet av året blir det för kallt för att fiska och ju kallare det blir i vattnet och hummern rör sig mindre. Det blev en mycket givande resa med Björn och vi var åter inne i hamnen Lysekil och åkte vidare till NH5 där köksmästare Jonas Svensson och tillika en av de som äger NH5 tillsammans med Reine Patriksson tog emot de två humrarna som skulle kokas inför kvällens middag.
Souschef Fredrik Jonsson med Ulf och köksmästare Jonas Svensson på NH5.
Ulf lägger i en hummer för kokning.
Jonas berättar om NH5 för Ulf och passar samtidigt på att visa den fina utsikten från uteserveringen.
Humrarna kokades och efter det körde jag Ulf till Strandflickornas Havshotell för lite vila och ombyte inför kvällens middag. Lite senare träffades vi hemma hos mig och gick tillsammans ner till NH5 där vi fick avnjuta både hummer och annat gott. Det blev en fantastisk trevlig dag tillsammans med Ulf.
En promenad till centrum
På lördagen träffas vi och tar en promenad till centrala Lysekil. Vi passerar Havets Hus och där var Ulf för bara några år sedan och besökte tillsammans med frun och några vänner. Vi passerar även Strand Vandrarhem där Ulf bodde många gånger när han och Arne Hegerfors och Tommy Engstrand var här i ungdomen på semester.
Värdshuset Viken har Ulf också minnen från som han berättar när vi börjar närma oss centrum. Ulf har också bott på Hotel Lysekil och han har många roliga minnen från hotellet. Vi traskar vidare och handlar lite och sen går vi hem mot mig och där skiljs vi åt.
Vi bestämmer att jag skall hämta Ulf vid 13:15 för vidare färd till Norra hamnen och ut på en båttur med Lars Marstone på Lysekils Ostron & Musslor och Adriaan Van De Plasse på Orust Shellfish AB. Vi kommer till Norra hamnen och hälsar på Adriaan och Lars och tar på oss varma overaller så vi håller värmen på båtturen med Signe som den gamla 52-åriga båten heter.
Lars Marstone berättar om Lysekil med mera på resan.
Adriaan Van de Plasse skall strax hoppa i vattnet för att ta upp lite ostron.
Kärringholmen
På vägen till Kärringholmen där Lars och Adriaan har sin odling av musslor och ostron turas de om att köra och berättar på vägen ut om Lysekil, Saltön, musslor och ostron m.m. Det här känns väldigt spännande och det är mycket intressant att lyssna på Lars och Adriaan när de berättar. Vi är 10 stycken med på resan och jag känner inte igen någon av de som är med.
Väl framme så dyker Adriaan i vattnet och letar ostron. Problemet idag är att vattnet är brunt och det är nästan ingen sikt alls därnere, och et berör på allt regnvatten. Det blir i alla fall några ostron som han får upp.
Vattnet där de har odlingarna ingår i Lars jordbruksfastighet. Lars berättar vidare att ostron inte ingår i allemansrätten och skall man plocka ostron så måste man vara utbildad till detta och det är bara Adriaan och fyra personer till i Sverige som är det. Förutom ostron så är det förbjudet att plocka hasselnötter för de ingår inte i allemansrätten berättar Lars vidare. Jag frågar Lars hur de håller koll på kvalitén på musslorna. Så fort de skördar musslorna så testas kvaliteten på dem.
Ulf med ett Japanskt ostron.
Adriaan kommer från Holland och bodde på Orust innan han flyttade till Lysekil. Han stortrivs här och berättar att i flera generationer har hans familj sysslat med skaldjur och är också experter på vattenbruk.
I fyra år har de hållit på med detta och nu det sista året har det märkt en fantastisk ökning av intresset för att åka med och se odlingarna och äta ostron och musslor. De samarbetar med olika hotell och kör under säsongen 3 turer i veckan. Strandflickorna är ett av hotellen som de bl.a. samarbetar med. Nu åker vi till ön och där förbereder Adriaan musslorna som skall kokas och Lars öppnar ostron som vi får smaka på.
Lars är en hejare på att öppna ostron.
Adriaan och Ulf samtalar.
Jag råkar få 2 små pärlor i de ostron jag smakar på och jag är den ende som har turen att hitta dessa. Musslorna kokar Adriaan i 5-6 minuter och sedan hälls de upp i en skål där man avnjuter dessa.
Musslor är fantastiskt gott och populariteten ökar mer och mer på musslor på restaurangerna där bl.a. ”Molues frites” blir mer och mer populärt. Det blev en mycket trevlig eftermiddag även om regnet kom lite senare men det tänkte man inte på.
På ön har de en sjöbod som man kan gå in i och där det finns en kamin om man skulle frysa. Men i de dräkterna man fick låna så kan jag lova dig att ingen frös för de var jättesköna och varma. Nu vänder vi tillbaka till Norra hamnen i Lysekil.
Lars Marstone, Ulf Elfving och Adriaan Van de Plasse.
Väl hemma igen vid kajen i Lysekil, så tog vi adjö av Adriaan och Lars och tog en snabb sväng till Skaftö där jag ville visa Ulf vart Fiskebäckskilsparken låg. Han har läst på min sida om parken och kände lite vemod när han såg att allt var borta förutom ett stängsel där kiosken stod på en liten platå.
Han berättar om minnet om mötet med Bill Haley och även hur han minns att det var ett väldigt drag den kvällen. Vi passar också på att hälsa på mamma som inte sett Ulf på massor av år och det blev ett trevligt återseende. Nu vänder vi åter till skårs färjeläge och en båttur tillbaka till Lysekil.
Jag släpper av Ulf vid hotellet och vi bestämmer att han dyker upp hos mig senare där vi skall avnjuta mina egenkokade havskräftor som en avslutning på denna fantastiska trevliga helg. Under kvällen när vi sitter och pratar berättar Ulf lite om hur han minns Lysekil och omgivningen häromkring.
Minnen från Lysekil och västkusten
Ulf berättar att det är otroligt massa minnen som ramlar över honom när han kom hit till Lysekil igen. Han berättar om när han tog med sig en påse räkor och vandrade ut till Stångehuvud och satte sig i en klippskreva och bara njöt. Det blev även bad i detta salta sagolika vatten någon gång där i ungdomen.
Han berättar att det var han, Tommy Engstrand, Arne Hegerfors och Christer Renström som jobbade på Aftonbladet och ibland var det bara 3 personer som åkte hit och hade roligt på somrarna. De fastnade för Lysekil för här fanns alla faciliteter som man behövde. Ulf berättar också att Lysekil hade ett gott rykte som nöjesort.
Nöjeslivet var helt fantastiskt på den tiden i Lysekil
Nöjeslivet var helt fantastiskt på den tiden i Lysekil och Ulf minns kvällarna på Havsbadet där Carl-Eiwar som var en radiolegendar redan då och som gjorde olika program på radion. Ulf tror om han inte minns fel, att Carl-Eiwar hade direktsänd måndagsunderhållning som hette måndagsklubben från Havsbadet i Lysekil. Han hade tävlingar och lokala artister och Ulf minns att detta var mycket trevligt. Det var även rikskändisar med i måndagsklubben berättar han vidare.
Ulf minns även att Oscars var inne i en blomstringsperiod och där var en exklusiv nattklubb som bland annat Magnus Banck som var en känd TV- och radioprofil hade hand om en eller några säsonger. Lunchen åt de alltid på Hotel Lysekil och den bestod av färska räkor, öl, schweizerost, emmentalerost, rostat bröd och kanske lite beska droppar berättar Ulf och skrattar. Lunchen var fantastisk och det var lyxigt att kunna ha det så.
Strand 1 och Strand 2
Strand 1 och Strand 2 där det ena var personalbostäder för tjejerna som jobbade på Hotel Lysekil och det andra var till för besökande gäster. Han minns bassängen som låg där och berättar att där har han legat och solat och badat några gånger. ”Värdshuset Viken” har han varit på och ätit räkmacka och där var det väldigt familjärt minns Ulf. TV-laget spelade han också med här i Lysekil och han minns speciellt de fantastiska banketterna de hade efteråt.
Ulf träffade pappa Eric
Ulf minns inte riktigt hur han träffade pappa, men minns en intervju i ett tidigt skede och minns att pappa var både trevlig och snäll och Ulf blev vän med min pappa i ett tidigt stadie. Något som är väldigt viktigt att betona berättar Ulf att det är att Eric var en seriös journalist som skrev det man verkligen sa och som man vågade prata med. De hade en hel del kontakt under åren berättar Ulf vidare.
Ulf vid Strandflickornas Havshotell på lördagen innan vi tog en promenad i Lysekil.
Hade mycket kontakt med Lars-Gunnar Björklund
Ulf berättar också att han var och hälsade på Lars-Gunnar Björklund när han levde och bodde i Kungshamn. Ulf måste ha träffat Lars-Gunnar på radiosporten och berättar att Lars-Gunnar var ett geni, varm och trevlig person, en tuffing och en mjukis på samma gång. Ett av de tidigaste minnen Ulf har härifrån är när han åkte båt med MS/Soten härifrån till Smögen.
En annan gång åkte han med en privat båt som dåvarande chefen för Radiosporten Bosse Gentzel hyrde. Detta måste varit för ungefär 45 år sedan berättar Ulf. Man satt på denna båt i Sotenkanalen och åt räkor och minns detta världsunika klara vatten. Så mycket kul jag har fått höra denna helg som Ulf berättat. Alla dessa världsstjärnor och stora ledare som han har intervjuat, helt otroligt. Stort tack Ulf för att du kom och hälsade på. Dyker du upp i sommar så tar vi och fiskar lite makrill tycker jag.
Ulf har skrivit om hans helg i Lysekil och om dem kan ni läsa på länkarna här under.
Glicko Nyhetsblogg 